Norrland.

Hur många gånger har jag inte fått höra gnäll kring Norrland som en tärande del av vårt avlånga land? Klagan kommer ofta från storstadsmänniskorna i Stockolm, Göteborg och Malmö (som naturligtvis anser sig företräda de närande delarna av landet).

Min önskan är att alla dessa personer, som ofta har åsikter om regionalpolitiska satsningar, fick möjligheten att uppleva mina senaste två dagar. Jag har nämligen fått förmånen att besöka Gällivare och Luleå i samband med att jag träffat medlemmarna på de båda orterna.

I Gällivare möttes jag upp av Benny och Rune som arbetar i den lokala ledningsgruppen och fick en heldag med ekonomisk historia och framtid. Mycket kom naturligtvis att handla om LKAB som totalt dominerar ekonomin i regionen tack vare den enorma malmbrytningen. Den 1200 meter djupa gruvan i Malmberget satte djupa intryck på mig. Det är en industri av gigantiska mått, och när jag fick se investeringsplanen på 20 miljarder kronor (som ska finansieras med den egna kassan) så är det svårt att inte imponeras. Här skapas det värden!

Dagen efter kom jag till Luleå efter drygt två timmars tågresa. Där möttes jag upp av Carin som är kontaktperson i Luleås ledningsgrupp och som ordnat en fantastisk verksvisning hos SSAB. Ett område om sex gånger två kilometer med kokstillverkning, en gigantisk masugn och anläggningar för svavelrening och legering mm. Ingenjörskonst av den högre skolan.

Att få följa hela inledningen på denna oerhört viktiga värdekedja från gruvhål till slabs (stålstyckena som sänds vidare från SSAB för vidare bearbetning) har ökat min kunskap kring denna för nationen så viktiga industri.

Jag tror också att många storstadsbor skulle nyansera sina rappa kommentarer om Norrland om de bara fick uppleva samma sak som jag fått, och då har jag inte ens nämnt vattenkraften, skogs- och massaindustrin samt den övriga gruvnäringen. Det är tid för eftertanke.

 

Hälsningar från Günther Mårder sittandes på sista flyget för dagen från Luleå till Stockholm