Certifikat är en så kallad strukturerad produkt. Att försöka definiera vad strukturerade produkter innebär är inte helt lätt. Väldigt olika värdepapper faller inom ramen för begreppet, däribland aktieindexobligationer, certifikat och warranter. Det som kan sägas är att strukturerade produkter alltid är framtagna av en emittent – en bank eller en aktiemäklare – för att passa en specifik riskprofil. En aktieindexobligation är till exempel en ganska säker produkt, konstruerad av en obligation och en option, och ger alltid minst det insatta kapitalet tillbaka. En warrant är en skräddarsydd option som ger stor hävstång men relativt hög risk. Även certifikat kan byggas samman för att passa olika riskprofiler.
Förpackning
I grund och botten handlar det om hur man valt att förpacka produkten. En aktieindexobligation och ett certifikat kan innehålla samma villkor och ett certifikat kan vara likadant som en börshandlad fond, men man väljer att registrera produkten under olika namn.
Varför då? Ett skäl kan vara att köparen av produkten, om det är en institution, vill bokföra den på ett visst sätt. Ett annat kan vara att registreringen hos Finansinspektionen tar olika lång tid.
Så vad är certifikat? En finansiell produkt baserad på ett så kallat ”underliggande instrument”. Underliggande kan vara enskilda aktier eller en grupp aktier, råvaror, valutor, officiella index eller specialdesignade index. Underliggande är ofta finansiella instrument som är svåra för konsumenten att nå direkt på egen hand.
Värdet på certifikatet är till 100 procent beroende av kursutvecklingen i det underliggande instrumentet och inte, som till exempel en warrant, på faktorer som kursrörelser och löptid.
Det finns många olika sorters certifikat; maxcertifikat, indexcertifikat, hävstångscertifikat och så vidare. De är alla sammanbyggda av emittenter och anpassade efter olika placeringsstrategier och riskprofiler och kan innehålla villkor som skiljer sig oerhört mycket åt. Därför är det viktigt att studera prospektet innan man köper ett certifikat. Prospekt ska alltid finnas på emittentens hemsida.
Snabb registrering
Det fina med Open end-certifikaten, som förkortas OEC på börslistorna, är just det namnet antyder: att de inte har något slut. Från den stund då de släpps ut på marknaden är tanken att de ska handlas i oändlig tid. Emittenten förbehåller sig dock rätten att dra tillbaka ett certifikat om något oförutsett skulle inträffa. Priset per certifikat ligger ofta ganska lågt, runt hundralappen, vilket ger små investerare möjlighet att satsa på sådant som annars kan vara alltför dyrt.
Open end-certifikaten är slående lika börshandlade fonder, men är registrerade som certifikat vilket innebär att registreringen hos Finansinspektionen går på några dagar i stället för på flera månader. Känns en speciell marknad het, eller är en viss sorts aktie i ropet, går det snabbt att lansera ett nytt certifikat.
Att registreringen går så mycket snabbare för ett certifikat än för en fond beror på att produkterna berörs av olika regelverk. Reglerna kring fonder är oerhört strikta och innehåller ett stort konsumentskydd. Fonder måste exempelvis enligt lag sprida sina innehav mellan flera bolag och alla transaktioner som görs kontrolleras av ett förvaringsinstitut.
Den stora skillnaden, och det som tar tid i registreringen av en fond, handlar alltså om att skydda investeraren mot oförutsedda händelser. Om fondförvaltaren går i konkurs har det ingen betydelse för dina tillgångar eftersom de förvaras hos förvaringsinstitutet. Till och med om förvaringsinstitutet skulle gå i konkurs är dina fondandelar skyddade.
Går däremot företaget du köpt ditt certifikat av i konkurs är du inte garanterad dina pengar tillbaka. Det är därför på sin plats att kolla upp vilket bolag som ligger bakom ett certifikat innan man investerar sina sparpengar i det. I Sverige finns dock hittills bara stora, internationella aktörer på marknaden för Open end-certifikat – emittenter som kan anses vara mycket stabila.
Prissättningen
Certifikatet följer till 100 procent upp och nedgångar i det underliggande instrumentet. Om du köpt ett Open end-certifikat Kazakstan för 100 kronor innebär det att värdet på ditt certifikat gått upp med två procent om indexet som certifikatet bygger på gått upp med två procent. Ganska enkelt och transparent, alltså.
När det är dags att sälja
Precis som för fonder finns det ingen andrahandsmarknad för certifikaten, som det gör för aktier. Vill du bli av med ditt innehav säljer du helt enkelt tillbaka det till företaget som utfärdat det. Och det är främst här emittenten tjänar sina pengar, på den så kallade spreaden, det vill säga skillnaden mellan köp och säljkurs. Ett litet exempel för att tydliggöra hur det fungerar: du köper ett aluminiumcertifikat för säljkursen 17,60 kronor (den kurs emittenten är villig att sälja för). Samtidigt säljer någon tillbaka ett certifikat till emittenten för köpkursen 17,40 kronor (den kurs emittenten är villig att köpa för). De tjugo örena som blir mellanskillnaden är spreaden. Information om spreaden bör finnas specificerad i informationen om certifikatet som finns på emittentens hemsida.
Spreaden handlar inte om fiffel och båg från företagens sida – någonstans måste också de tjäna sina pengar – men man ska vara uppmärksam på att den finns och hur stor den är.
En annan avgift att vara uppmärksam på är förvaltningsavgiften. Storleken på denna avgift varierar också – den blir exempelvis ofta större när certifikatet bygger på ett index som emittenten byggt ihop enkom för certifikatet. Då blir förvaltningskostnaderna för emittenten högre och därmed även avgiften som tas ut av dig som investerare.
Open end-certifikaten ger möjlighet för småsparare att investera i råvaror och index som tidigare var svåra att nå. Men man bör hålla ett öga på avgifterna och på vem som utfärdat certifikatet för att det ska bli en riktigt bra investering.
Fakta: Open end-certifikat
Löptid: Har inget slut, löper tills du säljer.
Kostar: Ofta en viss förvaltningsavgift om certifikatet bygger på ett index som måste ”underhållas” av emittenten. Förvaltningsavgiften ska vara specificerad i det prospekt som finns på emittentens hemsida. Det finns också en spread mellan köp- och säljkukrs.
Handlas: Via de nätmäklare eller banker som erbjuder handel på Stockholmsbörsens certifikatlista.
Exempel på Open end-certifikat: Råvarucertifikat som följer priset hos en råvara eller en korg av råvaror. Aktiecertifikat som följer utvecklingen i ett index, antingen ett vedertaget index som OMXS30 eller ett speciellt framtaget index, exempelvis ABN Amros vindkraftsindex, innehållande de största företagen i världen som tar in mer än 50 procent av sina intäkter från vindkraftsrelaterad verksamhet.