Kina – en växande jätte

Två år efter Maos död 1976 genomfördes en rad reformer i Kina under ledning av Deng Xiaoping. Deng var trogen socialismens grundidéer, men insåg att vissa förändringar måste göras. Regimen började satsa på  konsumtionsprodukter och samtidigt övergavs det kollektiva jordbruket i allt större omfattning. Bönderna fick åter makten över produktion och vinst, och möjligheten att sälja till marknadspriser. Ökad produktivitet och köpkraft fick många bönder att använda sitt kapital till att investera i privat och kooperativ industriell produktion. Kina öppnade sig alltmer mot omvärlden och monopolet på utrikeshandeln togs bort, vilket ökade utbytet med omvärlden. Kina började föra diplomatiska samtal med USA, blev medlemi Internationella Valutafonden (IMF) och Världsbanken, samt började låna pengar utomlands.

Med en BNP-ökning på 10,2 procent uner årets första kvartal tuffar det stora röda tåget på i hög fart. UNder 80- och 90-talet var det den finansiella sektorn, där staten gör försök att sanera och öppna för utländska banker.

Allt detta skapade en kraftig ekonomisk expansion. Det är svårt att få exakt information om Kinas ekonomiska tillväxt, men en siffra som ofta nämns är en genomsnittlig BNPökning på 9,7 procent under de senaste 20 åren, vilket lett till att BNP mer än fyrdubblats. Tar man hänsyn till den inhemska prisnivån är Kina numera den näst största ekonomin i världen efter USA. Landet har blivit väldens största mottagare av utländska direktinvesteringar, då alla vill ha sin del av Kinas enorma tillväxt och framtida potential. Under vissa år startades ett företag per minut i Kina, och en skyskrapa per dag färdigställdes.

 

Många drivkrafter bakom tillväxten

Deng Xiaopings efterträdare Jiang Zemin och Hu Jintao har skickligt styrt landet vidare. Tillväxten har fortsatt och landet har klarat sig igenom såväl Asienkrisen som SARS-epidemin. Dessutom har landet lyckats få Olympiska Spelen till Peking 2008, och Världsutställningen i Shanghai 2010. Kinas tillväxt är i dag inte bara högre än vad de  flesta räknat med, den är till och med högre än vad den kinesiska staten önskat. BNP ökade under årets första kvartal med 10,2 procent, jämfört med 9,9 procent under samma period föregående år, trots att staten försökt bromsa tillväxten.

En av faktorerna bakom Kinas tillväxt under 80- och 90-talet var den kraftiga expansionen av den arbetsintensiva produktionen. I dag är drivkrafterna betydligt fler. Kina har lyckats attrahera utländska investerare i stor omfattning och haft en enorm exportökning, och kallas fortfarande ”världens verkstad”. Men den höga tillväxten kan även förklaras av att kinesernas medelinkomst ökat flera gånger om och bidragit till att detaljhandeln ökat. Dessutom har investeringar i fasta tillgångar såsom fastigheter stigit kraftigt.

 

En allt rikare befolkning

Kinas tillväxt har även gjort livet bättre för många kineser. Uppemot 400 miljoner människor har lyfts ur fattigdom och Världsbanken talar om den största och snabbaste minskningen av fattigdom i historien. Medelinkomsten i Kina har gått från $205 år 1985 till $1 290 i dag, vilket sannolikt är mer än många kineser någonsin kunnat drömma om.

Många kineser lever dock fortfarande mycket fattigt. Deng Xiaoping sa en gång att man måste låta vissa bli rika först, och det är uppenbart att så skett. Medan vissa kineser vräker sig i lyx lever andra med mycket knappa resurser.

Trots att urbaniseringen accelererat kraftigt under 90-talet livnär sig alltjämt mellan 60 och 70 procent av Kinas befolkning på jordbruk. Landsbygden har inte hängt med övriga landet i de snabba förändringarna. Staten tycks dock ha insett problemet med inkomstgapet städer och landsort emellan, och kommunistpartiet har tagit allt större hänsyn till bönderna och deras många bekymmer. Rädslan är stor att social instabilitet annars ska sprida sig från landets fattiga delar till de rika städerna.

 

De kinesiska företagen

Enligt exportrådet öppnar ett svenskt företag i veckan upp verksamhet i Kina. Men det är inte bara utländska företag som växer i Kina. Tvärt om, de kinesiska företagen har fått order från staten att växa snabbt och kommer att bli allt mer synliga på den internationella marknaden. Ett exempel på hur stora och likvida många kinesiska företag är då den anrika bilfabriken MG Rover gick i konkurs, och det kinesiska företaget Nanjing Automobile köpte upp resterna.

Kinas ekonomi har gradvis rört sig från en detaljstyrs planekonomi till en mer internationell anpassad marknadsekonomi som skjuder av liv och rörelse. Men skillnaderna mellan stad och landsbyggd är fortfarande stora, och problemen är långt i från över.

Ett annat expansivt företag är Huawei, som på kort tid blivit en av Ericssons huvudkonkurrenter. Företaget har omkring 40 000 anställda och tillväxten har legat på omkring 20-40 procent per år. Vissa år ökade omsättningen med flera hundra procent. Ett annat stort företag är teknik- och IT bolaget Lenovo som fick stor uppmärksamhet då det köpte upp delar av IBM. Att ett kinesiskt företag köper upp ett av USA:s främsta och äldsta IT-bolag skickar en tydlig signal om vart Kinas bolag är på väg.

 

En starkare och friare valuta

EU och USA anser att kineserna inte har varit tillräckligt snabba vad gäller skapandet av en marknadsbaserad växelkurs. De menar att Kina medvetet håller yuanen undervärderad, vilket gör att den kinesiska exporten konkurrerar på ett fördelaktigt sätt, och därigenom slår ut västvärldens industrier. Tidigare var den kinesiska valutan knuten till US-dollarn, till kursen 8.27, vilket Kina fick mycket kritik för. Delvis på grund av kritiken lät Kina i stället knyta yuanen till en korg av valutor bestående av bland annat den amerikanska dollarn, men de har aldrig avslöjat vilken vikt varje valuta har i korgen. Samtidigt skrev man upp växlingskursen till 8.11 mot dollarn. Sedan dess har den kinesiska valutan enbart ”tillåtits” appreciera (det vill säga en uppskrivning av en valutas värde) med cirka 1 procent mot US-dollarn vilket tyder på att dollarn fortfarande utgör i princip hela valutakorgen.

Många bedömare menar att kineserna borde skriva upp valutan med 15-30 procent mot dollarn, och nästan alla valutaanalytiker är överens om att yuanen kommer att appreciera i år och under nästa år. Det tror även Fredrik Hähnel på SEB i Shanghai, men han tror att apprecieringen blir väldigt liten.

   – Kineserna har aldrig, och kommer aldrig, att falla för ett internationellt tryck, och går alltid mycket varsamt fram. Det är en del av den kinesiska filosofin sedan reformerna började i slutet på 70-talet, säger Fredrik Hähnel.

Kinas ekonomi är nu så pass stor och mäktig att landet inte heller behöver följa andra länders önskemål. Skulle Kina sluta använda sitt handelsöverskott till att köpa amerikanska statspapper, och på så sätt finansiera det amerikanska handelsunderskottet, skulle det kunna leda till både dollarkollaps och räntechock. Kina har därför skapat ett starkt förhandlingsläge, inte minst gentemot USA. Att Kina inte kommer att låta sin valuta flyta fritt kan också förklaras av att det skulle kräva rörliga räntor vilket inte är fallet idag. Dessutom skulle en snabb appreciering av yuanen minska värdet på den kinesiska valutareserven, världens största med snart 1 000 miljarder USD. Detta skulle göra kinesiska exportörer mindre konkurrenskraftiga, vilket skulle leda till färre jobb i Kina.

 

En eftersatt finanssektor

Att gå från planekonomi till marknadsekonomi kräver enorma reformer av finansväsendet och kan skapa stora problem. Kina vill gärna framstå som en marknadsekonomi, inte minst för att kunna vara med i WTO (World Trade Organisation), där man lyckades bli medlem år 2001. I och med medlemskapet förband dem sig att anpassa vissa lagar och regler, samt att öppna upp sina marknader.

Kinas finanssektor tillhör ett av få områden som ännu inte öppnats upp, men flera reformer är nu på gång vilket kommer att sätta sektorn på stora prov. Landets banksystem består av en centralbank (People´s bank of China), fyra kommersiella banker och tre så kallade ”policybanker”. Staten har kontrollen över dessa banker och framförallt de fyra kommersiella bankerna har fungerat som statens förlängda arm, ofta för att allokera resurser och främja politiska beslut. En konsekvens av detta är att illa skötta företag som inte skulle kunna ha överlevt har fått lån, ofta på bekostnad av mer välskötta företag. Eftersom företagen visste att bankerna ständigt skulle skjuta till mer pengar behövde de inte bekymra sig för konkurs. Detta bidrog till fortsatt dåligt skötta företag, och en ständigt växande mängd lån som troligtvis inte kommer att kunna betalas tillbaka. På senare år har också bankerna blivit väldigt likvida på grund av det höga sparandet i Kina vilket uppmuntrat utlåning ytterligare. Enligt Ernst & Young kan det kinesiska banksystemet innehålla upp till 900 miljarder dollar dåliga lån, och vissa bedömare menar att upp till 50 procent av den totala lånestocken består av dåliga lån. Även om rapporten från E&Y fått mycket kritik för att vara överdriven anses problemet så pass allvarligt att många experter håller det som det största hotet mot den kinesiska tillväxten. Detta är ett väldigt komplext problem för den kinesiska staten. Det finns nämligen en stor rädsla för att en sanering av den finansiella marknaden skulle göra att många statliga företag går i konkurs, med en ännu större arbetslöshet som följd. Kina prioriterar en låg arbetslöshet väldigt högt, och det sociala priset för att rensa upp bland företagen har därför länge ansetts för högt.

Enligt Michael Thorneman, partner på Bain & Company, ser dock regimen allvarligt på problemet med de dåliga lånen och man har på senare tid vidtagit åtgärder för att förbättra den finansiella marknaden. Speciella kapitalförvaltningsbolag (kallade Asset Management-bolag) har tagit över stora delar av de dåliga lånen och nytt kapital har anskaffats genom obligationer och börsintroduktioner. Man har också tagit in utländsk expertis och kommer att låta flera av bolagen gå i konkurs.

En konsekvens av att finanssektorn saneras och öppnas upp är även att utländska banker tillåts att i allt större utsträckning starta verksamhet i Kina, att kreditkortsmarknaden öppnas upp och att kinesiska bankaktier sälj ut.

Det finns dock mycket kvar att göra för att förbättra den finansiella sektorn, förklarar Michael Thorneman.

 

Svagare tillväxt är att vänta

De flesta bedömare tycks tro på en försiktig inbromsning av den kinesiska tillväxten. Detta beror inte minst på att den kinesiska staten har ett uttalat mål om att minska tillväxten. Högre råvarupriser, överkapacitet och en eventuell inbromsning i USA är exempel på andra faktorer som riskerar att sakta ner Kinas tillväxt. Hur pass allvarliga följderna skulle bli av en nedgång i USA råder det dock delade meningar om. Vissa bedömare ser det som ett stort hot, då Kinas ekonomi är mycket beroende av sin export. Richard Svärd på Handelsbanken i Shanghai har dock en delvis annan syn. Han menar att då konjunkturen viker kommer företagen söka nya vägar för att kostnadseffektivisera sin verksamhet, bland annat genom att lägga ut en ännu större del av sin tillverkning till Kina. En nedgång i USA skulle därför kanske till och med kunna öka direktinvesteringarna i Kina. Även om protektionismen skulle vinna ökad terräng i väst, i samband med en konjunkturnedgång och en ökad arbetslöshet, är det inte heller säkert att Kinas ekonomi skulle drabbas i någon större omfattning. En stor del av Kinas exportbolag ägs nämligen helt eller delvis av amerikanska och/eller europeiska företag. Det är därför främst de branscher där utländska företag inte etablerat sig som skulle få problem, däribland den mycket stora textilindustrin.

Men oavsett framtida tillväxthastighet är det ingen tvekan om att Kina både har vaknat och fått världen att darra, precis som Napoleon förutspådde.

 

 

Fakta: Kina

Population 1.24 miljarder motsvarande ¼ av världens befolkning
Area 9 600 000 km2
Språk Mandarin (rikskinesiska)
Huvudstad Peking
Statschef President Hu Jintao
Största stad Shanghai
Statsskick Folkrepublik
Valuta Renminbi (RMB) yuan
Växelkurs 1 USD = 7,99 CNY (Juni, 2006)
BNP (total) USD mrd 2251 (2005)
BNP-tillväxt 9,9% (2005)
Infl ation 1,6% (2005)
Arbetslöshet 4,2% urban arbetslöshet enl. off stat. 10% enligt vissa bedömare.

 

Fakta: Kinas handel

Export (andel av BNP): 36% (2004)
Viktigaste exportprodukter: Kläder, skor, IT-utrustning, hemelektronik och elektriska produkter
Import (andel av BNP) 34% (2004)
Viktigaste importprodukter IT-utrustning och råvaror, inklusive olja, oljeprodukter, metaller och verkstadsmaskinell utrustning
Största handelspartners: EU, USA, Japan, Hongkong, ASEAN (The Association of Southeast Asian Nations)