"Robotar hotar näringslivet"

Mer än hälften av handeln på Stockholmsbörsen sköts i dag helt av datorer. I den så kallade högfrekvenshandeln köps och säljs aktier helt utan mänsklig inblandning. Istället är det datorer som likt robotar fattar blixtsnabba beslut.

Hos bankerna sitter mäklare och hjälper kunder köpa och sälja aktier. Trots att de sitter rakt framför börsskärmarna drabbas de ofta av ett tidssläp, eftersom andra börsmäklare placerat sina datorer närmare Stockholmsbörsens servrar. Men det minimala försprånget räcker för att skapa skillnader.

- Svängningarna på börsen synes öka efter att de här aktörerna äntrat marknaden och idag står de för en betydande omsättning av dagshandeln på Stockholmsbörsen, säger Aktiespararnas VD Günther Mårder till P1 Morgon.

Avanzas sparekonom, Claes Hemberg, och finansmannen Christer Gardell är oroad över kortsiktigheten.

– Robotarna handlar vad som ser köpvärt ut under en millisekund, det är väldigt mekaniskt, säger Hemberg.

Christer Gardell menar att det blir allt svårare att överblicka börshandeln där vi inte vet om det är människan som styr handeln eller datorerna.

- ­Jag tror faktiskt inte att det är någon som har riktigt grepp om vad som händer där ute. Det är allvarligt eftersom marknaden styr mycket hur företagen och politikerna agerar. Om marknaden nu är galen är det väl fel att en galen marknad dikterar villkoren, säger Gardell i samma intervju i P1.

Gardell ställer sig också frågande till om tidsfördelar som aktiemäklare kan köpa till sig är lagliga.

– Ett informationsövertag kan vara olagligt och det här är ju ett hastighetsövertag för vissa. Så frågan är om det är ett jämnt spelfält och om det skapar samma förutsättningar för alla aktörer.

Günther Mårder anser att förtroendet för hela börsen hotas av de olika aktiedatorernas framfart.

– Risken med den här datoriserade handeln är att de ökade svängningarna leder till ett minskat förtroende för börsen som helhet. Det skulle kunna leda till att färre vill investera sina pengar på börsen samtidigt som företagen drar sig för att handlas på börsen med rädsla för kraftiga fluktuationer som kan skapa huvudbry för företagsledarna, säger Mårder.

Han menar vidare att sådana konsekvenser skulle drabba hela samhället med börsens grundfunktion att finansiera framtidens företag. Därför förordar Mårder ett långsiktigt synsätt och ser gärna skattereduktion på längre aktieinnehav, som skulle göra de kortare klippen mindre lönsamma.

Tyvärr ser Mårder inget stöd från Stockholmsbörsen.

– Stockholmsbörsen tycker ju att all handel är mumma, de tjänar ju pengar på varje affär som görs. Därför kommer de att fortsätta tillmötesgå alla kortsiktiga aktörer, säger han.

aktiespararna.se

Kommentarer

1. NRG2011-08-19 15.25

   Ser inte problemet, man köper inte slumpartat ens som småsparare och flera har redan en köp/sälj-nivå infrias inte den blir det ingen affär.
   
   Undrar varför Gardell plötsligt skall låtsas samvetsgrann med det trackrecord han har, får känslan han kryssat fel kör lite krokodiltårar vilka är helt bortkastade på mig iaf.

2. Ugglan2011-08-19 18.09

   Okej att Aktiespararna är en intressepolitisk organisation, men vem har sagt att aktiersparare är emot robothandel så som det framställs i artikel. Med detta efterlyser jag i denna artikel vad de som har motsatt åsikt tycker. Här får vi bara höra ena sidans syn på saken. För den andra sidans åsikt behöver vi bara gå tillbaka till något nummer av Aktiespararen i våras. Då hade tyckande från båda håll fått plats här. Men bäst hade förstås varit om några forskare hade fått uttala sig och inte bara tyckare. Hellre fakta än åsikter i sådana här frågor.

3. NRG2011-08-19 18.34

   Om jag då tycker X pris är ok för mig sälja/köpa lägger jag min order bryr mig inget om datorhandel. Så vad kan då hända för småfisken?
   
   Förr fanns där något som hette bäst möjligt men även aktieinvest ger en liten edge om möjligt.
   Det händer ibland jag lägger köp x kr och finner det köpt till lägre pris men det skulle aldrig hända de köper/säljer till din nackdel vad jag kan bedöma.
   
   Det här är krokodiltårar av hasbeen som mätta & belåtna plötsligt upptäcker de blivit frånåkta.
   
   Kan inte se något negativt med en likvid börs för den långsiktige placeraren som köpt/sålt till minst det pris han fann pappret det värt.
   
   Nu skall bannbullorna fram för det dukade smorgosboardet som mjölkat småsparare i decenier går på pumpen ha ha ha lipa ni över spilld mjölk bara biter inte på mig.
   '
   
   Som långsiktigt småsparare som gjort en korrekt bedömning av ett företag och agerat där efter behöver du inte oroa dig för svängningarna, ett bra företag och en bra aktie blankas varken av blankare eller dataprogram.
   
   Gå inte med enfaldens drev vänner.
   
   

4. PerH2011-08-20 09.37

   Börsen kan bara gå upp? Inte! Börsen kan gå upp, gå ner eller stå och stampa. Bull, Bear and Cow.
   
   Lörseika aktuellt som tidigare.
   
   Dags att agera för att klara 00-talet.
   
   Vi har haft 70-talets försök till socialisering av ägandet, 80-talets japanisering, 90-talets amerikanisering och nu står vi inför 00-talet krishantering. ”Vad är löntagarfonder?” kommer snart att bli en 10 000 kronors fråga . Det var 70-talets socialiseringstema. 80-talets stjärna var den japanska tillväxten som toppade1990. Ungefär samtidigt som en japansk taxichaufför förklarade för en amerikansk riksbanksmedlem, på besök i Tokyo, att Japan skulle ta över USA’s roll som ekonomisk stormakt. Vad som sedan kom, kommer de flesta ihåg. Himmelriket på jorden med en börs som inte kunde toppa och som skulle göra alla till pensionsmillionärer, 90-talets amerikanisering, finansboomen.
   
   Idag borde vi oroa oss mer för de ekonomiska problem som ligger framför oss istället för att stirra oss blinda på de problem vi har bakom oss. Att vi upplevt en ekonomisk verklighet under 90-talet som förändrade företagsledares och styrelsers handlande och värderingssystem är inget nytt om vi tittar i backspegeln. En verklighet som även förändrade politikerna. Vem kunde tänka sig att Olof Palme skulle ha uttalat sig om börsläget på 70-talet som Göran Person gjorde för Dagens Industri i mars 2000. Vad vi såg under 90-talet var en finansiellt driven ekonomi där börsen och finansmarknaden allt mer kom att illustreras som motorn till framtida tillväxt.
   
   Det är nu inte så det skall fungera då börsen är tänkt att vara mätinstrumentet för tillväxt inom ekonomin och inte motorn. Har jag ett företag med tillväxt som generar utdelning och utdelningstillväxt så kommer värdet att stiga på företaget. Men med den finansiella bubbla vi upplevde skapades en superfokus på att kursen skulle stiga och steg kursen skulle tillväxten komma. Fick man bara kursen/aktiemarknaden att stiga så trodde man att resultaten automatiskt skulle komma i bolaget/ekonomin. Göran Perssons utvikning, ”Köp aktier” i DI på toppen är en illustration bra som någon på detta.
   
   Tidigare fungerade börsen som ett vattenhål för monopolkapitalisterna i Sverige representerades av Wallenberggruppen, Handelsbanken och ett antal mindre spelare. Fokus var kontrollaspekten. Vi har fyra huvudvariabler som ligger som grund för en placering och det är avkastning, risk, kontroll och likviditet. Då, på 70-talet, var det kontroll över företagens rörelse och finansiella tillgångar som drev ägande.
   
   Som en följd av demografiska förändringar skapades ett kraftigt ökat sparande och fokus på börsen skiftade från kontroll mot avkastning. Från att börsen på 70-talet var döende och mäklarna successivt köptes upp av SHB-sfären via Skånska Cementgjuteriet, nu Skanska, har vi de senaste decennierna fått se ett uppvaknande som få trodde var möjligt på den tiden.
   
   När vi har en fundamental ekonomisk utveckling som håller i sig tillräckligt länge ger den utslag i samhällets värderingssystem. De som ligger närmast den rådande trenden blir oftast riktmärken. För något år sedan var det ledarna och styrelserna i de bolag som hade aktiekurser som steg mest. Likt en hord tjurar som söker sig till nya betesmarker söker sig de ”smarta” till det som liknar guld. Guld som innan mars 2000 var aktier.
   
   Inget är nytt i detta. På 70-talet var det bara inflationsredovisning som gällde på de företagsekonomiska institutionerna. Ville man skriva om börs så blev man satt i styrkklass. Och på de nationalekonomiska institutionerna härjade ”rödvinssocialisterna” för det var inom politiken guldet förväntades på den tiden. Socialiseringstemat var ordet för dagen. Om någon försökte röra om i den finansiella grytan fick de snabbt stämpeln ”Gangesters”. Det blev säkert dyrt men ingen behövde betala, trodde man. Priset blev den svenska välfärden som punkterades med devalveringar.
   
   Det gick inte att prata med ekonomer i USA på 80-talet utan att det japanska undret och den japanska affärskulturen lyftes till skyarna. Kommer ni ihåg affärslitteraturen i slutet på 80-talet? Det var svårt att hitta en bok som inte lyfte den ”japanska modellen” till skyarna. Tusentals är de studieresor som politiker och företagsledare gjorde till det förlovade landet med en sol som aldrig gick ned.
   
   Ner kom solen. Den exploderade och idag har vi ett japanskt bilföretag, Nissan, som räddats av ett franskt, Renault. Renault som för 25-30 åren sedan stod för rost. Undrar hur många studieresor som idag görs för att studera företagskultur och ekonomisk tillväxt i Japan?
   
   På 90-talet kunde man inte flyga mellan Stockholm NY utan att stöta på någon finnasvalp. För något år sedan kunde man till och med se husse, Malm, i TV spekulerandes på börsen med löparn och andra ”börskändisar”. Nu har det populärprogrammet om börsen försvunnit och börsnyheterna har satts i strykklass.
   
   Vissa individer har hjärna, massan har ingen. När en trend blir tillräckligt stark tas den över av massan och det resulterar med stor sannolikhet i en kris. Nya värderingar som med tiden resulterar i en bubbla som övergår i kaos. Tyvärr processer som är svåra att styra. Det enda positiva med kriser är, sägs det, är att krisen är uppfinningarnas vagga vilket ger hopp inför framtiden. Nu kan något nytt blomma upp om fokus riktas på framtiden i stället för ett grävande i den finansiella kyrkogården. Inte för inte som tecknet för kaos på kinesiska består av två delar, kris och möjligheter.
   
   I ekonomin har vi även en teknisk utveckling inom de flesta områden som påverkar och påverkas av ekonomin. Vad vi sett det senaste decenniet är en strak utveckling inom områden som informations- och kommunikationsteknologi. Något som har skapat förutsättningar att rationalisera de administrativa processerna inom företag och organisationer på ett sätt som aldrig tidigare varit möjligt. De huvudsakliga rationaliseringsvinsterna har historiskt gjorts på golvet men ”drabbar” nu även tjänstemän.
   
   Det förändrar idag företagens sätt att organisera sig och kommer att göra det än mer i framtiden. Den här är processer som kommer att fortsätta som en löpeld inom samhället även när vi går in i nästa fas, 00-talets krishantering (eller vad det nu kan tänkas bli). Planera för det bästa men räkna med värsta brukar vara en strategi som leder till långsiktig överlevnad.
   
   Det är samma vatten som flyter i floden, bara omvärlden som har förändrats något. Det verkar idag vara samma akademiska tänkande som går igen som tidigare. Spaltmeter om vad som idag skall göras för att lösa problem som vi nu har bakom oss vilket ju kan vara intressant. Men mycket intressantare skulle det vara om debatten koncentrerade sig på hur sysselsättning skall skapas imorgon för att vi skall undvika att fastna i en krisekonomi av japansk modell.
   
   Men visst kan det vara på sin plats att kommentera krisens orsak, verkan och ansvar! Orsak: En marknad som var driven av ett stort finansiellt sparande. Befolkningspyramiden har blivit en befolkningsbomb som resulterade i ett pensionssparande som i allt snabbare takt kanaliserades mot börsen. Investeringar söker sig dit vinsterna är störst och snabbt skapade en galopperande börs en transaktionsekonomi som eldade på sig själv. Finanssektorn blev en tillväxtbransch.
   
   Verkan: Vi fick under slutet på 90-talet en kraftigt överspekulerad och övervärderad börsmarknad. Toppen kom med den likviditetspåspädning som Riksbankerna genomförde inför millenniumskiftet 2000. Inget fick krascha och framförallt måste finansmarknaderna fungera. Mycket blev för mycket och slutet kom efter en vild spekulation i att den nya ekonomin skulle göra alla till pensionärsmillionärer. Men den verkliga orsaken bottnar i en bristande medvetenheten hos de olika aktörerna på marknaden. Individer blev till en massa som förblindades av girighet.
   
   Ansvar: Vem bär ansvaret för att mycket i mars 2000 blev för mycket? De som var verksamma i marknaden och av ”massan” krävdes på maximal avkastning? Eller de politiker som har till uppgift att sätta ramar för en sund samhällsutveckling? Ett samhälle där finansmarknaden är en del. Ansvaret ligger naturligtvis på politikerna. Det är politikerna som har det övergripande ansvaret att i tid reglera marknaden på ett sätt så att excesser inte uppstår. Något som skedde i slutet på 90-talet med kulmen år 2000 och som inte borde ha överraskat. Speciellt inte i Sverige med de erfarenheter man hade från fastighetsfiaskot 1990-92.
   
   Den ekonomiska utveckling som sker ger oftast förändrade värderingsmönster speciellt om det sker skift i de faktorer som styr utvecklingen och om det sker över några cykler. Vad vi upplevde under 90-talet var ett skift till en finansiellt driven ekonomi samtidigt som vi hade ett skift i den teknologiska utvecklingen. Processer som driver på en effektivisering av samhället. Inget sker helt isolerat och allt påverkas naturligtvis även av de överordnade värderingssystem som gäller i samhället. Värderingssystem som kan stärka en trend eller neutralisera den beroende på hur de folkvalda agerar.
   
   Idag får vi inte paralyseras av den chock som fortplanteras genom samhället. Den chock som börskrisen har skapat. Jag tror inte heller att alltför mycket energi skall satsas på att gräva i ett igår som vi inte kommer att få se imorgon. Idag är det viktigt att vi inte hamnar i ett negativt mönster med excesser nedåt. Det krävs istället krafttag för att återskapa optimism och framtidstro vilket kommer att behövs för att chocken inte skall övergå i apati.
   
   Idag bör allt tänkande koncentrera sig på hur vi skall kunna kapitalisera på den nya teknologin för att klara oss igenom en tuff ekonomisk framtid. Det behövs att en klar strategi utvecklas för detta. En strategi inte bara i företagen utan framförallt en politisk strategi som skapar resurser för Sverige att få en nytändning inom tele, teknologi och bioteknologi.
   
   Per Holmlund 2003

5. Tuppjuck12011-08-20 18.15

   Mårder: "Svängningarna på börsen synes öka efter att de här aktörerna äntrat marknaden"
   
   Var är fakta bakom det påståendet? Förmodligen ingen och yttrandet är då ren BS.
   
   Här finns en graf över volatilitet under 100 år:
   http://www.bespokeinvest.com/thinkbig/2011/8/10/djia-average-daily-change.html