Har du känt suget någon gång? Att satsa lite till, att kanske belåna dina aktier för att kunna kamma hem en storvinst i morgon? I så fall är du inte ensam – många har någon gång tagit för stor risk, även om få vill prata om det. För de flesta av oss stannar det vid en enstaka näsbränna, men för den som ligger i riskzonen för spelberoende kan det gå riktigt illa.

Nuförtiden finns inte heller så många spärrar; man kan snabbt öppna en depå hos Internetbankerna, affärerna gör du med ett musklick, och nya spännande produkter med stor hävstång lanseras. Allt fler blandar nätpoker med finansiella högriskinstrument. Dessutom flödar det av hetsande köpråd om aktier på olika chattforum.

Aktiespararen reste till Kolmårdens behandlingshem, specialiserat på spelberoende, för att träffa en man vars historia handlar om spelberoende på börsen i dess mest extrema form. Peter, som inte vill visa sitt ansikte eller nämna sitt riktiga namn, har haft allt – och förlorat allt, många gånger om. Girigheten och längtan efter kickar har följt honom genom livet, och dessa drivkrafter är skälen till att han nu, 49 år gammal, är dömd till fängelse för andra gången på grund av ekonomisk brottslighet. Sista delen av straffet avtjänar han på behandlingshemmet, och här kämpar han dagligen och stundligen för att bli fri och för att kunna uppskatta enkla, vardagliga saker. Han får hjälp med att gå till roten med sina problem.

Peter är trevlig och lättsam, en entreprenör och risktagare som målande berättar sitt livs historia:

– Jag hade en halvtaskig uppväxt, ett otryggt liv och började tidigt drömma om pengar och en fin bil.

Han flyttade i början av 1980-talet till Stockholm från en mindre stad, i samma veva som optionshandeln kom till Sverige.

– Alla tjänade pengar som gräs – ”the sky was the limit”!

Peter gick några kurser och fick sedan jobb på en av storbankernas fondavdelningar; få kunde optionshandeln, så det var lätt för honom att få jobb.

Ganska snart började Peter blanda ihop sina egna affärer med bankens. I goda tider var det inte något problem. När allt flyter och alla tjänar pengar ser man inom finansbranschen ofta genom fingrarna när anställda bryter mot reglerna, konstaterar Peter. Hans ”fulaffärer” uppdagades så småningom och han blev uppsagd, men han kunde efter en tid ändå få ett nytt jobb i branschen … tills han spekulerade för häftigt med kundernas pengar, orsakade en storförlust och blev uppsagd på nytt.

Under många år varvade Peter sedan företagande inom olika områden med egen dagshandel med optioner.

– Det var psykiskt jobbigt – jag var klistrad vid skärmen, nervös, spänd som en fiolsträng och hann knappt gå på toaletten.

Periodvis hade Peter allt, villor, bilar, båtar – och var kung i baren och på kasinot. Men han kunde inte koppla av; all energi gick åt till att skaffa pengar till statussymbolerna. Det högsta priset som Peter fått betala för sitt spelarliv är inte de ekonomiska förlusterna utan skilsmässan och det faktum att hans barn har tvingats se sin pappa i fängelse.

Peter håller sig borta från aktiemarknaden nu – i fängelse är det inte tillåtet att göra affärer, men han vill ändå kommentera utvecklingen:

– När jag började lade man sina order per telefon, och det fanns tillfälle att bolla omkring affären. Nu sitter man ensam vid knappen på datorn, och höghastighetshandeln tar över allt mer.

På behandlingshemmet får Peter terapi, han springer och spelar tennis när han känner sig stressad och irriterad.

– När det svänger på börsen mår jag dåligt av att inte vara där, det är faktiskt jättesvårt att ställa om i huvudet, att lära sig leva utan kickarna.

– Jag har speldjävulen på ena axeln men en ängel på den andra, säger han.

I september blir Peter fri. Håll då tummarna för att ängeln vinner.

”Adrenalinjunkie men inte spelare”

Affärsmannen Tommy Jacobson, VD för investmentbolaget Varenne och ordförande i Djurgården Fotboll, tycker att aktiemarknaden har förändrats på samma sätt som spelmarknaden – allt är mer lättillgängligt. Själv har han genom ett av sina bolag varit delägare i ett större spelbolag, men han definierar inte sig själv som spelare.

– Visst har jag, som alla affärsmän, gjort dåliga affärer, men jag har aldrig hamnat i beroende, vare sig av spel eller av affärer, säger han.

Ändå tillstår han att han är en ”adrenalinjunkie” som söker nya upplevelser och gärna utsätter sig för risker – klättrar upp på det högsta berget eller flyger det snabbaste planet. Han tror att det är själva läggningen som skiljer affärsmannen och spelaren åt. Affärsmannen kan ta en kalkylerad risk och klart inse de eventuellt negativa följderna, medan spelaren ser bara den hägrande möjligheten.

Han tycker att var och en som erbjuder en marknadsplats för spekulation, antingen det är ett spelföretag eller en nätbank, har ett stort ansvar för att informera kunden.

”Varför chansade jag?”

Andreas Kristensson, 33 år, bor i Karlskrona, jobbar som säljare inom telekommunikation och driver på sin fritid sajten www.aktietips.net. Han skaffade sitt första konto för aktiehandel när han hade fyllt 18 år och fick snabbt vara med om en stormig upp- och nedgång på börsen omkring millennieskiftet. Det var under IT-bubblans tid han gjorde sina allra bästa affärer – men också sina allra sämsta.

Andreas Kristensson tror att alla som handlar med aktier har en dragning till risk.

– De som inte har den ådran investerar i fonder i stället eller låter pengarna stå på bankkontot, reflekterar han.

Han tycker att dagens belåningsmöjligheter är höga och inbjuder till risktagande. Hos Internetbankerna kan du belåna dina A-listeaktier till 80 procent, och på marknadsplatserna för nya finansiella instrument med stor hävstång kan du sätta in 15 000 kronor och få möjlighet att göra valutaaffärer på en och en halv miljon.

– Är du minsta lilla spelberoende kan du verkligen bränna dig …

Numera tar Andreas Kristensson inte så stora risker i sin aktiehandel; han har lärt sina läxor. I början av 2000-talet köpte han då och då köp- och säljwarranter runt Ericssons rapporttillfällen. Vid tre tillfällen gick kursen åt fel håll. Andreas Kristensson berättar hur det kändes:

– Hur kunde jag vara så dum? Varför chansade jag? Warranter är ju ett spel!

Är du orolig för att du själv eller någon anhörig är på väg in i spelberoende? Här finns hjälp: www.spelberoende.se.

RISKPERSONLIGHET OCH SPELBEROENDE
Människor har olika biologisk disposition för beroende av olika slag, däribland spelberoende. Den som tycker att livet är ganska grått och trist om den inte tar stora risker har sannolikt en låg halt av enzymet MAO i blodet. Det finns mycket forskning kring enzymet, och låg MAO-halt har bland annat konstaterats hos tjurfäktare, bergsklättrare och vissa manliga alkoholister. Den som jobbar i finansbranschen har förmodligen lite lägre tröskel för risk än gemene man. En undersökning från 2009, där finansstuderande på Handelshögskolan i Stockholm jämfördes med en grupp arbetssökande, visade att handelsstudenterna hade en mer positiv inställning till risk och en högre nivå av spänningssökande. (Attitudes to economic risk taking, sensation seeking and values of business students specializing in finance, The journal of behavioural finance, Lennart Sjöberg och Elisabeth Engelberg.)