Aktiespararen: Hur är egentligen förhållandet mellan Miljöpartiet och svenskt näringsliv?
Maria Wetterstrand: – Strategiskt har vi under vår språkrörstid arbetat med att bli tydligare i småföretagarfrågor. Vi har förbättrat våra relationer till näringslivet, och vi märker också en stor förändring i dialogen. Både jag och Peter Eriksson är inbjudna till fler evenemang än förr och till olika branschorganisationer. Intresset för miljöfrågor är betydligt större nu, och företagen vill veta hur vi resonerar.
Ligger företagen mer i fas med kraven i dag?
– Nja, det vet jag inte. Småföretagen är mer snabbfotade med att ta till sig idéer. Några av de stora gör också konkreta saker: Preem har lanserat en ny diesel gjord på skogsråvara. ABB har satsat på solenergi. Telia Sonera har arbetat med videokommunikation och minskat sina utsläpp kraftigt. Men en organisation som Svenskt Näringsliv är fortfarande väldigt konservativ, och många där verkar ligga år efter utvecklingen.
Har förtroendefrågorna lyfts upp i eftervalsanalysen.
– De har varit helt avgörande.
Många har menat att ditt ledarskap har nått långt utanför Miljöpartiet. Stämmer det?
– Så är det.
Kan det bero på att du är ung, tuff och kvinna?
– Snarare tvärtom. Det finns knappast någon logik i att man ska vinna förtroende i breda grupper för att man är ung och kvinna i politiken. Det är uppenbart att det är ”trots” det – inte ”tack vare” det. Jag har fått höra att man uppskattar att jag är tydlig, vilket gör att folk kan respektera mig som inte tycker likadant – för de vet var de har mig. Men de vill inte rösta på Miljöpartiet. Det tycker jag är sjyst.
Men pågår inte en islossning nu för kvinnligt ledarskap? Män dominerar i näringslivets ledningar, men kanske inte lika mycket i politiken.
– Kanske? Vi har till exempel aldrig haft en kvinnlig statsminister, som ett av få moderna länder i världen. Vi har kvar att göra också i politiken.
Ni har varit tysta med att driva kvotering i bolagsstyrelserna vidare efter valet. Kommer det upp under mandatperioden?
– Ja, säkert. Helst vill jag se att problemet löser sig av sig självt, men det gör inte det. Det är inte för att det måste vara 50/50 mellan män och kvinnor utan för att bryta ned de murar och hinder som finns i dag.
I valrörelsen sade du att en rimlig nivå att kräva är minst en tredjedel kvinnor i bolagsstyrelserna. Står du kvar vid det?
– Ja, för att bryta mönstret. Ska vi någon gång kunna göra det kan vi behöva kvotering under en tid. Syftet med kvoteringsregler är att de ska avskaffas, inte att ha dem över tid.
Hur är det med aktiesparande: Du sparar själv inte i aktier, men hur tänker ni i din familj?
– Jag sköter mina egna pengar i och med att vi bor på olika ställen, jag och barnen i Sverige och min man i Finland. Eftersom han veckopendlar fattar vi inte gemensamma beslut om placeringar av pengar, även om vi pratar om det. Jag sparar lite i fonder.
Vill du ge några tips?
– Nej, jag har inte lust att göra reklam för dem. Jag tycker det är svårt att hitta vettiga fonder som tar ansvar miljömässigt och etiskt. Det är överhuvudtaget uselt i Sverige hur fondpengar placeras i ett miljömässigt perspektiv.
Men det finns ju etiska fonder?
– Javisst, men man måste gå in i minsta detalj för att se om de uppfyller vad de lovar. De har till exempel fortfarande inte tydliggjort vilka kriterier som gäller för att få kalla en fond etisk. Samma sak gäller klimat- och miljöfonder.
Har du svårt att placera i aktier därför att vi har så mycket tung industri?
– Nej, det har mest att göra med tidsåtgång. Man ska ha ett visst intresse för att spara i aktier. Då måste man tänka igenom mer hur man gör än om man placerar i fonder, som det är lite mindre risk med.
Du har tidigare uttryckt sympati för Aktiespararnas idé, att företräda vanliga sparare. Finns det paralleller till det som grundlade Miljöpartiet?
– Det vet jag inte. Men Aktiespararna kan ses som en förlängd arm på ett slags konsumentintresse, där även en ganska liten aktör kan vara med och ta ansvar. Aktiespararna vill vara med och styra och vill att bolagen ska ta ett ansvar och att de ska skötas. Förbundet ligger helt enkelt på för att få sjysta bolag. Där kan man nog hitta paralleller. Jag upplever att Aktiespararna står för något annat än de stora delägarna och aktörerna i företagsvärlden.
Aktiespararna är aktivt på bolagsstämmor. Har miljörörelsen funderat på samma sak?
– Vi har haft aktier och deltagit i bolagsstämmor, men jag själv har aldrig varit med. Men nu anser vi att vi styr bättre genom politik.
Är Miljöpartiet för ett större utrymme för folks egna placeringsval i pensionssystemet?
– Vi har varit emot hela det här pensionssystemet men valt att inte driva någonting i frågan. Vi var emot att spekulationsdelar skulle föras in i folks egna pensionsportföljer. Det vi pratat om nu är att det dels skulle finnas ett utbud av fonder som placerar mer långsiktigt, miljömässigt och etiskt, dels fonder som investerar i sin egen närmiljö och bygd.
Som vice ordförande i Näringsutskottet och de rödgrönas talesman i näringspolitiken: Vad ser du som dina uppgifter?
– Det finns många saker att ligga på regeringen om – inte minst regelförenklingar, som de gör en stor sak av men som går väldigt långsamt. Sedan har jag en viktig roll i att balansera oppositionen. Det behövs någon som ligger lite närmare regeringen och inte bara kritiserar i ett strikt vänsterperspektiv. Jag är en rätt liberal miljöpartist.
Har du en annan syn på företagande?
– Jag har en annan syn på företagande än vad exempelvis Vänsterpartiet har. Vad gäller statliga företag, till exempel, tycker jag att försäljningen av Nordea är helt okej.
På 1990-talet hade vi flera stora privatiseringar, i vilka allmänheten fick köpa in sig. Är det en modell Miljöpartiet kan tänka sig?
– Det är vår ståndpunkt. Om staten säljer bolag ska de i första hand erbjudas de anställda eller medborgarna.
Medan Miljöpartiet talat sig varmt för småföretagsamheten är företagen på börsen ofta stora. Det handlar om företag beroende av ett upprustat vägnät och tung industri. Var finns de i Miljöpartiets näringspolitik?
– Vi har jobbat ganska mycket med traditionell industripolitik de senaste åren. Vi diskuterar med de stora företagen, särskilt från miljösynpunkt, hur de kan bli bättre. När det gäller transporter jobbar vi mycket med att förbättra järnvägsnätet. Många av de tunga industrierna, särskilt i norra Sverige, är beroende av att godstransporter fungerar. Där är behovet av investeringar mycket större än i vägnätet.
Kan du tänka dig att sitta i en bolagsstyrelse?
– Ja, jag kan tänka mig att jag kan bidra med kunskap om politiken, men även i miljöfrågan.
Så här ett drygt halvår efter valet i september 2010 och utfasningen som språkrör: Känns det skönt att det är över, med Miljöpartiet som en av vinnarna?
– Det hade kunnat få vara ännu lite lugnare. Det var rätt intensivt även efteråt, och vid jul kände jag ett stort behov av att få vara ledig.
Men samtidigt blev MP valvinnare!
– Det förvånade mig inte att vi blev tredje största parti. Snarare kan man fråga sig varför vi inte fick ett bättre resultat. Vi låg mycket bättre i opinionsmätningar än de 7,3 procent vi fick i valet. Det var lite dåligt, tycker jag.
Du vill inte berätta så mycket om framtiden: Men vore det inte att svika ett förtroende att hoppa av Riksdagen, du är ju vald till 2014?
– Det får jag se, jag har inte bestämt mig.