Sedan mitten av november har advokaten Stefan Kamlin och några av hans kollegor på advokatfirman DLA Nordic lagt ned drygt 300 arbetstimmar på att reda ut den härva som uppstod när staten i höstas tog över Carnegies bank och försäkringsmäklaren Max Matthiessen.
Advokat Stefan Kamlin vid DLA Nordic har arbetat med att utreda Carnegieaffären. Bild: Fredrik Stehn.
De centrala frågorna advokaterna försökt besvara är dessa:
Vad har egentligen hänt? Vilket ansvar vilar på styrelse och VD i Carnegie? På vilka villkor skedde statens övertagande, och vilka har rätt till eventuella övervärden i bolagen?
Slutsatsen från Stefan Kamlin är en svidande kritik mot statens agerande i denna uppmärksammade affär.
Rapporten, som i sin helhet omfattar 68 sidor text plus ett icke ringa antal bilagor, kommer, i korta ordalag, fram till att pantavtalet är helt eller delvis ogiltigt på följande grunder:
• Riksgälden har övertagit aktierna i banken och Max Matthiessen utan normal pantrealisation. Värderingsförfarandet har inte skett med hjälp av en opartisk värderingsman eller prövning i domstol. Därmed strider pantavtalet mot förbudet mot så kallad förfallopant.
• Styrelsen och VD i Carnegie saknar behörighet att ingå pantavtalet med Riksgäldens tolkning.
• Förutsättningen för Riksgäldens värdering – nämligen att banken saknar tillstånd – är oskälig, eftersom denna situation rådde under mycket kort tid och återställdes.
– Det är i mina ögon orimligt att göra en värdering utifrån ett banktillstånd som var borttaget under blott tio minuter och på de av Finansinspektionen angivna skälen, säger Stefan Kamlin.
• Villkoren i pantavtalet var oskäliga, och Carnegie ska ges rätt till det verkliga värdet av aktierna vid pantrealisationen. En jämkning av villkoren bör kunna ske.
• Riksgäldens övertagande strider mot egendomsskyddet i regeringsformen och Europakonventionen. Det handlar därmed om brott mot svensk grundlag.
– Europakonventionen, som gäller i Sverige enligt lag, ger den enskilde rätt att få en tvist avgjord av en oavhängig och opartisk instans eller domstol. Detta har inte skett i det här fallet, poängterar Kamlin.
• Enligt låneavtalet med Riksgälden har Carnegie ingen skyldighet att ställa säkerhet i form av pant i aktierna i banken och Max Matthiessen om pantavtalet strider mot lagen.
Det är alltså ord och inga visor i den digra rapporten. Riksgälden å sin sida slår naturligtvis ifrån sig med näbbar och klor.
– Allt har gått rätt till, vi har räddat situationen på ett fullkomligt lagenligt sätt. Det är svårt att förstå Aktiespararnas kritik. Tillsammans med juridisk expertis från välrenommerade advokatfirmor gjorde vi ett avtal efter ett par dagars förhandlingar, kommenterar Riksgäldens chef, Bo Lundgren, Aktiespararnas utredning.
Stefan Kamlin vill ge statens företrädare en eloge i det avseendet att de agerat resolut i ett för Carnegie Bank mycket pressat och utsatt läge. Det är sannolikt att banken hade gått i konkurs om inte staten agerat så kraftfullt.
– Men det är inte detta vår utredning handlar om, utan den belyser huvudsakligen problemet med tillämpning av ett pantavtal när staten agerar samtidigt som både avtalspart och myndighet samt vad som händer bland annat med äganderätten när en sådan här situation inträffar. Avtals- och aktiebolagslagarna gäller även för staten. Egendomsskyddet är reglerat i vår grundlag och är också inskrivet i Europakonventionen, vilken Sverige måste följa. Styrelsen i Carnegie kunde inte heller pantsätta aktierna på vilka villkor som helst.
Aktiespararnas ordförande, Hans Tson Söderström, har tillsammans med förbundets tillförordnade VD, Günther Mårder, och Stefan Kamlin träffat företrädare för Riksgälden, bland andra Bo Lundgren, med anledning av rapporten. Söderström anser att rapporten sätter fingret på ett antal, inte minst för aktieägarna, centrala och relevanta frågeställningar i sammanhanget. Alla frågor besvarades dock inte, med hänvisning till att en hel del av materialet i denna affär fortfarande är sekretessbelagt.
– Det är i mina ögon lite egendomligt att Bo Lundgren inte vill betrakta Carnegieaffären som en rättssäkerhetsfråga och vägrar inse att det finns ett legitimt behov av att gå till botten med den. Vi måste få utrett vad en statlig myndighet får, och inte får, göra, exempelvis när det gäller att dra in tillstånd för att sedan omgående dela ut dem igen, säger Hans Tson Söderström.
Också Günther Mårder är kritisk till hur Riksgälden har agerat:
– Rapporten har tagits fram eftersom aktieägarna berövats onödigt stora värden. Riksgäldens vårdslösa hantering av panten innebär troligen också förluster för skattebetalarna. Därför är det dags att lägga korten på bordet så att vi får reda på vad som gick snett och så att liknande felaktigheter inte upprepas, säger Mårder.