Efter en tidigare stark utveckling, präglad av smarta affärer, har Lundin Petroleum haft ett par jobbiga år. Sudankrig, Bildtaffär, licensfrossa i Ryssland och en misslyckad avknoppning i Norge har dominerat bilden. Men nu väntar nya tider, inte minst sedan oljepriset nått nya toppnivåer. Hösten 2007 ska mängder av nya hål borras och projekt rullas i gång.

Lundinbolagen tillhör topp 25 bland de svenska börsbolagen när det gäller aktiespridning. Med 50 000 aktieägare kan Lundin Petroleum mäta sig med klassiska jättar som Sandvik och Trelleborg. Aktiespararen har träffat Ian Lundin, ordförande i bolaget sedan fem år och yngste son till den i fjol avlidne grundaren, Adolf Lundin.

Mitt i sommaren annonserades en uppdelning med ryska jätten Gazprom av det som företagsledningen hoppas ska bli ett av världens nya jättefält – Lagansky i norra Kaspiska havet.

– Avtalet med Gazprom innebär att ryssarna omgående ska hjälpa oss att få fram alla tillstånd som krävs. Efter detta är det meningen att vi ska få borra tre prospekteringshål, och Gazprom har option på att köpa 50 procent samt en aktie i det bolag som bildas efter det andra hålet. Vi har haft problem med att komma i gång i Lagansky och skulle ha börjat borra redan i juni. Ett tag var vi till och med rädda för att ryska staten skulle dra tillbaka hela licensen. Därför var det viktigt att vi kunde hitta en lösning.

– Vi hoppas kunna borra två hål redan i år. Det första är nära Moraskajaprospektet, i en fyndighet som kan vara rätt stor. När Gazprom kommer in som ägare kan vi enkelt trefaldiga våra reserver.

– Det är viktigt att vi kommer i gång. I det här området måste man passa på när det råder perioder då det är tillåtet att provborra. Det handlar om tre månader på försommaren och bara sex veckor på hösten då det inte är isläge eller lekperiod för stören.

Du flaggade i ett samtal med Aktiespararen redan i maj för att ni inte vill operera i Ryssland utan partner. Var Gazprom önskepartnern?
Ja, det var det.

Marknaden fick hicka när ni kort efter den förväntansfulla årsstämman i maj skickade ut ett pressmeddelande om att ni var på väg att tappa hela den ryska Valkyrieslicensen. Om ni nu är tillbaka på spåret igen, vad är det som säger att det inte åter kan inträffa lika osäkra lägen?
Att ha en partner som Gazprom är en garanti i sig, därför att bolaget till större del ägs av ryska staten.

Gör en kalkyl över Valkyriesförvärvet, och beskriv vad du tror det kan leda till!
Vi betalade 600–700 miljoner USA-dollar i aktier för kanadensiska Valkyries. För detta fick vi tre olika oljefält, som i dag producerar 4 500–5 000 fat olja om dagen, samt Laganskypositionen. Mer än hälften av värdet ligger i Lagansky. Det kan handla om tio gånger insatsen, men det kan också sluta i ingenting. Det kan också finnas gas.

Bara att vara i den delen av Kaspiska havet, som är ett av de hetaste områdena i världen, är viktigt. Alla stora bolag slåss om att komma dit. Det finns inte längre så många ställen världen där man kan hitta så stora oljefält.

Lukoil, Rysslands näst största oljeproducent, har sitt största projekt nu precis bredvid Laganskyfältet. Bolaget har där hittat över 1 miljard fat, som det hoppas fördubbla, med produktionsstart om 2–3 år.

Å andra sidan är utvinningskostnaderna högre här än på andra platser ...
Utvinningskostnaderna är höga överallt. De går också upp varenda dag. Men det beror också på att marknaden har blivit svår. Det är svårt att få tag på utrustning, och allting har blivit dyrare.

Men ni borrar ju i extrema områden, som i träskmarker, i havet, i sjöar eller där det råder isförhållanden!
Javisst, men alla entreprenörer har sina problem. I Sudan finns också speciella situationer. Då har vi inte ens talat om Nordsjön.

Men det som är speciellt med Lagansky är att det inte finns tillräckligt med vatten; på vissa ställen är det mindre än 1 meter djupt. Det är enklare att borra där det är 500 meter djupt. Inga fartyg kan komma in där, utan man måste bygga speciella pråmar. Allt måste också byggas från grunden och på plats med hjälp av specialpontoner, vilket tar 18 månader. Hittills har vi lagt ned närmare 90 miljoner dollar i Lagansky.

Men är er potential lika stor som Lukoils, alltså hela 1 miljard fat?
Ja, det är tänkbart – eller till och med större. Vi har också hittat en annan struktur som kan vara lika stor.

Är Lagansky att anse som Lundins mest spännande prospekteringsområde, med tanke på att ni i dag producerar maximalt 18 miljoner fat per år?
Ryssland, tillsammans med Sudan och några områden i Norge, är de mest spännande. Lunaprospektet i Norge kan också vara väldigt stort, men där är den tekniska prospekteringsrisken högre än i de andra.

Vad är det som gör att det förhållandevis lilla Lundin Petroleum vinner heta licenser i konkurrens med världens oljedrakar?
Man måste vara flexibel. I Ryssland hade Valkyries byggt upp kontakter innan vi köpte bolaget. Men det som annars är svårt är tiden; det gäller att bygga många personliga kontakter. Här ligger Lundin bra till, eftersom bolaget är familjestyrt. Vi bemöts som ett bolag med ett mänskligt anseende och inte bara som bestående av tusentals anställda. På det sättet har vi kunnat bygga bra kontakter. Vi är också ett stort bolag med stora finansiella och tekniska resurser. Vi är en bra blandning av litet och stort.

Lundin Petroleum förfogar över en fantastisk kartbild, där bara Amerika och polerna är vita fält. Ni är också inne i alla oljebolags faser – från produktion till prospektering och reservuppbyggnad. Var finns de framtida värdena?
För oss ligger värdet i marken; det gäller att vi får tag på reserverna. Titta på oljepriset i dag, som närmar sig 80 dollar per fat. Det kryper uppåt i takt med att efterfrågan stiger. Det talades mycket för några år sedan om ”peak oil” (kulmen på världens oljeproduktion), vilket kanske är på väg att hända nu. Vi tror att vi håller på att närma oss en oljechock. Den kan komma när som helst och inom två år. Vi kan då få se priser som når 200 dollar per fat.

Vad som är viktigt nu är att vi placerar oss strategiskt i olika delar av världen med reserver. Vissa reserver kan vara mycket dyra att utveckla och ta tio år att utvinna. Men ju mer vi kan utveckla reserverna, desto mer kan vi göra detsamma med värdet på bolaget. Det är detta vi gör genom att prospektera, köpa andra tillverkande bolag och att vara verksamma i alla tre benen: produktion, prospektering och utveckling.

Måste ni verkligen ha alla de tre benen? Med den tänkta avknoppningen av Viking till Oslobörsen i våras var ni ju på väg att släppa vissa mer mogna delar, nämligen produktionen i Nordsjön.
Idén med Viking var att få ut det verkliga värdet ur verksamheten men också att spara en del genom att fortfarande äga 50 procent. Men det var värt att göra bara vid ett visst pris, som marknaden inte var beredd att betala.

Vad ville marknaden betala innan ni stoppade försäljningsprocessen? Enligt prospektet begärde ni 11–13 miljarder kronor för hela Viking?
Hela försäljningen var dåligt gjord. När vi stoppade den hade bara runt hälften blivit tecknad. Vi går inte tillbaka till marknaden med samma erbjudande igen, om det överhuvudtaget kommer att göras. På sätt och vis är jag glad för att det inte lyckades, för jag tror att bolaget kan vara mycket mer värt på sikt – särskilt den norska delen. Vi ska borra massor av prospekteringshål på både den engels-ka och norska sidan av Nordsjön. Det kan komma att göra stor skillnad. Att hitta 100 miljoner fat i Nordsjön är som att hitta 1 miljard fat någon annanstans. Nordsjön ligger strategiskt och det finns en infrastruktur runtom samt att gas är värt minst lika mycket som olja. Så från kassaflödessynpunkt är det ett av de bästa områdena att vara i.

Kassaflöde är viktigt också för Lundin Petroleum, ni kan inte vara utan det?
Nej, man måste ha kassaflöde för att kunna bära aggressiva program. Ett oljebolag måste alltid hitta mer. Om vi inte gjorde någonting skulle vi stå utan olja om några år. Men man kan inte hitta olja bara för att producera, då stannar man, utan också för att växa. Detta är svårt för stora bolag.

Hur stora är Lundins reserver i dag i världen i förhållande till vad som produceras?
Ungefär 150 miljoner fat. De skulle i dag räcka 14–15 år, om vi inte gör någonting. Men vi vill växa också genom att öka produktionen, och då måste vi hitta nya reserver.

Med Viking fick ni en prislapp på tillgångarna i Nordsjön. Det verkar som om börsen främst värderar den produktion som i dag sker i Nordsjön, Frankrike, Nederländerna, Indonesien och Tunisien, men marginellt på resten. Är det inte orättvist att bolaget värderas till allra största delen på produktionen och inte på potentialen?
Det kan man säga. Börsvärdet speglar ett värde på 10–15 dollar per fat på det som produceras i dag, totalt 2,5 miljarder dollar. Jag tror inte att man får något värde i dag för prospektering eller så kallade betingade resurser.

Är du inte rädd för att ni är en uppköpskandidat om bolaget är så lågt värderat?
Vi har nog bra kontroll på det. Men ibland är det inte så dåligt att vara uppköpskandidat heller, om man kan få det rätta priset ...

Om vi tittar ut över världen finns ni, förutom där ni har produktion, också i en rad spännande områden. Men ni har också släppt några länder – bland andra Iran och Nigeria – samt är på väg ut ur Venezuela. Kommentar, tack!
Det stämmer, men vi har också tagit in många nya områden. Vi har bara i år skrivit på för nya områden i Republiken Kongo (Brazzaville), Etiopien och Vietnam. Det handlar om att alltid ha borrprogram i gång. Vi är aktiva i tolv länder i dag.

I Sudan har vi varit i 15 år. Där började det med att vi först borrade i Röda havet och sedan tog en position i södra Sudan. Denna sålde vi efter att ha hittat olja och köpte i stället fält i Nordsjön. Vi är nu i vårt tredje område i Sudan och har byggt upp en lång erfarenhet där, vilket gör att vi kan ta på oss mer avancerade uppdrag. Fältet i havet utanför Kongo är ett sådant.

Är det också en idé att köpa och sälja licenser och fält?
Ja, men vi måste vara försiktiga med att sälja fält och bara göra det till rätt pris. Världen befinner sig nu i en kritisk period vad gäller energi.

Men varför säljer ni då överhuvudtaget?
För att kunna köpa något ännu bättre.

Blir ni inte splittrade av att vara inblandade på så många ställen?
Man måste konsolidera också. Det är därför vi måste göra något åt Venezuela; att ta hand om hela Sydamerika är för mycket för oss. Då måste vi hitta en annan struktur för att kunna sköta våra ställen.

Söker ni nya områden aktivt, eller blir ni uppvaktade?
Världen är rätt liten, och vi börjar bli rätt kända. Många affärer kommer till oss innan vi hinner leta upp dem. Min roll i bolaget är att finnas till hands om det blir problem. Så länge allt fungerar blandar jag mig inte i.

Är du inte med och förhandlar fram de stora kontrakten?
Ibland. Genom att vi uppfattas som ett familjebolag vill vi då och då att någon från familjen är med för att veta att sakerna går framåt. I Ryssland var jag tvungen att involvera mig, eftersom allt hade fastnat.

Nästan vartenda oljebolag delar oljefält med något annat. Ibland är ett bolag operatör, ibland är något annat det. Varför det?
För att minska risken. I ett stort prospekteringshål ska vi helst ta 30–40 procent och vara operatör. Är vi inte det kan vi ibland gå ned till 10–20 procent. Då fattar vi bara investeringsbeslutet och låter någon annan sköta arbetet.

Sudanprospekteringen sägs vara grunden till Lundin Petroleum. Men varför kommer inte prospektering och utvinning i gång där?
Regeringen skrev på fredsavtalet 2005. Vi hoppades då att vi kunde börja borra direkt. Men det tog ett år innan avtalet blev implementerat genom att representanter för regeringen i Khartoum och de södra delarna organiserade en petroleumkommission. Vi hade då börjat med seismik och att föra in utrustning. Under tiden hade södra Sudan gjort uppgörelser också med andra prospekteringsbolag. Alltför många bolag gjorde att allt flöt omkring.

Måste Darfurkonflikten komma till en lösning för att ni ska kunna sätta i gång?
Nej, Darfur ligger i en annan del av landet. I södra Sudan, där vi finns, existerar redan ett fredsavtal.

Men visst är oljeindustrin ett svårt område; flera krig har ju förts i oljans namn. Det handlar också ofta om diktaturstater. Skrämmer det inte er?
När vi lämnar ett land vill vi lämna något positivt efter oss. Det är ingen idé att sticka med något som är sämre än när vi fick det. Om oljan används rätt tror jag att det kan ge fred. För att ett land ska kunna gå framåt måste det få utveckla sina resurser. Det måste också ha människor som vi, som kommer in och är beredda att riskera sina pengar. Utvecklar man levnadsstandarden i hela landet finns det mindre anledning till att slåss.

De 700 miljoner kronor som du och din bror, Lukas, skänker till en stiftelse för Afrika som leds av USA:s expresident Bill Clinton, hänger de ihop med detta?
De 700 miljonerna kan hjälpa på sitt sätt. Idén är att man över tio år ska komma med de rätta projekten, och då ska pengarna finnas där när de behövs. Men det är inte helt enkelt att hitta dem.

Avslutningsvis, mycket ska falla på plats hösten 2007, eller hur?
Vi har inte kunnat möta förväntningarna de två senaste åren. Men nu har vi några riktigt intressanta borrningar, i Ryssland, i Sudan samt i hela vår del av Nordsjön. Att komma till 50 000 fat per dag blir enkelt om vi får i gång produktionen i Alvheimfältet i Nordsjön. Oljan finns alltid där.

Detta är Lundin Petroleum

Verksamhet: Olje- och gasutvinning, prospektering.
Produktionsområden: Brittiska Nordsjön, Norska Nordsjön, Frankrike, Nederländerna, Indonesien, Tunisien och Ryssland.
Prospekteringsområden: Samma som ovan, plus Sudan, Republiken Kongo (Brazzaville), Vietnam, Etiopien, Irland och Albanien.
Omsättning: 4,4 miljarder kronor (2006). Produktion: 10,8 miljoner fat olja = 30 000 fat per dag.
Resultat före skatt: 1,8 miljarder kronor (2006) (ger 22 procents räntabilitet på sysselsatt kapital).
Antal anställda: Drygt 500 (två tredjedelar i Ryssland).
Huvudkontor: Stockholm (i praktiken dock i Genève, Schweiz).
VD: C. Ashley Heppenstall, 45 år.
Ordförande: Ian H. Lundin, 47 år (VD 2001–2002).
Börsvärde: 24 miljarder kronor (hela Lundingruppen är värd omkring 60 miljarder kronor).
Ägarbild: Cirka 49 000 i antal. 52 procent utländsk ägarandel. Lundinfamiljen äger 31 procent.
Hemsida: www.lundin-petroleum.com.