Småaktieägarna har åter ställt upp

De flesta av oss upplevde bank- och fastighetskrisen i början av 1990-talet och minns hur vår tillvaro då skakade i grunden. Vad lärde vi oss? Den nuvarande krisen har många likheter med den förra, även om särskilt Internet och globalisering i dag har tillkommit som nya, viktiga faktorer. Var fanns nu kunskaperna och erfarenheterna från den förra krisen? Kan vi aldrig lära av tidigare misstag?

Redan nu kan vi se ett antal företeelser som har bidragit till dagens situation. Några är särskilt tydliga. Riklig tillgång till ”billiga pengar” har gjort att privatpersoner och företag fått lån som aldrig skulle ha beviljats, samtidigt som banker i många fall har ägnat sig åt vårdslös kreditgivning. Aktieägarna och staten får nu ta hand om notan.

Brist på starka och kunniga ägare har öppnat dörren för vidlyftiga och felkonstruerade ersättningsprogram. Detta har också lett till överdrifter vad gäller utdelningar och återköp av egna aktier. Många balansräkningar tålde inte en lågkonjunktur, och aktieägarna har under våren fått fylla på bolagens kassor med nya, friska, pengar.

Världens finansinspektioner har inte varit anpassade till den moderna, globala ekonomin. Prestigefulla värderingsinstitut har kritiserats och förlorat i anseende. Krisen, med dessa många så kallade skandaler, har gjort att människor förlorat förtroende för aktiemarknaden. Det är tråkigt och djupt beklagligt. Jag är emellertid övertygad om att aktier långsiktigt kommer att fortsätta vara den bästa sparformen. För alla de aktiesparare som under vårens nyemissioner tog sitt ägaransvar har belöningen heller inte låtit vänta på sig.

Utvecklingen under året visar också att börsen har klarat sin fundamentala uppgift: att förse bolagen med nytt riskkapital. Till många nyemissioner kopplades dock särskilda garantier, utställda av större ägare och banker. Dessa garantier är ofta mycket dyra, och förhoppningsvis ska de inte behövas i framtiden. När årets emissioner kan summeras visar det sig säkerligen att det gamla mönstret har upprepats, nämligen att de många små aktieägarna verkligen har ställt upp. Det finns anledning att lyfta fram denna grupps betydelse också vad gäller finansiering av svenskt näringsliv.

Behovet av en kunnig och oberoende röst som företräder dessa många små aktieägare är större än på länge. Det är Aktiespararnas uppgift – liksom att förbundet måste fortsätta sitt viktiga arbete med att påverka styrelser, ägare, politiker och myndigheter. Detta arbete fortsätter med kraft under hösten.

Johan Flodström
förbundsordförande, Aktiespararna