I november 2007 lanserades Mifid av EU-politikerna i Bryssel, ett direktiv som skulle bringa ordning i det kaos som rådde på den finansiella marknaden i Europa. Under årtionden hade utmanare till de etablerade börserna vuxit fram i alla möjliga former, men med det nya direktivet skulle börserna ges samma övergripande regelverk – samtidigt som de mest utvecklade konkurrenterna skulle regleras.
Dessa utmanare kom att kallas handelsplattformar (MTF:er), ett billigt och slagkraftigt alternativ till de regeltyngda börserna, som skulle gynna såväl den aktieinvesterande allmänheten som små tillväxtföretag i behov av kapital-.
Trots att det finns fyra MTF:er i Sverige i dag är kunskapen om funktioner och regelverk dålig inom de akademiska, mediala och finansiella sektorerna. För en handelsplattform fordras varken flaggningsregler, disciplinnämnd eller budplikt, vilket ställer högre krav på såväl de listade bolagen som investerarna. En förutsättning för att det mindre betungande regelverket ska gälla är att aktierna inte är primärt listade på en börs (”reglerad marknad”), eftersom börserna kräver att deras regler ska gälla oavsett på vilken marknadsplats aktien handlas.
På First North, som drivs av Nasdaq-OMX, gäller helt andra spelregler än på börsen, vilket föranlett bolaget att på sin webbplats självt poängtera att ”en placering i ett bolag som handlas på First North är mer riskfylld än en placering i ett börsnoterat bolag”. Aktietorget har dock valt att på eget initiativ tillföra ytterligare regler utöver de minimikrav som följer av direktivet.
– När vi startade Aktietorget kollade vi med marknaden först, bland annat Aktiespararna, och fann att det fanns ett stort intresse för en mer omfattande reglering än vad som krävs i lag. Det gynnar ju både bolag och investerare, säger Aktietorgets grundare, Patrik Engellau.
Aktietorgets idé är att till ett förmånligt pris lista små och medelstora bolag med stor tillväxtpotential, vilket ger bolagen tillgång till nytt kapital samtidigt som investerare ges möjlighet att tidigt kliva på tåget med möjlighet till god avkastning.
Burgundy, som tidigare i år fick tillstånd av Finansinspektionen att bedriva börs avseende vissa värdepapper, driver också en handelsplattform men har valt en annan inriktning på sin affärsverksamhet. I stället för att notera bolag erbjuder bolaget handel till förmånligt pris i runt 1 200 bolag med primärnotering på någon av de nordiska börserna. Även Burgundy har valt ett regelverk som går utöver vad lagen kräver.
– Jag tror inte att det finns en marknad för handelsplattformar utan en reglering som går längre än vad Mifid kräver. Kunden vill veta vad den spelar med, säger bolagets VD, Olof Neiglick.
Att handelsplattformarna i så stor utsträckning väljer att själva lägga regler för sina verksamheter är ett nordiskt fenomen. I Storbritannien har Londonbörsen under de senaste åren fått stark konkurrens av handelsplattformen Chi-X, som under 2010 hade en högre omsättning än sin börskollega. Även i Sverige har Chi-X:s marknadsandel successivt ökat, och den uppgår i dag till runt 15 procent av handeln i aktierna på OMXS30.
Tanken med att erbjuda ett alternativ till de etablerade börserna kommer från USA, som redan under sent 1980-tal gjorde försök med alternativa handelsplatser. Även om tanken var god blev mottagandet svalt från marknaden, vilket ändå inte hindrade EU från att lansera handelsplattformar i Europa. Med undantag för Chi-X har dock ingen handelsplattform på allvar lyckats utmana de största börserna i Europa, men framtiden för de svenska plattformarna ser ljus ut. Aktietorget noterar ungefär två nya bolag i månaden och har siktet inställt på en expansion till Norge.
Man vet aldrig vad som händer i framtiden, men just nu tycker jag det ser bra ut. Det stora problemet ligger i den mediala rapporteringen, säger Patrik Engellau. När Mifid instiftades begick politikerna misstaget att inte reglera rapporteringen av handel. I dag handlar allt om Nasdaq-OMX Stockholm, vilket jag tror och hoppas kommer att ändras när Mifid2 kommer.
När det nya direktivet kommer, eller exakt vad det ska innehålla, är ännu inte fastslaget. Men flera källor har sagt att problemet med bristande information i handelsrapporteringen har uppmärksammats.
Burgundy, som erbjuder handel i aktier som handlas även över Nasdaq-OMX Stockholm, genomförde på eget initiativ en studie över de största börsbolagen i Sverige under 2010. Resultatet pekar på att börsbolagen själva har dålig insikt i var deras aktier handlas och hur stor omsättningen faktiskt är. De tal som bolagen själva presenterar i samband med årsredovisningen omfattar i regel endast handeln på Nasdaq-OMX Stockholm, vilket ger en missvisande bild.
I vissa fall sker handeln en viss dag till mer än 50 procent på alternativa marknadsplatser, men det har de flesta börsbolag dålig eller ingen koll på, säger Olof Neiglick.
Han poängterar också att det stora problemet finns i den mediala sfären, eftersom det är där majoriteten av den aktieinvesterande allmänheten får sin information.
Om du läser Dagens Industri, DN eller Svenska Dagbladet får du inte veta hur stor omsättning det varit i en viss aktie, bara hur stor del av handeln som gått via Stockholmsbörsen. Det är ett tudelat system, där proffsen sitter på all information medan exempelvis en liten medlem i Aktiespararna får se bara en del av all handel, säger Neiglick.
Både Aktietorget och Burgundy menar att det råder en snedvridning av informationsflödet och har försökt poängtera detta för de största tidningarna under flera år. Henrik Westman, börs- och finansredaktör i Dagens Industri, säger att de är medvetna om problemet och de funderar på hur en mer rättvisande lösning ska kunna presenteras. Olof Neiglick tror dock att förklaringen till varför handelsinformationen presenteras som den gör delvis beror på ekonomiska intressen.
Att sälja handelsinformation är en mångmiljonindustri – titta bara i Nasdaq-OMX:s årsredovisning. Systemet missgynnar småspararna, och branschen som sådan är obenägen till förändring, säger han.
Som vinstdrivande bolag ser både Aktietorget och Burgundy dessutom ett problem i att så stort fokus riktas på Stockholmsbörsen, inte bara i fråga om de rätta siffrorna utan också vad gäller exponeringen av den egna verksamheten.
Om jag säljer oxfilé i min mataffär för 100 kronor mindre än mina konkurrenter men jag inte får sätta upp en skylt som berättar det kommer ändå inte fler att handla hos mig, säger Olof Neiglick och syftar till hur medierna generellt nonchalerar de små marknadsplatserna.
Det uttalade syftet med att införa handelsplattformar var att skapa större konkurrens på värdepappersmarknaden, till gagn för aktiesparare och tillväxtbolag. Mediernas styvmoderliga behandling har dock bromsat utvecklingen och gjort det svårare för konsumenterna att överblicka såväl de olika marknadsplatserna som den totala handeln. Ett tydligt exempel på det senare var när Renault 2010 sålde sitt innehav i Volvo över en alternativ brittisk handelsplats utan att omsättning eller pris redovisades annat än genom det ganska anonyma rapporteringssystemet Boat.
Bankerna som står som ägare till Burgundy har dock tröttnat på den fragmenterade rapporteringen och har i väntan på Mifid2 tagit saken i egna händer genom att på sina re-spektive webbplatser erbjuda information om all handel i olika aktier.
Vad Mifid2 innebär är fortfarande oklart, men det finns förhoppningar om att en reglering för handelsrapporteringen spiller över på medierna och balanserar informationsflödet. Ingen verkar dock tro att en ändring av direktivet skulle leda till att nya handelsplattformar med minimal reglering etablerar sig. Tills vidare gäller att man i stället håller koll på de olika regler som finns, vilka skiljer sig mellan marknadsplatserna.