Sedan mitten av 1990-talet utgår den nästan allenarådande värderingsmodellen för professionell aktievärdering ifrån ett bolags framtida kassaflöde. Tidigare utgick aktievärderingen oftast ifrån ett företags balansräkning och till vilken avkastning företaget förräntade det egna kapitalet.
För råvarubolag gäller lite av tillbaka till gamla värderingsformler. Det är vad som finns i balansräkningen, eller mer bokstavligt i backen, som avgör ett gruv- eller oljeföretags värde. För en aktiesparare är det betydligt svårare att få grepp om balansräkningen hos ett gruv- eller oljebolag än vad det är att fundera fram vilket kassaflöde (vinst minus investeringar) som exempelvis Volvo eller H&M kan tänkas ha. Volvos och H&M:s kassaflöden är till syvende och sist ett resultat av hur attraktiva deras produkter är på marknaden och vad det kostar att få fram dessa produkter till kunderna.
För råvaruföretagen är avsättningen inget problem (det finns en marknad för det), utan avgörande är hur mycket tillgångar de sitter på och vad det kostar att ta fram dessa. Sedan ett antal år använder alla seriösa råvaruföretag samma internationellt vedertagna beräkningsgrunder för att bedöma och värdera tillgångarna. De bolag som inte gör det ska man som aktie-ägare passa sig mycket noga för.
Vad gäller oljeföretag delas oljetillgångarna in i reserver och resurser, beroende på om borrning skett eller inte. Vidare delas reserverna in i bevisade, sannolika och möjliga reserver. Det är stor skillnad på om en reserv är bevisad eller sannolik. En bevisad reserv anses ha 90 procents sannolikhet för att värdet är det rätta, medan sannolika och möjliga har ett utfall som är ekonomiskt möjligt i bara 50 respektive 10 procent av fallen. Genom ökad borrning kan en fyndighet värderas upp från möjlig till bevisad och därmed generera ett högre värde.
Gruvbolagen har motsvarande värderingsmetodik, i vilken fyndigheten delas in i malmreserver re-spektive malmtillgångar. En genomgång av råvarubolagens reserver är utgångspunkten för analysen, och sedan handlar det om att bedöma när och till vilken kostnad fyndigheterna kan utvinnas.
Här råder stora skillnader. Oljeborrning till havs är till exempel flerfaldigt dyrare än borrning på land. På samma sätt kan skatterna till de länder på vars yta fyndigheten befinner sig variera stort. I Irak, till exempel, får oljebolagen behålla bara 2 USA-dollar per fat, medan resten går i skatt. Även Norge (28 procent i bolagsskatt och 50 procents oljeskatt) och Storbritannien (en särskild oljeskatt på 32 procent plus bolagsskatt 26 procent på vinsten) har höga skatter på utvunnen råolja.
Gruvbolag
Mineraltillgångar delas in i tre kategorier, medan malm-reserver finns i två.
Bevisad malmreserv är de delar av en känd mineraltillgång där brytningsteknisk undersökning och lönsamhetsstudie visar att företaget tekniskt och ekonomiskt kan bryta och förädla fyndigheten utifrån sitt lönsamhetskrav.
Sannolik malmreserv är de delar av en indikerad mineraltillgång där brytningsteknisk undersökning och lönsamhetsstudie visar att man tekniskt och ekonomiskt kan bryta och förädla fyndigheten utifrån företagets lönsamhetskrav.
Känd mineraltillgång betyder att informationen från borrningar och provtagningar bekräftar fyndighetens geologi och haltsamband. Det tekniska underlaget är sådant att brytningsplaner kan tas fram. Planerna ligger sedan till grund för att bolaget i nästa steg kan genomföra tekniska och ekonomiska analyser av projektets lönsamhet.
Indikerad mineraltillgång innebär att tillgången har identifi-erats genom borrning och provtagning där informationstätheten är för gles för att bekräfta samband men där geo-veten-skapliga tolkningar ändå ger en rimlig uppfattning om fyndighetens geologi och haltsamband.
Antagen mineraltillgång är en tillgång som har identifierats genom borrning, provtagning och geovetenskapliga tolkningar men där informationen är så gles att geologi och haltsamband i fyndigheten inte kan styrkas.
Oljebolag
Oljetillgångar delas in i tre typer av resurser och reserver, beroende på hur väl kartlagd tillgången är.
Bevisade reserver (1 P) är den bedömda mängd petroleum som har mycket stor sannolikhet (större än 90 procent) att kunna utvinnas från bevisade fyndigheter under rådande ekonomiska omständigheter och driftförhållanden.
Sannolika reserver består av sannolikt utvinningsbara fyndigheter. Dessa reserver har en sannolikhet på över 50 procent att de är tekniskt och ekonomiskt utvinningsbara under rådande eller framtida ekonomiska förhållanden.
Möjliga reserver är de reserver där analyserna tyder på att det är mindre sannolikt att de ska kunna utvinnas. Möjliga reserver har en sannolikhet på minst 10 procent att de är tekniskt och ekonomiskt utvinningsbara. Bevisade, sannolika och möjliga reserver brukar betecknas 3 P tillsammans.
Betingade resurser är de uppskattade utvinningsbara volymerna från kända fyndigheter som har bevisats med borrning men ännu inte uppfyller kraven för reserver.
Prospektiva resurser är de resurser som man bedömer finns i ansamlingar i prospekteringsområdena som ses som möjliga att borra men där ingen borrning skett.
Riskade prospektiva resurser är bedömda utifrån geologiska och tekniska undersökningar med hänsyn tagen till sannolikheten för fynd.
