Det kan gå fort i ishockey. Det fick Sverige lära sig i årets VM-final, då Finland vände ett underläge med 0–1 till 3–1 på fyra minuter och sedan vann med 6–1.
Samma sak gäller i bankvärlden. Någon vecka innan Aktiespararen träffade Swedbanks VD, Michael Wolf, hade han i samband med årets första delårsrapport offentliggjort att bankens finansiella ställning är så pass solid att banken kommer att återköpa upp till 10 procent av de utestående aktierna. Swedbank har aldrig varit i närheten av att ha så starka finanser som i dag och kan med dagens vinster lägga 10 miljarder kronor på aktieåterköp.
För två år sedan var krisen akut. Swedbank hade redovisat en förlust för första kvartalet på 3,3 miljarder kronor, efter kreditförluster på 6,8 miljarder. Michael Wolfs första rapport som VD skulle dock visa sig vara bottennoteringen för såväl förluster som aktiekurs.
Sedan dess har börskursen femfaldigats, och vinsten förväntas i år bli strax över 13 miljarder kronor, drygt 1 miljard högre än rekordåret 2007. Michael Wolf må ha österrikiskt påbrå, men när det gäller att vända resultat verkar finsk ishockey ligga närmare till hands.
Aktiespararen: Under de två år du varit VD för Swedbank har ni gått från ert sämsta år till vad som förväntas bli ert bästa hittills. Vad återstår egentligen att göra för dig som VD nu?
Michael Wolf: – Mycket, jag har precis bara börjat på jobbet. Under de kommande två åren är framför allt två saker viktiga: Vi måste lära oss att ta rätt betalt av kunderna. En -hypotes i banken går ut på att lån är grundaffären för att få kundens övriga bankaffärer, och då har vi subventionerat lånen – vilket är farligt över tiden. Det andra är att ändra arbetssättet i banken så att vi kan öka rådgivningstiden till kunderna.
Du har sagt att bankens räntemarginal på bolånen måste höjas. Är det verkligen klokt sagt? Kunderna lär inte gilla sådana uttalanden.
– Vår roll är att betjäna många privatpersoner och företag. Swedbank är en del av samhället, vilket betyder att vi måste våga prata om samhällsproblem. I vår värld kan alltför billiga och vidlyftiga bolån bli ett betydande samhällsproblem. Vi vill att den finansiella sektorn verkligen börjar använda de stresstester på banksystemet som Finansinspektionen och Riksbanken genomfört. Ser man till testerna prissätts bolåneräntorna för lågt – särskilt som bolånen under en tid har ökat 2–3 gånger mer än BNP-ökningen. De är därmed en systemrisk vi måste ta betalt för.
Vad gäller strukturella frågor har väl Swedbank ett demografiskt problem? Banken är stor i landsdelar där befolkningen minskar och förhållandevis liten i storstäderna. Hur ser du på det?
– Vi ser från attitydundersökningar att vårt budskap tas emot väl i storstadsområdena. Vi ska inte göra som förr och skapa speciella storstadsbanker, utan vi ska vara Swedbank fast i Stockholm. En viktig faktor är att utveckla kontoren som mötesplatser. De stora innerstadskontoren minskar och blir färre. De ligger inne i sta’n, medan folk handlar och arbetar utanför staden.
Apropå kontor kommer vi inte att sitta här i innerstan när vi träffas om två år utan i Sundbyberg, där ni ska bygga ett nytt huvudkontor för fler än 2 000 anställda.
Hur resonerade ni? Och vad tycker de anställda, som i framtiden måste åka till Sundbyberg efter att ha köpt lägenheter för 60 000 kronor kvadratmetern i innerstan för att slippa pendla till jobbet?
– Vi försökte slå ett antal flugor i en smäll. När vi skulle ha omförhandlat hyrorna hade de inte varit lika förmånliga, och då kände vi att vi måste hitta nya lokaler. Det är faktiskt så att kommunikationen till Sundbyberg är bättre än till Värtahamnen eller Lindhagensplan, som var de alternativ som fanns. Sedan sparar vi 200 miljoner kronor om året på flytten – pengar som jag tror skapar mer kund- och aktieägarvärde på andra områden än att lägga på hyror.
Ett annat beslut du ligger bakom är att Swedbank ska återköpa upp till 10 procent av aktierna. Varför?
– Pengarna gör bättre nytta hos aktieägarna än i banken. Jag tror att vi kan tjäna 15 procent på eget kapital om banken har 13 procent eget kapital. Med mer kapital minskar avkastningen på eget kapital. Vi kommer i längden inte att behöva ha så mycket kapital som 13 procent, men nu och fram till 2013 är det bra att ha, med tanke på att finanskrisen inte är helt över – se bara på Grekland och Portugal. På sikt tror vi att vi snarare behöver 10 procents eget kapital, där 7 procent är en bottenplatta vi aldrig får gå under och som bygger på Basel 3-reglerna. De 3 procentenheterna upp till 10 procent är en säkerhetskudde om det blir en ny finanskris.
Swedbank har i stresstesterna räknat på vad en extrem situation i framtiden skulle betyda. Testet utgick ifrån att räntan stiger till 10 procent, arbetslösheten ökar till 20 procent och kronan devalveras med 30 procent, och i detta fall skulle Swedbank under några år göra en förlust på 58 miljarder kronor. Det är ohyggligt mycket pengar, men enligt Michael Wolf skulle det ändå bara innebära att andelen eget kapital minskar från 12 till 9,75 procent, alltså klart över de 7 procent som lagen föreskriver.
Alternativet till att återköpa aktier hade varit att satsa på tillväxt genom att ta in nya kunder. Varför gör ni inte det?
– I bankvärlden bygger vi värde genom långsiktiga kundrelationer, och att jaga nya kunder för att växa och vinna marknadsandelar är fel sätt att skapa långsiktig lönsamhet. Det är klart att vi också vill växa. Jag ser att det finns 200 stora nordiska företag för vilka vi skulle passa som bankrelation, men det finns inget egenvärde i att växa för växandets skull.
Swedbanks nya återköpsstrategi kan bli omfattande. I dag har Swedbank en kärnkapitalrelation på 14,9 procent, vilket något förenklat är eget kapital minus goodwill i förhållande till tillgångar utsatta för risk, vilka i Swedbank uppgår till 519 miljarder kronor (av den totala utlåningen på drygt 1 000 miljarder kronor). Genom att minska kärnkapitalandelen från 14,9 till 13 procent frigörs 9,8 miljarder kronor, som alltså ska användas till aktieåterköp.
Om banken, som förväntat, gör en vinst på 13 miljarder kronor efter skatt betyder det att återköpen kan bli nästan lika stora under nästa år. Och om Michael Wolf gör verklighet av sin ambition om att Swedbank från och med 2013 ska ha ett kärnkapital på 10 procent lösgörs i ett slag 30 miljarder kronor till ytterligare aktieåterköp. Detta skulle innebära att Swedbank från i dag fram till 2013 kan återköpa hela 40 procent av bankens aktier.
Ni fick mycket kritik för förlusterna i Baltikum. Hur befogad var den kritiken egentligen? Världskonjunkturen föll ju till följd av att USA:s bostadsobligationsmarknad havererade, och det var ju inte lätt för en svensk bank i Baltikum att beräkna.
– Det finns all anledning att vara efterklok. Man kan inte, som vi gjorde, låta utlåningen växa i betydligt snabbare takt än ländernas BNP-tillväxt, för då skapas en tillväxt som beror på de lånade pengarna och inte är verklig. Beroende på ett lands struktur kan det ha olika grad av belåning. Sverige, med trygghetssystem, har en helt annan säkerhet än länder som saknar sådana system, och i länder som Sverige tål befolkningen därför en högre belåning.
Baltikum hade ett svagt utbyggt trygghetssystem. I sådana länder ska bankerna inte ha för hög belåning, och den måste framför allt finansieras genom inhemsk inlåning. I mitten av 00-talet kom mer än varannan utlånad krona i Baltikum utifrån, vilket betydde att banken hade en icke säkerhetsställd risk. Vi tillät det ske och fick betala priset. I dag är relationen mellan inlåning och utlåning nere på 1,4 gånger, och därmed är tryggheten i vår baltiska verksamhet en helt annan.
Baltikum verkar ha klarat krisen medan den fortgår i Grekland och Portugal. Vad beror det på?
– Länderna där har gjort ett enormt jobb för att komma till rätta med underskotten och stärka konkurrenskraften. De har till exempel gjort stora neddragningar i den offentliga sektorn och sänkt lönerna med 20–30 procent.
Betyder dessa besparingsprogram att krisen är över? Troligen, men inte säkert. De kan ju vilja ta igen det som förlorats och får då en för snabb återhämtning som leder till hög inflation. Då är länderna tillbaka på den farliga vägen igen, eftersom inflation minskar konkurrenskraften. Men i grund och botten är regionen på lång sikt intressant.