Fondsparande har många dimensioner. För vissa kan det vara ett nödvändigt ont, för andra är det ett intresse och en hobby. Gemensamt för alla är ansvaret att försöka få så bra avkastning som möjligt. Hur detta ansvar axlas är individuellt. I detta avsnitt av Fondskolan går vi igenom hur man kan sätta samman och arbeta med sin fondportfölj beroende på vilken typ av fondsparare man är.
I portföljprocessen bör du tänka på följande: Vilken typ av fondsparare är du och – inte minst – vad tror du om framtiden? Har du besvarat dessa frågor är det lättare för dig att skapa en fondportfölj som motsvarar dina mål och ambitioner.
Aktiv eller passiv fondsparare?
I grova drag kan fondspararna delas upp i två typer, passiva och aktiva. Man kan lätt tro att passiva fondsparare är helt ointresserade av kapitalmarknaderna. Men så behöver det inte vara, även om de passiva är klart överrepresenterade i denna kategori. Det finns många intresserade som anser att det är alltför tidskrävande och svårt att följa utvecklingen på världens kapitalmarknader och som anser att fondförvaltarna bäst vet vilka marknader och branscher som har de bästa förutsättningarna.
En vanlig strategi för passiva fondsparare är att välja fonder med bred placeringsinriktning, fonder som kan placera i alla typer av bolag, branscher och länder. Den taktiska tillgångsfördelningen, eller ”finliret”, överlåts till fondförvaltarna. Ansvaret för att fördela fondens kapital mellan regioner, länder och branscher ligger alltså hos dem. Tror fondförvaltarna till exempel på Europa överviktas globalfonden mot europeiska aktier, och anser de att Japan har bäst möjligheter placeras en större mängd pengar där. Gäller det blandfonder bestämmer förvaltaren också hur stor del av fondens kapital som ska placeras i räntebärande värdepapper respektive i aktier.
Fondens avkastning beror med andra ord inte bara på förvaltarens skicklighet i att välja rätt värdepapper utan också på valet av region, land och bransch. För blandfonder beror avkastningen också på hur kapitalet fördelas mellan aktier och räntebärande värdepapper vid olika tidpunkter.
En anledning till att passiva sparare med fördel kan välja breda fonder framför specialfonder är att breda fonder har en jämnare utveckling, och risken för att drabbas av småspararsyndromet (köpa dyrt och sälja billigt) minskar. Efter stora upp- och nedgångar skriver massmedierna om specialfonderna, och då är det lätt för en passiv sparare att dras med i det kortsiktiga massmediala drevet och köpa den fond som har stigit kraftigt och sälja den som fallit i värde. Resultatet brukar inte bli bra.
Aktiva fondsparare följer däremot utvecklingen på världens kapitalmarknader. De har själva en uppfattning om vilka marknader som har bäst potential för tillfället och sätter samman sin fondportfölj efter sin tro. Den egna portföljen byggs upp av fonder från ett eller flera fondbolag. Målet är att den ska ge högre avkastning än andra liknande fonder eller ett index.
En fördel med att fondspararen själv sätter samman sin fondportfölj är att det då är enklare att få det portföljinnehåll som motsvarar de egna förväntningarna. Fonderna styrs nämligen till stor del av sina jämförelseindex, och de flesta förvaltarna tillåts inte vara alltför djärva i sin avvikelse mot detta. Även om en fondförvaltare tror på en viss bransch får han eller hon inte placera en alltför stor del av pengarna i denna utan måste ta hänsyn till branschens vikt i index.
Interna regler hos fondbolagen styr hur stor övervikt förvaltarna får ha i olika placeringar. Den begränsningen finns inte för den som förvaltar sin egen fondportfölj. Men om den egna fondportföljen ger sämre avkastning än fondbolagens färdigkonstruerade fonder är det förstås ingen idé att man själv lägger ned tid och möda på att sätta samman och ”förvalta” den.
Ju mer aktiv och påläst man är, desto större är urvalet av fonder man kan välja emellan. Fondportföljen kan bestå av branschfonder eller andra specialfonder, såsom småbolagsfonder, optionsfonder eller fonder inriktade på vissa typer av bolag, till exempel tillväxtbolag eller värdebolag.
En strategi kan vara att försöka rida på kapitalmarknadens olika vågor och aktivt byta fonder i takt med att trenderna förändras. Det är en svår uppgift och kräver mycket av spararen. Men om det blir rätt blir avkastningen betydligt högre än genom en investering i en bred fond.
Vem som till slut får mest pengar i plånboken, de passiva eller de aktiva, är ovisst. På papperet har självklart de aktiva och riskbenägna störst chans att få högst avkastning. Men de bär också på den största risken. I och med att de är aktiva och investerar i fonder som svänger kraftigt är risken större för att de hamnar fel. I värsta fall kan det resultera i att en stor del av kapitalet går förlorat.
Placeringshorisonten
Oavsett om du är aktiv eller passiv är det viktigt att du tar hänsyn till placeringshorisonten. När det är lång tid kvar tills pengarna ska användas kan det vara värt att placera i fonder med högre risk, där chansen till hög avkastning är större. Men med åren krymper placeringshorisonten, och risken bör minskas för att man inte ska äventyra det upparbetade värdet på fondkapitalet. Successivt bör portföljen därför viktas över mot fonder med lägre risk, såsom blandfonder, räntefonder eller mindre riskfyllda aktiefonder.
Det är också viktigt att man kontinuerligt ser över sin fondportfölj. När du första gången valde fonder bestämde du också hur stor andel som skulle investeras i respektive fond.
Allteftersom tiden går ändras värdet på fonderna. Förhoppningsvis har fondportföljen som helhet stigit i värde, men sannolikt har fonderna utvecklats olika. Vissa har stigit i värde, medan andra har fallit. Oavsett hur det gått har den ursprungliga fördelningen förändrats. Från början kanske du hade placerat ett lika stort belopp i varje fond, men efter en tid kan det se annorlunda ut.
Riskfördelningen har alltså ändrats, och det kan vara på sin plats att man justerar vikterna i portföljen så att de motsvarar den initiala fördelningen. Du kan också besluta att inte göra det, men då ska du vara medveten om att den framtida avkastningen i högre grad beror på utvecklingen i de fonder som utvecklats bäst och som du har mest pengar i.
Hur ofta man ska se över fondportföljen är individuellt, och det finns inget givet svar. Men ju aktivare man är, och ju fler fonder man har i portföljen, desto tätare bör man se över dem. Även den som är riktigt passiv, och har endast en eller ett par breda fonder, bör se över sin fondportfölj åtminstone en gång per år.
De passiva spararna har gjort det relativt lätt för sig. I och med att de till största delen investerar i breda fonder, till exempel globalfonder, överlåter de den taktiska tillgångsfördelningen åt fondbolagen. Detta innebär att de slipper tänka på vilka regioner, länder eller branscher som har de bästa förutsättningarna framöver. I stället kan de koncentrera sig helt på att analysera om de valt rätt fonder.
I praktiken går det till så att de jämför de egna fonderna med andra, motsvarande fonder på marknaden. Det är viktigt att du kan jämföra såväl avkastning, risk och avgifter som fondernas betyg. Betygen är en sammanvägning av alla de tre faktorerna och ger mycket bra vägledning.
Upptäcker du att dina fonder står sig slätt i konkurrensen kan det vara läge att byta (se även faktarutan om olika anledningar till att byta fonder). Men kom ihåg att jämförelserna bör ske under längre perioder, gärna tre till fem år. Det är först då man kan sålla agnarna från vetet. Om fonden bytt förvaltare, eller något annat stort har hänt, spelar den historiska avkastningen inte så stor roll.
För de aktiva spararna är portföljarbetet mer krävande. Innan du bestämmer dig för vilka fonder du ska investera i måste du ta ställning till marknaderna. Det är ju du själv som bestämmer tillgångsfördelningen i portföljen. Vilka regioner, länder eller branscher tror du mest på den kommande tiden?
Även om du som aktiv sparare har helt fria händer att komponera en global fondportfölj är det bra att du känner till ungefär hur väldens aktiemarknader fördelar sig. Som tabellen ”Världen i ett nötskal” visar väger Nordamerika tungt i världsindex, nästan 43 procent. Sverige, som är en del av Europa, har en vikt på endast drygt 1 procent av det globala börsvärdet. Målet med din egen globala fondportfölj är ju att slå andra globala aktiefonder, och de placerar mer eller mindre som världsindex.
Världen i ett nötskal - Andel av världsindex, procent
- USA 42,94
- Europa 33,41
- Japan 11,24
- Asien utom Japan 7,52
- Latinamerika 2,19
- Östeuropa 1,56
- (Sverige)* 1,12
*ingår i Europa
Att välja fonder
När du väl har bestämt dig för tillgångsfördelningen är det dags att välja fonder. Gå lugnt och metodiskt tillväga. Gör samma analys som de passiva spararna. Välj sedan ut de fonder du tror mest på. Om du tror att någon av de aktivt förvaltade fonderna inte kommer att slå index kan du alltid välja en indexfond i stället. Dessa har lägre kostnader och ger i princip lika hög avkastning som index, men du avsäger dig möjligheten att få nämnvärt bättre avkastning än index.
För den som inte vill ha för många fonder i sin portfölj kan det vara lämpligt att klumpa ihop tillväxtmarknaderna, Östeuropa, Latinamerika och Asien (exklusive Japan), och i stället välja en global tillväxtmarknadsfond som investerar i samtliga regioner.
För de fondsparare som är intresserade och gärna själva skulle vilja vara aktiva, men som känner att de ännu inte behärskar området, finns det lösningar. En bra idé är att du börjar som passiv fondsparare och parallellt följer vad som händer på finansmarknaden. Sedan, allteftersom tiden går och du blir varm i kläderna, blir det lättare för dig att fatta egna beslut och att sätta samman din egen aktiva fondportfölj.
Och glöm inte fördelen med försäkringsrelaterat fondsparande, som gör det möjligt att byta fonder hur ofta du vill utan att behöva betala kapitalvinstskatt. I det vanliga fondsparandet försvinner 30 procent av vinsten i skatt vid varje fondbyte.
Sex anledningar till att byta fond
Branschtron
Köpte du en fastighetsfond därför att du trodde på fastighetsbranschen? När du inte gör det längre finns det ingen anledning att behålla fonden.
Fondens underliggande marknad
Länderfonder följer i stort sina jämförelseindex. Avkastningen beror därför till stor del på den generella börsutvecklingen i det land fonden investerar i. Ser det dystert ut för svenska aktier i allmänhet ser det dystert ut också för svenska aktiefonder.
Förvaltarbyte
När du köper en fond köper du också förvaltarens skicklighet. Vissa fonders avkastning beror uteslutande på hur duktig en förvaltare är, medan andra fonder förvaltas av en grupp. Förvaltarna av enmansfonder är viktigast att följa. Om förvaltaren byter jobb är sannolikheten stor för att den historiska och framtida avkastningen går skilda vägar.
Fonden slår aldrig index
En fond kan inte alltid vara bäst. Avkastningen fluktuerar över tiden. Men slår fonden aldrig index är det ingen vits med att ha den kvar. Då kan det vara värt att överväga en indexfond.
Fonden ändrar strategi
En fond förvaltas strikt efter en vald strategi och filosofi. Det är väldigt viktigt för kontinuiteten att förvaltaren inte byter filosofi som andra byter underkläder. Snabba strategibyten tyder ofta på osäkerhet och att förvaltaren inte kan sin sak.
Fonden tar ut för höga avgifter
Avgifter äter upp delar av avkastningen och dina pengar. Hittar du en fond med samma inriktning och förväntad avkastning som den du har, men som tar ut lägre avgifter, är det ett gott skäl för att byta. Det gäller framför allt indexfonder och kortfristiga räntefonder.
Viktiga påståenden
- Intrna regler hos fondbolagen styr hur stor övervikt förvaltarna får ha i olika placeringar.
- Även den som har endast en eller ett par breda fonder bör se över sin fondportfölj åtminstone en gång per år.
- Oavsett om du är aktiv eller passiv är det viktigt att du tar hänsyn till placeringshorisonten.