Tidigt hösten år 2000 besökte jag Independent Investment Groups kontor på Sveavägen 35. Höga aktievärderingar hade skapat ett akut förmögenhetsskatteproblem för mig. Men Jarl – en av Independents medarbetare – var snabbtänkt och hade snart hittat en lösning. Företaget hade lanserat en investmentbolagsliknande aktie på Stuttgartbörsens OTC-lista som hette Independent Global Balanced AG (IGB). Och med innehav på den listan slapp man förmögenhetsskatt.
Aktieinnehavet var deponerat hos börsmedlemmen Nomura Bank, med kontor i Schweiz. IGB hade investeringar i ett tiotal olika finansiella instrument, i en blandning av hedgefonder, strukturerade produkter, aktiefonder, obligationer och valutor – allt för att bibehålla investeringens värde, och det föreföll kassaskåpssäkert.
Men jag tänkte inte på förvaltningsavgifterna och tystade snabbt den inre rösten som varnade för att investera i instrument jag inte förstod mig på och som hade stora inbyggda avgifter. Förmögenhetsskatten var i alla fall borta.
Detta upplägg hade administrativa avgifter på fyra olika nivåer:
a) Hos utgivarna av de olika finansiella instrumenten.
b) Hos bolaget IGB AG.
c) Hos den schweiziska banken.
d) Hos Independent. Och för IGB-instrumentet betalade man dess-utom en överkurs mot det nominella värdet. Många trängdes kring den stora IGB-burken ...
Ett par år senare hade förmögenhetsskatteproblemet löst sig själv. Hela 4 procent av pengarna försvann redan vid investeringstillfället, och sedan tog förvaltningsavgifterna och kursförluster en stor del av den resterande kakan. Nu gällde i stället att ta vara på de uppkomna förlusterna ...
Sommaren 2003 blev jag uppringd av Per Gustavsson, som presenterade sig som bokningsansvarig för Ekonomiplanering. Han sade att han på uppdrag av Jarl hos Independent ville boka in ett besök för rådgivning och översyn av min ekonomi.
Jag känner ganska lätt igen olika röster, och det var något mycket välbekant över Per Gustavssons mjuka och vänliga röst. Snart trillade polletten ned: Det var ju Jarl själv som pratade! Men min kommentar om att hans röst verkligen liknade Jarls viftades bestämt bort innan vi bestämde ett möte den 17 juni.
Hos Independent berättade man att Jarl hade fått sluta. Han hade inte hållit sig inom regelverket för finansiella rådgivare. Nu hade han öppnat eget och ringde runt med förställd röst till sina gamla kunder …
Jarl höll till i ekande tomma lokaler på Karlavägen 100 i kvarteret Garnisonen på Östermalm. Han ville att jag skulle öppna en aktiedepå knuten till en kapitalförsäkring. Jag hade tyvärr redan gjort det på annat håll (Royal Skandia) och då råkat om möjligt ännu värre ut än hos Independent. Mycket berodde detta på att förvaltningsavgifterna var baserade på det totala belopp som hade investerats och inte på den lilla skvätt som fanns kvar. Men jag hade jämfört Jarls tidigare Independentråd och löften och sett vad som verkligen hade hänt. Mycket hade inte blivit som förespeglats. Detta talade jag om för Jarl, och jag har senare inte blivit kontaktad av Ekonomiplanering.
Först 2005 kunde Independent-samarbetet avslutas i företagets nya lokaler på Hantverkargatan i Stockholm – till ömsesidig glädje, tror jag, eftersom relationen hade blivit alltmer frostig i takt med att sparkapitalet försvann. Och det var svårt att kommunicera med ensidigt försäljningsinriktade ”rådgivare”, när hela mitt investeringsfokus nu gällde avdrag för reaförluster.
Jag ville också kunna följa utvecklingen för IGB-aktien direkt på Stuttgartbörsen. Om 100 procent av en reaförlust får dras av måste vissa villkor uppfyllas. Ett onoterat värdepapper (som inte handlas) kan bara dras av till 70 procent. Men den frågan lyckades aldrig 3–4 ledande personer hos Independent besvara, eller ens ge mig en sökväg att arbeta efter, när jag aldrig själv lyckades hitta detta värdepapper där …
Genom åren har jag blivit inbjuden till många möten. Några riktigt dåliga placeringar, som Independent och Royal Skandia, har säkert placerat mig på femstjärniga listor över landets mest lättlurade, som cirkulerar bland de privatekonomiska rådgivarna. Och det är svårt att säga nej när någon ung flicka från en ringcentral, säkerligen provisionsavlönad, vädjande berättade att en genomgång av ekonomin i vanliga fall kostade skjortan men nu var alldeles gratis …
På ett möte i december 2003 presenterade en representant för en nordisk bank, med kontor i Schweiz, olika investeringsalternativ. Alla föreföll lågavkastande på grund av lågpresterande instrument med höga avgifter. När jag påpekade detta blev han snabbt röd i ansiktet av ilska, och gemytet förvandlades till en dansk skalle och med hög röst utbrast han: ”Du passar inte som kund i vår bank!” Kanske fungerade denna burdusa taktik bra när man skrämde in aggressionshämmade svenskar i bankkön?
Men dessa firmors extrahöga avgifter och lågpresterande produkter innebär ju bara att förmögenhetsskatten hade bytts ut mot en ”nö-jesskatt” – nöjet att slippa betala skatt. Men skrattet fastnar i halsen när man får ett stort fett underskottsavdrag på köpet. Med tanke på börsens utveckling hade det naturligtvis varit bättre att ligga likvid och betala några års förmögenhetsskatt i Sverige i stället.