Med ett käckt ”Hej, alla aktieägare i Push!” presenterade VD Thomas Örwén Push Developments affärsidé 2001: ”Bland mindre, noterade företag finns många som är kraftigt undervärderade på grund av begränsad handel och dålig kunskap om företagens egentliga värde. Pushpaketet lyfter värdena för såväl bolag som våra aktieägare.”
Det handlade för Örwén om att prata upp aktiekurserna för småbolag på dekis och om aktiespridning av dessa – dock inte världens bästa affärsidé när börsen befann sig i fritt fall på grund av IT-bubbel och terroristattackerna mot USA den 11 september 2001. Pushaktien (på NGM-börsen) hamnade i botten av min hårt sargade portfölj.
Mitt engagemang i Push Development startade med 2 500 aktier i gruvbolaget Riddarhyttan 1997. I april 2001 avknoppades 1 250 aktier i Svensk Koppar, som kort därefter bytte namn till Push Development.
I augusti samma år fick jag 250 aktier i Push Development 2, och i september fick jag även 250 aktier i Push Sweden samt 375 köpoptioner i Franco Fedelis bolag Core Ventures. Men i stället för Core Ventures fick vi köpa aktier i Net Revelation för 75 öre per styck. I Pushemissionen 2004 kunde fler Push-aktier tecknas för 10 öre per styck.
År 2005 inlöstes Riddarhyttan. Den kanadensiska köparen fick guldfyndigheten ganska billigt trots ett uppvaknat råvaruintresse. 25 aktier i Guideline Oil fick jag gratis via innehavet i Push Sweden. År 2007 bytte Push Development 2 namn till Systematiska Fonder JPA AB, ett bolag som avyttrades 2007 och försvann ur portföljen. I stället fick jag samma år 25 gratisaktier i Systematisk Kapitalförvaltning i Sverige.
Tio år efter köpet av aktierna i Riddarhyttan hade jag en väldiversifierad Pushportfölj bestående av:
- Push Development (gratis respektive 10 öre per styck)
- Net Revelation (0,75 kronor per styck)
- Guideline Oil (gratis)
- Systematisk Kapitalförvaltning i Sverige (gratis).
Nu hade min tvekan och misstro bytts mot en motvillig beundran för Örwéns affärsnäsa och påhittighet. Bolag köptes in i rask takt för en billig penning och spreds till Pushs egna aktieägare. Bland de först omhändertagna bolagen omdanade Thomas Örwén riskkapitalbolaget Core Ventures till affärstaxireseföretaget Net Revelation. Aktiekursen steg från 30 öre till 1 krona men är i dag nere på runt 35 öre.
I leksaksbolaget Lekia (i vilket Push var delägare) drog styrelsen tillbaka den tilltänkta börsnoteringen efter en prognostiserad förlust. Men Push lyckades öka värdet på sitt portföljbolag Tricorona och satsade på den finansiella sektorn via Equity Technology (instrument för börshandel med finansiella instrument) och Systematiska Fonder. I dag jobbar Push med Carlsson Equipment (filmindustrin), Skin One (hudvård) och planerar att starta Internetbolaget Push Online.
Bolagsstämman 2005 blev minnesvärd. Thomas Örwén höll mig och de övriga deltagarna trollbundna när han förde in oss i en värld av slumpartade möten och spännande affärer. Det var Tricorona och dess grafitgruva, där 10 miljoner kronor i startkostnader och ett tillskott på 50 miljoner kronor skulle ge 200 miljoner kronor i slutändan. För Guidelines styrda borrning efter olja skulle satsade 12,5 miljoner kronor kunna ge 100 miljoner kronor när företaget sprängde målsnöret.
Spelbolaget Eurobet Nordics värdering (ett annat bolag i Pushs portfölj) jämfördes med Betssons. Förvärvet Escape Music hade gett vinst i 20 år och var specialiserat på ”urban heavy metal” (en sorts hårdrockmusik). Ett kontrakt med USA:s rappkung Snoop Doggy Dog var skrivet. Han var herre på täppan, eftersom hans samtida kollegor Tupac och Notorious B.I.G. hade skjutits ihjäl. Målet var att kamma hem 150 miljoner på satsade 15 miljoner kronor.
Utvecklingsarbetet i Systematiska Fonder (systematiskt handlande hedgefond) gick enligt plan. VD och ansvarige förvaltaren, Christer Andersson, var ”bäst på volatilitet” i Sverige. Var denna hög gick det allra bäst, och avkastningen 2007/2008 har också legat i topp.
År 2006 fick vi stifta bekantskap med Strax, ett bolag i elektronikbranschen med mycket hög potential (garantireparationer av konsumentprodukter) som stod inför en vändning från tidigare förluster. Och musikäventyren hade fortsatt med MNW-samarbete (mannen som blev miljardär, Alexander Vik, hade drivit upp värdet på MNW:s vänsterideologiska kampsånger redan på 1990-talet). Nästa anhalt för nästan avsomnade MNW (Music Network i Vaxholm) blev Mats Gabrielssons (finansman, travkusk med mera) stall.
När jag i slutet av augusti 2007 läste Pushs delårsrapport för kvartal 1–4 blev jag häpen. (Verksamhetsåret omfattade sex kvartal och påbörjades den 1 juli 2006 och avslutades 31 december 2007.) Resultatet efter skatt var 27 öre per aktie, jämfört med en förlust på 9 öre per aktie året innan. Det egna kapitalet uppgick till 55 öre per aktie, men aktiekursen var bara 30 öre!
Den 10 oktober kom nästa delårsrapport (för kvartal 1–5). Periodens resultat efter skatt var då fortfarande 27 öre per aktie, men det egna kapitalet hade ökat till 56 öre per aktie. Aktiekursen var oförändrad. Den 24 oktober beslöt en extra bolagsstämma att emittera 25 miljoner teckningsoptioner till styrelsen med teckningskursen 40 öre per ny Pushaktie. Även styrelsen räknade alltså med stigande kurser.
Detta var ett vattentätt köpläge, och efter sex år kände jag företaget, trodde jag. När börsen skakade till (22–26 oktober 2007) köpte jag 50 000 aktier till låga 22 öre per styck. Jag har aldrig köpt aktier i Sverige för bättre nyckeltal. Ett P/E-tal på 0,81 och att betala bara 39 öre för varje krona i eget kapital … Bättre kan det inte bli!
Pushs kalldusch
Men vid årsstämman den 19 maj 2008 nyktrade jag till när revisionsberättelsens slutkläm föredrogs: ”Bolagets kvartalsrapporter avseende kvartal 4 och 5 har varit missvisande. Verkställande direktören har därmed inte fullgjort sina skyldigheter enligt aktiebolagslagen. Felen har dock inte orsakat bolaget någon väsentlig skada.”
Men jag hade drabbats ... I årsredovisningen (2006/2007) talar bolaget mycket om problemen i det norska dotterbolaget Strax och om förlusten på 64 miljoner kronor, eller 16 öre per aktie, som orsakat att det egna kapitalet hade reducerats till 10,5 öre per aktie. Ändå kostade Strax bara en norsk krona att köpa …
Delårsrapporten för kvartal 1–4 för perioden juli 2006–juni 2007 hade innehållit en brasklapp: ”Väsentliga risker och osäkerhetsfaktorer som företaget och de företag som ingår i koncernen står inför kommer att ytterligare redovisas i nästa kvartalsrapport.”
Men i denna (för kvartal 1–5) hittas bara följande lugnande besked: ”Styrelsen bedömer att risknivån i koncernen under 2007 kraftigt har reducerats. Styrelsen har även i denna rapport valt att värdera fordringar på sammanlagt cirka 80 miljoner kronor till 50 öre per fordringskrona.”
Men efter att på detta sätt först ha lugnat de intet ont anande aktieägarna drämmer styrelsen i årsredovisningen dessutom till med not nummer 20 under den spännande rubriken ”Eventualförpliktelser” – i vilken poster på summa 75,46 miljoner kronor redovisas som bolaget i värsta fall kan tvingas betala:
- En hyresgaranti på 7,5 miljoner kronor.
- En stämning från MNW på 1 miljon kronor.
- Ett borgensåtagande för Strax på 66,96 miljoner kronor.
Push gör bedömningen att inga pengar ska behöva betalas ut. Och jag kan också lugna bolagets styrelsemedlemmar med att de inte heller personligen behöver betala de uppretade aktieägare som köpte aktier i Push Development under perioden 23 augusti 2007–18 februari 2008, när felaktiga uppgifter cirkulerade. I Sverige kan VD och styrelse påstå och lova nästan vad som helst; risken för straff är minimal.
Revisorns rapport pekade ut Carl-Johan Kjellander och Thomas Örwén som skyldiga. De hade bägge varit VD under denna tid – först Kjellander och sedan Örwén, som arbetade gratis under sju månader som VD (1 september 2007–1 april 2008). Och bägge har varit aktiva i bolaget sedan starten 2001.
I USA skulle aktieägarna ha kunnat underteckna ett grupptalansdokument och bifoga daterade köpnotor så att advokaterna hade kunnat sätta i gång med en rättsprocess. Men i Sverige har inga vilseförda aktieägare kontaktats av advokater som tillfälligt bytt fokus från felbehandlingar på sjukhus mot aktiesvindlerier.
Pushpaketet innehöll en frestande blandning av gott och blandat – men också en bomb. Visst ”pushade” styrelseledamöterna upp aktiekurserna för olika småbolag, men allra mest pratade de upp Pushaktien tills smällen kom. (Aktiekurs i augusti 2008: 9 öre.)
Ancora, NRS och Skyllermarks
Några noterade bolag ser midsommartiden som vilken annan oxvecka som helst, trots att deras kollegor tagit ledigt. Men bolag som lägger sina årsstämmor kring midsommar har ofta problem, vilket gör sådana stämmor extra intressanta att besöka. Årets skörd inkluderade problemtyngda bolag som NGM Holding, Benchmark Oil, Fast-TV, Axlon och en trio bolag som sågats av Annelie Östlunds vassa penna i E 24/Svenska Dagbladet.
Ancora Energispars 4-kronorsintroduktion har efter ett år förvandlats till 30 öre. Före detta styrelsemedlemmen Rikard Akhtarzand gjorde ett förträffligt arbete som VD för First North-listans Formpipe när han plötsligt sålde sina aktier och meddelade att ett nytt spännande engagemang i ”miljöbranschen” väntade. Jag trodde det gällde Ancora, men i stället handlade det om ett miljöbyte och åtta månaders fängelse för skattebrott plus anklagelser om insiderhandel. Problemen fortsatte när VD och grundaren Kristofer Blockhammar, tillika delat största ägare i bolaget, sades upp och krävde bolaget på 3,8 miljoner kronor i avgångsvederlag. De trätande enades till slut om 238 000 kronor. Slutligen beskrevs Ancora av E 24 under rubriken ”Ny klimatbluff på First North” i juni 2008. Stämningen var låg på en bolagsstämma utan närvarande revisor.
Alexander Richards, däremot, föreföll obruten och revanschsugen på NRS’ årsstämma 2008 efter besvärliga 2,5 år med en period i häkte för honom och styrelsens ordförande, polisutredning för ekobrott och tvingande avnotering från Aktietorget – allt ackompanjerat av dålig press med Richards i centrum.
Kina består av ett oändligt antal sjöar och floder som håller på att slamma igen, och där säljer NRS numera sina muddringsprodukter med mycket god bruttomarginal. Richards har hållit bolaget under armarna med lån hela tiden, men nu ska det gå till kapitalmarknaden och aktieägarna för att få in mer pengar. Richards konverterar sina lån till företaget till en mindre förmånlig aktiekurs än vad övriga aktieägare får betala i den planerade emissionen. Han apporterar in sitt guldägg, den kinesiska verksamheten, till NRS, trots att han kunde ha behållit det själv. Han har dessutom jobbat gratis under hela tiden som VD, liksom den övriga styrelsen, och bolaget har betalat bara 3–4 procent i ränta på hans utlånade pengar trots att skräpobligationsmarknaden skulle ha satt räntan till minst 15 procent. Denna förvandling, från storskurk till aktieägarnas bästa vän, ska bli intressant att följa i framtiden …
På de två senaste årsstämmorna, och vid ett informationsmöte, kunde deltagarna beskåda Skyllermarks transportabla vindkraftverk och en eldriven bil – inte bara på film utan även i verkligheten. De är prototyper men ändå ett svar på E 24:s påstående, ”Inte ens en bordsfläkt”, där artikeln syftade på vindkraften, och till häcklarna, som påstår att ”Skyllermarks är bäst på bio”.
Stefan Skyllermark är en i näringslivet ovanlig kombination av idealistisk visionär och drömmare, idéspruta och publik företagare, men många anser att han även är en tillräckligt bra konstruktör och produktutvecklare för att kunna nå sina mål även om tidsschemat ständigt spricker.