År 2006 var Magnus Yngen, som medlem i Electrolux koncernledning, med om att skifta ut utomhusprodukterna i Husqvarna till börsen. Drygt två år senare var han tillbaka, nu som VD. Men vad han inte kunde drömma om var att det skulle bära rakt in i tidernas finanskris, där ekonomin på bolagets hjärtemarknad, USA, drabbades hårdast och fortfarande står och vacklar.
Aktiespararen har träffat en VD som i sommar står värd för en tennisturnering med en massa näringslivsprominenser. Annars sätter Husqvarnas VD gärna på en hårdrockskiva när han kommer hem efter en tuff dag, om han nu inte själv spelar en låt på elgitarren tillsammans med sin son.
Men det dröjer ytterligare något år innan Husqvarna rockar loss efter det tunga konsolideringsbad som Magnus Yngen varit regissör för – bland annat genom att flytta och stänga fabriker.
Två allvarliga händelser har under våren skakat en annars i dag rätt harmonisk koncern. I mars hamnade Husqvarnas fabrik i Japan mitt i jordbävningen, men den klarade sig utan skador. I april offentliggjordes väsentliga produktionsstörningar i den stora USA-fabriken, som inte trimmats färdigt. Husqvarna tvingades sänka vinstprognosen, och aktien dök på börsen.
Aktiespararen: Du fick en kickstart som ny VD i Husqvarna i oktober 2008 rätt in i finanskrisen. Hur kändes det?
Magnus Yngen: – Jag var jättepeppad; det var omöjligt att tacka nej. Men samtidigt som jag klev in över tröskeln kändes det att det här blir kämpigare än vad någon anade. Först trodde man nog att det är en i huvudsak BNP-relaterad industri som säljer basala produkter. Sedan accelererade eländet.
Hur snart började ni förbereda nyemissionen på 3 miljarder kronor våren 2009?
– Vår bedömning var då att det är bättre att ha en stark balansräkning tidigt. Jag ångrar inte att vi gjorde den. Vi drev också jättefokuserat kassaflödesaktiviteter under 2009, vilket innebär att vi har kraft att växa och styra vårt eget öde.
Hur är situationen i dag?
– Under det förändringstryck vi levt i under 1,5 år mår bolaget förvånansvärt bra. Jag hade känslan av att det var ganska cementerade strukturer, och folk var bekväma med vad de gör. Men förändringarna har gått mycket bättre än jag hade vågat hoppas på. Det handlar om färre fabriker, färre lager, färre säljbolagskontor, färre varumärken, färre produktplattformar, gemensamma processer och gemensamt IT-stöd. Vi införde en global, funktionell organisation. Flera tusen medarbetare fick ändrade arbetsuppgifter. Vi blir starkare, effektivare och kan växa från en bättre plattform.
USA framstår som Husqvarnas nyckelmarknad. Hur sammanfattar du positionen 2011 och framåt, bortsett från störningarna i er fabrik i Sydcarolina i USA, som ledde till prognossänkningen i april?
– Vi har en stabil affär i Europa och Asien-/Stillahavsområdet. Vi har en stark och lönsam position, men det finns ändå utvecklingspotential. USA är den absolut största pusselbiten, och där har vi ett fundamentalt problem. Vi kan inte fortsätta att operera som vi gjort historiskt och komma till någon form av anständig lönsamhet. Det handlar om att byta affärsmodell. Vi säljer för många lågprisprodukter med dåliga marginaler till stora detaljhandelskedjor. Vi vill förstärka Husqvarna som ett konsumentvarumärke, inte bara som ett varumärke för proffs.
I fjol tappade vi volym i USA, medan marknaden började återhämta sig efter fyra års nedgång. I princip ligger hela volymtappet på en enskild kund. Vår förväntan är att efterfrågan i USA stiger under 2011.
Världsmarknaden växer med 2–3 procent årligen, samtidigt som ni har som mål att växa med 5 procent och redan är marknadsledare. Hur gör ni det?
– Genom att växa i rätt kanaler, med rätt varumärken och rätt produkter, så vi vill inte ha tillbaka samma volymer som vi tappade. Då ser vi ut som vi gjorde tidigare. Historiskt har vi utvecklat produkter för olika marknader. När vi gör nästa generation gräsklippare tittar vi på hela världen, även om de största volymerna ligger i Europa och Nordamerika.
Sedan verkar ni vara bara i början av utmaningen att lära kineser att klippa gräset och japaner att kapa träd? Men är det en fråga för ledningen?
– Absolut, men världsmarknaden ser ut så. Ett exempel: Marknaden för motorsågar i Kina är 150 000. Det är ingenting. Marknaden för sprutflaskor man bär på ryggen är 12 miljoner. Varför är vi inte stora på sprutflaskor när det är en jättemarknad?
På förvärvssidan verkar det ha handlat mycket om att köpa varumärken efter utskiftningen från Electrolux 2006. Finns fortsatta förvärvsplaner?
– Vi vill absolut inte utesluta det, men det blir inga stora industrikonsolideringsförvärv. Varför köper vi inte företag som är motcykliska och starka på hösten, eftersom vår försäljning i dag till 90 procent sker på våren? Varför säljer vi inte fler snöslungor och snöskotrar? Om det finns produktkategorier som passar Husqvarnas varumärke skulle vi kunna bygga om dem.
Två saker som gör Husqvarna annorlunda är säsong- och väderberoendet. Det som inte säljs och levereras under första halvåret kan ni inte jobba i kapp senare, vilket bland annat gjorde att prognossänkningen i april kom så olyckligt – just när fabrikerna jobbar för högtryck. Att vädret ska spela stor roll har dock många svårt att inse, eller hur?
– Jag är väldigt kluven till det där. Vi måste använda vädret för att förklara hur vår resultaträkning skiftar mellan kvartalen, annars tror folk att vi är inte kloka. Det har varit en svår vinter även i år, men vi ser samtidigt att efterfrågan är starkare 2011 än 2010. Så vi förväntar oss nu att det finns en fortsatt återhämtning i marknaden med lite bättre volymer.
När vi kommer ut med andra kvartalsrapporten finns dock ingenstans att gömma oss längre. Första kvartalet är huvudsakligen införsäljning till handeln, andra kvartalet är huvudsakligen försäljning till användarna och påfyllning. Därefter har vi ganska bra grepp om hur året blir.
Kan man då se det som ett tips på hur man ska läsa era rapporter?
– Man får inte hoppa för högt över första kvartalet. Om det är bra kan säsongen bli halvtaskig ändå. Å andra sidan, om det är svagt, kan säsongen bli okej, trots det.
Hur mycket tid lägger du internt, på marknaden och på annat som finansmarknaden och ägarna. En tredjedel var?
– Nej, mindre på finansmarknad och ägare. Det är ganska mycket jobb runt kvartalsboksluten, kapitalmarknadsdagar, årsstämmor, företagspresentationer och sådant. Men inte sedan. Ändå får jag alltid höra att jag syns för lite. Jag ska vara hos säljbolag, i fabriker, hos kunder och hos leverantörer, jag ska alltid vara mer än det går att vara. Och sedan är jag för osynlig. Det går inte att tillfredsställa behovet. En hel del försöker jag lösa med elektronik, bland annat med webbsändningar internt. Till USA åker jag sex sju gånger per år.
Husqvarna har i dag 60 000–70 000 aktieägare efter avknoppningen från Electrolux och därtill Fredrik Lundberg. Hur ser du på att så många lockas att äga Husqvarna?
– Jag tror att Husqvarna uppfattas som något konkret och handfast, inget luddigt eller flummigt. Folk förstår affärsmodellen, produkterna och vad vi gör. Men vi vill ha ännu fler aktieägare och ska försöka vara ute mer under 2011. Bland annat ska vi resa mer i USA.
Somrarna tillbringar du med förkärlek på karga Kärringön, så långt bort ifrån motorsågar och trädgårdsprodukter man kan komma. Varför det?
– I släkten har vi en historia på Kärringön tillbaka till 1600-talet. Det är nästan genetiska rötter för mig som sitter otroligt djupt.
Och sedan finns tennistävlingen Streber Cup, som du står värd för i år. Inbjudna är 30–40 näringslivstoppar, som får betala rätt mycket för att medverka, och pengarna blir stipendier till unga tennislöften. Annars är HV 71 i ishockey favoritlaget (Husqvarna är huvudsponsor). Varför lockar ishockey?
– Jag har själv ett förflutet som ishockeyspelare i Lidingö. En gång fick jag så mycket fysiskt stryk i en match mot Djurgården att jag blev AIK:are … När det sedan blev generalorder på att följa HV 71 fick jag en komplicerad relation till ishockeylag. Men det är kul att vara på HV-matcher. Klubben är extremt välskött. HV 71 är som Husqvarna – vi är båda som välskötta maskiner.
Men du tog också motorsågscertifikat förra året. Varför det?
– För att få rätt känsla för hur det är att jobba med motorsågar.
Men dem lär han inte få någon större nytta av på Kärringön. Där är träd att likna vid museiföremål ...