Sedan börsmonopolet avskaffades i början av 1990-talet har nya aktiemarknadsplatser vuxit fram utanför Stockholmsbörsen:
• Stockholms Börsinformation (skapade SBI-listan, i dag NGM-börsen och NGM Nordic MTF)
• Innovationsmarknaden (IM)
• Aktietorget
• Nya marknaden (i dag First North)
Men ambitionerna har på de flesta ställen varit högre än utfallen. Under 1990-talet till och med december 2000 introducerades 197 företag på de olika marknadsplatserna. Man kan tro att företag som kommit så långt ska vara stabila, men överlevnaden har varit lägre än 62 procent, som är riksgenomsnittet enligt ITPS (Institutet för tillväxtpolitiska studier).
Johan Staël von Holsteins I-qube har en företagsöverlevnad på närmare 85 procent, och företagen i Hand in Hand har hittills överlevt till runt 80 procent, enligt grundaren Percy Barnevik.
Många entreprenörers livsverk har grusats, trots att räkenskaper gåtts igenom och affärsidéer nagelfarits inför noteringen. Men entreprenörerna har inte fått den utbildning och det stöd de behöver, och de som saknar förutsättningar för framgång har inte sorterats bort. Dessa systemfel saknar uppenbarligen både Hand In Hand och I-qube. Det finns ett nära samband mellan den ursprungliga affärsidéns framgång och företagets framgång. Bara undantagsvis byter företagen affärsidé och lyckas.
Elever vid högskolan i Borås har konstaterat att nyintroducerade aktier på Stockholmsbörsen (Nasdaq-OMX Stockholm) från mars 2000 till mars 2010 har haft en kursuppgång första börsdagen på 6,26 procent. På kort sikt är det alltså lönsamt att teckna i börsens nyintroduktioner. Däremot – om en given summa hade satsats i vart och ett av de nyintroducerade småbolagen på de olika marknadsplatserna utanför Stockholmsbörsen hade man efter några år haft bara drygt hälften av pengarna kvar.
Vi småsparare övergavs av marknadsplatsernas noteringsansvariga och drabbades av dyra bolag med halvfärdiga affärsidéer som krävde ständig påfyllning av pengar. Risken var stor, men belöningen blev noll. Har då våra ekonomiska uppoffringar över huvud taget skapat nya storföretag?
De 197 nylistade företagen till och med 2000 på aktiemarknadsplatserna utanför Stockholmsbörsen kan indelas i tre grupper, varav bolaget/affärsidén har överlevt i grupperna 1 och 2.
Grupp 1: Bolaget finns kvar med samma eller liknande affärsidé – ofta under samma namn.
Grupp 2: Bolaget har blivit uppköpt. Det köpande bolaget har inte gjort konkurs, och ursprungsverksamheten finns troligen kvar.
Grupp 3: Konkurs, likvidation och nedläggning. Den ursprungliga verksamheten finns inte kvar eller (efter ett omvänt förvärv) för en tynande tillvaro i dotterbolag. Det köpande bolaget har gjort konkurs.
Innovationsmarknaden (IM) bildades 1993 av i svenskt näringsliv högt respekterade personer som Curt Nicolin, Gad Rausing och Torbjörn Ek. De ville återetablera Sverige som en industrination med unika innovationer i centrum. I juli 1994 startade handeln på den egna marknadsplatsen.
I juni 1998 gav 15 000 kunders depåavgifter årliga inkomster på 9 miljoner kronor. Sammanlagt hade 500 miljoner kronor satsats i IM-bolagen. Marknadsvärdet hade ökat till runt 1 350 miljoner.
I december 1998 gick IM samman med Stockholms Börsinformation (SBI), och IM-bolagen överfördes till SBI:s innovationslista. Snart upptäckte SBI dock oegentligheter hos IM. IM upphörde, och Innovationsmäklarna (IMÄ), som hade valt ut och stöttat IM-bolagen, tog över. Hösten 1999 fokuserade bolaget på onoterade bolag som inte planerade en snar marknadsnotering.
Det var genialt. IMÄ pumpade upp småbolags- och IT-bubblorna samtidigt – och pengarna strömmade in från rusiga småsparare som förlorade massor av pengar, och överlevnaden var obefintlig.
Av IM:s bolag har 20 av totalt 33 överlevt, alltså 60,6 procent, varav bara två (Biogaia och Vitec) har blivit framgångsrika. Visserligen finns ytterligare sju bolag kvar i grupp 1, men i dessa handlar det mest om förluster.
Av de elva bolagen i grupp 2 köptes kassahanteraren Cashguard av norska PSI Group. Sonestas operationsbord ingår numera i Stilles sortiment för kirurger, och Telelogic betalade bra för Focal Point.
I 13 fall har affärsidén havererat och bolaget gått under.
Stockholms Börsinformation (SBI) startades på 1980-talet av Henrik Andersson, som en anslagstavla för inofficiella noteringar utanför Stockholmsbörsen. När Jan Stenbecks bolag kastades ut från börsen listades hans bolag i stället hos SBI.
I januari 1998 var 50 bolag listade, och de som hade överlevt finanskrisen 1992/1993 var jämförelsevis starka. År 1996 drog SBI-bolagen in 1,2 miljarder kronor i nyemissioner, vilket var mer än emissionerna på Stockholmsbörsens A-lista – även mer än på dess O- och OTC-listor tillsammans.
Av SBI:s 30 bolag i grupp 1 har nio (bland dem CTT, Know IT, Proact och Probi) plus fyra Stenbeckbolag och Lundinsfärens Vostok Nafta utvecklats relativt väl. Av de 35 bolagen i grupp 2 märks bland andra friskoleföretaget Academedia, som blev en bra affär för aktieägarna efter uppköp. Spektakulärt höga köpeskillingar sågs när Send IT blev uppköpt av Microsoft, som senare lade ned verksamheten. Spray betalade ett överpris för Bottnia Internet Provider (BIP), och även Protect Data blev en god affär för aktieägarna. Stenbecksfärens dåvarande SEC (köpt av Netcom/Tele 2), liksom Korsnäs – senare helägt av Kinnevik – är fortfarande välmående.
Samgåendet med IM 1998 blev början till slutet för SBI:s ledande ställning. Omdöpt till NGM och under storägaren Ulf Cederins VD-skap (2000–2008) försvagades bolaget ytterligare. NGM, som i slutet av 2008 köptes av Börse Stuttgart, är sedan länge en riktig börs, alltså reglerad marknad. I dag är 34 bolag listade, inräknat 17 på marknadsplatsen NGM Nordic MTF.
I 65 av 107 listade SBI-bolag lever entreprenörens vision vidare. Överlevnadsgraden är därmed 60,7 procent (oräknat Stenbeck- och Lundinbolagen 58 procent).
