Varför bonusprogram, om det inte ger något?

På Volvos årsstämma deklarerade bolagets ordförande, Finn Johnsson, att det under 2009 knappast blir någon tilldelning från de belöningsprogram som stämman hade att besluta om.
Från Aktiespararnas sida framförde jag kritik mot det aktiebaserade belöningsprogrammet, eftersom vi anser att det inte fungerar som prestationsmätare därför att det endast utgår från avkastning på eget kapital. De främsta bristerna är följande:

* Programmets utfall är beroende av faktorer som ledningen inte kan påverka. Utdelningar som beslutas av stämman påverkar det egna kapitalet och därmed också möjligheten till måluppfyllelse för cheferna. Ju mindre det egna kapitalet är, desto mindre kapital behöver förräntas. En högre skuldsättning ökar också möjligheterna till avkastning, samtidigt som risken för bolaget ökar. Gynnas aktieägarna av detta?

* De deltagande cheferna gör ingen ekonomisk uppoffring för att delta i programmet varför det inte finns någon nedsida – förutom att den rörliga ersättningen kan bli lägre. Vilka signaler sänder gratisprogram ut?

* Prestationskraven som gäller för de ledande befattningshavarna är satta till räntabilitet på eget kapital om mellan 12 och 15 procent. Volvo har överträffat den högsta nivån i intervallet tre år i rad mellan 2005 och 2007. Är då målen tillräckligt högt satta?

* Ingen seriös utvärdering i ett aktieägarperspektiv har genomförts. Hur ska aktieägarna då veta om det fyller någon funktion?

* De som inte tillhör den högsta chefgruppen omfattas också av programmet men har ett högre prestationskrav för avkastningen på eget kapital. För att få maximal tilldelning krävs en nivå på 20 procent, mot chefernas 15 procent. Vari ligger logiken?

Nu låter det som om allt är odugligt, men så är inte fallet. Det positiva med programmet är att det har ett tak och är aktiebaserat, vilket skapar en viss långsiktighet. Ett prestationskrav existerar, även om det är skevt.

Aktiespararna röstade nej till programmet tillsammans med Cevian/Violet Partner, Folksam, Tredje AP-fonden och en överväldigande majoritet av deltagarna på stämman. Ändå lyckades styrelsen rösta igenom sitt förslag. Men jag tror att styrelsens ledamöter fick en hel del att fundera över med anledning av det massiva motståndet.

Gör om, gör rätt! Det är min uppmaning till styrelsen i Volvo. Vi gillar rörliga ersättningar, så länge de är utformade på ett sätt som tydligt gynnar bolaget och därmed aktieägarna i förlängningen. Den tydligheten finns inte nu.

Och om programmet knappast ger någon tilldelning 2009 (som Finn Johnsson sa under stämman) är det väl ingen förlust att dra tillbaka det nu för att återkomma med ett bättre förslag till nästa årsstämma.