Ett aktuellt exempel är Glass Safe. Förutom pressmeddelandena om rapporter och bolagsstämma, måsten enligt noteringskontraktet, har bolaget under åren 2006–2009 skickat ut 29 extraordinära meddelanden. Ett urval av de 29 rubrikerna ger en god bild av företagets uppgång och fall:
2007: Första orderna på Glass Safes nya glasmontrar. Första ordern på obemannade styrenheter. Inbjudan till teckning av aktier. Noteras på NGM Nordic MTF. Tecknar avtal med Mil Sec. Emissionen redan övertecknad. Erhåller prestigefylld order. Säkerhetsmontrar ska förvara danska borgmästarkedjor. Provorder till Danske Bank. Erhåller årets största order.
2008: Startar försäljning i Norge. Prestigefylld order.
2009: Kraftigt försämrad efterfrågan medför oväntat stora förluster. Får ny inriktning och förvärvar konsultbolag. Avvecklingen har kostat mer än beräknat.
Glass Safes affärsidé är att tillverka okrossbara museimontrar, där speciellt värdefulla föremål kan förvaras säkert. Företagets entreprenör och VD, Kryszof Johansson, har arbetat länge med att finslipa sin prisbelönta uppfinning och byggt ett nätverk som vi investerare bör undvika att fastna i.
Kryszof Johansson debuterade för den aktieintresserade allmänheten som VD för Visec, ett av de första bolagen som sjösattes av Innovationsmarknaden (IM) 1994. Johansson hade uppfunnit en säkerhetsmonter i skottsäkert glas och vunnit en utmärkelse av IVA 1993 och fått Nobelstiftelsens Skapapris två gånger. Men redan inom ett år var det egna kapitalet förbrukat, och bolaget avsomnade. Kryszof Johanssons förklaring till misslyckandet var att IM ville att Visec skulle växa alltför snabbt.
Detta berättade han vid ett möte 1998 när han lanserade sitt nya bolag, Baltic Construction Company (BCC). Då handlade det om bro- och vägräcken och en listning på Aktietorget. BCC tog in 14 miljoner kronor från runt 1 000 nya aktieägare och delade senare ut aktier i Europeiska Vägräcken, som i februari 2002 köptes av Kryszofkontrollerade Hansagruppen, som betalade i Hansaaktier.
Kort därefter utsattes vi före detta aktieägare i BCC för ett aktiebedrägeri. BCC köpte 2000 en kart- och medieverksamhet och namnändrades till Artika Time Media Group (ATMG). I mars 2002 gjorde bolaget en nyemission på 86 miljoner kronor, som enligt prospektet var garanterad till 70 miljoner. Kunde emissionen inte genomföras skulle vi få tillbaka betalda pengar. Men ATMG gick i konkurs så fort vi hade betalat, och vi fick inte tillbaka ett öre.
Sommaren 2002 blev jag uppringd av Kryszof Johansson, som ville sälja aktier i Hansagruppen. Han sade att han inte hade haft något inflytande i ATMG, men han hade följande att berätta: VD:n hade tagit hand om emissionspengarna och försvunnit – därav konkursen! Johansson fortsatte att tala om Hansagruppens fyra dotterbolag – mest om ”guldägget”, vattenreningsbolaget Josab.
Bolaget hade en mobil vattenreningsanläggning som skulle användas vid naturkatastrofer. Josab presenterades på Börshuset i Stockholm några år tidigare. Då investerade jag inte, eftersom de två direktörerna verkade mer hemmastadda på tennis- och golfbanor än i världens katastrofområden. Men nu lät jag mig övertalas att köpa fler aktier i Hansagruppen. Josab fick dock problem, rekonstruerades våren 2003 och såldes. I december 2003 såldes Hansagruppens övriga dotterbolag.
Då beslöt styrelsen att ändra Hansagruppens verksamhetsinriktning och namn till Gamers Paradise genom ett omvänt förvärv. Det handlade nu om datorspelhallar. Men trots emissioner i januari och december 2004 höll inte den nya affärsidén, och i slutet av 2005 gjordes ett nytt omvänt förvärv med CISL-gruppen.
CISL-gruppen hade haft en ganska jobbig uppväxt. Bolaget började som Aproch och sålde en programvara som analyserade golfspelet och gav spelaren råd om spelförbättringar under golfrundan. Det listades på Aktietorget 2000.
I styrelsen satt bland andra IM:s Rolf Tedestedt, som hade haft sitt finger med i fler misslyckade nyintroduktioner än kanske någon annan i Sverige. Bolaget fick akuta problem när den ökände Roland Hansson bjöds in som investerare. När denne fängelsedömde, näringsförbjudne och konkursade investerare visade sig sakna pengar bytte bolaget namn och verksamhet till CISL-gruppen.
CISL köpte Gamers Paradise i ett omvänt förvärv och betalade 314 miljoner kronor i egna aktier. Hur kunde det misslyckade Gamers Paradise ha blivit värt så mycket? Jo, lilla Gamers Paradise hade köpt brittiska Sports Betting Solutions med egna aktier, ett bolag som visade sig ha tillgångar eller ett blivande kassaflöde som i alla fall någon optimistiskt sifferblind revisor upplevde var värt närmare 300 miljoner. Men vi små aktieägare hade ingen anledning att bråka. Vi var bara tacksamma för att vi hade fått uppleva ett riktigt aktieklipp efter alla dessa år.
CISL-gruppen hade just presenterat en order på mjukvara från 100 landbaserade kasinon i Sydamerika på summa 200 miljoner kronor. Tidningen Börsinsikt hissade CISL-gruppens aktie.
Som ny VD hade Daniel Benítez rekryterats, en man vars lössläppta bilvanor hade väckt uppmärksamhet i Uppsala, där han, som VD för dataspelsutvecklaren Starbreeze, alltid körde Ferrari. Men CISL-gruppen kraschade, och OMX First North avnoterade bolaget på grund av vilseledande information. Men om allt detta berättade inte Kryszof Johansson när han marknadsförde Glass Safe. Det blev tre emissioner, som inbringade nästan 12 miljoner kronor.
De som noterar ett bolags aktier bär ofta både livrem och hängslen när de ”delar” riskerna med oss nakna småsparare. Även Kryszof Johansson hade ett par djupa fickor. Han höll aktieägarna på gott humör inför nyemissionerna, medan strömmen av positiva nyheter gav honom möjligheten att avyttra egna aktier på goda nivåer.
Före emissionen i maj 2007 ägde Kryszof Johansson 1 miljon A-aktier och 3 miljoner B-aktier i Glass Safe. Fyra månader senare hade 2,11 miljoner B-aktier försvunnit. Därmed lyckades han pricka in Glass Safe-aktiens rekordperiod.
Men han drar in pengar även i motgång. Förutom VD-lönen uppgick pensionsinbetalningarna till totalt 270 196 kronor för åren 2006–2008. Och Glass Safe hyrde lokaler av Kryszof Johansson för 240 000 kronor per år.
När företaget hade skurit ned verksamheten intill benet, ryckte Kryszof Johansson in, tömde sina fickor och köpte maskiner, inventarier och delar av lagret. Han köpte också bolagets fakturor till rabatt i sin fakturabelåningsverksamhet. Glass Safe tömdes på tillgångar, och substansen övergick i Kryszof Johanssons ägo medan vi småsparare stod med lång näsa.
Nu ska Glass Safe slås samman med konsultföretaget MVV. En broschyr presenterar MVV och dess huvudägare Kuren AB utan att nämna en enda siffra, någon historik eller ens kontaktuppgifter. Man får bara veta att de anställda ska erbjudas aktier och optioner. Kuren syntes tidigare i IM-bolaget Translinks huvudägarförteckning.
Kryszof Johansson överlämnar stafettpinnen, och loppet fortsätter. Han satt också och pustade på bänken under ATMG:s och CISL:s spurtsträckor – då våra förluster accelererade. Vi som då satsade på Kryszof Johanssons ”lagkamrater” hamnade hos ett gäng personer med siktet inställt på våra sparpengar.
När Glass Safes tredje emission var avslutad hade bolaget vid årsskiftet 2007/2008 ett eget kapital på knappt 8,8 miljoner kronor. Men några optimister hade betalat 4,50 kronor per aktie och trodde att bolaget var värt 40,85 miljoner. Jag inbillade mig att värdet var 14,5 miljoner, eller 1,60 kronor per aktie, och köpte 5 000 aktier i december 2007. I dag har aktien bottnat kring 10 öre. Warren Buffetts strategi, att behålla aktierna så länge som möjligt, gäller inte ”pressmeddelandebolagen”. Det visste Kryszof Johansson …