Senast var han talesman för världens pensionsförvaltare genom lobbynätverket International Corporate Governance Network, ICGN, där han verkat som VD med bas i London under tre år. Men han är också känd som tidigare chef för ägarstyrningsfrågor i Andra AP-fonden. Dessförinnan har Carl Rosén jobbat under ett decennium med företagsrådgivning för Alfred Berg och Enskilda, men han har också hunnit med att vara chefredaktör för allt från Handelshögskolans kårtidning till Affärsvärlden. Att VD-posten på Aktiespararna är en komplicerad roll att hantera tar han med ro:
– Jag har ständigt jobbat i skärningspunkten mellan politik, affärer och medier. Aktiespararna passar väldigt bra in i detta sammanhang, särskilt när man, som jag, gillar fundamental aktieanalys och ekonomi.
Hur sökte du jobbet?
– Jag läste i tidningen att den gamla VD:n hade slutat och tyckte genast att det lät som en oerhört spännande utmaning att få jobba med Aktiespararna. Jag tror att min bakgrund passar bra i sammanhanget, samtidigt som den tidsödande pendlingen mellan jobbet i London och familjen i Stockholm började ta ut sin rätt.
Varför Aktiespararna?
– Tittar man i backspegeln har Aktiespararna presterat oerhört mycket under de drygt 40 år organisationen funnits. Den har lyckats förändra valberedningarna, varit med i arbetet med att skapa Investeringssparkontot och gjort så att Sverige har världens kanske lägsta kurtage för aktieaffärer. Det finns ingen lika stark motsvarighet till Aktiespararna i hela världen. Jag har svårt att tänka mig ett mer intressant jobb än att vara VD för Aktiespararna.
Vilken blir den största utmaningen?
– Vi måste fundera över vad som hänt i vår omvärld. Aktiespararna har gått från att vara en strikt ideologisk lobbyorganisation till att i dag vara en tjänsteorganisation. Jag har sagt till styrelsen att jag har en del idéer, men vi får aldrig glömma att Aktiespararna är en ideell förening. Det finns absolut en kategori människor som vill vara ideellt engagerade, men det är konkurrens om dem – och här måste vi upplevas som attraktiva. De första månaderna kommer jag enbart att lyssna och försöka samla på mig så mycket kunskap som möjligt.
Efter dina år utomlands, hur ser du på Sverige och det svenska investeringsklimatet?
– Det är fantastiskt att Sverige, exempelvis, har oberoende ledamöter i valberedningen. Detta ger bättre före-tag, eftersom avståndet mellan aktieägare och styrelsen blir mindre. Man tvingar styrelsen att regelbundet utvärdera sig själv. För 10–15 år sedan sågs detta som något konstigt utomlands, nu tar de efter oss. Tänk att Aktiespararna började driva denna fråga redan för 20 år sedan. Det ska förbundet vara stolt över!
Men hur ska Aktiespararna ge medlemsvärde år 2012?
– Vi har ett bra erbjudande men måste föra ut det tydligare. Aktiespararnas bolagsbevakning har historiskt varit av stort värde och har, med en nästan kuslig precision, varit skandaler som HQ, Skandia och Carnegie på spåren långt innan problemen briserat. Aktiespararnas funktion som trädgårdsmästare har gjort otroligt stor nytta, och det tycker jag att vi inte borde ha svårt att kommunicera.
Vad kan vi bli bättre på?
– Man måste titta på vad som hänt på marknaden under de senaste åren. Det har tillkommit 4 miljoner fondsparare, och här tycker jag att Aktiespararna inte varit bra på att ta hand om dem. Vi måste vara mer kreativa och berätta vad vi kan göra för dessa människor.
Vilka frågor kommer du att stå på barrikaderna för?
– Jag tycker det är anmärkningsvärt att så få vet vad ett investeringssparkonto är. Här behöver vi iscensätta en folkbildning. Därtill är lägre kapitalskatter för ägarna en viktig fråga att driva.
När vänder det för Aktiespararna?
– Senast om fem år ska samtliga pilar peka uppåt.
Hur är det med ditt eget aktieintresse?
– Klart jag gillar aktier. Min portfölj består av 10–12 aktier som påminner mycket om hur Aktiespararnas filosofi fungerar. Ett av mina favoritföretag är småländska Nibe, ett bra exempel på hur mycket man kan åstadkomma genom hårt arbete. Att bolaget därtill är exponerat mot energisidan är jätteintressant.
Din bästa investering enligt Dagens Industri är att du varit pappaledig. Kommentar?
– Det var ett livsval, och jag tycker det var viktigt att se det så. Min bästa investering, eller åtminstone försöker jag övertyga min fru om det, är kanske min gamla Porsche från 1971. Den har nog trefaldigats i värde om jag inte räknar med allt underhåll.
