Fondförvaltaren Mikael Kvibäck är tillfälligt i Stockholm. Annars arbetar han i Estland som förvaltare av LHV Persian Gulf Fund, med Swedbank Estland som samarbetspartner.
Kvibäck berättar att fonden som investerar i de så kallade GCC-länderna (Gulf Cooperation Council): Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Qatar, Kuwait och Oman, ger sparare möjlighet att få en exponering mot regionen, som inte går att göra affärer i på egen hand.
- Det tog oss ett år att bygga upp infrastrukturen med bra samarbetspartners. Det är en komplicerad procedur och himla dyrt som privatperson att placera där. Swedbank Estland använder sig i sin tur av bland annat HSBC, Morgan Stanley och JP Morgan. De hjälper oss med bolagsanalyserna.
Ytterligare en finansiell institution med intresse i fonden är investmentbanken EFG Hermes. EFG Hermes investerar i den så kallade MENA-regionen. MENA står för Middle East och North Africa, vilket är ytterligare en förkortning att lära sig och som kan komma att användas allt flitigare när tillväxtländer utöver BRIC hamnar i fokus.
LHV Persian Gulf Fund är en av de fonder, exponerade mot GCC-länderna, som hitintills i år har presterat bäst, trots den politiska turbulens som råder. Det är inte i oljan som fonden investerar, utan i oljans positiva bieffekter förklarar Mikael.
– Som investerare kan man inte investera i olja i de här länderna. Det är statligt ägt, familjesilvret. Men nu omvandlas petrodollarna in i vanlig ekonomi, i skolor, infrastruktur, sjukhus och bankväsende.
Mikael exemplifierar vidare tillväxtregionen Qatar som intressant.
– Quatar är världens rikaste land med en BNP-tillväxt på 20 % per år och inflation på 2-4 %, landet har en BNP per capita på 90 000 USD, att jämföra med Norge på andraplatsen med 50 000 USD. Förstå vilket välmående land! Nu har de fått fotbolls-VM också 2022, bara det har gjort att regeringen investerar 30 miljarder US dollar i infrastruktur.
Kvibäck berättar hur regeringarna för att lugna befolkningen i de här länderna har beslutat att dela ut stora delar av oljevinsterna.
– I Kuwait till exempel fick varje medborgare 2 500 USD cash plus basmatvaror gratis i ett och ett halvt år. Även i Bahrain och Oman har GCC-länderna beslutat att också stödja befolkningen och ger bidrag. Man kan säga att de köper folks lydnad.
Är det skugglappar som gäller rent etiskt om man ser till hur man behandlar invandrad arbetskraft med låga löner och kvinnors situation?
– Ja, så är det. Kan man inte leva med det så ska man inte investera i fonden. Men på lång sikt med utländska investerare och inflytande kan det komma att förändras på sikt. Ökad handel har ju också visat sig vara det bästa sättet att öka öppenheten och få igång demokratiska processer i den här typen av slutna länder.
Oavsett trovärdiga samarbetspartner till er som backar upp med analyser finns det inte en oro för korruption i de här länderna?
– Inte nämnvärt, inte som till exempel i Ryssland, nej korruption är jag inte bekymrad över alls.
Så genom att placera i bolag som investerar i vägar och sjukhus så kommer det att kunna ge en god avkastning på bara tre år i de här oroliga länderna?
– När jag gör investeringar har jag tre till fem års sikt och det vill jag att mina sparare också ska ha. Men som sagt, riskerna är stora på grund av politiska oroligheter, men möjligheterna är också stora. Se bara på Dubai, det var öken där för bara 20 år sedan!
Kommenterar om de tomma kontorslokalerna får mothugg av Mikael.
– Nu är Dubai ett extremt fall. De har själva ingen olja, de finansierades av Abu Dhabi som ett PR-koncept. Dubai belånades kraftigt och sedan kom smällen hösten 2008. Vi investerar en del i byggnadsföretag där, men har dragit ned ganska mycket på just det, och istället satsat i banker. Bankerna är väldigt välmående i regionen.
Hur transparent är informationsutbudet, kan man som i Sverige ta del av alla siffror utan problem?
– Ja, det skulle jag nästan vilja säga. Och det sker reformer. Det talas nu om att öka utländskt ägande. I Saudi får tillexempel ingen från utlandet investera förutom i derivat, men då kan man inte gå på bolagsstämmorna. I Qatar får utlänningar idag äga 25 %. Man behöver helt enkelt utländska investerare för know-how och därför vill man locka dem. I Qatar ägs 51 % av regeringen och resten är free float. I Dubai och Abu Dhabi är samma siffra 49 %.
Så det betyder att det sitter en diktator i toppen på de flesta bolag och styr?
– Ja, det är ju någon kung som till syvende och sist slutligen bestämmer. Men vi resonerar att bästa sättet att förändra något man inte är helt nöjd med, det är att investera.
Det låter fint att vilja förändra situationen, men ger det någon avkastning?
– Ja, förra året avkastade fonden 20 %, och i år – 2 %. På lång sikt säger vi att fonden ska avkasta 15 – 25 % per år. Fonden startades lite olyckligt våren 2008 och var nästan fullinvesterad vid finanskrisen. Fallet är ännu inte helt återtaget, men nästan.
Den geopolitiska oron är inte helt förvånande det som Kvibäck ser som största orosmolnet, men han menar att den oron är underskattad även i Kina och Ryssland. Vad gäller Gulf-länderna vill Kvibäck göra åtskillnad mellan monarkistiska och republikanska diktaturer.
– Helt klart är ju att de inte är demokratier. Men det finns monarkistiska diktaturer och republikanska diktaturer och det verkar som att monarkistiska diktaturer i Gulf-länderna är mer stabila på grund av att de haft samma ledare under en längre tid som vunnit förtroende.
I Tunisien och Egypten är styret däremot annorlunda, och Kvibäck påminner om att det också var i Tunisien som upproren började med den arbetslösa unga mannen med universitetsexamen som försökt försörja sig på att sälja frukt och grönsaker, men dränkte in sig i bensin och tände på efter det att han blivit stoppad av polisen för att han saknade tillstånd. Det blev gnistan som spred sig till andra städer.
– Tyvärr kan man se en tydlig korrelation mellan de nordafrikanska länderna, i synnerhet Egypten, och GCC-länderna på respektive börser. Februari var ju en extremt volatil period, men vår fond klarade sig relativt bra och gick ned bara 6,5 %. I mars har den gått upp 6 %.
När Mikael talar vinster är det i euro. Nu när den svenska kronan har stärkts har svenskarna inte riktigt kunnat skörda samma frukter.
Om oljepriset vågar Mikael inte sia om, men säger att oljan kommer att sina, och rör sig priset mot 250 dollar per fat så är det såklart väldigt bra för Gulf-länderna på kort sikt, men att hela ekonomin på längre sikt då så klart skulle krascha.
– Men det kan gå ner också, lägger Mikael till för att gardera sig.
Med fokus på framtiden och de unga, hur investeras oljevinsterna?
Mikael berättar att MENA-länderna har en övervägande ung befolkning.
– Skola är gratis, sjukvård är gratis, ja allting är gratis och lönerna är höga i de oljeproducerande länderna. De har pengar och barnen placeras i de internationellt bästa skolorna. Men problemen ligger i ungdomsarbetslösheten. Saudiarabien som har de största oljereserverna av GCC-länderna har relativt hög ungdomsarbetslöshet. Varför det är så vet jag inte, men en teori är att landet, precis som här hemma, inte har behov av oerfaren arbetskraft, de har rationaliserat hårt under finanskrisen till exempel.
Hur backas deras entreprenörstänk upp i landet, är det lätt att starta eget eller kommer det att ske en kapitalflykt till andra länder?
– Nej, det är ungefär som i Sverige skulle jag vilja säga, men det är klart att går det lite för bra då kanske kungen knackar på dörren.
Självklart förordar du investering i din fond, men om vi enbart ser till sektorer och bolag i den här regionen, vilka ser du som mest intressanta?
– Vi investerar 45 % i banker. Mer specifikt gillar jag de qatariska bankerna, och har en hel del investeringar i Qatar National bank och Doha bank. Och i näst största sektorn telekom gillar jag Qatar telekom som har kraftiga expansionsplaner även utanför GCC-länderna. De investerar i länder som Qatar har goda förhållanden med, såsom Tunisien och Indonesien. Bolaget sprider riskerna och så har de en generös utdelningspolicy. Ett konstant flöde av utdelningar är ett kriterium jag har för alla mina investeringar, understryker Mikael.
Slutligen hur mycket av dina besparingar sätter du själv i fonden?
Jag satsar nästan allt i emerging markets och har placerat ungefär 30 % i Gulf-fonden.
aktiespararna.se