Men Björn Wahlroos är inte bara kontroversiell och känd för att han säger vad han tycker. Han är också en av Nordens mäktigaste företagsledare och en frontfigur inom finansvärlden efter åren som VD för finska försäkringsjätten Sampo, där han numera är ordförande. Han är också en av de största ägarna i Sampo med sina 2,1 procent av aktierna, värda motsvarande 2,2 miljarder kronor.
I tonåren var Björn Wahlroos kommunist och deltog i ockupationen av Gamla studenthuset i Helsingfors 1968. Det var naturligt för honom och många andra att vara politiskt engagerade på den tiden. I en intervju i TV 4 viftade han senare bort detta som ungdomsförvillelser och menar att han lärde sig för livet om vänstern och att det är därför han är så cynisk mot vänstern i dag.
Efter ett års ekonomistudier lämnade Björn Wahlroos som 20-åring de upproriska åren bakom sig. Han blev doktor i nationalekonomi 1979 och var verksam som professor vid Svenska Handelshögskolan (”Hanken”) fram till 1985. Han lämnade därefter den akademiska banan och fick en framträdande roll i det finska näringslivet, bland annat som VD för finska Föreningsbanken och VD för Sampo Group 2001–2009.
På 1990-talet var han en av nyckelpersonerna när det finska näringslivet omstrukturerades efter krisåren i samband med Sovjetunionens upplösning i början av decenniet. Han är medlem i Svenska Folkpartiet och ordförande för dess näringslivsdelegation. Som ordförande i Sampo, Nordea och skogsbolaget UPM fortsätter han oförtrutet att verka som affärsman på hög nivå.
När Björn Wahlroos slutade arbeta operativt som VD för Sampo för tre år sedan började han skriva boken Marknader och demokrati – uppbrott från majoritetens tyranni, som kom ut nyligen i Sverige och Finland. Boken är en maktfilosofisk studie och ett passionerat försvarstal för marknadsekonomin och den fria konkurrensen. Här granskar och diskuterar Wahlroos världen genom att belysa systemen demokrati, marknad och hierarki. Han gör det mer som nationalekonom än som företagsledare. Historiska vandringar leder fram till dagens kamp mellan stater och finansmarknader.
– I ett bra samhälle är det balans mellan de tre systemen. Boken handlar om sökandet efter den optimala blandningen, säger han.
Men han gör ingen hemlighet av att han ser fördelar med att marknadsekonomin spelar en ännu större roll i framtiden, fri från politik och regleringar. Han varnar för ”obegränsad majoritetstyranni” och tror inte på knappa majoritetsbeslut som leder till kompromisser och politisk handlingsförlamning. Frihet, äganderätt och fri konkurrens är några av ledorden i boken.
I svallvågorna efter utgivningen av hans bok har rubriker som Mera marknad, mindre demokrati (YLE) och EU-styret som Kinas politbyrå (Dagens industri) fördunklat budskapet. Men Björn Wahlroos har sig själv att skylla. Själva provokationen verkar locka honom mer än att nå fram med budskapet. Han är intelligent, kvicktänkt och rapp i repliken. Öppenheten är uppfriskande, men de impulsiva uttalandena i medierna riskerar att skada affärerna.
Björn Wahlroos har lämnat det akademiska språket bakom sig för länge sedan och under sin tid i affärslivet lärt sig ”att förenkling och – ibland – provokation ofta är effektivare än hövliga resonemang”. Det skriver han i förordet till sin bok. Provokationen har blivit ett kännetecken för Björn Wahlroos. Men han tycks inte bry sig – eller så kan han inte låta bli.
– Jag har det i generna, säger han när jag träffar honom för en intervju i samband med utgivningen av boken.
Björn Wahlroos är en ovanlig kombination av intellektuell skärpa och effektiv affärsman. Han vill nog helst sköta företagets affärer utan att massmedier eller politiker lägger sig i.
Men han är också sedan tonåren intresserad av samhällsfrågor och mer debattglad än de flesta företagare. Han förstår att de undviker att delta i den offentliga debatten men tycker att det är viktigt att man gör sin röst hörd för att ge näringslivet och marknadsekonomin bättre förutsättningar att utvecklas.
Efter finanskrisen 2008–2009, som beskrivs i ett av de mest läsvärda avsnitten i boken, har ropet på politiska beslut och regleringar av finansmarknaden varit många. Det irriterar Björn Wahlroos.
– Det är inte kapitalismen som är i kris utan politiken, säger han och pekar på USA:s bolånepolitik, EU-byråkratin och den illa skötta ekonomiska politiken i länder som Grekland och Italien.
USA är rättesnöret för Björn Wahlroos, både vad gäller demokrati och marknadsekonomi. Han är imponerad av USA:s sätt att hantera finanskrisen. Amerikanerna lärde sig av läxan från 1930-talets ekonomiska kris, och den amerikanska centralbanken visade handlingskraft när det gällde.
– I USA har man tagit tag i problemen. Centralbankens hantering av finanskrisen 2008–2009 är en imponerande framgångshistoria.
Björn Wahlroos menar att kapitalismen, eller marknadsekonomin som han hellre kallar den, har klarat finanskrisen på ett bra sätt och är stark i grunden.
– Marknadsekonomin är underskattad. Jag har en positiv syn på marknadsekonomin i dag och i framtiden. Men det är osäkert hur länge Europas skuldkris kommer att vara. Den kan inverka negativt på ekonomin.
Den svenska ekonomin är relativt stabil, har överlevt finanskrisen och påverkas inte alltför mycket av skuldkrisen i Europa, som särskilt berör länderna kring Medelhavet.
– Välfärdsstaterna i Norden var större för 25 år sedan. Standarden är i dag mer lik den i övriga Europa. Det är mindre skillnad mellan Finland och Sverige, men Sverige har vunnit den nordiska kampen i reformeringen av välfärdsstaten, exempelvis när det gäller beskattning, det sociala systemet och Riksbankens roll. Reformeringen genomfördes på Göran Perssons tid, och arbetet fortsätter under Fredrik Reinfeldts regering.
– Den europeiska skuldkrisen kommer att sätta djupa spår i hur världen ser ut framöver. Den är ett slags påminnelse om att vi i Europa har överskridit gränserna för vad som är möjligt för politiskt beslutsfattande. Vi har helt enkelt gått för långt. Det håller inte mera ihop. Vi har använt för mycket pengar på förhand, och detta problem kommer att vara med oss länge. Det är en varaktig påminnelse om vad som kan gå åt skogen med obegränsat majoritetsvälde, säger han vidare.
Björn Wahlroos menar att marknaden har satt gränsen här, särskilt i länder som Grekland och Italien. Finansmarknaden tar över beslutsfattandet när den tappar förtroende för politikerna. Staterna och dess invånare har använt för mycket pengar i förväg och är nu i skuld. Pensionsunderskottet, krisen i det sociala systemet och bristfällig politik ligger bakom skuldkrisen.
– Vi kommer att få se ett nytt Europa om 10–20 år. Skuldkrisen och ökad konkurrens mellan stater om arbete och investeringar lär ge lägre offentliga utgifter och skatter i framtiden. Förhoppningsvis kommer det också att finnas utrymme för en dynamisk ekonomi med investeringar då, säger han.
Björn Wahlroos propagerar högljutt för mer marknad och hävdar med emfas att kapitalismens kris inte finns. Den svenske bankekonomen Klas Eklund har en annan uppfattning. Han driver tesen att den västliga formen av kapitalism har skördat stora framgångar men att den behöver reformeras. Eklund menar också att företag, inte minst i finansvärlden, har förlorat mycket av sitt förtroendekapital i samband med finanskrisen, bonusdebatten, lägenhetsaffärer, nedskärningar, arbetslöshet och ökade klyftor i samhället.
Klas Eklund tog sig för pannan i paneldebatten Är kapitalismen i kris? på IVA i slutet av april. Björn Wahlroos förstod inte alls kritiken och tankesättet, men det är symptomatiskt för honom. Han vet vad han tycker och visar föga intresse för andra perspektiv. När han är på scen eller uttalar sig i TV och tidningar blottar han sig mer än i samtal och i den välformulerade boken. Han tycks ha blinda fläckar när det gäller kritik av finansbranschen och sociala frågor.
Björn Wahlroos har en stringent syn på företagande och ägande. Ett aktiebolags enda uppgift är att skapa värde åt sina ägare. Drivkraften är att tjäna så mycket pengar som möjligt åt ägarna. Det är inte särskilt kontroversiellt, men sägs sällan så tydligt i Sverige.
– Bolag är inte stater. De leds inte demokratiskt utan hierarkiskt. Styrelsens och ledningens enda uppdrag är att skapa bästa möjliga resultat för företaget och ägarna, säger han. Det är frivilligt att äga aktier i ett aktiebolag. Man kan rösta på bolagsstämmorna, men det är effektivare att sälja aktierna. Välja och välja bort – precis som i vardagslivet, säger han och fortsätter:
– Aktieägarna består ofta av en homogen grupp människor som är intresserade av att företaget skapar ett positivt resultat och ökar värdet för aktieägarna. I en styrelse är man ofta överens om vad som är bäst för företaget och aktieägarna. Det är sällan man behöver rösta om viktiga frågor.
Björn Wahlroos ser positivt på marknadsekonomin och dess utveckling under de närmaste åren, men han är orolig för att debatten om kapitalismens kris ska leda till politiska beslut och regleringar som ger högre skatter och får människor med kunskap och pengar att flytta utomlands. Det är alltid läge för att göra investeringar – bara man undviker Europa.
– Jag har en positiv syn på företag och aktier. Det finns alltid köpvärda aktier. Jag skulle dock vara försiktig med Europa tills vi vet mer om hur skuldkrisen utvecklar sig, men jag skulle inte tveka att investera i en fond som exempelvis kombinerar Sydamerika och Asien, slutar han.
Björn Wahlroos är den forne rödgardisten som bytte färg och blev passionerad marknadsekonom. I dag är han en av Nordens mäktigaste företagsledare och hyllar frihet, äganderätt och fri konkurrens.
