Årsredovisningens fem finansiella rapporter är resultaträkning, balansräkning, finansieringsanalys, sammanställning över eget kapital samt redovisningsprinciper med noter.
Ekonomisk redovisning, en subjektiv verksamhet
De fem rapporterna är alla granskade av bolagets revisor. Detta betyder dock inte att informationen är objektiv, tvärtom. Ekonomisk redovisning är en i hög grad subjektiv verksamhet, och det handlar om värdering. Revisorn intygar att vedertagna redovisnings-prin-ciper har följts. När principerna är oförändrade mellan åren är det ekonomiska utfallet jämförbart. Ändras principerna, eller om det i övrigt skett stora förändringar, till exempel företagsförvärv, blir redo-visningen mer svårtolkad.
Årsredovisningens sifferdel föregås normalt av styrelsens förvaltningsberättelse, som ock-så är en formell redogörelse för det gångna året. I förvaltningsberättelsen finns kortare beskrivningar och förklaringar till det ekonomiska utfallet och andra viktiga händelser under året. Förvaltningsberättelsen avslutas med styrelsens förslag till vinstdisposition, det vill säga utdelningens storlek eller hur årets vinst och vinstmedel från tidigare år ska disponeras.
Året i korthet
Årets vinst omräknad per aktie och föreslagen utdelning är oftast två av punkterna, eller nyckeltalen, i den sammanfattning – ”Året i korthet” – som finns längst fram i årsredovisningen. Redan där kan en jämförelse med föregående år göras, och aktieägarna får en indikation på om utvecklingen går åt rätt håll eller ej.
Men vi ska nu ta fram läsglasögonen och gräva lite djupare. Ur de finansiella rapporterna ska vi lyfta fram tre typer av mått:
- marginalmått
- finansiella mått
- avkastningsmått
Resultaträkningen brukar uppmärksammas mest i aktieanalyser. Den börjar med årets försäljning, eller omsättning (netto, det vill säga efter skatter som till exempel moms). Omsättningen är ett mått på hur stort företaget är. Ett företags tillväxt brukar avse ökning i omsättning jämfört med föregående år, uttryckt i procent.
Kostnad för sålda varor är de kostnader företaget haft för varor som sålts under året. Här ingår för handelsföretag inköpskostnader och för tillverkande företag inköps- och produktionskostnader. Kost-naderna är direkta och följer med omsättningen såväl uppåt som nedåt.
Bruttoresultat
Bruttoresultatet är ett resultat före kostnader av mer indirekt eller fast natur, sådana som inte nödvändigtvis följer omsättningen utan beslutas av företaget. Bruttoresultatet som andel av omsättningen, uttryckt i procent, utgör bruttomargi-nalen och brukar uppgå till mellan 20 och 60 procent. Den kan jämföras mellan företag i samma bransch och mellan åren. Brutto-marginalen brukar vara ganska stabil. Stora företag kan ofta göra billigare inköp och tillverka till lägre styckkostnad än små företag, vilket ger högre bruttomarginal.
Efter avdrag för kostnader för försäljning, administration, forskning och utveckling med mera återstår rörelseresultatet. Som andel av omsättningen har vi då rörelsemarginalen, som brukar uppgå till mellan 5 och 20 procent. Växande företag kan förbättra rörelsemarginalen om de indirekta kostnaderna inte ökar i samma takt som omsättningen. Stora företag har genom skalfördelar bättre förutsättningar än små för att uppnå en bra rörelsemarginal. Men byråkratier har också en tendens till att dra på sig extra kostnader, så kallade skalnackdelar, som små företag undgår.
Rörelsemarginalen
Rörelsemarginalen är oberoende av hur företaget finansierats och är därför mest lämplig för lönsamhetsjämförelser mellan snarlika företag som skiljer sig finansiellt och i fråga om skattehemvist. Med rörelse-resultatet betalar företaget först räntor, därefter skatt, och återstoden är aktieägarnas behållning. I företagsaffärer, mellan industriella köpare eller vid köp av börsföretag är rörelseresultatet det viktigaste resultatmåttet.
Resultat efter finansiella poster
Efter avdrag för nettot av räntekostnader och ränteintäkter och andra finansiella poster är vi framme vid Resultat efter finansiella poster. Detta resultatmått har länge stått i centrum i Sverige, på grund av sy-stemet med obeskattade reserver, och gör så än i dag – av gammal vana. Begreppet vinstmarginal, som inte är lämpligt för jämförelser mellan företag, är resultat efter finansiella poster som andel av omsättningen.
Sedan skatten kostnadsförts återstår Årets resultat, som är aktieägarnas skärv sedan alla andra fått sitt. Skatten kan bli positiv när ett företag tillfälligt visar förlust eller efter ändrade taxeringsbeslut. Årets resultat som andel av omsättningen kallas nettomarginal. Den brukar, för vinstgivande företag, uppgå till mellan 2 och10 procent.
Marginalmåtten är användbara när man vill göra enklare prognoser. Förutsättningen är då att en bedömning av årets, nästa års och kanske flera års omsättning kan göras. Utvecklas omsättningen starkt finns ofta skäl till att man kan tro på en högre rörelse- och nettomarginal. Resultatet fås då genom att man multiplicerar omsättningsprognosen med marginalen. Årsredovisningens textavsnitt brukar ge ledtrådar till vart det lutar framöver, även om bolaget väljer att inte lämna en preciserad prognos.
Under resultaträkningen redovisas antalet aktier i bolaget och vinsten per aktie, som är Årets resultat dividerat med antalet aktier under året. Vinsten per aktie är utgångspunkten för styrelsens utdelningsförslag, som i sin tur grundas på bolagets utdelningspolitik – vanligen uttryckt som att 30–50 procent av vinsten ska delas ut.
Omsättning per aktie
Ett användbart nyckeltal som inte alltid anges är omsättningen per aktie, men den är lätt att räkna ut själv. Fördelen är att man med till exempel nettomarginal och omsättning per aktie direkt kommer till vinst per aktie, och båda dessa nyckeltal kan relateras till aktiens börskurs. Det är vanligt, undantagen är dock många, att börskursen ligger i nivå med omsättningen per aktie. Detta gäller för bolag med en rörelsemarginal på drygt 10 procent, en nettomarginal på 6–7 procent och där vinsten per aktie av börsen värderas till 15 gånger.
Börskursen ställd mot vinsten per aktie, det vi kallar p/e-talet, är det vanligaste nyckeltalet för grova jämförelser mellan aktier. Låga p/e-tal är billiga aktier och höga p/e-tal dyra. Men ett högt p/e-tal är också ett uttryck för höga förväntningar, och infrias de har börsen en tendens till att tro på en bra fortsättning. Då stiger den ”dyra” aktien i kurs, medan den ”billiga” kanske stampar på samma kursfläck.
Balansräkningen
Balansräkningen har två sidor: aktiv- eller tillgångs-sidan, som listar olika tillgångsslag, respektive passivsidan, som visar hur tillgångarna finansieras. Tillgångarna är ordnade efter hur varaktigt de avses ingå i verksamheten. Anläggningstillgångar är för stadigvarande bruk, medan omsättningstillgångar normalt säljs eller omsätts inom ett års tid. Kortfristiga placeringar, som räknas till likvida medel, är värdepapper som kan förvandlas till pengar på någon dag. Banktillgodohavande och kassa är likviditet som är omedelbart gripbar.
Passivsidan är uppdelad på samma sätt. Eget kapital är mest långsiktigt, därnäst avsättningar för till exempel långfristiga skulder, som ofta är räntebärande lån, och pensioner. Till kortfristiga skulder hör lån och rörelseskulder till leverantörer, anställda, skatt med mera, som ska betalas inom ett år. För god betalningsförmåga krävs att omsättningstillgångarna är större än de kortfristiga skulderna. Det är samma sak som att säga att eget kapital och annan långfristig finansiering ska vara större än, och alltså finansiera mer än, anläggningstillgångarna. Denna skillnad kallas rörelsekapital, det kapital som bolaget kortsiktigt har handlingsfrihet med.
Redovisningsfrågor som primärt har med balansräkningen att göra – värderingen av tillgångar och skulder – har mycket stor betydelse för de kost-nader och därmed för det resultat som visas i resultaträkningen. Tillverkande företag har ofta en balansomslutning (summan av alla tillgångar) som är i nivå med en årsomsättning, och hälften av tillgångarna kan vara anläggningstillgångar vars värde är föremål för svåra bedömningar.
Anläggningstillgångar som minskar i värde genom användning ska skrivas av över den ekonomiska livslängden. Bedöms livslängden till exempelvis 20 år ska 5 procent av det ursprungliga värdet kostnadsföras årligen. Gäller livslängden i stället 10 år blir den årliga kostnaden dubbelt så stor. Immateriella tillgångar – varumärken, kundrelationer, utvecklingskostnader, goodwill med mera – är särskilt knepiga att värdera, och därför har behandlingen av dem stor betydelse – särskilt i de fall när företag växer genom förvärv (vilket regelmässigt ger upphov till stora goodwillvärden).
Omsättningstillgångar
Att värdera omsättningstillgångar är oftast mer rakt på sak. Men även här har bedömningen av till exempel varulagrets värde stor betydelse för resultatet under ett enskilt år. Värderas lagret högt förbättras årets resultat, medan nästa års resultat försämras, och tvärtom.
Även skulder kan vara problematiska, med stora resultat-effekter som följd. Pensionsavsättningar är en skuld vars storlek påverkas av antaganden om räntor och kapitalavkastning. Förpliktelser, till exempel ABB:s ersättningsåtaganden för asbestskador, kan också komma i ett läge när en ekonomisk skada är högst sannolik. Då uppkommer en skuld i balans-räkningen och en kostnad i resultaträkningen.
Den internationella trenden (EU och de nya IFRS-reglerna) är att fokus på balansräkningen ökar. Kravet på fastighetsbolagen att redovisa orealiserade värde-förändringar som ett resultat gör till exempel att resultaträkningens andra poster drunk-nar i denna nya storhet.
Soliditet och skuldsättningsgrad
De finansiella måtten i balansräkningen, som mäter företagets hälsa och styrka, är soliditet och skuldsättningsgrad. Soliditeten är andelen eget kapital av totalt kapital. Ungefär en tredjedel av detta brukar vara eget kapital. En hög soliditet kan innebära att företaget har för mycket eget kapital och att utbetalningar till ägarna aktualiseras. En låg soliditet ökar risken för obestånd och gör i stället en nyemission sannolik.
Ett snarlikt mått är skuldsättningsgraden, relationen mellan företagets räntebärande skulder och dess eget kapital. Normalt uppgår skuldsättningsgraden till mellan 0,5 och 1, det vill säga lånen är hälften så stora till lika stora som eget kapital.
I dagens lågränteläge, samtidigt som konjunkturen på flera håll är god, är skuldsättning förrädisk, eftersom lånen knappt kostar något: 2–3 procent efter skatt är ett vanligt pris i dag. En ökad skuldsättning har därför liten resultateffekt, men i balansräkningen ser man att en växande andel av tillgångarna är om inte pantförskrivna så åtminstone bortlovade till långivarna. Summan av eget kapital och de räntebärande skulderna kallas sysselsatt kapital.
Avkastningsmåtten hämtar ett resultat från resultaträkningen och ställer det mot det kapital som företaget har till sitt för-fogande för att generera detta resultat.
Rörelseresultat
I rörelseresultatet ingår, enligt ovan, allt utom finansiella poster och skatt. Lägger vi de finansiella intäkterna till rörelseresultatet har vi hela det belopp som ska fördelas på långivare, skattemyndighet och ägare. Detta resultat, dividerat med sysselsatt kapital, är avkastningen på sysselsatt kapital, ett avkastningsmått som är oberoende av om företagets skuldsättning är hög eller låg, och det är beräknat före skatt. Därmed är det ett mått som i likhet med rörelsemarginalen är lämpligt för jämförelser inte bara från ett år till ett annat utan mellan företag i samma bransch (till exempel lastvagnstillverkare) och med snarlika företag (till exempel verkstadsföretag).
Genom att effektivisera kapitalanvändningen – till exempel begränsa lagret utan att försämra leveranssäkerheten – frigör företaget kapital som kan användas för utbetalning till ägarna eller amortering på lån. Detta ökar avkastningen, genom att det sysselsatta kapitalet (nämnaren) har minskats.
En variant på denna beräkning är avkastning på opera-tivt kapital. Här divideras rörelseresultatet med sysselsatt kapital efter avdrag för företagets likvida medel. Här sätts fokus på rörelsens avkastning, och likviditetsförvaltningen med tillhörande ränteintäkter behandlas för sig. Det är ett bra effektivitetsmått.
Ytterst är vi intresserade av aktie-ägarnas avkastning på sitt sparande. En högre vinst per aktie än i fjol och höjd utdelning är kanske tillräckligt för många. Men är det bra? Detta beror i varje fall delvis på hur stort kapi-tal företaget tar i anspråk från ägarna för att generera sin vinst.
Avkastning på eget kapital
Årets vinst från resultaträkningen dividerad med eget kapital är lika med avkastning på eget kapital. I ett läge som i dag, då obligationer ger en avkastning på omkring 3 procent, är en avkastning på eget kapital om 8 procent fullt tillfredsställande. De 5 extra procentenheterna är en premie för att aktieägarna bär risk. Denna avkastning moti-verar att aktien handlas till unge-fär samma belopp som eget kapital per aktie. Högre avkastning ger anledning till högre värdering.
I Kassaflödesanalysen undviker bolaget flera av de värderingsproblem som påverkar resultat- och balansräkningarna. Här betraktas företaget i princip som pengar in och pengar ut: betalningar från kunder räknas in; betalningar till leverantörer, långivare, anställda och andra dras ifrån. Nettot är kassaflöde från rörelsen. Från denna kontantström dras utgifterna för under året gjorda och betalda investeringar.
Snabbväxande och lönsamma företag kan under sin tillväxt sluka mer kapital än de genererar, det vill säga kassaflödet efter investeringar är negativt. Detta kräver i så fall ett positivt kassaflöde från finansieringsverksamheten i form av nya lån eller nyemissioner för att inte de likvida medlen ska minska och så småningom tömmas.
När ett företag är effektivt, växer och klarar att finansiera tillväxten med egna medel har dess aktie också en positiv utveckling. Historiska jämförelser ger vägledning för framtiden.
Viktiga påståenden
- En hög soliditet kan innebära att företaget har för mycket eget kapital och att utbetalningar till ägarna aktualiseras.
- Avkastning på operativt kapital är ett bra effektivitetsmått.
- Kassaflödesanalysen und-viker bolaget flera av de värder-ingsproblem som påverkar resultat- och balansräkningarna.