De kinesiska börserna

Vilket företag som helst fick dock inte börsintroduceras. Staten valde direkt eller indirekt ut vilka företag som skulle få hamna på börsen, och det blev ofta statliga företag av dålig kvalité och med stort behov av nytt kapital. I dag har Shanghai- och Shenzenbörsen runt 1 400 noterade bolag med ett sammanlagt värde på cirka 500 miljarder dollar. Detta är ett ganska lågt värde i förhållande till Kinas BNP på 2 251 miljarder dollar (2005). Värdet av den kinesiska börsen i relation till totala BNP är därmed i dag cirka 20 procent. Globalt ligger den siffran på 60-70 procent, och i USA utgör värdet på börsen hela 160 procent av BNP.

 

A-, B- och H-aktier

För en investerare som vill köpa kinesiska aktier finns fem huvudalternativ. Det vanligaste aktieslaget är A-aktier. Av Kinas runt 1 400 noterade bolag är runt 1 260 av bolagen enbart noterade på A-listan. För utländska investerare var A-listan tidigare helt stängd, men numera har ett antal Qualified Foreign Institutional Investors (QFII) utsetts, genomvilka även utländska investerare kan investera på A-listan. B-aktier skapades ursprungligen för handel bland utländska investerare. Denna begränsning har gjort att B-aktier tidigare hade en mycket dålig omsättning och kursutveckling (betydligt sämre än A-aktierna i samma aktieslag). År 2001 blev det även tillåtet för kineser att handla med B-aktier. Både A- och B-aktier tillhör företag noterade på Shanghaioch Shenzenbörsen.

Ett tredje alternativ är att köpa kinesiska företag noterade på Hongkongbörsen, så kalllade H-aktier. Då Honkongbörsen ansetts ha bättre kontroll har detta länge varit ett bra alternativ för utländska placerare. Ofta pratar

investerare även om så kallade ”Red Chips”. Med detta fjärde alternativ menar man aktier emitterade av företag registrerade i Hongkong, men som är ägda av kineser och har sin huvudsakliga verksamhet lagd på fastlandet. Det finns över 50 ”Red Chips” på Hongkongbörsen och de blir allt fler. Ett femte sätt att köpa kinesiska aktier är att söka bland de stora börserna i världen, där främst Nasdaq varit ett populärt alternativ bland kinesiska börsbolag.

 

En relativt svag börsutveckling

Med tanke på Kinas enorma tillväxt skulle man kunna anta att även börsen borde ha stigit kraftigt. Så är dock inte fallet. A-aktier på Shanghaibörsen har till exempel ”bara” gått upp med 30 procent i genomsnitt sedan år 2000.

Den svaga börsutvecklingen har flera förklaringar. Den främsta orsaken är sannolikt att det finns stora begränsningar för utländskt kapital. Utländska investerare har visserligen fått tillgång till kinesiska A-aktier, men dessa har en kvot för hur mycket de kan och får investera, vilket därför fortfarande begränsar möjligheten för kinesiska bolag att locka till sig utländskt kapital. Börsernas politiska koppling sägs också vara hämmande för börsutvecklingen, och än i dag är 70-80 procent av de kinesiska börsbolagen under statlig kontroll. Många av dessa bolag är enbart delvis listade, medan kontrollen fortfarande ligger kvar i statens händer i så kalllade ”non-tradable shares”. De kontrollerande ägarna har inte övriga aktieägares intressen för ögonen, och en investerare som tar en stor andel i ett av dessa bolag tar därmed en oproportionerligt stor risk utan att få något inflytande.

Kapitalmarknaderna utgör endast 1 procent av de kinesiska företagens totala finansiering. Hela 99 procent utgörs fortfarande av banklån.

Ytterligare en orsak till den relativt dåliga börsutvecklingen har varit en mängd stora skandaler. Det har handlat om insiderhandel, korruption, olaga kursmanipulation och falsk bokföring. Aktiemarknaden i Kina har också präglats av den dåliga tillgången på information om företagen och av bristande kontroll. China Securities Regulatory Commission (CSRC) som är ansvarig för all övervakning av börserna har dock på senare år blivit allt mer aktiv i sin jakt på illegala aktiviteter, såsom falsk bokföring och andra oegentligheter. Många företag har under de senaste åren dömts för bland annat bokföringsbrott, och företag har även avnoterats. Nya lagar kräver också numera en bättre och mer frekvent rapportering från företagen.

 

En osäker framtid på börsen

Det kinesiska sparandet är mycket högt, över 40 procent av BNP. Det höga sparandet tyder på att kineserna känner en ekonomisk osäkerhet inför framtiden. Kina har ett, i europeiska mått mätt, mycket dåligt socialt skyddsnät och ingen tradition av att investera i börsen. Detta, tillsammans med en stark misstro till börsen, gör aktieplaceringar impopulära. En kinesisk student förklarar att det bara är företag och institutioner som köper aktier, inte privatpersoner. Han berättar att kineser gärna pratar om att investera, men att de med investeringar ofta menar att satsa på egna bolag, inte på existerande börsbolag. Huruvida denna attityd kommer att ändras till en mer positiv inställning till placeringar på börsen är naturligtvis svårt att säga. Men det finns trots allt flera faktorer som pekar på en positiv utveckling av de kinesiska börserna. Medlemskapet i WTO bör ge fortsatt gynnsamma effekter och flera reformer är i gång som bör gynna börsen. Bland annat försöker staten, om än i långsam takt, minska sitt ägande av börsbolagen genom att även notera ”non-tradable shares” på börsen. På kort sikt är detta en utmaning då antalet aktier i de bolag som genomgår reformen kommer att ökas dramatiskt, men på lång sikt är det positivt då bolagen förväntas blir mer transparenta och investerare kommer att få större insyn och inflytande över bolagen.

 

Lån utgör 99 procent av finansiering

Börsen torde också bli en allt viktigare väg för företag att skaffa finansiering. I dag utgör kapitalmarknaderna, dit börsen och obligationsmarknaderna hör, enbart 1 procent av den totala finansieringen för företag, medan vanliga banklån står för hela 99 procent. Regeringen vet att detta är en av flaskhalsarna i den kinesiska ekonomin, och kommer att försöka göra det lättare för privata företag, som står för en allt större del av den kinesiska ekonomin, att skaffa kapital. Dessutom finns det mycket likviditet i landet som skulle kunna placeras på börsen.

Som tidigare nämnts lär också den kinesiska valutan stärkas mot bland annat dollarn, vilket gör att ägare av kinesiska aktier får sina tillgångarna högre värderade. De aktier som gick allra bäst strax efter revalveringen sommaren 2005 var bolag med stora tillgångsmassor, såsom fastighetsbolag och bolag inom kraftsektorn. Hur börsen kommer att reagera på kommande valutaapprecieringar är naturligtvis svårt att säga. Företagens marginaler kan sjunka, och i synnerhet för företag med en stor andel intäkter i utländsk valuta men kostnader i yuan. Det finns också en risk för ökad inflation och högre räntor vilket skulle göra aktieplaceringar mindre attraktiva och dessutom öka sparandet ytterligare, vilket i sin tur kan leda till att den så viktiga inhemska konsumtionen inte tar fart.

 

Missvisande p/e-tal

De kinesiska företagens p/e-tal (price/earning) är också anmärkningsvärt höga med tanke på den stora osäkerheten som präglar marknaden. På Shanghaibörsen har bolagen i genomsnitt ett p/e-tal på över 30. I västvärlden tyder höga p/etal oftast på en stor framtidstro, men de högt värderade aktierna på den kinesiska marknaden kan snarare förklaras av tre andra faktorer. Det beror först och främst på bristen på andra investeringsalternativ. Bankräntan hålls låg och det är inte helt lätt för kineser att placera kapital utomlands. En annan orsak till de höga p/etalen är att bara vissa aktier är publika medan staten äger resterande del. De aktier som går att handla med pressas därför upp till höga nivåer. En tredje orsak är att statligt ägda företag och institutioner har kontrollerats dåligt, vilket bidragit till att de vinster de gjort har kunnat läggas undan på informella konton, och förluster har redovisats och kompenserats genom nya lån från de statliga bankerna. Många statliga företag har därför kunnat spekulera med stora belopp på börsen. Att aktierna är relativt högt värderade gör naturligtvis att det finns utrymme för en betydande nedgång.

 

Stor risk trots avregleringar

Hur höga p/e-tal, räntor och pressade marginaler kommer att påverka enskilda aktier är dock mycket svårt att veta. På de kinesiska börserna råder delvis andra spelregler än vad vi i väst är vana vid. Det är inte alltid logiska nationalekonomiska och fundamentala värden som styr kurserna. Ett välmående företags aktie kan sjunka, medan ett företag som lider av svåra motgångar kan värderas betydligt högre. Detta beror till stor del på statens inblandning i börshandeln. Den politiska styrningen av börsen har visserligen minskat betydligt, och man låter nu marknadskrafterna råda till allt större del. Regimens uttalanden har dock fortfarande en mycket stor effekt på börsen.

Stabilitet är ett nyckelord i den kinesiska ekonomin, men frågan är om detta även gäller börsen. Aktieplaceringar i Kina innebär en mycket stor risk, men potentialen anses samtidigt vara mycket hög.