Det är främst tre saker som gör att Bernard Baruch placerar sig bland den handfull spekulerare som kan kallas för legendariska: hans framgångar på börsen, hans politiska insatser samt den stora mängden citat som kan tillskrivas honom. ”Jag är en spekulerare, och jag ber inte om ursäkt för det”, sade han ofta.
Bernard Mannes Baruch föddes den 19 augusti 1870 i Camden, Sydcarolina i USA, i en välmående medelklassmiljö. Han var näst äldst av fyra syskon. Pappan var en judisk landsortsläkare som hade emigrerat från Tyskland 1855 och varit kirurg i sydstatsarmén. Familjen lämnade Camden för New York 1881. Där började Baruch studera vid City College of New York 1889. Han var duktig på baseboll, men en öronskada hindrade honom från att satsa professionellt. Direkt efter examen fick han via en av sin mors välgörenhetskontakter arbete hos mäklarfirman A.A. Houseman & Company på Wall Street. Baruch började som springpojke och levererade avräkningsnotor till kunder, men han gjorde snabbt karriär och blev så småningom delägare i firman.
Men Baruch ville mer. Han lämnade A.A. Houseman & Company för att starta eget, köpte en mäklarlicens och en plats på New York-börsen. Vid denna tid dominerades börsen av privatpersoner snarare än av stora institutioner. Kretsen var faktiskt inte mycket större än att de ofta kunde samlas på kvällarna i hotell Waldorf Astoria.
Baruch trivdes dock inte så bra bland många av de oborstade spekulerarna utan höll sig ofta för sig själv. Trots detta hade han lätt för att knyta sociala kontakter, inte bara inom affärer utan även med kvinnor, för han var både lång och ståtlig och visste hur man förde sig.
Baruch träffade under dessa år Annie Griffin från New York, som han gifte sig med 1897. De fick tre barn. Innan Baruch fyllt 30 hade han byggt upp sin första förmögenhet. 1903 hade han sin egen mäklarfirma och fick så smeknamnet ”Ensamvargen på Wall Street” eftersom han vägrade slå sig ihop med någon av de andra mäklarfirmorna.
Trots framgångarna började Baruch sin karriär som de flesta andra framgångsrika spekulerare både före och efter honom har gjort: genom att förlora pengar. Avsaknad av kunskap, erfarenhet och disciplin var de främsta misstagen. ”För att lära sig måste man förlora pengar”, förklarar Baruch i sina memoarer, My Own Story. Ekot av en annan legendarisk spekulerare är tydligt. Jesse Livermore (se Aktiespararen nummer 9, 2004) förlorade allt han ägde flera gånger och konstaterade att det var vid dessa tillfällen han lärde sig mest.
Andra nybörjarmisstag var att Baruch inte analyserade sina investeringar tillräckligt noga. Dessutom lyssnade han för mycket på andra och köpte och sålde på rykten samt spekulerade i alltför stor utsträckning. Ofta var han så hårt belånad att även små fluktuationer raderade hans kapital. ”Det huvudsakliga syftet med aktiemarknaden är att få så många spekulerare som möjligt att se ut som idioter”, sade han. Faktum är att Baruch förlorade pengar de sex sju första åren av sin karriär.
Det lossnade inte förrän han började analysera både sina investeringar och sina misstag i detalj. Efter en större förlust började Baruch ta för vana att dra sig undan några dagar till ett ostört ställe, där han i lugn och ro kunde studera vilka lärdomar han kunde dra. Han insåg snabbt att det var viktigt att odla en inställning som gick ut på att kunna erkänna sina misstag för sig själv, att inte skylla ifrån sig eller förtränga eller låta egot ta för stor plats. Att med jämna mellanrum dra sig undan innebar också en möjlighet för honom att komma ifrån marknaden, rensa tankarna och få perspektiv.
”Var ärlig mot dig själv”, sade Baruch. ”Försök att ha rätt minst lika många gånger som du har fel. Så länge en spekulerare har rätt hälften av gångerna har han ett bra genomsnitt. Även om han har rätt bara tre eller fyra gånger av tio borde han kunna tjäna pengar så länge han har förstånd att ta sina förluster blixtsnabbt.” Att ta förluster snabbt är den enskilt allra viktigaste regeln för en spekulerare.
Sin första stora vinst gjorde Baruch i American Sugar. I slutet av 1890-talet började den amerikanska ekonomin återhämta sig efter en recession. Baruch hade observerat hur marknaden rörde sig i vågor. Emellanåt stod den stilla, men oftast trendade den uppåt eller nedåt med rekyler i motsatt riktning. I början av 1897 ansåg Baruch att marknaden började röra sig uppåt i vad han ansåg skulle vara en längre trend. I det nya börsindexet Dow Industrial Average hade American Sugar en stor tyngd. Baruch tyckte det var ett välskött företag och började köpa aktier.
Precis som Jesse Livermore använde Baruch en pyramidstrategi; han började köpa försiktigt och ökade sedan om aktien fortsatte uppåt. Varje köp skulle ske på en högre nivå än den tidigare. Om aktien vände nedåt efter första köpet gällde det att ha disciplin att inse sitt misstag och sälja. ”Behåll de investeringar som går upp och sälj dem som går ned”, löd den enkla regeln, som har kopierats i oändliga varianter fram till i dag.
American Sugar fortsatte dock att stiga, och till slut realiserade Baruch sin vinst. ”När goda nyheter om marknaden når förstasidan på New York Times är det dags att sälja”, sade han. Visserligen sålde han lite för tidigt, men man ska inte vara girig och vänta på sista vinstkronan. ”Jag har tjänat min förmögenhet på att sälja för tidigt”, sade han.
Detta blev vändpunkten. Efter många års förluster inleddes nu en framgångsrik karriär. Investeringarna följde en till synes enkel strategi: Efter en längre nedgång började Baruch köpa aktier i början av vad som skulle kunna vara en längre uppgång. Allteftersom trenden bekräftades ökade han sitt innehav. Hade han fel sålde han direkt.
Baruch tyckte det var viktigt att kunna se bakåt för att lära sig se framåt. Med facit i hand framstår de stora investeringarna som självklara i all sin enkelhet. Genom att studera historien för att se hur vissa mönster tenderar att återkomma kan vi lära oss mycket. Finansiella kriser är aldrig exakt likadana, liksom framgångsrika företag inte heller är exakt likadana, men de har påfallande många likheter.
För att bli en framgångsrik spekulerare måste man hänge sig fullständigt åt uppgiften. ”Spekulation är inte annorlunda än att vara läkare eller advokat; man måste ägna all sin tid åt att studera hur man ska göra”, berättar Baruch.
I sina memoarer skriver Baruch att ordet spekulerare kommer från det latinska ordet ’speculari’, som betyder observera. En spekulerare observerar sin omgivning och försöker förutsäga framtiden. ”En spekulerare måste söka igenom en labyrint av invecklade och ofta motsägelsefulla detaljer för att få fram alla fakta”, förklarar Baruch. ”Sedan måste han ha förmågan att agera kyligt, klartänkt och skickligt enligt sina slutsatser.
Förmågan att dra slutsatser samt modet och integriteten att våga tro på dem är avgörande för en spekulerare. ”Utmaningen är att försöka separera kalla fakta från de ofta alltför varma känslorna hos dem som levererar fakta”, berättar Baruch. ”Om du har alla fakta kan din slutsats bli korrekt; om du inte har alla fakta kan din slutsats aldrig bli korrekt.”
Spekuleraren bör dock inte agera förrän aktiekursen har börjat röra sig i rätt riktning. ”Efter det att du har dina fakta och dina åsikter, vänta på strömmen”, sade Baruch. Det är lätt att tänka på en annan legendarisk spekulerare. George Soros (Aktiespararen nummer 2, 2005) uttrycker sig ofta på liknande sätt. Soros brukade ”doppa tån i marknaden” för att kolla en hypotes, det vill säga ta en liten position först.
Om Baruch av någon anledning började känna sig obekväm med ett innehav och fick svårt att sova kunde han, precis som Lefevre, sälja innehavet och ligga likvid. ”Sälj så mycket att du börjar sova gott igen”, sade han. När oroskänslorna hade lagt sig kunde han köpa tillbaka hela innehavet igen. Det handlade om att han frikopplade sig från det önsketänkande som hos många ofta kommer med ett innehav. ”Aktien vet inte att du äger den”, brukade han säga.
Var Baruch en spekulerare eller en investerare? Det beror på hur man skiljer dem åt. Benjamin Graham (se Aktiespararen nummer 9, 2005) har en utmärkt definition i The Intelligent Investor: ”En spekulerare försöker förutse fluktuationer i pris, en investerare köper företag till låga priser.”
Med denna syn är Baruch naturligtvis en spekulerare. Men det finns ändå flera inslag av modern fundamental aktieanalys i hans strategier. Baruch tittade på nettovärdet av företaget, det vill säga värdet på tillgångarna minus skulderna, om några av tillgångarna var felaktigt värderade, konkurrensen för företagets produkter och skickligheten hos ledningen. Precis som Peter Lynch (Aktiespararen nummer 12, 2004) gav han sig ofta ut på besök i gruvor och fabriker. Baruch ville se stigande vinster och en bra direktavkastning. En stark vinstutveckling och god direktavkastning fungerade precis som ”god moral hos en person” – det var ett stöd i dåliga börstider.
I sina memoarer, My Own Story, nämner Baruch tio viktiga huvudregler:
1. Om du inte har tid eller möjlighet att spekulera på heltid, avstå hellre.
2. Ignorera alla rykten och tips som alltid cirkulerar på en marknad.
3. Gör din hemläxa innan du investerar. Titta på företagets ledning, dess konkurrenter, vinster samt tillväxtmöjligheter.
4. Försök inte pricka in botten eller toppen. Det är bara lögnare som klarar det.
5. Lär dig inse att du kommer att ha fel ofta. Lär dig ta förluster.
6. Gör inte för många olika investeringar, fokusera hellre. Man kan inte veta allt om allt.
7. Håll dig till de områden du kan något om.
8. Följ hela tiden upp dina investeringar för att se om förutsättningarna har ändrats.
9. Studera skattereglerna så att du vet när du kan sälja med största möjliga fördel.
10. Se till att du alltid har kontanter för investeringar som dyker upp.
Baruch letade alltid efter situationer där marknaden överreagerade. Under börskrascher, när andra spekulerare agerade som om det inte fanns någon morgondag, tittade Baruch i stället på den underliggande ekonomin och försökte göra en objektiv bedömning. Historien visade hur andra finansmän hade byggt upp sina förmögenheter genom att investera stort under depressioner. Och när andra spekulerare började prata om ”en ny tid”, och optimismen slog över, blev han i stället misstänksam.
Baruch såg tydligt hur både spekulerare och investerare ofta sökte trygghet i flocken; att göra samma sak som alla andra. Han noterade att det måste finnas något permanent karaktärsdrag hos spekulerare som gör att de gärna gör som alla andra. Varken utbildning eller höga samhällspositioner gjorde här någon skillnad.
Mönstret var tydligt. En stark marknad kunde elda på sig själv långt över vad som var fundamentalt motiverat, för att sedan plötsligt vända på grund av en liten detalj och i stället rasa handlöst för att överdriva åt andra hållet och fortsätta långt under det fundamentala värdet. För att hålla huvudet kallt när marknaden överreagerade brukade Baruch upprepa en ramsa för sig själv: ”Två plus två är fortfarande fyra, och ingen har uppfunnit ett sätt att få något för inget.”
Baruch ansåg att aktiemarknaden bestod av en mängd investerare och spekulerare som alla försökte förutspå framtiden. Därför drivs kursutvecklingen på kort sikt mindre av faktiska händelser utan mer av hur alla dessa aktörer upplever att dessa faktiska händelser påverkar framtiden. Associationerna går till Benjamin Graham, som tyckte att ”aktiemarknaden är mer en rösträknare än en våg”.
Baruch ansåg att det största hindret som en spekulerare måste bemästra var att varje slutsats baseras på information ”som filtreras genom mänskliga känslor som ljus filtreras genom en gardin”. En spekulerare måste kunna rensa bort sina känslor och se objektivt på fakta. Alltför ofta är marknaden en teater för våra allra mest dramatiska känslor: hopp, girighet, rädsla, eufori och förtvivlan. ”Hela min karriär har varit en enda lång utbildning i den mänskliga naturen”, sade han.
Baruch nämner sex viktiga karaktärsdrag:
1. Självständighet. Det är viktigt att man vågar tänka själv och inte lyssnar för mycket på andra. Fäst aldrig någon betydelse vid vad en VD säger om sitt företags aktie.
2. Omdöme. Analysera fakta och dra slutsatser. Låt inte önsketänkande påverka.
3. Mod. Våga göra en investering om du tror på den.
4. Vaksamhet. Var öppen för att ändra en slutsats när förutsättningarna ändras.
5. Ödmjukhet. Ju bättre det går, desto lättare är det att man börjar göra misstag.
6. Flexibilitet. Förmågan att kunna vrida och vända på argument är viktigt och gör att spekuleraren inte låser sig vid en slutsats och en åsikt.
Bernard Baruch var en legendarisk spekulerare. Men han kände sig aldrig riktigt hemma i finansvärlden. Till skillnad från många av de andra, i hans tycke, ofta osofistikerade spekulerarna i den förhållandevisa snäva kretsen kring Wall Street kände Baruch att han hade andra akademiska intressen. Dessutom var han fåfäng och började bli allt mer mån om hur han uppfattades av andra. Som ung hade han haft lite komplex för sin medelklassbakgrund och känt ett sting av avundsjuka mot dem som hade gått på de fina universiteten.
Under sin karriär hade han dessutom råkat ut för olika anti-semitiska påhopp, både bland kollegor och i medierna. Under andra världskriget var han placerad högt upp på det tyska nazistpartiets lista över personer som helst borde likvideras. Det var en av anledningarna till att han tackade nej till olika politiska poster, bland annat finansminister, som han senare blev erbjuden. Baruch upplevde sin judiska bakgrund som en belastning.
I stället kom han att bli rådgivare åt presidenterna Wilson, Roosevelt, Truman och Kennedy. Baruch myntade uttrycket ”kalla kriget” i ett tal den 16 april 1947 som beskrivning av konflikten mellan USA och Sovjetunionen. Han var under flera år den största bidragsgivaren till det demokratiska partiet. Baruch medverkade i fredsförhandlingar efter första världskriget och träffade Winston Churchill och John Maynard Keynes. Men den stora respekt som Keynes hyste för Baruch var inte ömsesidig. Baruch tyckte illa om den aristokratiske och högdragne Keynes. Churchill, däremot, blev en god vän.
Bernard Baruch dog den 20 juni 1965, 94 år gammal. Hans gamla skola, City College of New York, inrättade The Bernard Baruch Business School efter sin gamle elev. Precis när man kommer in genom ingången till byggnaden finns en staty av Bernard Baruch sittande på en bänk. Statyn misstas ofta för en riktig person.
Jonas Bernhardsson
Skriver om aktier och investeringar samt arbetar med chefsutbildningar i ekonomi. Du når honom på www.investeraren.se.
Lästips:
• Bernard Baruch: Lone Wolf of Wall Street, av Daniel Alef.
• My Own Story, av Bernard M. Baruch.
• How Legendary Traders Made Millions, av John Boik.
• Lessons from the Greatest Stock Traders of Traders of All Time, av John Boik.
• Bernard M. Baruch – the adventures of a Wall Street legend, av James Grant.
• The Speculator: Bernard M. Baruch in Washington 1917–1965, av Jordan A. Schwarz.