Är du nöjd med lågriskfonden som din försynte bankman föreslog? Eller känner du en kraftfull dragning till aktier i det nya spännande bioteknikföretaget?

Hur du än är funtad kan du vara säker på att biologin styr. Först och främst är din grundläggande riskvilja nedärvd, men hur riskvillig du är just i dag kan variera också med halten av könshormoner i kroppen.

Moder Natur har fördelat gåvorna bland oss så att mänskligheten – och aktiemarknaden – som helhet ska klara sig bra; vi behöver en lagom blandning av risktagare och trygghetskramare. Människan anpassar sig till omständigheterna, till exempel har forskarna funnit mer av genetiskt risktagande hos nomader och människor som flyttar.

Det spirande forskningsområde som kallas beteendeekonomi, eller neuroekonomi, försöker identifiera de enskilda gener och ämnen som får oss att älska risk eller trygghet. I fokus just nu finns bland annat dopaminflödet, könshormoner och enzymet MAO. Området är komplicerat och resultaten ibland motstridiga; människokroppen är ännu ett stort mysterium.

En sak kan vi vid det här laget dock vara säkra på: generna påverkar våra investeringar. En studie, publicerad i oktober 2010 i The Journal of Finance, ger belägg för detta. Magnus Johannesson vid Handelshögskolan i Stockholm har, tillsammans med forskare vid bland annat Karolinska institutet och amerikanska MIT, undersökt omkring 25 000 en- och tvåäggstvillingars premiepensionsval.

Cirka en fjärdedel av de individuella -variationerna i risktagande beror, enligt studien, på generna. Viljan att välja etiska fonder styrs till så stor andel som 60 procent av ärftlighet. Gener förklarar en mycket större del av variationen i riskbenägenhet än variabler som kön, ålder och utbildning.

– Studien tyder också på att den miljö som är gemensam för båda tvillingarna i ett tvillingpar, uppfostran och hemmiljö, inte förklarar någon stor del av variationen i riskbenägenhet, säger Magnus Johannesson.

När vi vet att riskviljan är nedärvd gäller det att vi kan identifiera de enskilda gener som styr beteendet. En av dem som borrar allt djupare inom området är Anna Dreber vid SIFR, Institute for Financial Research, i Stockholm. Hon fokuserar, i samarbete med andra forskare runtom i världen, på en genvariant som har betydelse för flödet av signalsubstansen dopamin.

Flödet av dopamin i kroppen är en del av vårt interna belöningssystem men påverkar också beslutsfattandet. En studie som kom våren 2010 visar att genvarianten har betydelse för mäns – men inte kvinnors – riskvilja när det gäller investeringar, dock inte för viljan att ta andra risker. Anna Drebers forskarkollega, Camelia Kuhnen vid Kellog School of Management, Northwestern University i USA, har forskat om samma genvariant.

– Det är viktigt att framhålla att gener förklarar bara en del, påpekar hon. En människas erfarenheter och kulturella bakgrund påverkar också reaktioner på finansiella nyheter eller ekonomin i allmänhet.

Anna Dreber, som tillsammans med bland andra Magnus Johannesson snart påbörjar en studie om P-pillers inverkan på riskviljan, håller med:

– Jag tycker att det som är mest intressant just nu är mer forskning om hur gener och miljö interagerar för att påverka våra investeringar, säger han.

Det område inom neuroekonomi som fått flest rubriker de senaste åren är studier av våra könshormoner: testosteron och östrogen. Att det var för hög testosteronhalt som orsakade finanskrisen och att Mats Qvibergs ringfinger är karaktäristiskt långt för de män som fått extra testosteronpåslag under fostertiden är exempel på de senaste årens nyheter. Och visst, det finns studier som tyder på att det skulle kunna finnas ett samband mellan mannens testosteronhalt och riskvilja.

Det finns också forskning om kvinnans menstruationscykel, som tyder på att riskviljan är som lägst vid tiden för ägglossning då östrogenhalten är hög.

En studie från 2009, gjord av Chicagos universitet, visade att de, både manliga och kvinnliga, ekonomistudenter som hade högst testosteronhalt uppmätt i salivprov sökte sig till de mest riskfyllda jobben i finansbranschen.

Men – och ett stort men – det finns också forskning som visar att testosteron i sig inte alls har betydelse. Magnus Johannesson gjorde tillsammans med forskarkollegor en stor studie med hypotesen att könshormoner har betydelse för riskviljan. I studien ingick 200 friska kvinnor i en ålder av 50 till 65 år. De fick fyra veckors behandling med antingen östrogen, testosteron eller sockerpiller. Efter behandlingens slut deltog de i ett experiment som testade bland annat oegennytta (altruism), tillit och attityd till risk. Effekten av de tillförda hormonerna visade sig vara – noll.

– Men sådana resultat får inte så mycket publicitet, konstaterar Magnus Johannesson. Hittills finns inget bevis för ett direkt orsakssamband mellan testosteron och finansiellt risktagande.

Ett annat enskilt ämne som studerats i risktagarsammanhang är enzymet MAO, monoaminoxidas. Det är ämnet som också populärt har kopplats till den så kallade krigargenen, som i några studier visat sig vara överrepresenterad i folkgrupper som genom historien har utmärkt sig som just aggressiva krigare.

En låg halt av MAO har påvisats hos så skilda grupper som dödsföraktande bergsklättrare, tjurfäktare och manliga alkoholister med ärftlig disposition för missbruk. Ett experiment har visat att de apor som var nyfikna på att smaka alkohol – till skillnad från sina försiktigare apkompisar – hade låg MAO-halt.

En studie från 2009 av forskare från Israel, Hongkong och Singapore visar samband mellan låg MAO-halt och långsiktigt finansiellt risktagande.

Men beror då alla våra rörelser på aktiemarknaden på våra gener? Finns det inte utrymme för den egna förvärvade skickligheten? Det beror på hur man definierar skicklighet. Om man definierar den som kognitiv förmåga, hur väl vi kan processa information, är det samma sak som intelligenskvot (IQ), och där finns en kraftig ärftlig faktor. En studie från januari 2010 på finska män visar klart samband mellan IQ och såväl allmän investeringsvilja som riskspridning. Studien är inte färgad av aktivt deltagande i form av någon självskattning utan har gjorts enbart på data gällande resultat av IQ-test vid värnplikt och aktieinnehav senare i livet.

Forskarna vid Handelshögskolan i Helsingfors, i samarbete med amerikanska forskare, konstaterar att skillnaden i investeringsvilja mellan grupperna med högst respektive lägst IQ var drygt 17 procent. Männen i gruppen med högst IQ hade flest aktier, det vill säga bäst riskspridning, i sina portföljer.

Den del av IQ-måttet som hade starkast koppling till aktieinnehav var, inte oväntat, den matematiska förmågan.

Inom personlighetsforskningen är riskvilja en intressant egenskap. Just nu dominerar den så kallade femfaktorsteorin för personlighet; en av faktorerna kallas öppenhet och kan kopplas till riskvilja.

Här skiljer en del forskare mellan god och dålig riskvilja. Har du ett normalt socialt beteende och tar kalkylerade risker har du sannolikt god impulskontroll. En låg impulskontroll, däremot, bäddar för diverse faror i livet.

Det klassiska psykologiska experimentet om impulskontroll, marshmallowstestet, gjordes på 1960-talet. Då ställdes 653 fyraåringar inför valet att äta upp en marshmallow meddetsamma eller att vänta en kvart och då få en till. Uppföljning efter 20 år visade att det inte hade gått så bra, vare sig med utbildning, ekonomi eller relationer, för de barn som slukade sin marshmallow direkt.

Till vilken nytta är då forskningen inom neuroekonomi? Bör man ta ett salivprov för att få fram sin egen genotyp för bättre självkännedom och därmed bättre investeringsunderlag? Eller borde var och en gentesta sin förvaltare?

Nja, forskarna anser att nyttan främst är på samhällsnivå. Bättre kunskap om olika gruppers riskbenägenhet kan ge underlag för utbildning, information och rådgivning, inte minst för pensionssparandet.

– Forskningen står inför spännande utmaningar. Om några år kan vi säga mer, slutar Magnus Johannesson.

Fakta

Gener: Minst 20 procent av riskviljan är nedärvd.
Könshormoner: Östrogen- och testosteronnivåer kan påverka riskviljan, men orsakssambanden är ännu osäkra.
IQ: Ju högre IQ, desto större investeringsvilja och riskspridning.
Dopamin: En genvariant som reglerar flödet av signalsubstanserna dopamin och serotonin är kopplad till riskvilja.
MAO: Enzymet MAO är kopplat till riskvilja.