Varning för skambud

… Nedrevideringar av konjunkturprognoser pågår över hela världen, och det är ingen vågad gissning att 2009 blir ett förlorat år för världsekonomin.

Sverige kommer sannolikt att klara sig bättre genom konjunktursvackan än de flesta utvecklade länder, och det av flera skäl. Starka statsfinanser ger finanspolitiskt handlingsutrymme. Våra företag är vältrimmade och i många fall välkonsoliderade. Den rörliga växelkursen skapar möjligheter till räntesänkningar och kan ge företagen ytterligare stärkt konkurrenskraft.

Ävenså räknar den kloke med att börsen kommer att deppa ytterligare en bra tid framöver, allteftersom varsel om uppsägningar och resultatfall rapporteras in. Det blir i så fall en kritisk period för oss mindre aktieägare. Möjligheten till en långsiktigt bra avkastning på våra aktier beror i hög grad på hur vi hanterar vår portfölj nu. Många är finansiellt utmattade av den långa nedgången och därför benägna – eller rentav tvingade – att släppa greppet. Men det är naturligtvis ingen bra strategi att sälja efter en nedgång på 50–60 procent. Många bolag är nu helt klart undervärderade i ett längre perspektiv.

En del kapitalstarka storägare ser det här som en lockande chans att tjäna en extra hacka på de små aktiespararnas utmattning. När resultatet faller, framtidsutsikterna mörknar och kurserna bottnar passar de på att lägga ett bud på hela företaget och hoppas att institutioner och småägare ska falla för en budpremie på kanske 20–30 procent. De ”tar in” företaget, genomför ett antal nödvändiga förändringar och trimmar balansräkningen. När konjunkturen vänt, framtidsutsikterna ljusnat och företaget på nytt börjat leverera lysande vinster är det åter dags att ta bolaget till börsen, nu naturligtvis på en betydligt högre kursnivå. Småägarna har fått vara med på hela resan ned, medan resan upp är förbehållen ett fåtal storägare. Genialt!

Det kan förstås finnas goda skäl för att ta bort ett bolag från börsen. Börsens krav på informationsgivning och begränsningar på incitamentsprogram brukar ofta anges som motiv, och de kan någon gång vara legitima. Men det finns ändå många anledningar att se med skepsis på många bud där existerande storägare finns med bland budgivarna. Har rapporteringen varit överdrivet negativ för att driva ned kursen före budet? Har styrelsen verkligen ordentligt utrett förutsättningarna att bli kvar som börsbolag? Har konkurrerande budgivare fått någon chans?

Från Aktiespararnas sida kommer vi aldrig att förtröttas att granska uppköpsbud ur minoritetens synvinkel. Vi fortsätter att avstyrka skambud som verkar bättre för budgivaren än för de existerande aktieägarna. Vi slår vakt om minoritetsskyddet i alla lägen. Även de smarta storspelarna bör ibland tänka på att minoritetsägarna behövs om aktiemarknaden ska fungera.

Hans Tson Söderström
Styrelseordförande, Aktiespararna

Kommentarer

1. lubos2009-01-12 13.27

   Instämmer till varning för sockrade bud i dessa tider! De kan ändå bara bli smulor jfrt med de tänkbara värderingarna vid normal konjunktur, som kanske infinner sig betydligt snabbare än de officiella förväntningarna.