Tänk dig själv om 40 år. Efter ett helt yrkesliv ska du äntligen dra dig tillbaka. Du byter evigt ringande väckarklockor och fem fjuttiga semesterveckor till en ledighet utan dess like. Korsordens, kryddodlingens och golfandets gyllene tid har äntligen infunnit sig. Nu är det du som får rabatterad kollektivtrafik och har förtur till handikapparkeringar och parkbänkar. Veckodagarna har tappat sin betydelse och stress är ett begrepp du inte befattar dig med. Visst ska det bli underbart.Men bara för att du plikttroget går till jobbet fem dagar i veckan i 40 år är det ingen självklarhet att du får leva livets glada dagar på ålderns höst. Det kan lika gärna bli ett evigt vändande på slantarna, med ålderskrämpor som enda sällskap i en tyst och mörk lägenhet.
Från sjömanskassa till folkpension
Egentligen ska man inte klaga, det var värre förr. Lantbrukande familjer i trånga stugor med trampade jordgolv. En liten stenig åkerplätt skulle försörja mamma, pappa och tolv barn. Stora familjer var vanliga och en riklig barnaskara var inte bara ett resultat av obefintliga preventivmedel, det var också en slags primitiv pensionsförsäkring. Ju fler barn, desto bättre odds att någon skulle överleva och ta hand om föräldrarna när de inte längre kunde sätta mat på bordet. Levde du i 1600-talets Sverige, då Gustav II Adolf hade ambitionen att göra oss till en stormakt, var krigen vardag. Många dog och lämnade änkor och faderlösa barn efter sig. Andra kom hem skadade och lemlästade från striderna på kontinenten. Det fanns ett behov av att ta hand om alla dessa människor som inte längre kunde försörja sig. Därför inrättades ett Krigsmanshus i Vadstena kloster som gav invalidiserade soldater och deras familjer husrum och ekonomiskt bidrag. Ungefär samtidigt startades den första pensionskassan upp, där anställda i flottan lade delar av sin lön i en gemensam pensionskassa.Sedan fortsatte det av bara farten. När vi kom in på 1900-talet och Sveriges välstånd rusade i höjden, utvecklades också pensionssystemen. 1913 var Sverige först i världen med att införa allmän pension och 1948 infördes folkpensionssystemet; ogifta fick 1 000 kronor per år och äkta makar 1 600 kronor per år. Under efterkrigstiden fortsatte Sveriges ekonomi att växa och frågan om folkpensionen skulle kompletteras med en tilläggspension blev aktuell. 1957 stod Sverige inför det ideologiskt laddade vägvalet, det gällde ja eller nej till allmän tillläggspension (ATP) och det skulle avgöras i en rådgivande folkomröstning.
Vägen till ett modernt pensionssystem
Enligt förslaget skulle tilläggspensionen höja ersättnings-nivåerna drastiskt. För att lyckas med detta var den grundläggande principen för inbetalningar och utbetalningar i systemet tvunget att förändras. Folkpensionen hanterades genom ett fonderingssystem och tillläggspensionen föreslogs organiseras enligt en fördelningsmodell, ett så kallat Pay-as-you-go-system. Det låter kanske lite komplicerat men är faktiskt väldigt enkelt. I ett fonderingssystem sparar man själv till sina pensioner, genom att pengarna läggs i en fond och betalas ut när man blir gammal. Fördelningssystemet innebär istället att dagens arbetsföra del av befolkningen betalar dagens pensionärers pensioner, de fördelas från en generation till en annan, Pay-as-you-go. Bakgrunden till att ATP föreslogs bygga på detta fördelningssystem var att Sveriges välstånd hade ökat stadigt under hela 1900-talet. Varje generation uppnådde en högre social välfärd än sin föräldrageneration och det fanns inget som tydde på att denna trend skulle brytas. Därför uppfattades själva sparandet i ett pensionssystem som onödigt. Varför offra konsumtion idag, genom att spara, när nästa generation kommer att vara rikare och ha råd med mer imorgon? Därför föreslogs att ATP skulle organiseras enligt Pay-as-you-go-principen, där den idag arbetande delen av befolkningen betalar sina föräldrars pensioner. Folkomröstningen om ATP stod mellan den politiska högern och vänstern. Det blev en del i den stora politiskt ideologiska diskussionen om hur stor staten bör vara i förhållande till individen, en diskussion som är lika levande idag. 1957 gällde det vilket ansvar staten skulle ta för medborgarnas ålderspensioner. Räckte det med att erbjuda en bottentrygghet som kompletterades med ett frivilligt sparande eller skulle pensionssparandet vara obligatoriskt och statligt reglerat? Det fanns tre alternativ; linje ett stod för ett obligatoriskt pensionssystem och linje två och tre baserades på olika varianter av frivillighet. Resultatet av omröstningen skapade kaos och regeringskris. Alla hävdade att de hade vunnit och trots att det var en majoritet som röstade på linje två och tre, för frivillighet, infördes det obligatoriska pensionssystemet ATP enligt linje ett.
Kortare yrkesverksamt liv
Folkpensionen med den obligatoriska tilläggspensionen överlevde i 40 år och under 1900-talets sista decennium var det dags för en ny reform. Det fanns flera skevheter i det gamla systemet, som dessutom höll på att bli alldeles för dyrt. Det är lätt att förstå varför. Här är ett generaliserande räkneexempel:För ett halvt decennium sedan, när ATP-systemet infördes, började du jobba när du var 20 år och gick i pension när du var 65, alltså 45 års yrkesliv. Sedan levde du tills du var ungefär 73 år, alltså åtta års pension. Hur är det då i dag? Du börjar jobba när du är 25 år och troligtvis vill du gå i pension när du är 55, alltså 30 års yrkesverksamt liv till skillnad från tidigare 45 år. Därefter kommer du i snitt att leva tills du är 83 år, alltså kommer du att vilja kvittera ut din pension under 28 år, till skillnad från tidigare åtta år. Med andra ord ska vi idag spara ihop till 28 års pensioner under 30 yrkesverksamma år, till skillnad från tidigare då vi hade 45 år på oss att spara ihop till åtta års pensioner. Utöver detta ställer befolkningens ålderssammansättning till problem. För att ett fördelningssystem ska fungera helt friktionsfritt bör alla generationer vara lika stora. Då kommer systemet inte att utsättas för obalanser beroende på hur många som betalar in till systemet och hur många som får sina pensioner från det. Bevisligen är detta svårt att uppnå och närmast i tiden är det alla 40-talister som kommer att kräva ut sin ålderspension. För att hantera dessa problem behövdes en reform av pensionssystemet. Till skillnad från kaoset som rådde vid ATP-omröstningen fattades detta riksdagsbeslut med en unik enighet över blockgränserna.
Det bästa av två pensionsvärldar
En ny flora av begrepp växte fram i och med 1998 års pensionsreform. Istället för folkpension och ATP fick svenskarna lära sig om Inkomstpension, Premiepension och Garantipension. Det nya systemet är en blandning av folkpensionens fonderingsprincip och tillläggspensionens Pay-As-You-Go-princip. Här är upplägget:Totalt går 18,5 procent av din bruttolön till pensioner. 16 procent går till inkomstpensionen och betalas ut till dagens pensionärer. 2,5 procent sparas till premiepensionen och dessa pengar får du själv välja hur de ska placeras, ofta förknippas de med det orangea kuvertet. Garantipensionen ersatte den gamla folkpensionen och ska se till att även ekonomiskt svaga ska få en ålderspension, och dessa pengar kommer direkt från statskassan.För att förvalta kapitalet i pensionssystemet finns det sju allmänna pensionsfonder. Dessa började byggas upp i samband med att ATP-systemet infördes och vid den senaste pensionsreformen organiserades fonderna om. Första till fjärde samt sjätte AP-fonden förvaltar pengarna till inkomstpensionen. Sjunde AP-fonden förvaltar bland annat pengarna för dem som inte gör ett aktivt placeringsval av premiepensionen och den femte fonden har organiserats bort.Nu kan det tänkas vara lite konstigt att bygga upp fonder som förvaltar pengarna för inkomstpensionen, eftersom dessa pengar ska betalas ut direkt till dagens pensionärer. Men fonderna har en funktion som buffert när inbetalningarna är mindre än utbetalningarna. Det finns dessutom ett inbyggt balanssystem, en så kallad broms, som ska säkerställa att skulderna i systemet inte blir för stora. När allting fungerar som det ska räknas pensionerna upp i takt med övriga löner i samhället. Men när skulderna blir för stora slutar pensionerna att räknas upp och förhoppningsvis återgår balansen mellan inbetalningar och utbetalningar. Om denna broms inte fungerar kan det bli aktuellt att använda buffertkapitalet i AP-fonderna.
Statlig pension – en del av tre
För Stock Magazines målgrupp dröjer det förhoppningsvis länge innan det är aktuellt att kvittera ut sin pension. Men det finns anledning att fundera lite på det redan nu. Till exempel kommer den pension som staten erbjuder inte vara tillräcklig på långa vägar. Det krävs komplement för att du ska kunna få en ekonomiskt trygg ålderdom. Ett av dessa kan komma från din arbetsgivare, i alla fall om de är anslutna till fackliga avtal. Detta kallas tjänstepension och förhandlas fram mellan arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer. Värt att notera är att även icke avtalsansluta arbetsgivare kan erbjuda tjänstepension som en förmån.Tyvärr kommer troligtvis inte heller tjänstepensionen att vara tillräcklig för att säkra ditt privata kassaflöde när den tiden kommer. Därför behövs även ett tredje komplement; privat pensionssparande. Här finns det många olika erbjudanden från banker och försäkringsbolag. Du kan till exempel fondspara via ett individuellt pensionssparande eller köpa pensionsförsäkringar. Ofta gynnas detta via olika skatteförmåner men innan du börjar organisera ihop ditt privata pensionssparande bör du sätta dig in i de olika alternativen. Till exempel spelar storleken på din lön och ditt civilstånd en viss roll. Se till att få en ordentlig genomgång av detta med en rådgivare innan du tecknar upp dig. Eftersom pengarna kommer att vara bundna fram tills dess du fyller 55 år, är det bäst att veta vad man gör från början.
Text: Gustav Brandt