Aktieägarförmåner:

Allt sedan toppen på IT-bubblan år 2000 så har det enskilda direktägandet i aktier minskat. Det är lätt att tro att privatpersoners kapitalexponering mot börsen därmed har sjunkigt, men i själva verket råder motsatsen.

Anledningen till att exponeringen mot marknaden ändå har ökat beror på att enskilda privatpersoner nu i större utsträckning går kostsamma omvägar till aktieägandet. Aktiefondsparandet är en av omvägarna, en annan är de börshandlade fonderna och en tredje är olika former av strukturerade produkter och derivat.

De flesta sparare får därför betala passiva avgifter år ut och år in utan att få en förväntad avkastning som är högre än vid direktsparande.

För bolagen innebär det sjunkande direktägandet att mellanhanden i form av institutionella ägare övertar allt mer av makten över bolagen på gott och ont. Samtidigt minskar den slutliga spararens insikt i vilka bolag dennes pengar investeras i. Något som går emot bolagens intresse att sprida kännedom om bolaget och dess produkter.

Ett sätt att öka direktägandet i aktier för att stoppa den farliga trenden skulle vara att bolagen själva arbetar mer aktivt med att skapa aktieägarförmåner som knyter aktieägarna närmare bolaget och skapar incitament att även bli kunder. Detta skulle stimulera till att bli direktägare istället för att gå någon av omvägarna. Det finns naturligtvis många fler saker som måste göras för att bryta trenden, men detta är något som knappast kan vara något annat än positivt.

Tidigare i veckan talade jag om detta med E24 vilket du kan läsa om här: http://www.e24.se/business/bank-och-finans/aktieagarformaner-ovanliga-men-valkomnas-av-aktiesparna_2128201.e24

Kommentarer

1. Sven Kjell2010-06-26 09.53

   Gunther Mårder, du gör ett bra jobb.
   Din artikel om aktieägarförmåner belyser den trend som bolagsstyrelser och VD:ar skapat.
   Man glömmer de små aktieägarna och ägnar sig mest åt att skaffa sig egna förmåner. För många år sedan talade man om att ett företag förde en aktieägarvänlig politik. Idag känns det som om många företagsledningar för en roffarpolitik.
   Ett exempel är när SEB:s VD Annika Falkengren tillträdde hade hon bara varit VD i tre månader då styrelsen beslutade att ge henne en bonus på tre miljoner. Varför? Var det en ren muta? Ett sätt att köpa in henne i roffarligan där hon måste hjälpa andra till höga arvoden?
   Det redovisade resultatet gav ingen anledning till någon extra bonus.
   Bonus utdelades med lika stor summa som utdelning till aktieägarna.
   I samband med bankkrisen skulle bankerna hålla igen på bonusar och chefslöner så SEB fick ge en pensionsavsättning som är större än lönen till sin VD.
   Det är väl inte så konstigt att småspararna tappar intresset för aktier.
   När jag sedan läser om budet på Tricorona, där jag har ett mindre innehav, kan jag inte känna annat än misstro. Är aktieägarna lurade? Hur mycket förmåner till huvudägarna ligger i avtalet som vi inte för veta? När inte ens Aktiespararna kan få den informationen. Borde inte den här affären granskas ytterligare?
   Dina tankar om hur man ska kunna skapa ett trednbrott tycker jag är bra men det behövs mer. Allemansfondkonto är också en bra ide.
   Sven L

2. Günther Mårder2010-06-29 10.24

   Tack Sten L!
   Förbundet måste fortsätta kämpa för att stoppa den negativa trenden. Vi tänker aldrig ge upp - även om motståndet är det tuffast möjliga.
   Det ligger även mycket i dina reflektioner och observationer kring roffarkulturen... Detta är knappast något som stärker förtroendet för aktier som sparform.
   
   // Günther Mårder