Direkt till innehållet ?

Mest illusioner och magi när pengar trollades bort

Det är spännande men sällan lönsamt att investera i småbolag – och i Magic House-gruppens fuskföretag var det mer illusioner och magi än verkstad när både fabriker och pengar trollades bort. Läs andra och sista delen om Jonas Bernholms erfarenhet som aktieägare i Magic House.

Min investering i energidrycksbolaget Magic House 1999 hade 2005 genom omvända förvärv, avknoppningar och namnbyten vuxit till en aktieportfölj med sex aktier:

Axlon (kontanthantering i butiker),
C 2 SAT (båtburna satellitantenner),
Dacke (PR och marknadsundersökningar),
Magic House (energidrycker),
Nexcite (kärleksdrycker) samt
One Media (numera IMS Group) (mediebranschen).

De svåra åren 2001–2003 hade visat hur nödvändigt det är att man noggrant följer vad som händer i ett bolag och går på bolagsstämmorna. Jag hade försummat Magic House-konglomeratets olika bolag och hämtade Dackes årsstämmohandlingar på kontoret i en av Hötorgets skyskrapor i Stockholm.

Där huserade VD, Urban von Euler, i ensamt majestät. I en lokal som kunde ha rymt 3–4 fotbollslag hördes bara mina fotsteg eka mot de tomma väggarna. von Euler konstaterade att expansion och nyförvärv gällde, och den nya personalen ville hellre jobba i en högteknisk byggnad i innersta’n än i en källarlokal i Bagarmossen. På stämman 2005 presenterade han den nya affärsidén: Bolaget skulle genom strategiska företagsköp skapa en -företagsgrupp inom reklam och PR.

Min bild av ett äkta entreprenörsdrivet bolag är att man redan vid dörren möter en stolt Ingvar Kamprad-kopia – som med glädje kramar om sina aktieägare. Det var dock skönt att kramarna uteblev hos Dacke, för då hade i alla fall jag känt efter om plånboken funnits kvar.

Stefan Eriksson, vars Dial hade köpt Hans Molunds Nxt, satt nu, liksom Molund, i Dackes styrelse. Jag hade 2002 förlorat nära 30 000 kronor i konkursen för Dial Nxt och fick nu en föraning om att förlusterna skulle fortsätta. Det tar ofta tre generationer innan det entreprenörsdrivna familjeföretagets ägare slösar bort tillgångarna, men detta startar omedelbart hos de fingerfärdiga fuskföretagens entreprenörer.

Urban von Euler pratade om företagssammanslagningar, stordriftsfördelar, synergier och kritisk massa. Men han fick aldrig med sig de anställda, där arbetsglädje, kreativitet och kultur är 100 procent av affärsidén.

Dacke förlamades snart av inre strider. Entreprenörer som hade sålt sina livsverk mot betalning i Dackeaktier blev sura när kursen rasade och tilläggsköpeskillingarna uteblev. I värsta fall såldes sedan deras livsverk vidare.

Urban von Euler fick gå som VD, och nästa VD orkade stanna i två veckor. Nästan alla bolag såldes, och von Euler fick öknamnet Dum-Urban på grund av alla dåliga affärer. Detta tillnamn är han nog ensam om i den nobelprisbelönade släkten von Euler (kemipriset 1929 till Hans von Euler-Chelpin och medicinpriset år 1970 till dennes son Ulf). Styrelsen fick inte ansvarsfrihet på bolagsstämman, och en granskningsman har kopplats in – liksom en rekonstruktionsadvokat.

Åren 2008 och 2009 sammankallade en förtvivlad Alf Sjöström, känd från Sifo, Svenska Gallup och Novus, flera extrastämmor. Han hade sålt sitt bolag Citat till Dacke-gruppen och försökte nu som innehavare till mer än 10 procent av Dackeaktierna komma överens med de övriga större ägarna. Vad han egentligen ville berättade han dock aldrig.

Till slut sprack varbölden, och beskyllningarna haglade. VD Peter Zackrisson och ordförande Mats Grube anklagades av anställda för förskingring. År 2007 blev grundaren och styrelseordföranden Stefan Eriksson synad i sömmarna av Ekobrottsmyndigheten och avgick. Ulf Löwenhav klev in som ordförande i Dackes styrelse i juni 2009. Bolaget avnoterades senare.

Magic House köpte Axlon via ett omvänt förvärv (oktober 2005). Ordförande var Thomas Lindwall, och som VD tillträdde Peter Fischer. Bolaget sysslar med kontanthantering i butiker och konkurrerar med Cashguard och Gunnebos Safe-pay.

I desperation trollade Peter Fischer bort en kinesisk fabrik igen. Fischer, som före detta VD i Axlon och ny VD i Hammarinvest, köpte hösten 2008 Axlons dotterbolag HGL med tillhörande kinesisk fabrik. Axlon slapp skriva ned värdet med 30 miljoner kronor. Förlusten hamnade i stället hos det närstående Hammarinvest. Sedan gick Fischer upp i rök, och Ulf Löwenhav blev VD i Hammarinvest.

Detta var inte första gången Fischers fingerfärdighet med fabriker visades. Han var VD i In-Kina, som 1998 sålde ett icke färdigbyggt kine-siskt bryggeri till Magic House. Efter affären blev Fischer VD i Magic House och sålde året efter tillbaka fabriken till In-Kina, med en förlust på 34 miljoner kronor.

År 2008 var köpare och säljare också samma personer. Tomas Lindwall var ordförande i Hammarinvest och även i Axlon före affären. Löwenhav satt i Hammarinvests styrelse, och han var mannen bakom Magic Houses omvända förvärv av Axlon. Och Peter Fischer hade köpt fabriken två gånger.

Affären värderades till 40 miljoner kronor plus en eventuell tilläggsköpeskilling på 10 miljoner. Analytiker satte fabriksvärdet till mellan 15 miljoner och 35 miljoner kronor. Ulf Löwenhav, från sin bostad i Hongkong, tyckte att minst 40 miljoner var skäligt. Aktieägarna i Hammarinvest knorrar nu över att ”dolda” värden i Axlon togs fram på deras bekostnad.

Hammarinvest övertog vodkabolaget Faciles förlustavdrag och börsplats på Aktietorget 2007 genom ett omvänt förvärv. Därefter namnändrades Facile till Hammarinvest.

C 2 SAT kom in i gruppen via Zip Structure som ett omvänt förvärv och verksamhetsbyte. Bolaget har länge framställts som den klarast lysande stjärnan i gruppen, och det har lockat många småsparare – bland andra via småsparargurun Nisse Sandberg och hans Jordanfond. Kursen var ett tag uppe i över 6 kronor men har nu rasat till under 50 öre.

Man kan tycka att Magic House-gruppen bara blev en avstjälpningsplats för halvbra affärsidéer och att det verkliga affärsupplägget handlade om att förse oss småsparare med dyra projekt att investera i. Vi blev nog förda bakom ljuset av reklammannen Torgny Jahnsson och av Tomas Örwén, som även ledde oss aktieägare vilse i Push Development. Därefter har Magic House-gruppen styrts av Ulf Löwenhav – till synes en helyllegrabb som verkar arbeta ideellt.

Vi tror kanske att företag växer organiskt under ledning av en flitig entreprenör, Men en grupp entreprenörer har upptäckt att vi småsparare inte klarar att beräkna ett företags verkliga värde. De köper företag, patent och affärsidéer som sedan säljs vidare till oss med god förtjänst. Dessa fuskbyggda företag klarar sällan att lösa problem utan gör i stället ett (omvänt) förvärv, byter namn och tar in mer pengar för en ny ”spännande” affärsidé.

Det är inte olagligt att misslyckas. Ulf Löwenhav har två konkurser bakom sig som styrelseordförande. Han sitter i dag i styrelsen även för Catech, vars VD är ”småbolagskungen” Rolf Tedestedt (se Aktiespararen nummer 4 och 5/6, 2009). Peter Fischer har varit VD och styrelseledamot i tre bolag som gjort konkurs.

En konkurs är inte ett tecken på ekonomisk brottslighet. Man gör dock dumt i att anförtro sina sparpengar till personer som så ofta tar sig vatten över huvudet. När föreställningen är över har de kanske trollat bort även sina egna pengar.

För oss småsparare har inga aktieägarvärden skapats. En Magic House-aktie som kostade 40 kronor 1998 motsvarades vid årsskiftet 2009/2010 av en aktie i Axlon med kursen 6 öre. Vid två emissioner 2006 och 2007 (58 respektive 10 öre) har bolaget bett aktieägarna om mer pengar.

C 2 SAT har en ingångskurs på 10 öre per aktie (2001). Har man sedan tecknat alla emissioner och aktieförsäljningar (4–5 stycken) och teckningsoptioner (40 öre) ligger man jämfört med kursen på 46 öre vid årsskiftet 2009/2010 lite back.

Dacke övertog Nexcites ingångsvärde på 100 kronor per aktie efter en sammanläggning. Kursen har rasat till 35 öre vid årsskiftet 2009/2010.

800 aktier i One Media erhölls gratis (eller kunde köpas för 3 200 kronor), vilket i dag motsvarar, efter sammanläggning, summa 8 kronor för 42 aktier i IMS Group till kursen 19 öre.

Dryckesbolagen Magic House och Nexcite är i dag onoterade. Ett stalltips är att man även här måste sälja aktierna med förlust. En ljusglimt i mörkret var att Magic House delade ut 1 krona per aktie 2008, vilket var mer än de 50 öre aktien kostade när den såldes en andra gång till aktieägarna. Tack för det!

Jonas Bernholm

Relaterad länk
"Träd in i trollkarlarnas hemliga Magiska Hus"
(Aktiespararen, 2010-03-25)