En modern årsredovisning fungerar som god, eller åtminstone läsvärd, kvällslektyr. Så skulle det inte behöva vara om företagen endast hade föresatt sig att uppfylla de minimikrav som lagar och andra regelverk ställer.
Årsredovisningar upprättas av alla aktie-bolag och av alla företag utom de allra minsta – och därtill av till exempel många stiftelser och föreningar. Vi koncentrerar oss i denna skola dock helt på aktiebolagens, särskilt de börsnoterade bolagens, årsredovisningar.
Aktiebolaget
Aktiebolag är speciella. De kännetecknas av fritt överlåtbara ägarandelar (aktier) och av att bolaget svarar för sina egna skulder och att ägarna därmed inte personligen svarar för bolagets skulder. Liksom så mycket annat kreativt är ursprunget italienskt. Under renässansen på 1400-talet föddes också den bokföring, kallad dubbel italiensk, som vi fortfarande använder.
Bolagsformen spred sig till övriga Europa, främst för anskaffning av kapital till handelskompanierna som växte fram på 1600-talet. Deras verksamhet var mycket riskfylld på grund av bland annat väder och sjöröveri (läs vårt reportage på sidorna 38–40 om Ostindiska kompaniet). Genom att ägarnas betalningsansvar begränsades till vad de betalat för aktierna satte de inte hela sin förmögenhet på spel i ett enskilt projekt eller bolag. Detta ökade folks vilja att ta risker, samtidigt som de kunde sprida riskerna genom innehav i flera oberoende aktiebolag.
Vad stegrad riskvillighet i ett samhälle, tillsammans med spekulation med fritt överlåtbara aktier, kan leda till har vi i dag ganska färsk erfarenhet av. På grund av en serie lurendrejerier och konkurser på 1700-talet förbjöds aktiebolagsformen i till exempel Frankrike, och i England infördes strikt statlig kontroll. Bubblan i aktiekurserna för teknikaktier för fem år sedan har också satt sina spår i form av statliga regleringar och krav på bland annat mer och bättre information.
Aktiebolagen återkom i industrialismens tidevarv på 1800-talet för att möta behovet av stora, kapitalkrävande satsningar i indu-strier och järnvägar. I den svenska lagen från 1855 krävdes Konungens granskning och godkännande av bolagsbildningarna. Efter fyrtio års praktik kom 1895 års aktie-bolagslag, som har stora likheter med dagens. Omskrivna, tidsanpassade och formellt nya lagar har kommit 1910, 1944 och 1975. En ny, moderniserad aktiebolagslag (ABL) är nu under riksdagsbehandling, och den förväntas träda i kraft den 1 januari 2006.
Tre bolagsorgan
Aktiebolaget har minst tre bolagsorgan. Det högsta är bolagsstämman, där aktieägarna möts. Här utses styrelsen, med uppdraget att förvalta bolagets angelägenheter i syfte att bereda aktieägarna vinst. På stämman utses även revisorn, med uppdraget att granska förvaltningen och räkenskaperna. I publika bolag finns krav på verkställande direktör, som utses av styrelsen, med uppdraget att sköta löpande ärenden.
Alla bolagsorgan är involverade i årsredovisningen. Styrelsen är ansvarig för bolagets organisation och förvaltning. I ABL påpekas särskilt att styrelsen ska se till att bokföring, medelsförvaltning och ekonomiska förhållanden i övrigt kontrolleras på ett betryggande sätt och att denna kontroll utövas fortlöpande. Samtliga styrelseledamöter och verkställande direktören ska underteckna årsredovisningen. Därefter ska årsredovisningen lämnas till revisorerna för granskning senast sex veckor före bolags-stämman. I praktiken pågår revisionen parallellt med slutförandet av årsredovisningen.
Formellt är det styrelsen som lägger fram årsredovisningen med revisionsberättelsen på ordinarie bolagsstämma. Där fattar aktie-ägarna beslut om fastställande av räkenskaperna, tar ställning till styrelsens förslag om utdelning och andra resultatdispositioner och beviljar (eller avstyrker) ansvarsfrihet för styrelse och verkställande direktör för det gångna verksamhetsåret.
Flertalet aktieägare – om än inte de största – var förr som nu passiva, i meningen att de inte var direkt involverade i bolagets skötsel eller ledning. I rollfördelningen mellan aktieägare i stora bolag och en vald styrelse finns en rad problemställningar som behöver hanteras genom lagstiftning, avtal och annan självreglering. Centralt i detta problemkomplex är att så långt som möjligt säkerställa att styrelsen och den av styrelsen utsedda ledningen agerar med aktieägarnas intresse för ögonen och inte vårdslöst eller för sina egna intressen.
Vinstsyftet finns inskrivet i aktiebolagslagen. Det primära skälet till detta från lagstiftarens sida är inte, som man skulle kunna tro, ett skydd för aktieägarna. Det är i stället ett skydd för bolagets fordringsägare, det vill säga för dem som får ta smällen om aktieägarnas kapital skulle förbrukas i stället för att förmeras genom vinster. Till fordringsägarna (borgenärerna) hör såväl långivande banker och obligationsinne-havare som leverantörer, ibland kunder (garantier), anställda (lön, pension) och staten (skatt). Många har ekonomiska intressen att bevaka i ett stort aktiebolag. Gemensamt kallas de för intressenter.
Borgenärsintresset har dominerat i lagstiftningen om aktiebolag, medan inve-sterarnas intressen, bland annat av information, i stora stycken har byggt på god sed och frivillighet. Detta märks kanske tydligast om man går tillbaka och studerar äldre årsredovisningar, som för hundra år sedan innehöll delar av det som i dag är ett minimum för små aktiebolag – och därut-över ingenting.
Årsredovisningarna har naturligtvis utvecklats under årens lopp. Scanias årsredovisningar från 1910-talet innehåller en kortfattad förvaltningsberättelse i vilken styrelsen på en sida redogör för händelser under året, kompletterad med en kort uppställning över tillgångar, skulder och eget kapital (balansräkning) samt en speci-fikation över det så kallade vinst- och förlustkontot. Detta konto visar tidigare års behållna vinster tillsammans med årets vinst och hur detta belopp ska disponeras. Med ”disponeras” avses bland annat hur stor utdelning som enligt styrelsens förslag ska lämnas till aktieägarna. Årsredovisningarna undertecknades av styrelseledamöterna. Revisionsberättelsen upptog en halvsida.
Balansräkning
Balansräkningen kan sägas beskriva ett bolags förmåga att betala sina skulder, ytterst genom försäljning av alla tillgångarna genom så kallad likvidation. Den är i så måtto borgenärernas hemmaplan. Ägarna, eller investerarna, om vi räknar in såväl befintliga som potentiella sådana som överväger att bli ägare, ägnar sig i dag i första hand åt resultaträkningen. Denna visar hur vinsten eller förlusten uppstått genom försäljning av varor och tjänster, med avdrag för tillhörande kostnader av många slag. På den informationen hade lagstiftaren förr inte fokus.
Volvos årsredovisning för 1960 var omfattande för sin tid. Den upptog 48 sidor, varav tre sidor förvaltningsberättelse i löpande text som beskrev året och nio sidor kommentarer till balans- och resultaträkningarna. Kommentarerna skulle vi i dag kalla noter. Volvo hade också en balansräkning för hela koncernen, vilket innebär att moderbolagets och dotterbolagens tillgångar och skulder sammanställs, men ingen koncernresultaträkning. I övrigt höll Volvos årsredovisning väl så god klass som flera av dagens, med beskrivning av verksamheterna, inklusive marknadsandelar, utvecklingen över flera år och en berättelse om framtagningen av sportbilen P 1800.
För 2004 publicerade Volvo en årsredovisning i två delar, som närmast kan liknas vid en illustrerad bok, på totalt mer än 150 sidor. Det är långt mer än vad lagen kräver – och ändå inte allt.
Av bokföringslagen (BFL) från 1999 framgår vem som är bokföringsskyldig och vilka som ska avge årsredovisning. Dit hör alla aktiebolag. I årsredovisningslagen (ÅRL) från 1995 bestäms vad årsredovisningen ska innehålla: balansräkning och resultaträkning med jämförelsetal för föregående år, noter och förvaltningsberättelse. För större företag och för alla börsnoterade bolag ska även en finansieringsanalys med jämförelsetal för föregående år ingå.
Om bolaget är moderbolag, det vill säga om ett eller flera andra svenska eller utländska bolag ägs till mer än hälften, ska även en koncernredovisning ingå. Denna består av resultat- och balansräkningar, noter och finan-sieringsanalys samt förvaltningsberättelse. I koncernredovisningen behandlas alla in-gå-ende bolag som om de hade varit ett enda. De börsnoterade bolagen är genomgående koncerner, och när man talar om ett bolags årsredovisning, resultaträkning och så vidare är det koncernen som avses. Menar man moderbolaget ensamt görs den preciseringen.
God redovisningssed
Allmänt gäller enligt ÅRL att årsredovisningen ska upprättas på ett överskådligt sätt och i enlighet med god redovisningssed. Sifferdelen – balansräkning, resultaträkning och noterna – ska ge en rättvisande bild av företagets ställning och resultat. Vad som är god redovisningssed framgår av rekommendationer från normgivande organ som till exempel Redovisningsrådet. Avvikelser från rekommendationerna ska förklaras och anges i en not.
Svensk god redovisningssed har under ett decennium anpassats till det internationella regelverket IFRS (International Financial Reporting Standards), som från 2005 genom ett EG-direktiv gäller för alla aktiemarknadsbolag (börsnoterade) inom unionen. IFRS är anpassat till informationsbehoven på den internationella kapitalmarknaden. Genom att regelverket är standard inom EU (och i andra länder som till exempel i Australien men inte, ännu, i USA) underlättas jämförelser mellan bolag från olika länder och noterade på olika börser. Detta är en del av byggandet av en gemensam kapitalmarknad med fria kapitalrörelser.
För aktiemarknadsbolagen förändras årsredovisningens innehåll från och med i år. Fem finansiella rapporter ska ingå: resultaträkning, balansräkning, sammanställning av eget kapital, finansieringsanalys och redogörelse för tillämpade redovisningsprinciper, kompletterat med noter. Förvaltningsberättelsen är inte en finansiell rapport, och dess betydelse kommer att reduceras. Mycket av det som tidigare sagts där kommer framöver i stället att hamna bland noterna.
Ett aktiebolag ska enligt ABL hålla bolagsstämma senast sex månader efter räkenskapsårets utgång. Under minst två veckor före stämman ska årsredovisningen finnas tillgänglig för aktieägarna och genast skickas till de aktieägare som begär det. Det händer att bolagsstämmor hålls i sista minu-ten, det vill säga i juni för de bolag vars verksamhetsår slutar den 31 december, men det brukar då finnas särskilda skäl. Ett mind-re antal börsbolag har räkenskapsår med andra slutdatum än december, som till exempel H&M vars år slutar i november. Bolagsstämmosäsongen är normalt mars–maj, och årsredovisningarna lämnar trycket från februari till april.
Revisorernas granskning
Revisorernas granskning av årsredovisningen rapporteras i revisionsberättelsen. Denna ingår i, men är formellt inte en del av, årsredovisningen. Handlingarna offentliggörs och publiceras dock tillsammans. Ett offentliggörande innebär att aktiebolagets årsredovisning med revisionsberättelse skickas till Bolagsverket, där den blir en offentlig handling som vem som helst har rätt att ta del av. Detta ska göras inom en månads tid från bolagsstämman.
Eftersom huvudsaken i årsredovisningen är händelser och utvecklingen under det gångna året är det angeläget för till exempel leverantörer som vill få en bild av sin kunds betalningsförmåga, likaväl som för aktie-ägaren som vill följa sin investering, att informationen offentliggörs så skyndsamt som möjligt. Av samma skäl finns krav i ÅRL för större företag och börsnoterade företag att lämna och offentliggöra delårsrapport.
Att information av väsentlig natur ska lämnas skyndsamt, i flera fall omedelbart, är inte bara ett önskemål från aktiesparare utan ett krav på bolag vars aktier är börsnoterade från såväl Finansinspektionen i förordningar som från Stockholmsbörsen i det avtal – noteringsavtalet – som träffas med bolagen. Enligt noteringsavtalet ska delårsrapporter lämnas fyra gånger per år, per kvartal, och senast två månader efter kvartalets utgång. Flertalet rapporter kommer inom 2–6 veckor.
I dag är årsredovisningar ett av de viktigaste medlen företag har att presentera sig på. Eftersom den information som är relevant för aktiemarknaden är ganska omfattande är den i normalfallet även tillräcklig för övriga intressenter. Den i ÅRL reglerade information som ska ingå i årsredovisningen är dock ganska begränsad, och noterings-avtalet kräver inte mycket mer. Därtill lämnar alltså börsbolagen och andra aktiebolag frivillig information, som kan vara ungefär hälften av en årsredovisnings innehåll såväl sid- som textmässigt. För den som inte är sifferbitare har den frivilliga informationen normalt högst läsvärde.
Att den frivilliga informationen är en del av den publicerade årsredovisningen innebär att den inte är granskad av bolagets revi-sorer. Revisorernas uppdrag är formellt sett begränsat till den legala årsredovisningen enligt ÅRL.
Läs kritiskt
Det är sunt att läsa årsredovisningar med öppna och samtidigt kritiska ögon. Bolagen ger i den frivilliga delen mestadels en positiv bild av verksamheten, en bild som förvisso är sann men ofullständig och som därför kan vara förledande. I vissa delar är det helt relevant att utelämna information. Detta gäller till exempel sådant som kan vara till stort gagn för konkurrenter och därmed till skada för de egna aktieägarna. Konkurrenter är ”intressenter” som visar stort intresse för andras årsredovisningar och då inte minst framåtblickande information, gällande till exempel investeringar, produktutveckling och marknadsplaner.
Värdet av aktieägarnas investering bestäms dagligen på en börs och påverkas i grunden av bolagets framtidsutsikter och riskerna i verksamheten. Principiellt är aktiens värde i dag bestämt av bolagets framtida förmåga att betala utdelningar. Bolagets historik ger ledtrådar. Därutöver är information i snart sagt alla former som kan underlätta för aktieägarna att bedöma framtiden relevant.
Tidningen Aktiespararen är kanske den mest aktiva aktören av alla när det gäller att förbättra årsredovisningarnas kvalitet så att dessa bättre svarar mot investerarnas och då inte minst privatpersoners behov. Sedan tjugotalet år utvecklas kriterier för vad som är bra innehåll, utöver vad lag och normgivande organ säger.
Bolagsbeskrivningen är omfattande, med affärsidé och strategi, verksamhet, affärsprocesser, medarbetare, försäljning och resultat per affärsområde och marknadsbeskrivningar med konkurrenter. Vi vill även ha en ekonomisk femårsöversikt med flera finansiella nyckeltal beräknade utifrån balans- och resultaträkningarna och från kassaflödesanalysen och därtill en fullödig ägarbild och en redogörelse för styrelsens sammansättning, ersättningar och arbete.
Sist, men inte minst, vill Aktiespararen att bolagen lämnar vinstprognos, beskriver risker och hur känsligt resultatet är för olika händelser, som till exempel en ränteförändring, och formulerar en utdelningspolitik. Med vinstprognosen och utdelningspolitiken kan läsaren lättare göra en prognos för nästa utdelning, vilken ju är den avkastning på investeringen som ägaren får utbetald i närtid.
För bolag på Stockholmsbörsen som har ett börsvärde på 3 miljarder kronor eller mer har i år Svensk kod för bolagsstyrning införts. Här tydliggörs ytterligare investerarnas intressen i förhållande till det bolag de äger. Styrelsen åtar sig att se till att bolagets externa informationsgivning präglas av öppen-het och saklighet samt hög relevans för de målgrupper den riktar sig till.
Årsredovisningen riktar sig primärt till aktieägarna, och i den ska det tydligt framgå vilka delar som är formella finansiella rapporter och vilka som varit föremål för revision. Och omedelbart före styrelsens underskrifter i årsredovisningen ska en försäkran avges med innebörd att allt är så att säga rätt och riktigt. Med den skrivningen är vi tillbaka till bokhållarnas ”inför Gud” skriftliga försäkringar och underskrifter.
Längre än så här i fråga om möjligheterna för externa ägare att hålla sig informerade och genom valda representanter styra och leda bolagen i ägarnas intresse kan vi tro-ligen inte komma. Informationen är omfattande och tidskrävande att producera, och det knorras ganska högljutt på sina håll över kostnaderna. Ökade informationskrav och reglering brukar följa på finansiella kriser för aktiemarknadsbolagen. Nästa pendelrörelse går mot förenkling.
Viktiga påståenden
- Aktiebolaget har minst tre bolagsorgan, och alla är involverade i årsredovisningen.
- Vinstsyftet finns inskrivet i aktiebolags-lagen som ett skydd för bolagets fordrings-ägare.
- Huvudsaken i årsredovisningen är händelser och utvecklingen under det gångna året.