Men samtalet gled in också på stora frågor som påverkar den finansiella utvecklingen på lång sikt, till exempel USA:s bolånekris och den starka tillväxten i världen.

Om du gör en exposé över ekonomin i stort, skrämmer det inte att börsvärden på 300–400 miljarder kronor har gått förlorade sedan i somras?

Riskbilden har förskjutits i sämre riktning under hösten. Det handlar dels om att börserna gått ned, dels om amerikanska högrisklån. Och problemen har spritt sig till Europa. Det finns alltid en risk för att sådana problem dröjer sig kvar.

Samtidigt är de fundamentala pelarna i ekonomin väldigt starka. Vi har en god löneutveckling och stark konsumtion. Även om räntorna stigit något är realräntorna historiskt låga. Vi har grundläggande faktorer som bidrar till stabilitet. Men man ska alltid vara försiktig när man gör bedömningar av de här frågorna och följa dem noga.

Ja, börserna har fallit något. Men i ett längre perspektiv, de fem senaste åren, har prisutvecklingen på både aktier och fastigheter varit väldigt stark. Det betyder mycket för hushållens förmögenheter.

Finns det inte anledning för hushållen att vara oroade?

Hushållen har ofta ett väldigt klokt och långsiktigt förhållningssätt till sin privatekonomi. De sparar i aktier och gör det huvudsakligen försiktigt och i ett lite längre perspektiv. Aktier är en bra investering. Den som äger 5–6 aktier långsiktigt kommer, utan att betala höga avgifter, att ha en förhållandevis trygg placering. Sedan är det lite mer riskfyllt på kort sikt, med den typen av slag vi sett under en tid.

Många ekonomer trodde att när vi blev av med inflationen och budgetunderskotten skulle vi få stabilitet. Så har det inte blivit, utan vi har haft upprepade finansiella kriser i Ryssland, Asien och med IT-bubblan som sprack. Men i de flesta fall har kriserna varit kortvariga och därtill haft rätt begränsade reala effekter. I huvudsak har ekonomierna varit väldigt motståndskraftiga mot den här typen av störningar.

I Finansplanen finns ett avsnitt där ni garderar er för att utvecklingen kan bli betydligt värre. ”En varaktig och djup finansiell kris skulle få vittgående konsekvenser för världsekonomin och sannolikt leda till att flera länder hamnar i recession.” Vad skulle effekterna i så fall bli för Sverige? Finns motmedel?

Det vore fel av mig att spekulera i utvecklingen framåt, men vi måste noga följa det här. Jag är övertygad om att vi har starka, grundläggande fundamenta. Om vi får sådana problem att det blir kreditåtstramning i Sverige är det i första hand en sak för Finansinspektionen och Riksbanken att hantera. Det grundläggande är att vi har en stabil utveckling framåt.

Det är dock uppenbart att bankerna har strypt kreditgivningen till en del högbelånade risktagande placerare. Vad som är avgörande i mitt perspektiv är om de skulle börja strama åt även för hushållen och företagen. Men någon sådan tendens ser vi inte. De reala investeringarna är oerhört kraftiga och kommer att förbli så även nästa år, med de investeringsplaner som ligger.

Diskuteras det här i Europa?

Vi har haft ett möte i Ekofinrådet (som består av EU-ländernas ekonomi- och finansministrar, red. anm.) kring frågan om finansiell stabilitet. Vi tog där fram ett program som gått till stats- och regeringscheferna i Europeiska rådet. Där gjorde vi bedömningen att läget har stabiliserats något. Det första, och mest centrala, är att centralbankerna tillhandahåller likviditet och att det därmed blir den första försvarslinjen kring den finansiella stabiliteten. Vi har lagt ett program för att öka öppenheten kring hur man värderar den här typen av nya finansiella instrument och hur man förbättrar kreditvärderingsinstitutens arbete. Det är en stor fråga för den europeiska scenen.

Får du vara med i diskussionerna i det ekonomiska finrummet?

Ja, de flesta diskussionerna sker i Ekofin och några också i eurogruppen. Jag upplever att vi har möjligheter att göra vår röst hörd, men det är klart att det skulle vara lättare för oss att delta i diskussionerna fullt ut om vi fick vara med i eurogruppen.

Ni har ju sagt att ni inte kommer att göra något åt EMU-frågan den här valperioden. Hur blir det under nästa?

Alla partiledare på ja-sidan var överens om att det skulle dröja ett decennium innan frågan återkom. Det betyder att den inte är aktuell under den här mandatperioden. Sedan måste det också finnas en folklig vilja att byta till euron. Som det är i dag är kostnaderna för att stå utanför väldigt begränsade. Vi har låga räntor, och kostnaderna för att stå utanför har i stabilitetstermer, givet att vi sköter oss med låg inflation och god ordning på våra finanser, inte varit så problematisk.

Finns det något problem för den svenska ekonomin med att bankernas risktagande har ökat? Både Swedbank och SEB opererar allt mer österut.

Jag tror mycket på att de som är ansvariga för bankerna är konservativa och försiktiga. Det verkar dock vara något grundläggande mänskligt drag att vi då och då drabbas av en övertro på att vinster och lönsamhet går mot himlen och att alla ska växa. Det är farligt om den typen av tänkande drabbar en banksektor. Där måste det finnas starka återhållande krafter, liksom i våra reglerings- och kontrollsystem.

Marknaderna ser uppenbarligen att riskerna hos bankerna har ökat. Vore det då inte läge att ju-stera upp insättargarantin, som ju inte har förändrats sedan den infördes i början av 1990-talet?

Vi har anledning att se över den finansiella infrastrukturen. Vi ska absolut ställa huset i ordning så att vi inte hamnar i liknande problem som andra drabbats av.

Ligger det något i de medierubriker som förekom i våras om en möjlig ”superkonjunktur”?

Grundläggande är att länder som Kina, Indien och Ryssland ska byggas upp från grunden. Med tioprocentiga tillväxttal per år får det väldiga effekter på investeringsbehov i infrastruktur, byggnader och efterfrågan på järn, specialstål och annat under lång tid. På det sättet kanske man kan säga att det finns drag i den ekonomiska utvecklingen som påminner om det vi såg efter andra världskriget, en återuppbyggnadskonjunktur. Under en fas då ett land bygger upp sitt kapital och tar till sig av modern teknik kan det ha väldigt hög tillväxt.

Men inga ekonomier kan växa med 10 procent i decennium efter decennium. Det skulle förutsätta en ökningstakt i den tekniska utvecklingen som inte är realistisk.

Hur lång tid tror du att den nuvarande fasen kan pågå?

Det är svårt att bedöma, men det kan definitivt pågå i ett decennium till. Man ska dock komma ihåg att de flesta perioder av mycket stark tillväxt har avbrutits av krisperioder. Det såg vi redan i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Ingenting växer till himlen.

På motsvarande sätt som företag har finansiella mål, vill du sammanfatta de nationella målen? Det enda tal som nämns i Finansplanen är det finansiella sparandet.

De övergripande målen är att vi ska återupprätta full sysselsättning, minska sjukfrånvaron, sänka arbetslösheten samt minska förtidspensionerna. Sedan ska vi naturligtvis upprätthålla våra mål för det finansiella sparandet, därför att finanspolitik handlar om att hålla ordning på de offentliga finanserna. Klarar man inte av detta klarar man inte av något annat heller. Det går inte att tala vackert om tillväxt om de offentliga finanserna inte är i ordning. Om vi inte sköter den delen är det ett störningsmoment, och då skulle vi vara ett skäl till att människor känner osäkerhet med sina placeringar. Så får det inte vara.


– Jag skulle rekommendera människor att själva direktäga aktier, gärna i flera bolag, säger Anders Borg. (Bild: Joakim Serrander)

Varken i årets eller förra årets regeringsdeklaration nämns med ett ord ägarfrågor eller vikten av ett spritt och aktivt aktieägande. Behovet av riskkapital nämns mest i förbigående. Hur ser regeringen egentligen på de här frågorna?

Vi har varit väldigt fokuserade på att förbättra förutsättningarna för entreprenörskap och företagande. Men det är klart att ägaren är central i detta. Det går inte att begripa varför vi tog bort förmögenhetsskatten om man inte sätter ägandet i centrum. Vi vill ha ett starkt ägande. Företag sköts bra om de har starka ägare, med en tydlig idé om vart företaget är på väg. De bäst skötta företagen i Sverige har starka, engagerade och långsiktiga ägare. Den enskilde ägaren är oerhört viktig för svensk ekonomi.

Oroar det inte dig då att antalet enskilda aktieägare på tio år har minskat med runt en halv miljon?

Jag skulle rekommendera människor att själva direktäga aktier, gärna i flera bolag. Men de bör sprida sina risker och placera i bolag där de förstår vad verksamheten handlar om. Aktieägande är något väldigt bra.

Är det i det perspektivet bra att Sverige har Europas högsta aktieskatter?

Vi ska minska skatterna gradvis, och vi ska göra det i den takt vi klarar. Vi har gjort stora sänkningar på inkomstskattesidan. Vi har tagit bort förmögenhetsskatten, vilket gynnar långsiktigt ägande. Vad vi ska göra framåt får vi fundera på.

Den borgerliga regering som tillträdde 1991 var snabb med att ta bort utdelningsskatten och halvera reavinstskatten. Men alliansregeringen har inte sagt något om detta. Har ni några sådana planer?

Vi har prioriterat förmögenhetsskatten, vilket var väldigt viktigt. Man kan inte göra allting, men vi kan naturligtvis på lång sikt komma fram till andra frågeställningar.

Har ni några sådana ambitioner?

Inte i dag, det får vi återkomma till. Men dubbelbeskattningen på aktier är ett problem, utan tvivel. Men när jag känner att jag kan lova att göra någonting åt det ligger en bit in i framtiden.

Aktiespararna har lanserat en idé med investeringskonton. Kan det vara en tänkbar modell?

Den idén tror jag inte så jättemycket på. Att bygga upp stora uppskov skapar en statsfinansiell risk. Det är bättre att jobba med system som är långsiktigt stabila.

Kan man inte säga att de friare reglerna kring kapitalförsäkringen har löst en stor del av de här problemen?

När kapitalförsäkringen konstruerades var det inte med detta syfte. Tanken var i stället att sätta skattesatserna så att en förhållandevis låg löpande beskattning skulle vara likvärdig med en framtida realiserad beskattning.

Men skulle det kosta så mycket att minska aktieskatterna? Aktiespararna har ju föreslagit att finansieringen kan ske med en något höjd företagsskatt i stället.

Jag tror inte vi ska höja företagsbeskattningen. Förra året och i år har flera länder sänkt bolagsskatten, och den har då sänkts med 5 procentenheter de 4–5 senaste åren. Varje år sker nya förändringar i bolagsbeskattningen, vilket blir en stor konkurrensnackdel/-fördel mellan länderna. Det irländska undret handlar i inte obetydlig utsträckning om låga bolagsskatter.

Sverige har legat bra till när det gäller bolagsskatter, men det gör vi inte längre. I dag sker en inter-nationell rusning nedåt. Vi har i dag inte en konkurrensnackdel, men inte heller en fördel. Jag är inte beredd att höja bolagsskatten, det vore förödande. Jag tror snarare att vi på sikt måste sänka den.

Vi sitter i ett dilemma. Vi behöver sänka bolagsskatten, sänka inkomstskatter, och vi behöver göra något åt dubbelbeskattningen på aktier. Det finns ingen brist på viktiga skattesänkningsförslag; det gäller att hitta en rimlig prioritering och en rimlig finansiering.

Samma problem sägs gälla för skattebehandlingen av reavinster på fonder. Här handlar det om att systemet ”låser in” folk i sina fonder, i stället för att de skulle kunna omdisponera sina fondtillgångar mer rationellt. Det skulle då göra att staten konserverar en struktur som inte är ekonomiskt effektiv, som skyddar fondbolagen och därmed pressar upp avgifterna. Håller du med om resonemanget?

Jo, det finns ett sådant problem. Men jag har inte sett en enkel lösning på det.

Hur är det med stoppet för att flytta pensionsfonder?

Vi jobbar på att kunna häva det, och förhoppningsvis kommer vi fram till något i höst. Men det är en komplicerad fråga. Det är dock viktigt att vi kan återskapa flytträtten – utan att förlora våra uppskov.

Till skattekomplexet hör också 3:12-reglerna för småföretagare. Före valet propagerade borgerliga politiker och näringslivsorganisationerna livligt för att ta bort dem. Men de måste väl finnas kvar så länge det råder skilda skattesatser på inkomster och kapital?

Ska vi ha en inkomstskatt som överstiger kapitalskatten måste vi ha 3:12-regler. Sedan kan man diskutera hur de ska utformas. Vi uppfattar att genom att vi avskaffade Lex Uggla, tog bort förmögenhetsskatten och dramatiskt förändrade lättnadsreglerna för 3:12-reglerna ska beskattningen för småföretagare ha blivit väsentligt bättre. Vi har för övrigt en utredning i gång, som ska bli klar under hösten.

Det har i år gått 17 år sedan den ”underbara natten” 1990 och ett radikalt förändrat skattesystem, i vilket bland annat marginalskatterna sänktes rejält. Men borde ni inte tillsätta en ny utredning, eftersom grundtankarna i dag anses frångångna på flera punkter?

Vi har gjort en stor skattereform, som i omfattning faktiskt är större än den förra – inte minst handlar det om en mycket större skattesänkning. Jag tror att den korrigerar en del av bristerna i den förra reformen, bland annat för att skatterna då inte sänktes för låg- och medelinkomsttagare, vilket är Sveriges grundläggande problem om vi ska kunna hantera utanförskap, demografi och globalisering. Det är den viktigaste skattekilen att göra något åt.

Det andra är tanken i den förra skattereformen om enhetlighet. Bland annat tror jag att den finansiering som då låg på momssidan slog ut många jobb, därför att olika sektorer inte kan bära samma skattesats. Enkelhet är bra, men om hushållen på städtjänster får samma skattesats som till exempel Scania innebär det att städtjänsterna flyttar till den svarta sektorn, medan Scania gott kan klara det. Detta vill vi undvika.

Anders Borg

Otippad och rekordung blev Anders Borg utnämnd till den tunga finansministerposten för drygt ett år sedan. För honom själv kom ändå inte samtalet från statsministern helt överraskande:

– Att jag blev finansminister tror jag delvis berodde på att jag hade haft en rätt tung roll i att ta fram den politik vi ville föra. Uppdraget var klart definierat: Vi ska återupprätta full sysselsättning och arbetslinjen, och det ska göras under tungt ansvarstagande för de offentliga finanserna.

Trots att Anders Borg bara är 39 år har han mycket på meritlistan: Chef för ekonomisk-politisk analys vid ABN Amro Sverige, tjänsteman åt riksbanksledningen och chefekonom i Moderata samlingspartiet. Det förvånar inte när han ofta drar fram forskningsresultat för att dissekera ekonomisk-politiska förslag. Som förebilder nämner han två finansministrar som representerat andra partier: Kjell-Olof Feldt (s) och Anne Wibble (fp).

Anders Borg är småbarnsfar och bor utanför Katrineholm, intill den sörmländska storskogen. Vad gör han då en regnig söndag när resten av familjen är bortrest? Tar fram Nobelpristagarens avhandling eller sätter på sig regnrocken och ger sig ut i skogen?

– Svårt val. Min natur är nog sådan att jag gärna gör båda sakerna. Först kanske jag tar bössan och ger mig ut i skogen. Men regnet gör säkert att jag snart vänder hem, tänder en brasa, lägger upp fötterna på soffbordet och läser en god bok ...

Han passar också på att flörta med alla aktiesparare:
– Jag tror att det är väldigt bra om hushållen äger aktier, direkt. Jag har ägt aktier tidigare men har nu placerat i indexfonder.