I jul önskar jag mig en högre långränta,

I tjugo års tid har den svenska långräntan successivt sjunkigt mot nya lägre nivåer. Den tioåriga statsobligationen är nu nere på rekordlåga nivåer, inte bara i Sverige utan även i många av västvärldens stora ekonomier.

Är då detta ett problem? Staterna och företag får en billig upplåning samtidigt som aktiemarknaden normalt eldas på av en lägre ränta, eftersom ränteplaceringar blir mindre attraktivt ju lägre räntan sjunker. Så långt allt väl. Men problemen blir allvarliga när vi ser att de traditionella mönstren brister - både räntemarknaden och aktiemarknaden tappa kraftigt, samtidigt.

När vi aktiesparare väljer bort mer eller mindre riskfria ränteplaceringar till förmån för aktier så har vi en förväntan om att få en kompensation för den risken. Kompensationen varierar från tid till annan och från marknad till annan. Men slarvigt skulle man kunna sammanfatta denna extra ersättning som 3-5 procentenheter adderat på den riskfria räntan.

En ränta som uthålligt skulle hålla sig kring de nivåer vi just nu upplever 1,5-2 procent innebär således att vi inte bör förvänta oss mer än 4,5-7 procents avkastning på aktiemarknaden. En pedagogisk utmaning i dag blir naturligtvis att finna aktiesparare som skulle känna sig tillfredställda med en avkastning om 4,5 procent över tid, för att ta de risker som en placering på aktiemarknaden innebär.

Jag är inte mannen att bedöma den framtida ränteutvecklingen men jag förstår lätt de allvarliga konsekvenser denna låga ränta bär med sig. Nu när det närmar sig jul är det väl dags att skriva en önskelista. Något som står högt upp på min önskelista är därför högre ränta.

Aktiehälsningar

Günther Mårder