Skatteparadisen, var, hur, varför?

Skatteparadisen är idag en självklar del i den globala marknaden och de stora företagens placeringsstrategi. Under decennier har de bidragit till att privatpersoners och företags förmögenheter har växt mycket fortare än vad som annars varit möjligt. Endast ett trettiotal av de 360 banker som finns på Caymanöarna har den licens som krävs för att få utöva finansverksamhet på ön, resten bedriver sin verksamhet utanför ögruppen. Alla dessa banker handhar samtidigt cirka dubbelt så många värdepappersfonder som Sverige.

Vanligt i maktsfärerna

Fonder är ett exempel på hur du som småsparare påverkas av länder med låg eller ingen skatt. Många har kanske handlat med aktier i bolag vars ägare på något sätt använder sig av skatteparadis. Wallenberg, Lundin och Stenbeck är några av de största sfärerna på svenska börsen, och de använder sig alla av skatteparadisen för att maximera sin förmögenhet. Ett av skälen är att slippa vinstskatt vid försäljning av ett innehav, och bland annat Investor har därför delar av sitt innehav i lågskatteländer.

– Det är ingen dramatik i det här. Om vi säljer så blir det förstås en skatteeffektiv affär, och skatt är en viktig faktor vid den här typen av affärer. Hade placeringarna legat i Sverige hade det däremot blivit en avbränning på 28 procent, kommenterade Lars Wedenborn, Investors finansdirektör, till Ekonomi24. 

 Arvstvisten efter Jan Stenbecks bortgång har varit hett stoff i pressen. Men uppgifter om belopp och familjens aktieposter i MTG, Metro och Tele2 är tryggt skyddade av stiftelser och truster i bland annat Liechtenstein. Även Ingvar Kamprad, bosatt i Schweiz, är flitigt omskriven. Hans kontroll över Ikea lär utövas genom cirka 160 olika bolag och stiftelser, bland annat i Holland, men även i skatteparadisen Curacao och Nederländska Antillerna. Hit slussas varje år intäkter i miljardklassen för royalties och franchising, och royalties för marknadsföring och försäljning av Björn Borgs kalsonger har hamnat på liknande platser.

 Även kommuner och stater agerar på liknande vis. Kommuninvest, som samägs av cirka 130 kommuner och landssting, ger ut värdepapper på den globala finansmarknaden. 15-20 procent av de 15 miljarder bolaget omsätter är kopplade till ett antal fonder på bland annat Caymanöarna och Bermuda. Skatteparadis har onekligen blivit ett vardagsfenomen i dagens samhälle, och för att förstå hur dessa först uppstod får vi skruva tillbaka klockan till 1950-talets London.

Svagt pund öppnar för eurodollar

Efter andra världskriget växte sig USA:s ekonomi allt starkare, och pundet och finansvärldens självklara nav, London, tappade mark. Situationen försvårades efter att en rad ekonomiska problem slog mot Storbritannien i början av 1950-talet.

 1957 blev den ekonomiska situationen i Storbritannien ohållbar och regeringen ville förhindra ett valutaflöde ut ur landet. Därför påfördes pundet restriktioner, som innebar att valutan fick användas inom landet, men inte för investeringar i internationella affärer. En av effekterna blev att brittiska banker riskerade att förlora affärer, makt och marknadsandelar.  Eftersom den internationella handeln kommit igång på allvar efter andra världskriget väckte pundets restriktioner en del irritation. Dollarn ersatte pundet som den säkraste valutan i västvärlden, och flera länder byggde upp dollarreserver. Spridningen av dollar i Europa ökade även i och med den så kallade Marshallhjälpen, USA:s finansiella stöd för återuppbyggnaden av det krigshärjade Europa.

Brittiska banker började snart använda sig av i Europa placerade dollar (så kallade ”eurodollar”) för sina internationella affärer, eftersom dessa inte hade de restriktioner pundet ålagts. Dollar som lämnade fastlandet i USA hamnade symboliskt i ett ingenmansland och kallades snart ”offshorevaluta”. Som främmande valuta i Storbrittanien var de inte underställda landets restriktioner, och låg symboliskt i vattnet utanför kusten – offshore.

I finansvärldens bakre regioner

På 1960-talet var eurodollarmarknaden mer omfattande än vissa nationella marknader som  till exempel Belgien och Sverige. Denna oreglerade handel minskade möjligheten för stater att övervaka valutaflöden och kreditvolymer.

Brittiska kolonier som låg nära USA, och som på denna tid hade samma regelverk som London, var Caymanöarna, men också Bahamas och Nederländska Antillerna. Detta var intressant för amerikanska banker, då det var mycket billigare att etablera verksamhet där än i London. Någon egentlig verksamhet ägde dock knappt rum i dessa skatteparadis, utan det handlade snarare om att förmögenheter och transaktioner bokfördes där.

 Om det var en trevande företeelse med någon enstaka amerikansk bank på 60-talet, så växte verksamheten kraftigt och fortsätter att växa än i dag. I den enda svenska akademiska avhandlingen i ämnet, ”I finansvärldens bakre regioner”, berättar forskaren Oskar Engdahl att det redan 1974 fanns 84 amerikanska banker på Bahamas och 30 stycken på Caymanöarna. Samtidigt fanns det endast 37 amerikanska banker i London. Banker från hela världen insåg snart potentialen i detta, och började konkurrera med de amerikanska bankerna om eurodollarmarknaden. Efterfrågan på dessa var stor bland välbärgade västmedborgare, som ogillade det höga skattetryck som följde i spåren av den återuppbyggnad som krävdes efter andra världskriget.

Sekretess och kriminalitet

Skatteparadisens framgång bygger också på sekretesslagstiftningen. Bahamas har klubbat igenom en kopia av den sekretesslag Schweiz haft sedan 1934. Den innebär att bankmän som avslöjar något om kundernas affärer får fängelse eller döms till väldiga böter.

 I Europa fanns några länder som värderade denna typ av oberoende och integritet högt. Furstendömen som Luxemburg och Monaco hade låg skatt och lockade britter som blickade mot Europa efter avkoloniseringen av Afrika. Detta tilldrog sig framgångsrika företag och mycket stora summar pengar.

Från skatteparadisens födelse har dock olika typer av kriminella element utnyttjat sekretessen i länderna. Enron-skandalen i USA briserade när gömda skulder, som skjutsats över till bolag i skatteparadis, blev kända. Enron hade vid slutet av 2001 närmare 1 300 bolag registrerade, varav 441 på Caymanöarna. Japans största finansbolag dolde på liknande sätt mångmiljardskulder i insynsskyddade skatteparadis under Asienkrisen 1997. Dessa skandaler har lett till att G7-länderna nu sätter allt högre press på skatteparadisen.

 – Under senare år har lagstiftningen gått i kraftig riktning mot den typen av regleringar som EU, OECD och IMF förespråkar, och aktivt har arbetat för att skatteparadisen skall införa, säger Oskar Engdahl, forskare på Göteborgs Universitet.De områden det har gått längst inom är banklicensregler, lagstiftning om penningtvätt, slopandet av de så kallade innehavaraktierna (möjliggjorde anonymt ägande, red. anm.), och informationsutbytet där nya avtal mellan länder sluts kontinuerligt.

Toppen ännu inte nådd

Det senaste decenniet har skatteparadisen fått sin verkliga boom. I denna dataålder tycks det inte lika främmande att flytta pengar genom några knapptryckningar till andra sidan jorden. Det nya globaliserade synsättet omfattar även skatteparadisen, som uppfattas som ett bättre konkurrerande alternativ, som vilken annan produkt som helst. Och förmögenheter kan flyttas snabbt.

 – Det är en möjlighet för andra att ta ökade andelar, vilket aktörer inom branschen sällan är sena att nyttja. Den utvecklingen har vi ju redan sett vad gäller relationen mellan exempelvis Luxemburg - Schweiz, Schweiz - Singapore och den kraftiga övergången till värdepappersfonder som inte omfattas av EU:s skattedirektiv, säger Oskar Engdahl.

Tillsammans med de nya lagarna menar många bedömare att skatteparadisen ännu inte har sett sin höjdpunkt. Nya regler skulle kunna få skatteparadisen att framstå som rumsrena, och på så sätt skulle angreppen mot skatteparadisen egentligen kunna stärka dem. Lobbyorganisationer för skatteparadis pratar också om nya möjligheter som Internet gett upphov till, och att en ”cyberbank” är fullt möjligt. Ett nyhetsbrev från Offshore Profit Center International kommenterar nya möjligheter för att undgå regleringar kring offshoremarknaden, och antyder att fenomenet kommer att finnas kvar länge till.

”Det är fullt möjligt att en bank kan lokaliseras ”off-planet”, en bank på en satellit. Det låter kanske lite långsökt för tillfället, men är det? En sådan bank skulle inte ha någon territoriell lokalisering och skulle inte lyda under några av jordens lagar.”

 

• I dag betecknar OECD 41 länder som skatteparadis.
• Skatteparadis i dagens bemärkelse har funnits sedan början på 1960-talet.
• 2003 bokfördes 1 036 miljarder dollar på Caymanöarna, ett av de mer kända skatteparadisen.
• Skatten ligger på alltifrån 0 till 28 procent. Det är svårt att klassa vissa länder som skatteparadis på grund av det finns skatter på vissa inkomster, men inte på andra.
• De flesta, cirka 30 stycken, finns i Västindien. Ett tiotal finns i Europa, medan det finns några enstaka i Asien, i Indiska Oceanen och i Afrika.