”Sätt på Sky Channel, det ser mer professionellt ut!”
Joseph Chikolwa, chef för Lusaka Stock Exchange, ler småirriterat mot receptionisten som tittar på en sydafrikansk såpopera på en liten tv som hänger i taket. Vi befinner oss i LuSE:s kontor, högst upp i vad som närmats kan beskrivas som ett knubbigt glastorn om tre våningar. Det luktar splitternytt och ljus faller in från alla håll i den ganska spatiösa rotundan. Några stängda kontorsbås ligger i cirkel runt navet: en bredskärms-tv med de senaste aktiekurserna. Utanför tutar bilarna på Lusakas huvudgata Cairo Road, men här inne är tyst. Inga telefoner som ringer, ingen som skriker olika bud. Vore det inte för tv-skärmen, ja den med börskurserna, skulle man kunna tro att det var vilket företags kontor som helst.
Framtiden ser ljus ut för Joseph Chikolwa, chef för den zambiska börsen Lusaka Stock Exchange, LuSE. Efter många hårda år under nittiotalet har börsen nu vänt uppåt; LuSE har valts till regionens mest lönsamma börs, avkastningen på de noterade företagen är god och tillväxten hög.
Lusaka Stock Exchange grundades 1994 på initiativ av IFC och Världsbanken. Drivande var också den statliga privatiseringsfonden ZTPF. Tanken var att de över 300 statliga företag som privatiserades skulle fylla LuSE:s börslista och söka nytt kapital. Man räknade också med en 5 procent årlig tillväxt och makroekonomisk stabil omgivning.
Nu, 12 år senare, kan dessa antaganden tyckas alltför positiva, medger Chikolwa.
– Tillväxten i ekonomin var negativ under de första tio åren och det är först de senaste två åren som den kommit upp i de förväntade fem procenten. Inflationen har slagit hårt mot köpkraften. Dessutom kom bara nio av de 100 företag som överlevde privatiseringen till börsen…
Nya investeringformer lockar
Herr Chikolwa är en saktmodig man – kort, satt, fröjdig. Efter elva år i bankväsendet är han idag chef för en liten börs som går allt bättre. När avkastningen nu sjunker på statsobligationer och bankkonton – som hittills varit de mest populära sätten att placera kapital i Zambia – börjar fonder såväl som privatpersoner se sig om efter andra investeringsformer. Och handeln är lönsam; i snitt gav en LuSE-aktie 120 procent i avkastning i dollar förra året och man valdes till ”Regionens mest lönsamma börs” i afrikansk affärspress. Därtill finns ett växande intresse hos utländska investerare och när ZTPF förra året sålde av resterande aktieinnehav övertecknades aktierna med 420 procent.
Men trots solskenssiffrorna kvarstår det faktum att marknaden är väldigt liten. 2005 omsatte man knappt 2,5 miljarder dollar i färre än 3000 transaktioner. Först de senaste två åren har två nyemissioner gjorts, innan dess var det ”tyst”. Och även om Chikolwa påpekar att det är kvalitet och inte kvantitet som räknas, erkänner han att den största utmaningen av alla är att få fler företag att introducera sig. Drygt 100 zambiska företag bedöms potentiellt kunna platsa på en börs, men bara 14 är listade idag. Exempelvis finns inget av gruvbolagen, som sköter de ekonomiskt viktigaste tillgångarna, koppargruvorna, på börsen.
– Hittills har det varit för dyrt att lista sig. Både börsintroduktionen och att hålla den standard i transparens som vi ställer kostar pengar. Många zambiska företag klarar inte det. Dessutom finns bara begränsade skatteincitament idag, ett börsbolag får inga skattefördelar att tala om genom att vara listade. >>
Viktigast, enligt Chikolwa, är nu att visa företag att det går att använda börsen för att få kapital. Han visar stolt upp ett nyemissionsförslag, endast några dagar gammalt. Underlaget är omfattande, pappret är glansigt. Ett fastighetsföretag vill få ihop 10 miljoner dollar.
Ceaser Siwale är chef för en av Zambias tre börsmäklarfirmor. Han är överens med Chikolwa om att börsen måste användas för det den är avsedd till: att få fram kapital. Men emissionerna har hittills varit för små, menar han och påpekar att många företag har tillgång till kapital på annat håll. Bara tre företag på listan har LuSE som sin första börs, de andra är majoritetsägda av utländska bolag.
– Företagen tänker ”10 miljoner dollar! Varför ska vi gå igenom allt det här tjafset för 10 miljoner dollar när vi kan gå till våra utländska ägare, eller till banken, och få 80-90?”
Bara genom att locka kända varumärken till börsen kan man stimulera aktiesparande i Zambia, menar Ceaser Ziwale, chef för en av Zambias största börsmäklarfirmor.
14 procent har bankkonto
Skatteincitament är viktiga, tror Siwale, men det handlar också om att få rätt företag till börsen; varumärken som människor känner till och känner för, och är stolta att äga en del av. Bara så kan man stimulera aktier som sparandeform i en ekonomi där endast 30 procent av befolkningen har en lön, 14 procent har ett bankkonto och 78 procent aldrig varit i kontakt med en bank. (Detta kan jämföras med Sverige där 98 procent av befolkningen har bankkontakt.) Taxichauffören Collins, som kört mig till LuSE:s lokaler, har i likhet med de flesta zambier ingen aning om vad en aktie är.
För även om det finns efterfrågan på aktier idag, så behöver man på lång sikt få med allmänheten för att bli en riktigt stor fungerande marknadsplats. Det finns i Zambia cirka 10 000 intresserade privatpersoner som utgör en andrahandsmarknad, uppskattar Siwale, och de är inte vana att köpa och sälja. Till och med förvaltare för de stora statliga pensionsfonderna föredrar att ”köpa och behålla”.
– Om man köpt en aktie här så behandlar man den som en bebis, man har den och klappar på den och så länge den går bra säljer man den inte. Och om det tvärtom går dåligt vill alla sälja på en gång. Resultatet är att omsättningen på marknaden blir väldigt låg.
Aktiemarknaden som att mjölka kossan
Behovet av det som på biståndsspråk kallas financial literacy, ungefär finansiell allmänbildning, är alltså skriande. Och det kanske är på denna punkt LuSE skiljer sig mest från börser i väst; de anställda på LuSE ägnar mer än hälften av sin arbetstid åt att informera och utbilda. Man besöker företag och institutioner, ordnar gymnasietävlingar, skriver nyhetsbrev och trycker broschyrer på lokalspråk om hur aktiemarknaden fungerar. Genom liknelser som ”aktiemarknaden är som att mjölka kossan” försöker man få zambier att frångå de traditionella sätten att spara – i madrassen, i lerkrukan eller i boskap – och i stället lita på något så abstrakt som värdepapper.
Utmaningarna är alltså många; det finns institutionella hinder som håller företagen från börsen och begränsar utländska investerares rätt att handla. Man tävlar med banker som vill låna ut stora överskott. På kundsidan råder brist på inkomst och kunskap om vad börsen gör och hur den fungerar. Frusterande? Nej då, menar Joseph Chikolwa.
– Det får oss att känna att vi lever.
Han skrattar så att hängslena guppar, och tillägger att framtiden är ljus. Såväl lagar som andra omständigheter kommer att främja LuSE:s verksamhet, tror han. Flera börser i regionen går bra; i Malawi, Kenya, Johannesburg och Namibia. När han visar mig ut i vestibulen pekar han på en stor affisch – som förvisso föreställer elefanter – och upprepar ett favorituttryck:
– The African bulls are on the move!
Fakta: LuSE och bistånd
Idag bedrivs LuSE utan hjälp från utländska biståndsgivare, hälften av intäkterna kommer dock från regeringsanslag. Stödet är ett led i regeringens plan för utveckling den finansiella sektorn som syftar till att förbättra den finansiella infrastrukturen och skapa långsiktig tillväxt. Denna strategi stöttas i sin tur av de flesta stora givarna såsom Sida/Sverige, Världsbanken, EU, USAid, Storbritannien, Holland, Finland, Kanada, Japan och Irland. Sida ger idag väldigt lite stöd till enskilda projekt i Afrika. (Källa: Henrik Riby, privatsektorsansvarig, Sida, Zambia)