Medufia ”Keke” Kulega vet vad han pratar om. Han är invandrarkillen från Rosengård som gjort karriär i New Yorks finansvärld. Fast den ursprungliga planen, efter den fyraåriga utbildningen i Business Marketing and Finance (marknadsföring och finans) vid ett amerikanskt universitet, var en helt annan.
– Jag ville jobba inom finans i Sverige, antingen med aktiehandel i någon bank eller med ekonomi i ett stort företag.
Men det visade sig vara svårt. Gång på gång studsade hans ansökningshandlingar tillbaka med en artighetsfras. Någon intervju blev det aldrig tal om.
– Alla dörrar var stängda. De stod inte ens på glänt. Jag fick inte chansen, trots att jag hade gjort ”allting rätt” och skaffat mig en bra utbildning. Det var enormt frustrerande.
Keke jobbar i dag på en stor hedgefond, och hans arbetsplats ligger i Midtown (New Yorks ekonomiska centrum). Arbetsgivaren hittade honom genom Kekes kontakter från studietiden i USA. Företaget sökte duktiga och energiska killar, och någon rekommenderade Keke, som flög från Sverige till New York på en intervju.
– Jag fick chansen att provjobba i några månader. Det gick bra, företaget beslöt att satsa på mig och betalade mitt arbetstillstånd.
Keke fick ett jobb med bra lön, full försäkring och lägenhet på Manhattan – men också med hårt arbete, långa arbetsdagar och bara en veckas semester.
Åtta år senare ångrar han sig inte.
– Jag trivs väldigt bra. Inte minst har jag fått en inblick i hur affärsvärlden fungerar. Jag får chans att utvecklas och träffar massor av intressanta människor. Det är kul att gå till jobbet varje dag, säger han.
På fritiden brinner Keke för fotboll. Han är en av de hängivna spelarna i Blatte United, ett ambitiöst amatörlag som han startade tillsammans med ett gäng invandrarsvenskar – alla med framgångsrika karriärer i New York. De är reklamare, fotografer, kockar, affärsutvecklare och FN-medarbetare med typiska blattenamn. Många kulturer samsas på samma planhalva, men under matcherna är det svenska som gäller.
– Vi retas på svenska och skäller på svenska, säger Keke. Bilder på Keke: Anna-Lena Lundqvist.
Keke har varit med om det så många gånger: svenskar som blivit så överraskade att de inte kunnat dölja det: ”Vilken bra svenska du pratar!”
– Varför skulle jag inte prata bra svenska? Jag känner mig som en svensk. Jag är ju född och uppvuxen i Sverige, säger han och skrattar.
Det gör han ofta. Han är långtifrån bitter utan pratar om sitt hemland med värme. Keke, som har föräldrar från Ghana, växte upp i miljonprogramsområdet Rosengård i Malmö. Han har fullt med positiva minnen därifrån och massor av kompisar – aldrig längre bort än ett knapptryck i hissen. På stora gräsytor samlades ungarna på sommarkvällarna för att spela brännboll.
– Det var hela grejen, med barn, gårdar, fotbollsplaner och fritids. Man fick pröva sporter och åka på läger. I Sverige har barn tillgång till så många aktiviteter, oberoende av om deras föräldrar är låg- eller höginkomsttagare. Här i USA är allt så penningberoende.
Keke är tacksam för att han fick växa upp i en så mångkulturell miljö. Det har gett förståelse för andra sätt att tänka och agera. Barndomskompisarnas familjer har försett honom med referensramar han har direkt nytta av i sitt arbete.
– Det underlättar enormt. ”Jaså, är du från Indien, jag har en kompis därifrån som berättade att …” Sådant är ovärderligt när man ska knyta nya kontakter.
Ge aldrig upp, var föräldrarnas budskap. Och vikten av att lyssna, ge och få respekt hämtar Keke också från sitt afrikanska ursprung. Men förmågan att göra saker ordentligt tillskriver han den svenska kulturen.
– I Sverige är man korrekt, disciplinerad och inte för högljudd. Den svenska disciplinen har jag haft mycket nytta av. Jag kombinerar kulturerna, beroende på var jag är.
I barndomens Rosengård hägrade drömmen för Keke om att en gång bli fotbollsproffs.
– För mig fanns inget annat. Men min pappa sa’: ”Vad händer om du inte blir proffs? Du måste ha en reservplan.” När jag var 18 sprack drömmen. Då petades jag från Malmö FF, där jag hade spelat sedan jag var sex år.
Under ett halvår rörde han inte bollen. Men så småningom började han spela igen, och ett fotbollsstipendium gjorde det möjligt för honom att plugga i USA. Nästa rejäla motgång blev det tröstlösa jobbsökandet i Sverige. Fast så här i efterhand kan han se att perioden också innehöll positiva saker han inte skulle vilja vara utan: Ett praktikjobb på en invandrartät skola ledde till förlängning och fast anställning. Efter ett år var han klassföreståndare, med stöd från sina lärarutbildade kollegor.
– Det var väldigt uppmuntrande att få elevernas tillit. Det finns inget bättre än att inspirera andra. Eleverna började motivera sig själva, gjorde läxor och läste böcker.
Keke återkommer flera gånger till vikten av att unga behöver förebilder som de kan identifiera sig med – även utanför sportvärlden. Hans egen stora förebild som ung var Refaat El-Sayed.
– Han var den ende i näringslivet som hade invandrarbakgrund.
På lördag är det match i Chinatown. Blattarna är laddade, som vanligt. De struntar i träning och satsar allt när det gäller.
– Vi är ju professionella …
Fast numera handlar fotbollen enbart om att ha kul. Keke vet att det finns alternativ till drömmen om att bli en ny Zlatan. Man kan bli kock som Marcus Samuelsson, eller målare, tandläkare, ingenjör, astronaut – eller president, som Obama.
– Alla i Blatte United är kanonkillar som fått många nej och tack för ditt intresse, men vi är fortfarande positiva. Vi har pratat om att hitta ett sätt att förmedla inspiration till invandrarungdomar i Sverige, få dem att vilja kämpa och göra något av sina liv. Och få arbetsgivarna att förstå värdet av mångkultur.
I väntan på Blatte Uniteds stora kampanj skickar Keke med en uppmaning till alla arbetsgivare som ska nyrekrytera och tvekar inför ett svåruttalat namn.
– Våga! Våga fråga hur det uttalas, var namnet kommer ifrån och vad det betyder. Svenskar med invandrarbakgrund har massor att ge samhället, i alla branscher. Men de måste få chansen.
MEDUFIA KULEGA
Namn: Medufia ”Keke” Kulega.
Ålder: 37 år.
Bor: Efter sju år på Manhattan flyttade han för ett år sedan till New Jersey.
Familj: Tre barn, en 14-åring och 12-åriga tvillingar.
Arbetsplats: State Street Banks avdelning för hedgefonder i New York.
Författare: Elisabeth Klingberg