Sedan ett tag tillbaka verkar alla prata om uran. Surfar man på aktie- och investerarforum återkommer ständigt frågan: hur investerar man i uran? När Stock Magazine i förra numret undrade vad ni vill läsa om i tidningen inkom flera personer med svaret uran.
Så vad är uran egentligen? Vad används det till? Och hur investerar man i det?
Grundämnet uran upptäcktes redan år 1789 av den tyske apotekaren Martin Heinrich Klaproth. Det är en av de vanligast förekommande metallerna och från början användes den som färgämne. I slutet av 1800-talet gjorde Henri Becquerel upptäckten att uran är radioaktivt. Sedan dess har strålning varit en viktig resurs för sjukvården. Senare kom uranet även att utnyttjas som energikälla. Atomklyvningen upptäcktes i slutet av 1930-talet och det är denna teknik som idag används i världens alla kärnkraftverk.
Koncentrerat uran torkas till ett gult pulver som kallas yellowcake. Foto: Cameco
Uranmalm finns i berggrunden och bryts i ett fåtal länder. De största och mest betydande gruvorna finns i Kanada och Australien, men uran bryts också i Namibia, Sydafrika, Kazakstan, Uzbekistan och Ryssland. Även Sveriges berggrund är rik på uran och vissa hävdar att så mycket som 15 procent av världens urantillgångar kan ligga gömda i våra urberg. Ingen har dock brutit uran i Sverige sedan slutet på 1960-talet.
Magnus Ericsson som är vd på analysföretaget Raw Materials Group tror dock inte att Sveriges tillgångar skulle ha någon större effekt på marknaden i stort.
– Nej, men vi har relativt stora tillgångar gömda i Sverige. Skulle det visa sig att man faktiskt kan bryta uran tycker jag att man ska granska urangruvorna och dess miljöeffekter som vilken gruva som helst.
Frågan är dock mycket kontroversiell eftersom uran används till kärnkraft och kärnvapen, men sedan priset på uran skjutit i höjden har intresset ökat. Sedan 2005 pågår återigen prospektering för uranbrytning i Sverige. I dagsläget har fyra bolag rätt att leta uran i Sverige, däribland svenska Mawson Energi och Crucian Mining Exploration.
Även om något av bolagen skulle hitta uranfyndigheter i landet är det långt ifrån säkert att de får tillstånd av regeringen att bryta det radioaktiva ämnet.
Stillastående utbud
Prospektering sker inte bara i Sverige utan på många håll runt om i världen. Utbudet på uranmarknaden har varit stillastående under ett antal år och inga nya större gruvor har öppnats. Under de senaste åren har uranförbrukningen ökat i världen och situationen har lett till kraftigt stigande uranpriser.
Enligt Magnus Ericsson har bristen på uran även lett till att man letar efter uran på andra håll:
– Vi är till viss del beroende av kärnbränsle från nedmontering av gamla kärnvapen, något som inte är hållbart i längden, säger han.
Förbrukningen av uran har ökat som en konsekvens av att klimatfrågan är i fokus. Kärnkraft är under drift koldioxidfri och bidrar därför till att reducera de globala koldioxidutsläppen. Ökad efterfrågan på kärnkraft leder naturligtvis i sin tur till ett ökande behov av kärnbränsle, det vill säga uran.
Forsmark i Roslagen. En svensk urankonsument som drivs av Vattenfall. Foto: Hans Blomberg
Säkerhet i fokus
Miljö och säkerhet är ämnen som ofta dyker upp när det talas om uran. Enligt Bertil Dihné som är uranexpert på Vattenfall är hanteringen noga övervakad.
– Förvärv, innehav, överlåtelse, bearbetning av uran regleras av internationell och nationell lagstiftning, förklarar han. Alla stater, utom tre, har anslutit sig icke-spridningsavtalet Nuclear Non-Proliferation Treaty. I Sverige har vi bland annat en lag som säger att man skall ha regeringens eller en myndighets tillstånd för att bedriva kärnteknisk verksamhet, för att förvärva uran med mera.
Kärnvapen är förstås också ett kontroversiellt ämne knutet till uranet och debatterna kring vilka länder som olovligen anrikar uran för vapen har varit många. Därför är även transporterna av uran noga övervakade.
– Alla transaktioner och förflyttningar av uran anmäls och registreras hos myndigheter som Statens kärnkraftsinspektion och Internationella atomenergiorganet IAEA, säger Bertil Dihné. Detta för att i varje ögonblick kunna veta var material finns, säkerställa att uranet används för fredliga syften och inte kommer i ”orätta händer”.
Det är inte vem som helst som får köpa uran, för detta krävs ett speciellt tållstånd utfärdat av regeringen. Bertil Dihné förklarar också att även säljarna måste ha förbundit sig att bara sälja uran till köpare med tillstånd som följer alla avtal och regler.
Normalt köps uran på långtidsavtal med gruvbolag som till exempel Cameco, Rio Tinto, Areva eller av traders. Enstaka köp kan göras av gruvbolag eller traders men det finns ingen särskild marknadsplats för handel med uran, som det finns för andra metaller.
I dag är kärnkraftverken till viss del beroende av uran från nedmonterade kärnvapen.
Högt pris lockar investerare
Det stigande uranpriset har även lockat investerare och sedan två år tillbaka finns en ny aktör på uranmarknaden. Uranium Participation Company (UPC) köper stora mängder uran i syfte att behålla det tills uranpriserna stiger. Bolaget ägs av Denison Mines Inc. och är listat på Toronto Stock Exchange där man även kan handla med deras warranter.
Att leta uran är ett högriskprojekt, likaså att investera i branschen om man inte har tillräckligt med kunskap. Dessutom kan det vara svårt att hitta bolagen, enligt Jonas Ström som förvaltar Roburs Råvarufond.
– Det finns förhållandevis få renodlade uranbolag noterade på börsen. Kanada är uranmarknaden nummer ett, med Denison Mines, Paladin Resources och Urasia Energy som de största. Just att det finns så få och små bolag kan dock vara ett problem ur ett brett investeringsperspektiv, tror han.
Priset på uran är förstås intressant ur investeringssynpunkt. Det har stigit flera hundra procent de senaste åren och analytikerna verkar vara överens om att det kommer att förbli högt.
– Jag tror att priset kommer att fortsätta att vara högt, men troligen inte ligga på de rekordnivåer vi har sett den senaste tiden, säger Magnus Ericsson.
Även förvaltaren Jonas Ström tror att bristen på uran kan hålla priserna uppe.
– I takt med ökad efterfrågan från kärnkraftsindustrin och en begränsad utbudstillväxt, där nedmonteringen av gamla kärnvapenspetsar är en viktig pusselbit, framstår dagens höga priser som hållbara även på lite sikt.
Många investerare och framför allt småspararna som gett sig in i uranbranschen det senaste året hoppas givetvis på ännu ett säkert år för uranet.
– Priset på uran och aktierna är känsliga för oförutsedda händelser efter de starka uppgångarna. Utan någon större extern chock talar dock mycket för fortsatt höga priser och god vinstutveckling kommande år för uranbolagen. Efter den starka uppgången de senaste tre åren är det dock rimligt att se vinsthemtagningar, vilket manar till viss försiktighet kortsiktigt, avslutar Jonas Ström.
Fakta: Uran
Beskrivning: Uran är en metall som utvinns ur mineraler i berggrunden, exempelvis uranit. Beroende på isotop är uran mer eller mindre radioaktivt. Uran i berggrunden består till 99,28 procent av 238U och till 0,71 procent 235U. Halten 235U måste uppgå till tre procent för att användas i kärnkraftverk och naturligt uran anrikas därför i en kostsam process innan det används.
Främsta användningsområde: Att driva världens cirka 440 kärnreaktorer.
Ursprungsländer: Under 2005 stod Kanada för 28 procent, Australien 23 procent och afrikanska länder för 17 procent av världens uranproduktion.
Största uranproducenter:
Cameco (Kanada).
Rio Tinto Group består av två bolag: Rio Tinto plc. (Storbritannien) och Rio Tinto Limited (Australien). Äger bland annat stora delar av världens tredje största uranproducent Energy Resources of Australia.
Areva (Frankrike), äger kanadensiska Cogema. Världens största kärnkraftsföretag och det enda bolag som sysslar med alla kärnkraftens olika skeden – från gruvdrift till slutförvaring.
Pris: 2001 nådde uranet det lägsta priset någonsin: 7 dollar per pund (450 gram). I januari 2007 såldes ett pund kring 72 dollar.
Fem uranbolag på Torontobörsen:
SXR Uranium One
Uranium Power
Urasia Energy
International Uranium
Cameco