Aktiens värde styrs av förväntningar på framtida inkomster, antingen genom direktavkastning eller genom att värdet på aktien höjs. Förväntningarna kan i sin tur bygga på analyser av företagets framtid, tillgångar och möjligheter, men också utgifter och potentiella hot. Snabbväxande aktier är oftast förknippade med en högre risk, och för investerare är det essentiellt att även räkna med riskerna. Som alla prognoser om framtiden är analyser ett bra verktyg, men inte en sanning. I sista hand är det den mänskliga faktorn som avgör.
Johan Ginyard är psykolog och forskar på Handelshögskolan i Stockholm.
– En ekonom säger att börsen drivs av reella värden. En praktiker skulle säga både reella värden och psykologi. Jag säger att det i huvudsak handlar om psykologi, säger han.
Johan Ginyard menar att den viktigaste faktorn som bestämmer aktiens pris är utbud och efterfrågan. Efterfrågan i sin tur påverkas av hur marknaden bedömer de reella värdena, med betoning på bedömer.
– Att handla med aktier är att sälja och köpa risk och möjligheter. Efterfrågan styrs av olika aktörers tro på hur marknaden fungerar.
Missbedömning av statistik vanligt
Genom att bli medveten om den psykologiska delen av aktiehandeln kan man öka möjligheterna att göra bra val. Johan Ginyards forskningsområde är aktieinvesterares riskbeteende, och en studie han gjort tyder på att den som är medveten om sitt riskbeteende presterar bättre i aktiehandel än andra. Experimentet gick ut på att en grupp fick en föreläsning om risktagande medan den andra inte fick det.
– Vanligast är att man missbedömer statistiken. Föreläsningen som den ena gruppen fick höra tog bland annat upp sannolikhetsteori. Då man förlorat sju gånger tror man ofta att chansen att vinna är större den åttonde gången. Men för varje ny omgång är chansen att vinna fortfarande bara 50 procent.
Psykologisk forskning om aktiehandel är relativt ny och kallas ”behavioral finance” (på svenska: beteendevetenskaplig finansiering). Ett av genombrotten inom forskningsgrenen var då Daniel Kahneman fick Ekonomipriset till Alfred Nobels minne år 2002 för sin forskning om beslutsfattande under osäkerhet. Enligt Kahneman är människor förlustobenägna, men inte riskobenägna. Hans forskning visar att den som redan investerat är mer benägen att ta risker. Man ligger kvar med neråtgående aktier för att man tror att det snart ska vända, trots att det innebär större och större risker. De som äger stigande aktier brukar i stället sälja för tidigt, innan aktierna har nått sin fulla potential.
– Att ligga kvar med förlustaktier är i första hand en amatörproblematik. Investmentbanker och professionella investerare är bra på att inte göra det, säger Johan Ginyard.
Bra resultat ingen slump
Alla människor agerar efter tumregler, som är effektiva när vi fattar beslut. Tumreglerna gör att vi kan fatta snabbare beslut, men ibland är de till nackdel för oss. Genom att bli medveten om hur man fattar sina beslut kan man bli bättre på att handla med aktier.
– All akademisk forskning visar att ingen stor aktör eller företag är framgångsrik år efter år. Däremot finns enskilda individer som blivit rika på aktier och som presterat otroligt bra på aktiemarknaden. Ekonomer tror ofta att det är en slump. Men jag ser inte någon prestation som bara är tillfällighet. Stefan Holm hoppar inte 2,37 av en slump. Om man tror att det ligger något mer än tillfälligheter bakom resultaten i aktiehandeln så innebär det att vi kan lära oss och bli bättre, säger Johan Ginyard.
Det är klokt att vara medveten om andras beteende eftersom aktiemarknaden består av ett stort antal människor som använder sina egna tumregler för att göra bra affärer. Aktörerna påverkas av både sina egna erfarenheter och all information som finns tillgänglig.
När medias bevakning av börsen ökar så stiger också fokus på aktiemarknaden som sådan, liksom intresset för att handla med aktier. Skrivs det mycket om en specifik aktie eller bransch så ökar efterfrågan på den aktien. Det kallas ”availability bias” (på svenska ungefär: tillgångsskevhet) och påverkar såväl allmänhet som professionella investerare.
Availability bias och en svårighet att rätt värdera förlustbringande företag i utvecklingsfasen låg bakom IT-bubblan i slutet av 90-talet, då aktierna var värderade långt över substansvärdet, dvs. värderingen av företagets tillgångar minus skulderna. IT-aktierna hade sällskap av bioteknikaktierna, som höll ett år längre. När marknaden gick bra och börsen steg under lång tid invaggades investerarna i säkerhet och undervärderade riskerna. Enligt The Economist finns det tre faktorer som oftast finns med då en bubbla bildas: en fundamental del, som till exempel ny teknologi, en finansiell del som gör det möjligt att investera, och en psykologisk del.
– Då det sker ett teknikgenombrott som presenteras som en nyhet i media uppmärksammas det av investerarna som ser en chans att tjäna pengar i framtiden, säger Johan Ginyard. Deras uppköp av aktien driver upp aktiepriset vilket i sig lockar ytterligare investerare. Så fortsätter det tills det har gått för långt och kapitalet börjar röra sig åt något annat håll.
Bubblor i bioteknik
Bioteknik är en också en sektor som historiskt sett har drabbats av uppgång och fall. Mest kända bubblan var 2000 då biotekniksektorn till och med slog IT-aktiernas utveckling.
– Det var en lång väg att falla då, säger Mattias Häggblom, bioteknikanalytiker på Alfred Bergs Fondkommission. Men även 1991 och 1995 uppstod det bubblor i bioteknikaktier.
Efter en längre tids baksmälla började bioteknikföretagen sega sig upp igen under 2003. Årets vinnare var då Oxigene, som ökade 580 procent. Maxim, som var sämst på börsen under 2004, steg med 60 procent under 2003. 2003 hade börsen, i synnerhet biotekniksektorn, haft en lång tid av usel kursutveckling. Nasdaqs teknikindex hade fallit under nästan tre års tid. Med senaste bubblan i gott minne och ett krig som hängde i luften hade investerarna en minskad riskaptit fram till våren 2003. Det var i samband med att Irakkriget bröt ut som börsen kom igång igen.
– Innan dess hade det varit oklart vad som skulle ske. Man kan ju inte påstå att saker blivit klart i Irak nu ändå, men själva aktionen blev i alla fall väldigt tydlig. Räntor och annat låg rekordlågt vilket historiskt sett brukar vara till gagn för aktiemarknadens utveckling. Och ekonomin såg ut att stärkas i USA, säger Mattias Häggblom.
När börsen kom igång fick investerarna mer aptit på risk, både på aktier generellt men också mer specifikt på högriskaktier. Dessutom hade bioteknikbranschen fundamentala framgångar i USA i form av nya produkter och lanseringar. När sektorn stärktes i USA stärktes den även i Norden.
Fram till sommaren 2004 gick det bra, genomsnittet för bioteknikfonder låg på 8,5 procent i avkastning, vilket var avsevärt bättre än Nasdaq- och världsindex som båda höll sig på någon procent. 2004 blev däremot ett tungt år för bioteknikföretagen. Mest dramatiskt var Maxims kursras, aktien tappade 72 procent under 2004. Orsaken var att deras absolut viktigaste forskningsprojekt, cancerpreparatet Ceplene, visade sig vara verkningslöst och därför blev underkänt i USA.
Bioteknikaktier räknas som högriskaktier med stora svängningar upp och ned. Att ett företags aktie fluktuerar mycket tyder på att avkastningen och risken är svåra att bedöma. Värdet på bioteknikföretaget styrs mycket av vilken fas som forskningen ligger i. Ju senare fas, desto mindre risk och säkrare avkastning. Då det gäller läkemedel finns det kritiska punkter i forskningen då värdet på aktien kan stiga eller rasa, ofta i samband med certifiering av läkemedlet. Man kan förutse när det kommer att hända något, men det är svårt att förutse utgången.
– Maximaktiens enorma nedgång under 2004 var svår att förutse, då de var i den sista fasen med sin cancerstudie. När utfallen väl sker kan aktien stiga väldigt kraftigt, eller så går det dåligt och då sjunker de rejält. Det blir sällan något mellanting, säger Mattias Häggblom.
Värdelösa P/e-tal
Definitionen bioteknikföretag betyder att företaget är i forskningsstadiet, och de flesta nordiska bioteknikföretagen går med förlust. Det gör att man inte kan använda traditionella nyckeltal för att värdera aktien. P/e-tal är till exempel meningslösa. Mattias Hägglund berättar att man måste använda sig av andra analysmetoder.
– Det handlar mycket om att försöka bedöma risk och ställa upp olika scenarier. Sedan får man räkna på sannolikheten att det ena eller andra scenariot inträffar. Därefter kan man bedöma om det är värt riskerna, det vill säga vilken nivå som det är värt att investera i aktien på, säger han.
Maxim ser det dystert ut för just nu. De har stoppat sin cancermedicin och har också stoppat sin medicin mot gulsot nyligen. För att få kassan att räcka lite längre har de varit tvungna att avskeda. Enligt Mattias Hägglund saknar de förtroende hos den finansiella marknaden.
– Framtiden ser inte speciellt ljus ut för just Maxim. Men saker och ting kan ändra sig. Man måste tänka på att det är aktier vi värderar och inte företaget. Därför kan ju aktien ändå nå någon sorts nivå där det kan vara intressant att köpa, säger han.
Börsbubblor
Under IT-bubblan i slutet av 1990-talet var IT-aktierna värderade långt över substansvärdet och gamla aktievärderingsmodeller modifierades för att passa ”den nya ekonomin.” Men bubblan sprack hösten år 2000.
Bioteknikföretaget Maxim upplevde sin egen ”bubbla” spricka under 2004 när bolagets aktie, som en följd av ett forskningsnederlag, rasade runt 70 procent.
Bioteknikbubblan år 2001 slog till och med IT-bubblans utveckling. Förväntningarna på bioteknik var enorma och kurserna handlades upp därefter.
Text: Ylva Mälarstig