Ordet psykologi har i samband med de senaste årens osäkerhet och stora svängningar på börsen blivit vanligt förekommande i börskommentatorers rapporter. Vi får höra om kraftiga rörelser, ”orsakade av psykologiska faktorer”, och uttrycket ”det handlar bara om psykologi nu” har blivit något av en standardfras.
Vilka dessa psykologiska faktorer är, och hur de kan påverka börsen, nämns dock som regel inte – vanligtvis av den enkla anledningen att de som skriver om dem inte vet. Tyvärr har psykologi på detta sätt blivit något av en slasktratt, där osäkra analytiker kan kasta de kursrörelser de inte har någon riktigt bra förklaring till. Psykologins vägar äro outgrundliga, skulle man kanske kunna tolka det som.
Men läran om de mentala processerna i människans hjärna förtjänar en mycket bättre belysning än så. Faktum är att ett element av psykologi alltid finns med i aktiehandel. En enkel modell att utgå ifrån är denna:
All information vi tar in måste tolkas, värderas och sättas in i sitt sammanhang. Hur vi gör detta kan variera mycket mellan olika personer och situationer och är beroende av psykologiska faktorer. Den tolkning aktörer gör avgör hur de handlar, vilket i sin tur påverkar aktiekurserna. Aktiekursers utveckling är sedan också en form av information som man kan tolka.
Detta är i grunden vad man sysslar med inom teknisk analys, men också andra än tekniska analytiker reagerar förstås på kursrörelser. Om exempelvis våra investeringar plötsligt börjar sjunka som gråstenar är det en information vi måste tolka och reagera på. Hur vi reagerar i sådana situationer ska vi titta närmare på i nästa kursavsnitt: ”I medgång och motgång.”
Modellen kan förstås byggas ut ytterligare, man kan exempelvis titta på hur börsnedgångar psykologiskt påverkar folks förväntningar om framtiden och ekonomin. Detta har betydelse för hur mycket vi konsumerar, bland annat. I förlängningen påverkar detta förstås företagen och därmed den information de ger ifrån sig och som vi har att tolka. Tillbakakopplingen till samhällsekonomin i stort ska den här artikelserien dock inte titta så mycket på.
Hur vi bildar oss förhoppningar och förväntningar om enskilda företags framtid ska däremot synas närmare i sömmarna. Antaganden om den framtida utvecklingen är som bekant själva stommen i hur aktier värderas, och de viktigaste slutsatserna vi drar när vi tolkar information från företag vi investerar i är just de som rör framtiden.
När vi gör våra tolkningar och antaganden om framtiden vill vi förstås vara så objektiva som möjligt och fatta så förnuftiga och välgrundade beslut som det bara går. Men här börjar psykologiska faktorer gräva fallgropar för oss – vi är sällan så objektiva som vi skulle vilja vara.
Till att börja med har vi människor en inbyggd ”tröghet” i våra åsikter. På aktiemarknaden liksom i övriga livet har vi ofta svårt att tänka om, byta perspektiv eller erkänna att vi haft fel.
En del av detta yttrar sig i att vi, när vi tar in ny information, tolkar den så att den stämmer in med och bekräftar den bild vi redan har. Detta kallas för att man har ”bekräftelsefördom” (eng. confirmation bias). Har man en positiv bild tolkar man ny information positivt: ”Nyemission, utmärkt, de vill kunna satsa på expansion och sprida ägandet.” Den som har en negativ bild från början säger kanske i stället: ”Usch, utspädning. Kanske räknar de med likviditetskris?”
Exempel på detta ser vi i vardagslivet i betydelsen av det första intrycket. Har man väl skaffat sig en uppfattning om en person kan det vara svårt att ändra på denna bild senare.
Vidare lägger man lättare märke till sådan information som stärker ens åsikt, man ser så att säga det man väntar sig att, eller vill, se. Detta kallas selektiv varseblivning. Ofta har vi tillgång till mer information än vi vill ge oss tid att smälta, och inte sällan kan till exempel en aktierekommendation från en analytiker gå tvärs emot vad en annan analysfirma säger. Då väljer man gärna att minnas de argument och råd som passar ihop med vad man själv tycker.
Varför gör vi då så här? Kanske framför allt för att det är lättare och mer behagligt. Att byta åsikt är något besvärligt som kräver funderande, det vill säga tid och ansträngning. Skulle vi ständigt ifrågasätta alla våra åsikter skulle vi knappt ha tid till annat. Detta är det förstås ingen som föreslår, men ofta tar vi den lätta vägen några gånger mer än vad som är nyttigt.
Vid åsiktsbyte går man också igenom ett stadium av osäkerhet, där man oroar sig för att fatta fel beslut. Detta upplevs som otrevligt av många. Ovisshet känns otryggt, vi vill veta vad som gäller och hur vi ska förhålla oss.
Många brukar dessutom bedöma saker på ett väldigt ”svartvitt” sätt. Bra eller dåligt, ja eller nej, med eller mot, vän eller fiende, konkurskandidat eller guldgruva, sant eller falskt. Att placera in något på en glidande skala mellan två extrempunkter känns mer komplicerat och svårgreppbart. En sådan ”polarisering” i tänkandet gör det än svårare att byta åsikt, det handlar ju då i så fall inte längre om att gå några steg åt ena hållet på en skala utan om en helomvändning.
Exakt hur information lagras i hjärnan vet vi inte säkert, och det ligger i varje fall utanför denna artikelserie. Klart är dock att den inte lagras ”på hög” som i en dator utan i ett komplicerat nätverk, där all information hänger ihop genom associationer. Begreppet ”elefant” är till exempel associerat till snabel, bete, storlek, grå, ben, Afrika, tjuvjakt, safari och ett flertal andra begrepp.
När man ändrar en åsikt är det ofta inte bara åsikten i sig som behöver ändras utan säkert har man också lagrat en massa argument och resonemang som leder fram till och stödjer åsikten. Dessa kanske också måste omprövas och ses i nytt ljus om den nya åsikten inte passar ihop med dem, vilket utgör ett ansträngande hinder. När exempelvis IT-företagen under 2000 började få problem var det säkert också en och annan föreställning om hela samhällets framtida utveckling, om vissa ledares trovärdighet och om utsikter för den personliga ekonomin som fick läggas på hyllan.
En annan faktor som har betydelse för hur svårt det är att byta åsikt är hur mycket man har investerat i den. ”Investering” handlar i fallet aktiehandel förstås oftast om pengar. Ju mer pengar vi satsat, desto större känns misstaget vi måste erkänna oss ha gjort.
Det kan också handla om exempelvis personlig prestige. Har vi med stort eftertryck hävdat en åsikt bland vänner och arbetskamrater kan det vara en stor knäck för egot att behöva erkänna att man hade fel, särskilt om man haft en hög svansföring gentemot sina meningsmotståndare. Hellre kanske man då, medvetet eller omedvetet, stoppar huvudet i sanden inför information som går en emot. Det får så att säga bära eller brista.
Särskilt envis kan man bli om man har varit med i en grupp av till exempel arbetskamrater som hävdat en inställning gentemot en annan grupp. Då har vi att göra med grupptryck, som vi behandlar närmare i avsnitt 4. Kanske är man också påverkad av att någon i gruppen stiger fram som ledare och för gruppens talan, någon man som medlem litar på och har förtroende för. Denna ledare är då ett exempel på en auktoritet, och sådana ska vi också titta närmare på i avsnitt 5. Eventuellt är du själv ledaren som andra följer, och vad detta innebär för hur man agerar, till exempel om man har talat om för tjocka släkten att de ska köpa aktier i Framfab, ska vi också analysera senare.
Som om inte ovanstående är en tillräcklig matta av fallgropar för oss att falla i när vi försöker hålla oss objektiva i vår åsiktsbildning: Man kan också dela upp en inställning eller åsikt, vilket inom psykologin ofta kallas för attityd, i flera komponenter. Dels har vi en kunskapskomponent, som innehåller vad vi vet: fakta, argument och resonemang, dels en känslokomponent som förstås innehåller de känslor vi hyser inför någonting.
De känslor man vanligtvis tänker på i samband med aktiehandel är girighet och rädsla för förluster. Dessa är mycket riktigt av stor betydelse, och vi ska titta på dem i avsnitt 2 – om reaktioner i medgång och motgång. Dock är de inte de enda känslor som spelar in, vilket vi ska se i det tredje avsnittet, ”Tro, hopp och kärlek”.
Kunskapskomponenten och känslokomponenten påverkar tillsammans vårt agerande, vilket psykologer som sysslar med attityder kallar handlingskomponent. Problemet som kan uppstå, också i aktiehandel, är att förnuft och känsla inte riktigt stämmer överens. Man har kanske argument och siffror som säger att man borde agera på ett vis, men samtidigt har man en känsla i maggropen som säger att man borde göra något annat.
Resonemanget kan ungefär gå så här: ”Jag vet att jag inte borde snitta ned mig med så här mycket pengar i en aktie jag har förlorat pengar på. Det går emot min strategi att göra på det viset. Dessutom strider det mot Aktiespararnas gyllene regel nummer 3, att begränsa riskerna. Men det känns ju som ett lysande tillfälle…”
Det händer mer ofta än vad vi kanske vill erkänna att känslorna drar det längsta strået. En anledning till att kunskapskomponenten och känslokomponenten har olika ”åsikter” kan vara att de har sitt säte i olika delar av hjärnan. Förnuft, kunskap och logik härstammar från den senare utvecklade yttre delen av hjärnan, den så kallade hjärnbarken. Känslor däremot har mycket att göra med djupt liggande, mer ”primitiva” delar, områden som ibland kallas ”reptilhjärnan”. Dessa har vårt medvetande inte samma kontroll över och insyn i, men känslorna påverkar ändå medvetandet – ofta utan att vi tänker direkt på det.
Hur ska man då göra för att undvika fallgropar och hålla sig så objektiv det nu går? Ja, man kan utveckla flera sorters strategier, men det kanske viktigaste är att vara medveten om att fällorna finns och försöka upptäcka när man håller på att falla i dem.
Tyvärr är det oftast lättare att se sina misstag efter att man gjort dem, men om man åtminstone är noga med att analysera sitt beteende i efterhand kan man lära av sina misstag och öka sin skicklighet i att känna hur man själv fungerar. Ett sätt att göra detta kan vara att föra ”affärsdagbok”, där man varje gång skriver upp hur man resonerar innan man trycker på köp- eller säljknappen.
Just detta att misstag blir tydligast i efterhand kan nog många som deltog i den så kallade IT-bubblan skriva under på. Bubblor är intressanta, eftersom de psykologiska faktorerna där ofta framträder särskilt tydligt. Faktorerna finns alltid där i botten, men de är inte lika tydliga och avgörande. Därför lägger man kanske inte alltid märke till dem i ”normala” börstider. I det sista avsnittet, ”Börsbubblors natur och orsaker”, ska vi placera finansbubblor under luppen och där också knyta ihop en del av det vi tar upp i tidigare avsnitt.
Nu är det inte bara en bättre uppsikt över fallgropar på vägen mot en god riskjusterad avkastning man kan få ut av att studera psykologins betydelse på aktiemarknaden. Genom att studera och fundera över sitt eget beteende kan man också bättre lära känna sig själv, inte bara med avseende på själva beteendet. Går man vidare och tänker över vilka orsaker det kan finnas till att man agerar som man gör kan man också bli närmare bekant med sina känslor, motiv och mål. Ibland kan man då komma på att det finns bättre vägar för att nå dessa mål.
Är jag i marknaden för att ”alla andra” är det? Är tiden jag lägger ned på att analysera och följa med på aktiechattar värd det, kanske ska jag plocka ut den fritid – som jag hoppas få mer av när jag tjänat pengar – nu i stället? Tror jag att jag blir mer uppskattad av min omgivning om jag blir rik, kanske ska jag satsa på att umgås med andra i stället för att dagshandla? Bygger mina förväntningar om utfallet av mitt aktiehandlande på välgrundade resonemang eller bara på önsketänkande? Är jag så smart som jag tror?
Nå, valet att fundera över sig själv är nu upp till var och en. Det tilltalar inte alla. Men jag hoppas att med hjälp av den här artikelserien kunna inspirera många läsare.