Då omvärlden brottats med svårigheter har Kinas ekonomiska tillväxt varit stadig och stark. Men bakom siffrorna finns en kraftig obalans. År 2008 sjösatte myndigheterna ett stimulanspaket på motsvarande över 4 biljoner kronor, som främst gick till byggsektorn, för att hålla i gång ekonomin då exporten minskade.
Enligt USA-ekonomen Paul Krugman står konsumtion i dag för endast 30 procent av Kinas ekonomi, jämfört med 50 procent i Sverige och 70 procent i USA. Han uppskattar att hälften av Kinas BNP de senaste åren har gått till fastigheter och infrastruktur och drar paralleller mellan dagens Kina och 1980-talets Japan och USA år 2007.
Till skillnad från i väst finansieras Kinas stimulanser av landets statliga banker. De fem senaste åren har bankerna lånat ut över 30 biljoner kronor, främst till statliga företag på central och lokal nivå. Att bankerna uppmuntrats ge korta lån utan ordentlig riskbedömning har lett till att järnvägsministeriet nu har skulder på 2 biljoner kronor. Kinas lokala myndigheter hade i juni 2011 skulder på drygt 10 biljoner kronor enligt officiell statistik, ett belopp som av många bedöms vara långt större.
Även Fredrik Hähnel, chef för SEB:s kontor i Shanghai, ser en ojämn tillväxt, och han menar att Kinas stimulanspaket 2008–2011 är det största i världshistorien som andel av BNP:
– Drivet av privat konsumtion, utan en ökning i statliga investeringar, skulle Kinas ekonomi de senaste åren ha vuxit med ungefär 4 procent, säger han.
Stimulanspaketet nådde sitt slut 2011, och eftersom världsekonomin har fortsatta problem kan Kina inte räkna med någon större tillväxt från exportsektorn. Därför godkände regeringen i september i år nya stimulanser för 1 biljon kronor, återigen med tonvikt på infrastruktur. Just innan dess annonserade lokala myndigheter investeringsprojekt på totalt över 10 biljoner kronor gällande bland annat bilindustri och rymdfarkoster.
– Det är mer pengar än i paketen som lanserades för några år sedan, och regeringen har inte redovisat hur det ska finansieras, säger Fredrik Hähnel.
Kinachefen vid japanska finansinstitutet Nomura är ännu mer kritisk och menar att beloppen inte kan tas på allvar utan är ”manipulerade av lokala myndigheter som tävlar med varandra om vem som kan offentliggöra det högsta talet”, i hopp om att locka investeringar utifrån.
Ju större stimulanserna är, desto mer tillväxt skapar de. Samtidigt innebär de korruption, felinvesteringar, inflation och obalans, som växer med storleken på dem.
– De nya ledarna är självfallet medvetna om detta, och det ingår som en viktig del i den senaste femårsplanen att öka konsumtionens andel av BNP, säger Hähnel.
Kinas tolfte femårsplan, som antogs i fjol, strävar efter en något lägre men mer långsiktig tillväxt genom områden som forskning, sjukvård och grön energi.
Fredrik Hähnel menar att Kina i retrospektiv har kunnat hålla tillbaka investeringarna något – att regeringen nu borde ha lärt sig en läxa och omprioritera då nya stimulanser nu utlovas. Men samtidigt måste den skapa fler än 10 miljoner jobb om året för att den snabba urbaniseringen inte ska leda till massarbetslöshet – med social oro som följd.
Kinas tillväxt hämmas också av att små och medelstora företag har svårt att få lån. Banksektorn dom-neras av statliga banker, som favoriserar statliga företag och infrastrukturprojekt.
– Om banksystemet inte reformeras riskerar Kina att få allt sämre avkastning på investeringar, med sämre tillväxt och fler dåliga lån som följd, säger Fredrik Hähnel.
Ändå menar han att en bankkris är utesluten i det korta perspektivet, eftersom bankernas valutareserv är enorm jämfört med BNP:
– I slutet av 1990-talet använde kineserna denna reserv för att köpa ut bankernas dåliga lån, som då låg på uppemot 25 procent. I dag ligger de dåliga lånen på runt 1 procent.
Mer negativ är Patrik Chovanec, ekonomiprofessor vid Tsinghuas universitet i Peking. Han kallar det ”ett skämt” att bankerna har bara 1 procent i dåliga lån, enligt officiell statistik, och fastställer på sin blogg att ”Kinas banksystem är ett fullständigt kaos”. Dåliga lån skjuts ofta upp, skrivs av eller ompaketeras för att säljas i form av obligationer med falska garantier som säkerhet.
Snabb tillväxt och billig kredit har också skapat oro på bomarknaden. Nyrika kineser investerar i främst fastigheter, eftersom aktiemarknaden är opålitlig. Samtidigt är det svårt att föra pengar ur landet, och sparräntan är lägre än inflationen. Fastighetsmarknadens andel av BNP har fördubblats sedan 2000, och över 60 miljoner lägenheter tros stå tomma i Kina.
Ett skräckexempel är ökenstaden Ordos, med drygt en halv miljon invånare. Trots rader av obebodda jättehus byggdes 41 miljoner nya kvadratmeter hus i fjol, och Ordos kunde rapportera en ekonomisk tillväxt på 15 procent. Fredrik Hähnel menar dock att det är svårt att bedöma om Kina upplever en fastighetsbubbla, eftersom hundratals miljoner kineser kommer att flytta in till städerna de närmaste åren. De kinesiska hushållens belåning i relation till den disponibla inkomsten är också låg, knappt 20 procent, jämfört med över 130 procent i USA och 150 procent i Sverige.
Patrik Chovanec vid Tsinghua är desto mer orolig och pekar på hur många företag och obligationsfonder investerar sina överskott i fastighetssektorn. Eftersom allt fler byggen i Kina nu avbryts eller ställs in går de miste om beräknad avkastning. Samtidigt är markförsäljning de lokala myndigheternas i särklass största inkomst. Men nu, då marken inte är värd lika mycket längre, förlorar de redan skuldsatta myndigheterna upp till hälften av sina tidigare inkomster.
Omvärlden har också anledning till oro, eftersom Kina konsumerar ungefär hälften av världens järnmalm, betong och kol. Merparten går till byggsektorn, som även står för två tredje-delar av Kinas stålkonsumtion.
Kinas utveckling har gått åt fel håll på flera vis, säger David Kelly, forskare vid analysfirman China Policy, och menar att president Jintao Hus administration under tio år vid makten har skjutit problemen framför sig. Trots uttalade försök har inget gjorts åt klasskillnader eller korruption. Statliga byggbolag beslagtar fortfarande mark utan rättsliga följder.
– På många områden närmar sig Kina en punkt där ett oförändrat tillstånd är värre än reformer. År 2011 var första gången utgifterna för ”intern säkerhet” översteg militärbudgeten. Det säger en del om hur regeringen har hanterat missnöjet, säger David Kelly.
Inom ekonomin finns behov av att reformera Kinas statliga jätte-företag – en ineffektiv kvarleva från Maos dagar. För ett årtionde sedan var de på väg att monteras ned, men de har nu kommit tillbaka med förnyad styrka efter de stora stimulanspaketen.
Här tror Kelly att ledarbytet kan bringa viss ändring. Jinping Xi, Kinas nya president, minglar obehindrat på engelska och har satt sin dotter att plugga vid Harvarduniversitetet i USA.
– Xi har många nära vänner som studerat och gjort affärer utomlands. De har känt Xi länge, vill ha ekonomiska reformer och kan tala med honom som likar, säger David Kelly.
Detta står i kontrast till den tidigare administrationens teknokrater, som ofta har nära band till Sovjetunionen. Jintao Hu beundrar rysk kultur och har inte gett en enda intervju sedan 2007. Kelly menar att Hus administration har valt ”den lätta vägen ut”, med subventioner till statliga företag inom stål, fastigheter och snabbtåg. Detta vill de nya ledarna ändra på.
– Innovation är det nya ledordet i Kina, och alla vet att man inte skapar ett nytt Apple genom att bygga tekniksektorn på statliga företag, säger David Kelly.
Men samtidigt är det svårt att avveckla alla statliga bolag, som har kapital och lätt att få lån från statliga banker. De får därmed ett försprång och kan fortsätta växa genom investeringar. Dessutom tjänar många inflytelserika personer stora pengar genom positioner och kontakter i de statliga företagen.
Utsikterna för reformer är ändå bättre än på länge, efter att Kommunistpartiets mer liberala sida tidigare i år vann en viktig seger över de konservativa, då nymaoisten Xilai Bo avsattes som borgmästare över megastaden Chongqing. Exempelvis kan reformvänlige Qishan Wang – som tros få en plats i den nya politbyråns ständiga utskott – nu fritt uttrycka sig om ekonomi och rättsväsende.
– För något år sedan hade det kunnat betyda slutet på hans politiska karriär, säger David Kelly.
Kinas utlåning har skapat små bubblor i flera branscher. Kina är nu världens största ståltillverkare; kapaciteten ökade med 10 procent även förra året och överstiger nu 900 miljoner ton. Samtidigt minskar behovet. Därför har stålpriset sjunkit i Kina med 12 procent på ett år, och en tiondel av produktionen går nu på export.
Trots detta budgeterades i maj i år ytterligare motsvarande 150 miljarder kronor till att bygga nya stålverk. Stålföretagen är statliga och backas upp av regeringen för att behålla tillväxt och arbeten i oroliga tider. Det är svårt att tävla mot en konkurrent som kan gå med förlust, vilket gör att exempelvis SSAB ständigt tappar marknadsandelar i Kina trots sina investeringar där.
Ett annat exempel är bilförsäljningen, som i Kina ökade med 45 procent 2009 och 32 procent 2010. Eftersom statliga subventioner för bilköp sedan upphörde, samtidigt som tillväxten stagnerat, ökade bilförsäljningen med endast 5,2 procent 2011, och den spås öka med 5–8 procent i år.
Många tillverkares kalkyler och investeringar är beräknade på tillväxten 2009–2010. Därför finns planer på nya bilfabriker som får kapaciteten att under de tre närmaste åren öka lika mycket som Japans totala biltillverkning. Samtidigt ökade lagret av osålda bilar i Kina från 900 000 till 2,2 miljoner från december i fjol till juni i år. Samma oroande trender och subventioner kan ses vid skeppsvarv och i produktion av vindkraft och solpaneler.
Vad gäller företag med exponering mot Kina tror Fredrik Hähnel främst på konsumentvaror:
– Kineserna är villiga att betala för starka varumärken. Företag som Ikea och H&M har förmodligen många goda år framför sig här.
Han tror även att tjänstesektorn har en ljus framtid. Förutsatt att avregleringar sker kommer även försäkringar och finansiella tjänster att gå framåt.
Enligt satsningarna i den tolfte femårsplanen finns också en stor potential för sjukvård, läkemedel och äldrevård.
– Kina spenderar i dag bara runt 5 procent av BNP på hälsovård, att jämföra med över 15 procent i USA. Företag som Elekta tror jag har en fantastisk framtid i Kina, säger Fredrik Hähnel.
Kina håller nämligen på att införa sin första allmänna sjukförsäkring, som ska ge hela befolkningen viss tillgång till subventionerade läkemedel och billiga sjukhusbesök.
Därmed ska även konsumtionen stimuleras. Fredrik Hähnel tillägger att trots stora investeringar tidigare är grön energi en marknad med oändlig potential för ett land där nio av världens tio mest förorenade städer ligger.
