De flesta bolag som tagit en genväg till börsen har misslyckats. Ett blivande förlorargäng i ett omvänt förvärvat bolag (Bolag B) hittar misslyckade entreprenörer hos köparen (Bolag A), och ljuv musik uppstår. Men när nya företag gång på gång sjösätts utan genomlysning och regelbundet byter verksamhet finns så många lik i lasten att båten till slut sjunker.
Värdepapper står under Finansinspektionens (FI) översyn, men FI brukar lämna entreprenörerna på marknadsplatserna (MP), alltså Aktietorget, First North och Nordic MTF, i fred. FI förefaller i stället ha lämnat över ansvaret till sin underordnade, Lotteriinspektionen …
Villkoren enligt Lotterilagen för att något ska få kallas lotteri är, i korthet, följande:
1. 35–50 procent av insatserna ska betalas tillbaka till lottköparna.
2. En del av överskottet ska gå till ett ideellt ändamål.
Den som tecknade lika stora andelar i alla aktieintroduktioner på MP under åren 2004–2009 hade i fjol bara hälften av sina pengar kvar. Den som hade köpt lika stora belopp i alla bolag som tagit köksvägen till MP under 2000-talet har kvar 40 procent av pengarna.
I den aktuella bedrägeridomen mot Habo Finans kan man läsa att 37 miljoner kronor av spararnas pengar placerades i onoterade aktier som befann sig i läget före en notering på någon marknadsplats. 41 procent av dessa pengar försvann i bolag som gjorde konkurs eller likviderades. ”Mycket talar dock för att Peter Rosendahl (Habos VD) inte haft en avsikt från början att lura investerarna”, skriver domstolen i sin dom. Men han var okunnig, och resultatet blev fem års fängelse.
En genomgång av 34 omvända förvärv handlar sällan om att entreprenörer långsiktigt och disciplinerat utvecklar egna idéer. De köper i stället dessa, precis som de svenska affärsmän som under min ungdom åkte utomlands och kom hem med mopeden, jojon, Davy Crockett-mössan och hulahoppringen.
Alexander Richards är handelsresande i affärsidéer. Ett ryskt forskningsinstitut kom på obestånd efter Sovjetunionens kollaps och Rysslandkrisen 1998. Richards betalade forskarna på dekis för att hålla i gång verksamheten, och de fick löfte om en blygsam provision vid framgång.
Ryssarna uppfann ”grus- och muddringsdammsugaren” som blev NRS Technologies och Richards väg till investerarnas pengar.
När detaljhandelsbolaget Bubbeltian omvänt förvärvade NRS blev aktiekursen efter notering 65 öre. Efter tre pressmeddelanden – författade av Richards och hans polare på ljugarbänken som påstod att bolaget hade undertecknade order och blivande vinster – lyckades de köra upp kursen till 2,50 kronor.
När bluffen hade avslöjats blev NRS avnoterat av Aktietorget, och vid en icke fulltecknad nyemission i november 2008 kostade aktien 3 öre. I dag är NRS-värdet mycket osäkert, med frontfiguren Alexander Richards på väg till 3,5 års fängelse.
Det intressantaste omvända förvärvet av alla var en komplicerad fyrstegsraket med betalningar i egna aktier som inleddes med tre omvända förvärv:
Aproch (eller aPROch, som bolaget stavade sitt namn) blev CISL-gruppen 2003, och Hansagruppen blev Gamers Paradise samma år. Därefter köptes Sport Betting Solutions av Gamers Paradise, och aktieägarna blev största ägare i Gamers Paradise, som behöll sitt namn.
Till slut lade CISL-gruppen ett bud på Gamers Paradise. Budet, inräknat 18 procents budpremie, var värt hela 314 miljoner kronor. CISL-gruppen var sedan ensamt kvar med ett börsvärde på mer än 800 miljoner kronor.
Det började oskyldigt när det misslyckade golfstatistiska bolaget Aproch omvänt köpte CISL-gruppen. Aproch hade småbolagskungen Rolf Tedestedt i styrelsen, och den ekobrottsdömde och näringsförbjudne Roland Hansson var finansiär. Bolaget påstod att det utvecklade och marknadsförde mobila system för mobiltelefon- och handdatorbranscherna. CISL-gruppen kallades för en ledande tillverkare av mjukvarusystem för kommunikation mellan olika mobila enheter, såsom GSM och 3 G (UMTS).
Redan i mitten av 1990-talet hade Krysztof Johansson fått smak på kapitalmarknaden genom Visec, ett bolag som skulle sälja skottsäkra museimontrar. Företaget likviderades efter en kort tid på Innovationsmarknaden. Krysztof tog senare upp affärsidén med Glass Safe.
Däremellan gjorde han ett försök med Hansagruppen, en löst sammanhållen liten verkstadsindustrigrupp med Josab som flaggskepp. Rorsmannen Krysztof körde dock på grund ännu en gång, och då köpte Hansagruppen omvänt Gamers Paradise.
Gamers Paradise (GP) ägde datorspelhallar som inte hade utvecklats som planerat. Börsvärdet var endast 19 miljoner kronor när bolaget omvänt förvärvade Sport Betting Solutions, värderat till 287 miljoner. Med egna aktier köpte GP sedan CISL-gruppen, vars rykte om framgångar i Sydamerika hade nått Sverige. Betalningen med plötsligt mycket värdefulla aktier i Gamers Paradise gav ett kvitto på CISL-gruppens höga marknadsvärde.
Att förvandla något värdelöst till värdefullt är själva kärnan i en aktiesvindel. Här är CISL-gruppen svensk mästare, jämfört med gärdsgårdslaget NRS, som hade få inblandade och en verksamhet i närbelägna Storbritannien. Jag var enda utomstående deltagare på NRS’ stämma hösten 2005 och kunde snabbt känna lukten av ”gravad hund” (ett uttryck myntat av ”Fermentadoktorn” Refaat El-Sayed).
Lokalen var tom, och NRS’ advokat förklarade att styrelsemedlemmarna satt fast på en strejkande tunnelbana. Denna nödlögn exponerade en företagskultur av lögner.
CISL-gruppen sades ha stora order från kasinon i Sydamerika, främst Costa Rica, och en verksamhet i Las Vegas i USA. Många var inblandade i CISL-gruppens svindel, varav säkert några var ovetande om sveket mot aktieägarna.
Till de oskyldiga vill Krysztof Johansson räknas. Han förklarade i alla fall sin totala oskuld på ett mycket högröstat sätt för mig julen 2009. Hittills har Krysztof, trots tre noterade försök med Visec, Hansagruppen och Glass Safe, inte lyckats skapa något aktieägarvärde.
Vi räknar också bort Aktiespararna, i vars högkvarter på Rådmansgatan i Stockholm CISL-gruppen vid två lunchmöten, på ett försåtligt sätt, planterade sina bedrägeriplaner bland medlemmarna. Ena gången berättade GP:s ordförande, Mats Löfgren, och VD Daniel Benítez (tidigare VD för Uppsalas datorspelsbolag Starbreeze) att den nya spelkoncernens affärsidé var bland annat vadslagning på nätet vid datorspelsmatcher på världsmästarnivå.
Andra gången vidarebefordrade tidningen Börsinsikts förre chefredaktör stalltipset att CISL-gruppen kunde bli en spännande krydda i portföljen. Han hade sålt sin tidning till United Brokers, som ägdes av bland andra Leif Danielsson och Jesper Stevrin. Dessa använde nu lömskt tidningen för att pumpa upp värdet på sina egna aktieinnehav.
Renässansmannen Christer Sturmark, numera ordförande för Humanisterna men då regeringens IT-sakkunnige, engagerades som ordförande i CISL-gruppens dotterbolag, Splashi Nordic. Året efter fick Sturmark försöka ge legitimitet även åt styrelsen i Alexander Richards’ bolag Addyourlogo.
CISL-gruppen hade en minnesvärd kapitalmarknadsdag den 12 april 2007 i World Trade Center i Stockholm. VD Kenth Söderström verkade illa till mods och talade utan entusiasm in mot ena väggen utan att vända sig mot auditoriet. Trots en tid som vice VD i Leif Danielssons Daydream klarade han inte pressen.
Två chefer från dotterbolaget La Jolla Gaming i USA och Sydamerika höll färgen bättre. De gav mycket medryckande och färgstarka skildringar från livet på golvet i spelstaden Las Vegas. Platschefen Douglas Sanderson behövde bara ringa ett enda samtal till sin gamle polare, chefen för MGM Grand – det näst största hotellet i världen därstädes, så var försäljningsprognosen i hamn. Det var stort.
Gamers Paradise – nu dotterbolag till CISL-gruppen och bokfört till 314 miljoner kronor – skrevs ned till noll och gjorde konkurs våren 2008. CISL-gruppen kastades samtidigt ut från First North men har formellt inte gjort konkurs ännu.
Den som investerar i aktier på väg att listas på Aktietorget, First North eller Nordic MTF bör tänka sig noggrant för. Investeringen brukar inte ge mer i utbyte än en lottsedel i socialdemokratiska Kombilotteriet. Men då kan lottköparen glädjas åt att Social-demokratiska Arbetarepartiet och dess ungdomsförbund får ett ideellt bidrag.
Aktieköparen får, i stället, glädja sig åt att den ideella hälften av investeringen går rakt ned i finansarbetarnas djupa fickor – en gåva och uppmuntran till hjärnorna bakom bolaget och till dem som skött introduktionen och marknadsplatsen.
Jonas Bernholm
Fristående skribent vars artiklar bygger på egna erfarenheter från aktiemarknaden. Hans åsikter behöver därför inte spegla tidningen Aktiespararens uppfattning.