Filosofie doktor Marit Hoel leder sedan 1999 det egna institutet Center for Corporate Diversity (CCD) utanför Oslo, och bland rådgivarna finns bland andra Folksams Anders Sundström (VD) och Carina Lundberg Markow (chef för ansvarsfullt ägande) samt Urban Jansson, ordförande i Rezidor och tidigare VD för Ratos. CCD går igenom de 500 största företagen i Norden och publicerar en del på sin webbplats.
Institutet bildades när Marit Hoel hade tröttnat på att skriva 20–30 sociologiska forskningsartiklar som få brydde sig om. I stället valde hon att satsa på ett institut som blivit uppmärksammat för att skapa nya infallsvinklar på mångfaldsfrågorna. Som forskare vid Oslo universitet gjorde hon också en del interna arbetslivs- och ledarskapsstudier i företag som Shell och Statoil.
CCD tar inte ställning i frågan om könskvotering men har ändå ett uppdrag att för norska staten följa upp utvecklingen i bolagen under kvoteringsperioden 2003–2008. En del av institutets analyser finns också nämnda i förarbetena till lagen. Marit Hoel är också en flitigt intervjuad expert på de norska könsrollsfrågorna i näringslivet.
Den norska styrelsekvoteringen kan vara på väg att få efterföljare i Spanien, Frankrike, Nederländerna och till och med bland kristdemokraterna i Tyskland. Men ingenstans är myndigheterna så järnhårda som i Norge. Utländska medier, utom de svenska, vallfärdar till Norge för att se hur kvoteringen har lösts där. Under våren har både tyska Stern och amerikanska Time haft stora reportage. I sommar ska Hoel också till Almedalsveckan på Gotland för att i en panel med Svenskt Näringslivs VD, Urban Bäckström, diskutera hur Sverige kan möta frågan.
– I mitt institut tittar vi inte bara på kön utan också på sådant som ålder, bakgrund och inter-nationell erfarenhet i rekryteringen till styrelserna. När vi pratar om integrering till toppnivå är inte de här problemställningarna (om kön) fortsättningsvis så relevanta, eftersom så få personer har arbetat sig upp till VD-nivå i Norge. När vi ser på etnicitet spelar det roll när man vill få in internationell erfarenhet i ledning och styrelse. Vi har, exempelvis, sett att de största svenska företagen har haft starkare internationell representation i styrelserna än norska företag, säger Marit Hoel.
Aktiespararen: Har ni då hos CCD sett några effekter på könsbalansen under styrelsen?
– Nej.
Kan ni se några långsiktiga effekter, att företagen satsar på att utbilda kvinnor för framtida ledaruppgifter?
– Ja, det ser vi i både kvoterade och ickekvoterade bolag. I de 100 största norska företagen har de ickekvoterade något högre andel kvinnor i toppledningen. De ickekvoterade har också redan 27 procent kvinnor i styrelsen och har något fler kvinnor på ordförandeposten än de bolag som omfattas av kvoteringen. Men skillnaderna är inte signifikanta. Det verkar finnas ett slags överföringseffekt från kvoterade bolag, så att normaltillståndet verkar bli att ha kvinnor i styrelsen.
Har ni sett om kvinnor faktiskt blir sämre betalda än män?
– Det är svårare att svara på. En styrelse avlönas efter sitt uppdrag och inte efter posten.
Ni konstaterar att saker sker ”långsamt”. Hur lång tid kommer processerna att ta, för det är väl dem som politikerna ytterst är ute efter och inte bara själva styrelsen?
– Så är det. I vårt perspektiv är ledningsnivån viktigare än styrelsen. Jag är väldigt försiktig med alla förutsägelser om hur lång tid det tar för att få in kvinnor i ledningen. Men det kan också ske saker överraskande fort med sociala förändringar. Och när vi tittar på de 100 största norska företagen undersöker vi om huruvida en av tankarna med kvinnor i styrelsen också är att det ska komma in fler kvinnor i ledningarna.
Finns det en risk för att det bildas en ny klick av kvinnlig elit som vandrar runt mellan olika styrelser?
– Det har vi tittat på, och – ja, det finns ett sådant mönster. Det finns kvinnor som har väldigt många uppdrag. Vi har skickat sådana varningar. År 2007 skulle det rekryteras 1 000 nya uppdrag för att från 2008 uppfylla lagen. Vi såg då att 75 kvinnor hade lagt beslag på fler än 300 olika uppdrag. Då sade vi att vi måste vara uppmärksamma på den här tendensen. Jag tror inte att den har blivit mindre. Å andra sidan finns också de som är exceptionellt duktiga och ska ha fler än ett uppdrag. Det gäller att man hittar en balans mellan maktspridning och kompetens. Vi önskar inte en absolut maktspridning, icke heller absolut maktkoncentration. Var denna balans finns kan vi inte göra några vetenskapliga förutsägelser för.
I ert namn antyds att mångfald är det ni söker. Men den här diskussionen handlar ju bara om kön ... Hur ser du på det?
– Det är naturligt att vi börjar där. Alltså, jag tror inte att vi kommer att se kvoter för annat, eftersom vi då hamnar i en absurd situation. Det finns så många andra dimensioner. Det handlar också om utbildning, ålder och internationell bakgrund i behovet. Kvinnorna i styrelserna har ökat åldersspridningen, för kvinnorna är genomsnittligt yngre än männen. Kvinnorna som kommit in har så hög utbildning att utbildningsnivån i styrelserna har höjts.
Men det skulle kunna ses som motsatt i stället – att spridningen i skolbakgrund minskar, eller hur?
– Det är en allmän tendens i Europa. I Tyskland har många personer i styrelserna doktorsgrad. Formell bakgrund och utbildningsnivå är högre i Sverige, Finland, Danmark och i övriga Europa än de är i Norge. Därför kan det här ses som en styrka i Norge. Här gäller det att man hittar balansen.
Har ni sett effekter av att det har uppstått informella ”understyrelser” för att kringgå kvoteringen och behålla makten?
– Det kunde man ha tänkt sig om de kvinnor som kommit in inte hade varit så högt skolade och haft så hög kompetens.
Har särskilda utbildningar skapats för att snabbt få styrelsekompetens bland kvinnor?
– Ja, norska NHO (arbetsgivareföreningen) har skapat något som kallas ”Female Future”. Det fanns inte för tio år sedan. Först skapades det som ett smart alternativ till att motverka införandet av lagen. Men när lagen sedan kom blev syftet i stället att se till så att det finns tillräcklig kompetens ute i samhället. Mycket pengar har lagts på utbildningen, och totalt 400–500 kvinnor har gått igenom den.
Vad har då hänt med bolagen i Norge efter lagens införande?
– Inget stort bolag har lämnat börsen. Men finanskrisen har gjort att färre bolag har sökt sig dit. Dock förbereder sig nu flera bolag för att bli publika genom att införa en mer könsbalanserad styrelse.
KÖNSKVOTERING I NORGE – EN BAKGRUND
En statlig utredning i Sverige lade 2002 fram ett förslag om könskvotering. Dåvarande vice statsministern Margareta Winberg (S) tänkte gå till Riksdagen med det. Men hon fick inget gehör hos statsminister Göran Persson.
Ungefär samtidigt kom den norska näringsministern Ansgar Gabrielsen (Høyre) med ett hot som skapade stor uppståndelse. Om inte norska bolag på fyra år hade uppnått 40 procent kvinnor i styrelserna skulle det bli en kvoteringslag. En splittrad borgerlig regering Bondevik ställde sig i mars 2002 bakom förslaget. 140 norska företagsledare och investerare kallades därefter till ett möte där hotet upprepades, mött av protester.
Reaktionerna gick ut på att det skulle bli företagsflykt, att utländska investerare skulle sky Norge – till och med att det skulle kunna slå negativt på statsbudgeten. Ändå stiftade regeringen en villkorad lag. På några år lyftes andelen kvinnor i styrelserna från i medeltal 7 procent till 18. Men det tidigare beslutet var glasklart – upp till 40 procent, annars skulle regeringen stifta en permanent lag.
Från 2006 omvandlades lagens kvoter per automatik till obligatorium. Varje publikt aktiebolag skulle från 2008 visa upp minst 40 procent av vartdera könet i styrelsen, annars väntade tvångslikvidation. För norska bolag som introducerades 2006–2007 gällde kravet omedelbart. För statliga bolag gällde sedan tidigare en egen lag.
Lagen om kvotering mötte i början tvära reaktioner, men numera tycks de allmänt finnas i rättsmedvetandet – precis som lagarna om rökförbud på offentliga platser. I Frankrike diskuteras nu att införa lika hård kvotering som i Norge. Till och med i USA, där äganderätten annars står i högsätet, finns strömningarna.