Pensionskapitalet hotas av att vi blir allt äldre men arbetar lika länge som tidigare generationer. Ändå fick statsministern mycket kritik när han började prata om en pensionsålder på 75 år som en möjlighet för dem som vill. Men om inte pensionsåldern höjs, hur ska vi få pengar i plånboken på ålderns höst? Borde de med pensionskapitalet i AP 7 Såfa, alltså de som inte gör något val alls, vara extra oroliga över sin passivitet och börja agera?
Enligt Richard Gröttheim, VD och förvaltare för Sjunde AP-fonden, är ”soffliggaralternativet” en god lösning på ett problem många inte tänker på just nu: en alltför låg risk.
– Allmänt sett har många unga en alldeles för låg riskprofil. Den statligt förvaltade inkomstpensionen utgörs av räntebärande lågriskalternativ på grund av hårda säkerhetsmarginaler. Avsättningarna till premiepensionen är endast 2,5 procent av din inkomst, men den kan när det är dags för pension komma att utgöra så mycket som 20–25 procent av den allmänna pensionen, eftersom det är den enda placeringen med större tillväxtpotential, säger han och menar att fler behöver förstå att det krävs högre risk för högre avkastning.
Att placera även premiepensionen i räntefonder i unga år gör inte mycket för framtiden, med dagens inflationsmål på 2 procent. Kritiken om att aktier i perioder inte slagit obligationer som sparform, ens på tio år, viftar han bort:
– Att diskutera aktiemarknadens potential är i sin förlängning att ifrågasätta hela marknadsekonomin. Om människor och företag inte konsumerar och producerar så att vinster högre än bankräntan uppstår kommer inte marknadsekonomin att fungera.
Richard Gröttheim tror inte att vi står inför någon katastrofal förändring utan att en historisk tillbakablick visar att perioder med långa konsolideringar på börsen är återkommande.
– Ser vi i ett riktigt långt perspektiv går börsen upp med 7–8,5 procent per år, säger han. De 10 år som många i dag ser som lång sikt borde revideras till 25 år. Pensionssparande är på lång sikt, och när sparmålen närmar sig bör aktieandelen trappas ned till mer räntebärande papper, vilket i soffalternativet görs automatiskt.
AP 7 Aktiefond får ofta kritik för att den har en så kallad hävstångseffekt, vilket betyder att fonden kan belånas med allt från 0 till 1,7 gånger kapitalet. Under det stora börsraset i augusti i fjol låg belåningen på 1,6 gånger, vilket bidrog till ett kraftigare ras än för andra globalfonder.
– Men detta jämnar ut sig efter den stundande uppgången, säger han och upplyser om att fondens uppgång hittills i år är 13,5 procent med en belåning i dag på 1,5 gånger.
– Många är skeptiska till hävstång för att det låter avancerat och läskigt, säger Gröttheim men menar att risken i fonden är befogad.
– Hellre en belånad global aktieportfölj än enbart en nischad Kinafond, som exempel.
Diversifiering är något som betonas flera gånger under intervjun. Men varför består då innehaven i AP 7 Såfa av endast aktier och inte också av exempelvis råvaror och företagsobligationer med högre risk?
– Det finns inte med i bestämmelserna, svarar Gröttheim.
Kan du sova om nätterna med ett så stort förvaltat kapital?
– 100 miljarder kronor står inte och faller på grund av mig. En grupp på 20 anställda och 11 externa förvaltare hjälps tillsammans åt att förvalta 25 procent av kapitalet aktivt, medan 75 procent av kapitalet följer världsindex genom runt 2 700 bolag, varav 3 procent är onoterade.
Betyder det stora förvaltade kapitalet fler byråkratiska processer än andra inför en investering?
– Regeringen har tillsatt en styrelse som fattar långsiktiga beslut, exempelvis hur stor belåningen ska vara. Sedan kan jag bestämma hur den globala viktningen i den aktiva andelen ska se ut, vilket ofta sker i samråd med vår chefstrateg och övriga förvaltare. Vi har alltså några fler steg än en ”vanlig” fond behöver ta.
När Richard Gröttheim får frågan om var i investeringsklockan vi befinner oss pekar han på mellan klockan 7 och 8. Det betyder att vi är inne i en lågkonjunktur med sjunkande fastighetspriser och räntor men att vi börjar ta oss mot stigande aktiekurser. Vid utgången av 2012 tror han att vi nått återhämtningsfasen och att börsen kan sluta på +15 procent under året. Hans eget premiepensionssparande ligger till 100 procent i den egna fonden.
– Jag lever som jag lär. Något annat skulle vara misstänkt, säger han.
År 1995 tog Richard Gröttheim över Peter Normans tjänst i Riksbanken som chef för penning- och valutapolitiska avdelningen. När Norman senare slutade tjänsten som VD för Sjunde AP-fonden var Gröttheim där igen som ersättare.
Så, väntar du nu då på att tjänsten som finansmarknadsminister snart ska bli ledig?
– Nej, det är definitivt inget jag strävar efter.
