Varje försäljning eller annan skattepliktig avyttring av aktier du gjort under året ska du redovisa i deklarationen. Även ett byte av en aktie mot en annan aktie eller annan egendom anses normalt som en avyttring som ska redovisas. Detsamma gäller ett bolags inlösen eller återköp av de egna aktierna.
Vid redovisning av kapitalvinster på aktier ska du redovisa försäljningspriset efter avdrag för försäljningskostnader, till exempel kurtage. Därefter beräknar du den avdragsgilla anskaffningsutgiften. Du ska beräkna en genomsnittlig anskaffningsutgift för samtliga aktier av samma slag och sort. Du får alltså inte anse att till exempel senast anskaffade aktier är sålda och att det senast betalda priset ska redovisas.
Som anskaffningsutgift räknas normalt det faktiska priset vid förvärvet av aktierna, med tillägg för kurtage eller annan inköpskostnad. Skillnaden mellan försäljningspris och anskaffningsutgift utgör således kapitalvinst eller kapitalförlust.
Genomsnittlig anskaffningsutgift
När du ska räkna ut den skattepliktiga vinsten eller förlusten utgår du ifrån det faktiska pris du betalat vid köpet. Beloppet framgår av avräkningsnotan. Du lägger ihop alla inköpspriserna för ett visst slags värdepapper och dividerar detta tal med antalet aktier av samma slag (genomsnittsmetoden). Du ska alltså beräkna en genomsnittlig anskaffningsutgift för varje värdepapper av samma slag och sort.
Detta innebär att värdet beräknas separat för till exempel A- och B-aktier. För varje köp ska du göra en ny beräkning, och på motsvarande sätt måste du ta hänsyn till olika slag av emissioner, aktieuppdelningar, inlösen med mera. Du måste hela tiden hålla reda på både den totala anskaffningsutgiften för ett visst värdepapper och den genomsnittliga. När du gjort en försäljning ska du nämligen minska den totala anskaffningsutgiften med antalet sålda aktier gånger genomsnittsvärdet. För varje köp ska du lägga ihop den tidigare totala anskaffningsutgiften med den nya köpeskillingen och dividera summan med det nya totala antalet aktier av detta slag efter köpet.
I detta arbete har du stor hjälp av hjälpblanketten SKV 2198, Genomsnittligt omkostnadsbelopp, som dock inte ska lämnas in till Skatteverket – men du kan få den från Skatteverket eller ladda ned den från verkets webbplats. Vårt råd är att du för varje aktieslag du äger fortlöpande fyller i hjälpblanketten, så att du vet vad som gäller när du senare ska deklarera en försäljning. Den är också bra att ha när du ska ta ställning till om du vill göra en försäljning eller ska skatteplanera inför årsskiften.
Delrätter och teckningsrätter du fått till följd av aktieinnehav anses enligt en specialregel anskaffade för 0 kronor, och moderaktien behåller till en början sin anskaffningsutgift. Har teckningsrätter köpts separat, däremot, är köpeskillingen densamma som anskaffningsutgiften.
BTA (Betald tecknad aktie)
De aktier som vid en nyemission förvärvas med stöd av teckningsrätter och så vidare, så kallade BTA (betald tecknad aktie), får som anskaffningsutgift det pris du betalat för aktien, med tillägg för eventuell kostnad om du köpt teckningsrätten. När väl de nytecknade aktierna levererats lägger du ihop den totala teckningslikviden med den totala anskaffningsutgiften för de ursprungliga aktierna. Därefter delar du detta belopp med det nya antalet aktier efter emissionen.
Vid tillämpning av genomsnittsmetoden anses BTA i ett bolag inte vara av samma slag och sort som de befintliga aktierna i bolaget, till dess att beslutet om nyemission har registrerats hos Bolagsverket.
Inte heller inlösenaktier anses vara av samma slag och sort som de aktier i bolaget som inte anmälts till inlösen, eftersom värdet på inlösenaktierna bestämts till visst belopp, inlösenbeloppet, på förhand.
I vissa fall har ett bolag delat ut aktier i dotterbolag utan att detta medfört utdelningsbeskattning (se under Skattefria aktieutdelningar på sidan 21). Då ska anskaffningsutgiften för aktierna i det utdelande bolaget delvis föras över till de utdelade aktierna. Skatteverket ger oftast ut rekommendationer som visar hur stor del av anskaffningsutgiften som belöper på respektive aktie i de berörda bolagen.
Exempel:
Jan Jansson har 400 aktier i ABB. Dem har han köpt vid dessa tillfällen:
År, Antal, Kurs, Anskaffningsbelopp
2004, 100, 44 kr, 4 400 kr
2005, 200, 47 kr, 9 400 kr
2006, 100, 90 kr, 9 000 kr
Summa: 400, 22 800 kr
Janssons genomsnittliga anskaffningsutgift blir för dessa aktier 57 kronor per aktie (22 800/400).
Schablonmetoden
Som alternativ till genomsnittsmetoden kan du för marknadsnoterade värdepapper beräkna anskaffningsutgiften enligt en schablonmetod. Denna använder du antingen därför att du tjänar på det eller för att du helt enkelt inte vet vad den verkliga anskaffningsutgiften är. Schablonregeln innebär att du får ta upp anskaffningsutgiften till 20 procent av försäljningspriset, efter avdrag för försäljningskostnader. Schablonmetoden får dock inte användas för delrätter, teckningsrätter, inlösenrätter och säljrätter du fått via aktieinnehav och inte heller för optioner eller terminer. Schablonmetoden gäller dessutom bara för aktierelaterade värdepapper.
Du får använda schablonmetoden även om du känner till den faktiska anskaffningsutgiften. Den är fördelaktigare än genomsnittsmetoden när avyttringspriset är minst fem gånger högre än anskaffningspriset (det vill säga när priset har stigit med 400 procent). Schablonmetoden innebär att skatteuttaget blir 24 procent av nettoförsäljningspriset (30 procent på 80 procent).
Schablonmetoden får inte användas för till exempel onoterade aktier eller obligationer.
Exempel:
Jan Janssons anskaffningsutgift för aktier i Alfa Laval är 10 kronor. När han sålde sina aktier under 2008 fick han 101 kronor per aktie, vilket ger en kapitalvinst på 91 kronor per aktie. Om han i stället använder schablonmetoden, motsvarande 20 procent av 101 kronor, blir anskaffningsutgiften 20,20 kronor per aktie och kapitalvinsten 80,80 kronor per aktie.
Sannolik anskaffningsutgift
Om du ärvt aktier är anskaffningsutgiften ofta okänd. För marknadsnoterade aktier har du i sådana fall alltså möjlighet att använda schablonmetoden vid beräkning av anskaffningsutgiften. Men om du har egna aktier av samma slag kan det ändå vara krångligt att utföra beräkningen och oförmånligt att använda schablonen för alla aktierna.
Om du inte vet anskaffningspriset för vissa aktier får du vid genomsnittsberäkningen räkna med en sannolik anskaffningsutgift. Tidigare har det godtagits att 20 procent av försäljningspriset vid en första försäljning får användas för de ärvda aktierna som en sannolik verklig anskaffningsutgift, vilken genomsnittsberäknas tillsammans med den högre, verkliga, anskaffningsutgiften för mer nyköpta aktier.
När medelvärdet bestämts på detta sätt har det inte kunnat ändras vid senare försäljningar. Om de aktier det gäller gått ned i värde under en längre tid ställs högre krav på bevisningen av gamla anskaffningsutgifter som bestämts på detta sätt. Du kan dock alltid försöka få fram ungefär när aktierna har köpts och vilken kurs som gällde de åren när du ska visa en sannolik anskaffningsutgift. Ingen ska behöva godta att anskaffningsutgiften sätts till 0 kronor för ärvda aktier.
Aktiesparklubbar
Många äger aktier tillsammans med andra i aktiesparklubbar, och för dem är det aktuellt att även deklarera aktieklubbens affärer under 2008.
Det vanligaste är att en aktiesparklubb drivs som ett enkelt bolag. Aktiesparklubben kan därigenom inte äga några tillgångar, utan varje delägare i klubben äger sin andel av bolagets olika tillgångar. Ett enkelt bolag är ingen egen juridisk person som ska deklarera klubbens aktieaffärer eller betala skatt på de vinster som uppstått eller på mottagen utdelning. Affärerna och utdelningar ska i stället redovisas av delägarna själva, som också ska betala in skatten.
De uppgifter som ska redovisas är:
1. Andel av kapitalvinster
2. Andel av kapitalförluster
3. Andel av räntor och utdelningar
4. Andel av förvaltningskostnader
När en aktiesparklubb bildas kan delägarna välja att öppna depå hos en bank eller ett värdepappersbolag eller öppna ett samägt VP-konto. Om du är osäker på vad som gäller för er klubb bör du kontrollera med din bank eller ditt värdepappersbolag vad som gäller.
Aktiesparklubbens kassör bör upprätta en enklare form av bokslut för klubbens transaktioner, så att klubbens medlemmar vet hur 2008 har gått. Varje medlem redovisar därefter sin andel av inkomsterna och utgifterna i sin deklaration.
Om depån eller VP-kontot är registrerat som samägt har kontrolluppgifter lämnats för respektive medlem. Kontrollera då om aktiesparklubbens bokslut stämmer med de kontrolluppgifter som har lämnats.
Skulle, däremot, depån eller VP-kontot inte vara registrerat som samägt lämnas kontrolluppgift bara på den medlem som står som innehavare. I sådana fall måste klubbens alla inkomster, utgifter, räntor, utdelningar, förmögenheter och kostnader fördelas på klubbens alla delägare. Uppgifterna ska sedan redovisas i respektive medlems deklaration.
Ibland händer det att en medlem äger samma aktier genom aktiesparklubben som han/hon gör privat. I dessa fall ska medlemmen i sin deklaration beakta hela aktieinnehavet, det vill säga både de aktier som ägs via aktiesparklubben och de han/hon äger privat. Detta innebär att medlemmen ska beräkna sin genomsnittliga anskaffningsutgift genom att lägga samman anskaffningsutgiften för det egna innehavet och sin del av det som förvaras av klubben.
Inlösen
Inlösen av egna aktier från ett bolag anses som en skattepliktig avyttring, och en kapitalvinstberäkning ska därför göras. Inlösenpriset utgör då aktiens försäljningspris. Ibland betalas inlösenlikviden inte ut kontant utan i form av andra värdepapper. Har inlösenpriset bestått av andra aktier eller annan egendom är försäljningspriset detsamma som marknadsvärdet på den egendom du fått.
Om inlösenrätter getts ut i samband med inlösenförfarandet blir du inte beskattad för de rätter du fått. Som en förenkling gäller sedan 2006 att du inte längre ska flytta över någon del av aktiernas anskaffningsutgift till inlösenrätterna. Inlösenrätterna anses ha en anskaffningsutgift på 0 kronor (om du inte köpt dem). Om du säljer inlösenrätter du fått med stöd av moderaktien är hela likviden kapitalvinst och ska tas upp till beskattning. Schablonregeln får inte användas vid beräkning av vinst vid försäljning av inlösenrätter.
Däremot ska fortfarande en del av anskaffningsutgiften för den ursprungliga aktien föras över till inlösenaktien. Skatteverket ger ut allmänna råd som visar hur stor del av anskaffningsutgiften som ska föras över från varje aktie till inlösenaktien. Vid beräkning av vinsten på de inlösta aktierna får du använda schablonmetoden om inlösenaktien är marknadsnoterad.
För aktieägare bosatta i utlandet dras oftast svensk kupongskatt när svenska bolag löser in aktier, eftersom inlösen för utlandsbosatta räknas som utdelning. Kupongskatt tas då ut på hela inlösenlikviden, men aktieägaren har rätt att få tillbaka kupongskatt på ett underlag motsvarande anskaffningsutgiften. Om inlösenrätterna eller inlösenaktierna säljs (och inte går till inlösen) dras ingen kupongskatt.
Under 2008 har inlösen skett i bland andra de bolag som finns i tabellen på s 12 och 13 
.
Återköp av aktier
Vid återköp av egna aktier gäller regler som liknar dem vid inlösen av aktier. I båda fallen avyttras aktierna till bolaget som gett ut aktien. Även vid återköp förekommer det att bolaget först ger ut rätter till återköp, rätter som då kallas säljrätter. För varje aktie vid återköpserbjudanden får aktieägaren en säljrätt. Tilldelning av säljrätter beskattas inte som utdelning.
Inte heller när det gäller säljrätter ska någon del av anskaffningsutgiften hos moderaktien föras över till säljrätterna. Säljrätterna handlas fritt på marknaden, och hela försäljningslikviden beskattas som vinst om de säljs. Schablonregeln får inte användas vid beräkning av anskaffningsutgiften när du sålt säljrätterna. Om rätterna utnyttjats får du använda schablonregeln när du sålt aktien – men bara om aktien är marknadsnoterad.
För aktieägare bosatta i utlandet utgår oftast svensk kupongskatt när svenska bolag återköper aktier. Om säljrätterna i stället säljs utgår ingen kupongskatt.
Konkurs och likvidation
När ett svenskt bolag försätts i konkurs anses aktierna skattemässigt avyttrade vid den tidpunkt då tingsrätten beslutade om konkursen. Då måste förlusten dras av direkt, och normalt är hela anskaffningsutgiften en förlust. Om aktierna sålts därefter ska ny vinstberäkning göras, och då är anskaffningsutgiften noll. Om det blir en utbetalning när konkursen avslutas tas hela detta belopp upp som kapitalvinst.
För utländska aktier gäller att de måste säljas för att kapitalförlusten ska få dras av vid en konkurs. Annars får förlusten dras av först när den utländska konkursen är avslutad, vilket kan ta lång tid.
Enligt ett ställningstagande från Skatteverket får en förlust dock dras av redan när bolaget försätts i konkurs om det utländska bolaget finns inom EU. För sådana aktier kan man alltså välja tidpunkt.
Vid likvidation av ett bolag får en eventuell kapitalförlust normalt dras av först när likvidationen är avslutad. Sker utbetalning under likvidationsperioden ska anskaffningsutgiften minskas med ett belopp som motsvaras av utbetalningen.
Konkurser 2008
Ancora Energispar First North-listan 2008-11-22
Svithoid Tankers Nasdaq OMX Norden 2008-10-14
TMG International NGM-börsen 2008-05-06
Teligent Nasdaq OMX Norden 2008-10-31
Framskjuten beskattning vid aktiebyten
Normalt är byten av värdepapper skattepliktiga. Vid vissa aktiebyten har du dock rätt att skjuta upp beskattningen. Detta gäller byten av aktier där kontant ersättning uppgår till högst 10 procent av det nominella beloppet på de tillbytta aktierna och där det övertagande bolaget har förvärvat minst 50 procent av röstetalet i det övertagna bolaget och fortsätter med sin verksamhet.
För aktiebyten får du sedan inkomståret 2002 automatiskt så kallad framskjuten beskattning för byten av marknadsnoterade aktier. Sedan 2003 får du uppskjuten beskattning även på onoterade aktier. Detta sker utan att något behöver redovisas i deklarationen. Du får numera inte ens frivilligt ta upp vinst eller dra av förlust som uppkommer vid sådana aktiebyten. I så fall skulle du ha behövt sälja de tillbytta aktierna. Framskjuten beskattning är alltså tvingande. Om dina tillbytta aktier blir uppköpta, och du får betalt i aktier i det köpande bolaget, kan du få framskjuten beskattning igen.
Utgår viss kontant ersättning vid aktiebytet (högst 10 procent av det nominella beloppet) ska den dock omedelbart tas upp till beskattning.
För aktiebyten före år 1999 (liksom nu) behövde du varken redovisa eller skatta för ett aktiebyte förrän du hade sålt de nya aktierna. De tillbytta aktierna övertog anskaffningsutgiften från de bortbytta aktierna.
Åren 1999 och 2000, däremot, skulle du vid aktiebyten av både noterade och onoterade aktier göra en vinstberäkning på blankett K 4 B (eller i vissa fall K 4 C), och bara vid vinst kunde du begära uppskov med beskattningen. Förluster skulle dras av omedelbart.
Vid byten under 2001 kunde du antingen begära framskjuten beskattning eller yrka uppskov med beskattning av vinsten.
Om du deltog i aktiebyten under perioden 1999 till och med 2001 och inte tidigare har sålt de aktier du bytte till dig 1999–2001 kan du alltså ha kvar uppskovsbelopp. Om du sålt sådana aktier under 2008 ska du nu redovisa uppskovsbeloppet om du inte redan tidigare tagit upp det frivilligt, till exempel för att kvitta förluster emot.
Om aktier med uppskovsbelopp övergår till annan ägare genom gåva, bodelning eller arv följer uppskovsbeloppet med. Vid till exempel gåva kan givaren dock välja att själv skatta av uppskovsbeloppet.
Om du flyttar utomlands måste du redovisa uppskovsbeloppet. Denna lagregel har dock fått underkänt, med stöd av EG-rätten, för en person som flyttade inom EU-området. Detta innebär att uppskovet inte ska tas upp till beskattning om du flyttar till ett land inom EU/EES-området.
Om aktier med uppskovsbelopp ges i gåva till mottagare bosatt i utlandet, och han/hon inte skattar i Sverige för kapitalvinster på svenska aktier, försvinner uppskovsbeloppet. I ett sådant fall hade Skatteverket krävt att givaren skulle beskattas, men verket förlorade.
Berörs du av framskjuten beskattning?
Framskjuten beskattning är möjlig att få om du:
1. haft aktier i ovanstående uppköpta bolag (se tabellen) och bytt ut dem mot aktier i det köpande bolaget,
2. inte sålt de nya aktierna, eller bara sålt delar av det nya innehavet och
3. är bosatt i Sverige (eller i något annat EU-land).
Använd gamla uppskov för kvittning mot förluster
Om du har så stora kapitalförluster i årets deklaration att du inte har tillräckligt med aktievinster eller vinster på marknadsnoterade aktierelaterade värdepapper att dra av förlusterna emot kan du ha en fördel av gamla uppskovsbelopp. Se efter i 2000, 2001 eller 2002 års deklarationer om du begärde uppskov med beskattning av några aktiebyten. Du hittar dem på blankett K 4 B.
Dessa gamla uppskov kan, om de inte har utnyttjats tidigare, användas för att kvitta mot förluster i 2009 års deklaration. Du fyller i beloppet på blankett K 4 under avdelning B, Återföring av uppskovsbelopp. Du anger emellertid inget antal utan bara aktieslaget och hur mycket av uppskovsbeloppet som ska återföras.
Blankning
Blankningsaffärer är ett sätt att tjäna pengar i en nedåtgående börs. En blankningsaffär går till så att en person, långivaren, lånar ut aktier till en annan person, låntagaren. Låntagaren säljer vanligen direkt aktierna och hoppas sedan kunna köpa tillbaka dem på marknaden till ett lägre pris och återlämna aktierna till långivaren.
Den premie/betalning som långivaren får för att ställa aktierna till låntagarens förfogande ska långivaren redovisa som kapitalinkomst. Erhållen premie fylls i bland räntor och utdelningar i ruta 50 på Inkomstdeklarationen. Civilrättsligt övergår äganderätten till låntagaren när långivaren överlämnade aktierna, men skatterättsligt anses ingen avyttring ha skett. Detta innebär att långivaren inte behöver göra någon kapitalvinstberäkning, vare sig för utlåningen eller återlämnandet av aktierna.
Den ersättning, utlåningspremie, som han/hon får för utlåningen beskattas i stället som inkomst av kapital. Även eventuell ersättning för utebliven utdelning som långivaren får beskattas som inkomst av kapital.
Låntagaren redovisar som försäljningsintäkt det pris han/hon fått för aktierna när de såldes, och som anskaffningsutgift tar låntagaren upp det pris han/hon fick betala för att återköpa aktierna.
Om ersättningsköpet inte görs samma år som försäljningen får beskattningen av försäljningen skjutas upp till året därpå. Görs ersättningsköpet inte heller detta år ska hela försäljningslikviden redovisas som kapitalvinst, medan kostnaden för ersättningsköpet får dras av som kapitalförlust för det senare år då den uppkommer. Den som lånar aktierna får också dra av eventuell ersättning för utebliven utdelning som betalats till utlånaren som en omkostnad i inkomstslaget kapital.
Vid kapitalvinstberäkningen får låntagaren även dra av kostnaden för den premie han/hon erlagt till långivaren.
Vid utlåning övergår äganderätten till aktien till låntagaren, medan långivaren får en fordran på låntagaren avseende den utlånade aktien.