Allt du behöver veta kring finanskriser
Finanskriser
Kraftiga nedgångar på börsen har förekommit regelbundet genom börshistorien och kommer med säkerhet återkomma även framöver. Vi går här igenom några av historiens värsta börsperioder. Vi ger också några tips kring hur man som småsparare ska agera.
Den kanske mest kända kraschen före den industriella revolutionen är tulpanmanin i Nederländerna på 1600-talet. Då steg priset på tulpaner till absurda nivåer, en enskild lök kunde kosta tio gånger mer än vad en hantverkare tjänade per år och lökarna omsattes flera gånger per dag. Det slutade förstås med en krasch.
Men det finns flera exempel på tidiga krascher. I början av 1700-talet kollapsade brittiska Söderhavskompaniet efter att aktien ökat med 1000% på några månader, på förhoppningar om att bolaget skulle få ensamrätt på handeln med Sydamerika.
Börskraschen 1929
Går vi över till industriell tid är börskraschen 1929 och den efterföljande depressionen den kanske mest kända och svåraste finanskrisen någonsin. Det startade med den ”svarta torsdagen” i oktober 1929, inom loppet av en vecka hade New York-börsen rasat 40%.
Nedgången fortsatte och vid bottennoteringen i juli 1932 hade börsen fallit med 89%. För USA följde flera decennier av ekonomiska svårigheter med massarbetslöshet, minskad produktion och handel. Krisen spred sig till omvärlden och följdes av ekonomiska handelshinder och valutakrig i försök om att skydda de nationella ekonomierna.
1930-talskrisen hade föregåtts av ett decennium av stark ekonomisk tillväxt. Det ”glada 20-talet” i USA präglades av ljusa framtidsutsikter. Låga styrräntor och förbättrad produktionsteknik möjliggjorde massproduktion till lägre kostnader och priser vilket resulterade i nya konsumtionsvaror.
Överbelånade aktieportföljer
Företagens tillväxt återspeglades i de kraftigt stigande aktiekurserna vilket i sig resulterade i ett stigande investeringsintresse. Allt fler blev rika på aktier och tillsammans med tillgången till billigt kapital och den starka framtidstron om evigt stigande kurser ökade girigheten. Belåning på 70% av enskilda aktieportföljer för köp av ännu fler aktier hörde inte till ovanligheten.
Med tiden växte bubblan alltmer. I försök att kyla den överhettade marknaden, höjde den amerikanska centralbanken, FED, till slut räntorna. Effekten blev i stället ökade betalningssvårigheter av räntekostnaderna som slutligen resulterade i börskraschen i oktober 1929. För Sveriges del kom den värsta smällen i och med att tändstickskungen Ivar Krugers kraftigt överbelånade företagsimperium rasade samman våren 1932.
Svarta måndagen 1987
Det saknas förstås inte kriser under efterkrigstiden, ett exempel är tidiga 70-talets oljekris. Då var dock aktiesparande inte alls lika utbrett som idag. I stället tittar vi närmare på Svarta måndagen 1987, den första riktiga krisen då aktiesparande hade blivit mer utbrett i Sverige.
”Happy days are here again”, skrev Veckans Affärer på sin förstasida 11 oktober 1987. Elva dagar senare rasade kurserna på Wall Street över 22% i vad som fortfarande är den största nedgången under en enskild dag.
Magasinets rubrik speglar hur oväntad kraschen var. Det fanns visserligen bubbeltendenser. Stockholmsbörsen hade stigit över 45% från slutet av januari 1987 till början av oktober samma år. Men makroekonomiskt var situationen långt ifrån krisartad, såväl i Sverige som i USA och globalt var tillväxten i ekonomin hygglig.
Kort och brutal krasch
Det fanns alltså liten koppling till fundamenta när kurserna började falla. I stället har förklaringarna till kraschen sökts bland faktorer i själva aktiehandeln.
Kombinationen av kraftigt stigande kurser och att många utländska investerare hade kommit in på marknaden på kort tid är en vanlig förklaring. En annan är att en ny produkt, ”portfolio insurance”, hade blivit populär på Wall Street. Den innehöll optioner och olika derivat och bidrog till att förstärka kursfallen.
Svarta måndagen-kraschen var kort och brutal. Det är bara drygt en månad från toppen 8 oktober till Stockholmsbörsens botten den 11 november 1987. Under den perioden tappade Stockholmsbörsen (OMXS30) cirka 40%.
Med en hyggligt stabil makroekonomi och snabbt agerande från Federal Reserve, som såg till att likviditeten på marknaden upprätthölls, ledde inte Svarta måndagen till recession eller bankkris. När panik och rädsla hade lagt sig kunde därför kurserna sakta börja vända uppåt redan i november 1987.
Fastighetskrisen 1990
Fastighetskrisen i början av 1990-talet som slog hårt både mot sparare och ekonomin i allmänhet. Sverige var sällsynt dåligt rustat för att klara den internationella lågkonjunkturen i början av 1990-talet. Avregleringarna på kreditmarknaden i slutet av 1980-talet med åtföljande kraftig kreditexpansion och stigande fastighetspriser skapade tillsammans med strukturella problem i ekonomin och en övervärderad krona grunden för en perfekt storm.
Som start på krisen brukar anges dagen då finans- och fastighetsbolaget Nyckeln ställer in betalningarna, den 24 september 1990. Stigande räntor tillsammans med kraftigt reducerat ränteavdrag fick fastighetspriserna att falla, vilket i förlängningen utlöste en bankkris.
Men hela svenska ekonomin var i gungning, mellan 1990 och 1993 föll BNP med 5%, arbetslösheten gick från 2% till 10% och budgetunderskottet växte till 250 miljarder kronor 1993. Stockholmsbörsen höll ut till i juli 1990, därefter började kurserna att falla.
Börsen kraschade 40%
På bara ett halvår föll börsen med 40%. Därefter skedde en återhämtning, men det bar utför igen och botten nåddes först hösten 1992. Det var ett antal ned- och uppgångar men räknat från toppen i början av juli 1990 till botten i början av oktober 1992 föll börsen 47%, det var alltså över en period på 27 månader.
Det finns en distinkt slutpunkt på det tidiga 1990-talets björnmarknad på Stockholmsbörsen: 19 november 1992. Då låter Riksbanken kronan flyta, kronkursen faller snabbt, börsens exportbolag får ett kraftigt förbättrat konkurrensläge och Riksbanken behöver inte längre plåga landet med skyhöga räntor för att försvara kronan. En förbättrad internationell ekonomi och ekonomiska reformer på hemmaplan bidrog sedan till att börsuppgången blev mer beständig.
Internetkraschen år 2000
Oss är en frälsare född” var rubriken på Veckans Affärers omslag med Jonas Birgersson i gul fleecetröja 1999. Rubriken fångar två dominerande stämningar under it-yran: Dels den närmast religiösa tilltron till internet och den nya ekonomin. Dels, i en underliggande ironi, den utbredda skepsis som ändå fanns till de skyhöga värderingarna av bolag som knappt hade någon omsättning alls, än mindre kunde visa några vinster.
En stark internationell konjunktur i slutet av 1990-talet hjälpte till att pumpa upp börsbubblan – ingen ville missa tåget in i den nya ekonomin, även om det var oklart för de flesta var det var. Stockholmsbörsen steg från oktober 1998 till 6 mars år 2000 med över 200%, sedan började resan utför.
Ingen var väl förvånad när bubblan började spricka och det stod klart att merparten, dock inte alla, av dotcom-bolagen aldrig skulle leverera något av värde. Det blev en utdragen plåga med många upp- och nedgångar. Botten nås efter 31 månader den 9 oktober 2002 och då har OMXS 30 tappat inte mindre än 73% av värdet sedan toppen i mars 2000.
Tillväxten hackade sig sedan långsamt uppåt både globalt och i USA 2002 och 2003, i kombination med att vinstvärderingarna hade rasat hittade aktiemarknaden till slut en stabil botten att börja klättra uppåt ifrån.
Finanskrisen 2008
Finanskollapsen för 15 år sedan har de flesta i någorlunda färskt minne. En övervärderad och överbelånad amerikansk bostadsmarknad, där kreditriskerna doldes i subprimelån, fick Lehman Brothers på fall och såg ett tag ut att få världens finansiella system att krackelera.
Krisen fick också stora realekonomiska konsekvenser i form av lägre tillväxt, stigande arbetslöshet och ökande budgetunderskott, dock i mindre grad i Sverige.
Stockholmsbörsen toppade i mitten av juli 2007, sedan började kurserna att falla och det accelererade till panik efter Lehman Brothers konkurs 15 september 2008.
Börsen rasade 57%
Stockholmsbörsen föll 57% och nådde botten efter 16 månader 21 nov 2008, noterbart alltså bara två månader efter Lehman Brothers haveri. Att börsen återhämtade sig kan nog nästan helt tillskrivas centralbankernas kraftfulla agerande, främst genom sänkta räntor och tillförseln av likviditet genom obligationsköp.
Finanskrisen fick dock även ett antal efterskalv, det värsta var skuldkrisen i främst södra Europa 2011, då Stockholmsbörsen föll mer än 25%.
Covidkrisen 2020
När covid-19 i slutet av februari 2020 spred sig till Europa och USA insåg aktiemarknaden inom loppet av något dygn allvaret, inte bara för människors hälsa, utan också för företagens försäljning och vinster. Stockholmsbörsen toppade 19 februari och sedan bar det utför i rekordfart.
Aktiemarknadens covidsjuka var allvarlig men kortvarig. Stockholmsbörsen föll 32% under bara en månad, botten nåddes redan den 23 mars. Det är ett av börshistoriens brantaste och mest kortvariga fall, händelseförloppet liknar svarta måndagen 1987.
Medicinering i form av massiva stödpaket, både finans- och penningpolitiska, i kombination med sänkta räntor fick aktiemarknaden att tillfriskna snabbt.
Inte sista börskraschen
I skrivande stund är Stockholmsbörsen inne i en ny krasch, med en nedgång på runt 30% i vad som i framtiden kommer kallas ”inflationskrisen” eller något liknande.
Börsen kommer någon gång att återhämta sig och någon gång framöver hamna i en ny krasch. För aktiesparare är det alltid jobbiga perioder där många är villrådiga kring hur de ska agera. Något generellt råd finns inte, däremot har historien visat på några viktiga saker.
Det är oerhört svårt att tajma börsen, dvs försöka träffa rätt tidpunkt för en börstopp eller börja köpa i en börsbotten. Långsiktigt har dock börskrascher varit bra investeringstillfällen, i synnerhet om man satsat brett på till exempel investmentbolag och gjort aktieköpen vid olika tillfällen, till exempel genom regelbundet månadssparande.