Annika Falkengren har inte gjort någon dålig karriär. Hon är yngst (fyllde 50 år den 12 april) av cheferna för de fyra storbankerna men är ändå den som hunnit sitta längst tid på VD-stolen. Annika Falkengren tog över som VD efter Lars Thunell i november 2005 och hann därmed precis vara med om att vara chef 2006, när banken slog lönsamhetsrekord med en avkastning på över 20 procent på eget kapital.
Sedan bar det snabbt utför. Finanskrisen började märkas våren 2007, nådde sin kulmen i samband med kraschen för Lehman Brothers hösten 2008 – som fortfarande påverkar finansmarknaderna. Detta märks inte minst på att samtliga banker i dag har finansiella lönsamhetsmål som ligger långt under vad de nådde åren före finanskrisen. Det har varit en turbulent men samtidigt stimulerande tid i Annika Falkengrens liv.
– Jag har aldrig sett ett så sammansvetsat lag och ett sådant fokus som hösten 2008, och det är en förmån att ha fått vara med om att se den styrka som fanns i organisationen då. Vi i ledningen jobbade 20 timmar om dygnet alla dagar i veckan. Jag kunde gå hem och känna att det här är viktigt, och jag tror att det varit nyttigt och lärorikt att ha varit med om en sådan sak, säger Annika Falkengren.
Och hur är läget nu? Finansminister Anders Borg beskrev nyligen bankerna som att de har lämnat avgrunden. Beskriv SEB:s ställning i nuläget!
– Jag tycker att den är väldigt bra. Vi har satsat på det vi känner oss trygga med: storkunder i Norden, företag i Tyskland samt privatpersoner och små och medelstora företag i Sverige. Det är saker vi kan, och därmed har vi använt krisen till att bli av med grejer som faktiskt inte var så bra. Tidigare var SEB spretigt, med mycket oklara tillväxtutsikter och stora engagemang i Östeuropa. Så är det inte i dag.
Du är tillfreds, men aktiemarknaden tycks inte vara det. SEB är i dag lägst värderad av de svenska storbankerna i förhållande till eget kapital. Vad beror det på?
– Det är förstås frustrerande att vara VD för en bank som värderas till bokfört kapital, vilket betyder att det intellektuella kapitalet och alla kundrelationer som inte syns i balansräkningen skulle vara noll värt. Jag tror att den här banken är värd mycket mer än så.
Anledningen till att värderingen är så låg för just SEB är att företagsbanker i dag har en lägre multipel än kontorsrörelsebanker, som upplevs mycket mindre riskbenägna, eftersom de drar nytta av att hushållsinlåning i det nya regelverket anses mycket mindre flyktbenäget är företagsinlåning.
Men detta är en felsyn från lagstiftarna, och jag kan visa precis det motsatta. Under hösten 2008, innan det statliga bankstödet fanns på plats, flödade det in företagsinlåning till SEB. Men tyvärr har vi haft svårt att få gehör för vår ståndpunkt.
Tycker du att regelverket missgynnar svenska affärsbanker?
– Jag tycker att det nya regelverket, som siktar på att bankerna ska vara långsiktiga, stabila och motståndskraftiga, är jättebra. Det är inget vi är emot. Vi är för högre kapitalkrav, eftersom vi tror att det gynnar bankens aktieägare. Vi kan låna upp pengar billigare när vi upplevs som en stabil motpart.
Det vi vänder oss emot är varför Sverige ensamt måste gå extremt hårt åt sina banker – med inte bara hårdare krav utan också att dessa ska genomföras snabbare än i omvärlden.
När banker diskuteras i medier och hos allmänheten är det dock knappast högre kapitaltäckningskrav som är samtalsämnet utan boräntorna och marginalen på dessa. Svenska Dagbladet har startat ett slags boränteuppror, och andra medier följer efter. Diskussionen är ett resultat av att Riksbanken har sänkt räntan utan att det fått fullt genomslag i form av lägre räntor i bokundsledet.
Varför råder det alltid en viss folklig kritik mot bankerna oavsett konjunktur och väder?
– Jag tror det beror på att vi inte kan vara helt öppna och lägga ut vad varje enskild kund betalar i ränta på sina bolån. Ekonomi är för de allra flesta en privatsak, samtidigt som det är lite känsligt att tjäna pengar på pengar. Vi kan möta denna kritik med att se till att våra tjänster är så tydliga, enkla och tillgängliga som möjligt.
En annan fråga som diskuterats det senaste året är bankernas avkastningsmål. Det började med att Nordea och Swedbank lanserade ett mål om 15 procents avkastning på eget kapital, vilket snabbt fick ministrarna Anders Borg (finans) och Peter Norman (finansmarknad) att tala om övervinster. Till skillnad från Nordea och Swedbank har SEB inte klätt målet i siffror utan väljer att ha som mål att på lång sikt nå en högre lönsamhet än konkurrenterna.
Varför har SEB inte kvantifierat sina mål?
– Vi känner att det i dag är svårt att ge ett mål i siffror, eftersom vi inte exakt vet vilka framtida kapitalkrav den svenska regeringen ålägger oss. Det andra är att vi just nu är inne i en extrem lågräntemiljö, vilket gör målformuleringen svår. Men med vår styrka på företagssidan och inom förmögenhetsförvaltning, och den kraftiga tillväxten vi ser bland små och medelstora företag, känner jag allt annat lika att vi borde avkasta bättre än våra konkurrenter på lång sikt. Normalt är företagskunder mer lönsamma än privatmarknaden.
SEB har historiskt varit starkt inom aktiemäkleri. Är guldtiden för evigt över?
– Jag tror att den verkliga guldtiden är över. Jag som kommer från valuta- och penningsidan i banken såg förändringen tidigt redan i början av 1990-talet, då marginalerna försvann. Det har ju i detta perspektiv gått förvånansvärt långsamt på aktiesidan. Jag tror det gäller att vi funderar på hur kunderna ska betala och vad de ska betala för i framtiden.
Ett sätt är att ta särskilt betalt för analys, som man gör på en del håll utomlands. Det har dock visat sig svårt att skicka en räkning på denna kostnad till kunderna, som hittills valt att vilja betala för denna tjänst som en del av kurtaget.
Ett delsegment som är på kraftig framväxt är företagsobligationsmarknaden. Är denna utveckling ett hot för SEB, som är stort på utlåning till storföretag?
– Nej, faktiskt inte. SEB har för första gången i historien en riktigt stark balansräkning. Vi har ju alltid varit duktiga på att sälja kringtjänster, som produkter för kontanthantering, valuta- och räntelösningar.
Men nu har vi faktiskt också möjligheten att låna ut pengar. Vi kan bolagen som söker sig till obligationsmarknaden och borde kunna vara kvalitetsstämpeln i att göra obligationerna och vara den som ställer en andrahandsmarknad.
Vad oroar dig mest just nu?
– Ett Europa som visar negativ tillväxt under flera år. Vi lever med företag som ofta har Europa som marknad, och om Europa utvecklas svagt kommer även våra kunder att utvecklas svagt, vilket i slutändan slår tillbaka på banken.
Året ser dock ut att ha börjat bra. Vinsten ökade med 10 procent, till 2,9 miljarder kronor efter skatt jämfört med förra kvartalet. Vad är du mest nöjd med i rapporten?
– Att vi ökar antalet kunder inom alla våra viktigaste segment, stora företagskunder, små- och medelstora företag och inte minst bland privatpersoner. Det känns jättebra.
Ett område där tillväxten avtog under kvartalet var bolånen? Varför?
– Förra året var unikt när vi tog hälften av alla nya bolånekunder. Sedan har ett par konkurrenter börjat prisa in sig på marknaden, varför bolåneaffären inte är riktigt lika attraktiv i år som i fjol.
Ni tar upp kampen med Avanza och ska under året starta en avgiftsfri aktiefond med Europainriktning. Varför då?
– Vi har märkt att avgiftsfria fonder fått ett mycket positivt bemötande på marknaden. Vi hoppas att detta blir en instegsprodukt för att komma till banken, och sedan hoppas jag att den ska locka unga personer att börja spara.
Ett sätt att öka lönsamheten är att höja intäkterna. Det andra är att sänka kostnaderna. Vad kan SEB göra på kostnadssidan?
– Vi är inte riktigt nöjda med K/I-talet (relationen mellan kostnader och intäkter). All teknisk infrastruktur är på plats och körs i dag på låga växlar, vilket gör att vi kan ta in massor av nya kunder utan att behöva investera. Vi har lagt ut en hel del tjänster till Baltikum, vilket har gått jättebra. Men det finns mer att göra.
När du gick in i Volkswagens styrelse trodde folk att du skulle sluta som VD för SEB. Men det låter inte så på dig, så vad gäller?
– Varför uppkommer de diskussionerna? När Pär Boman i Handelsbanken gick in i SCA:s styrelse fanns inga spekulationer om att han skulle avgå. Men när jag tackade ja till Volkswagen blev det en diskussion om att jag skulle sluta. SCA har fler möten är vad jag har i Volkswagen ...
Jag och min styrelseordförande, Marcus Wallenberg, kände att när vi sålde kontorsrörelsen i Tyskland och behöll företagsdelen var det viktigt att visa att vi fortfarande fanns på plats. Styrelseuppdraget blev en fantastisk dörröppnare för SEB, eftersom Volkswagen är Tysklands största företag och alla känner till att jag sitter i styrelsen. Beslutet var väldigt mycket fattat med SEB:s bästa för ögonen.
