Du sätter själv målet för ditt fondsparande

Det pratas mycket bland vänner och bekanta om hur deras fonder utvecklas. Oftast berättas dock bara om de fonder som har stigit i värde. De som fallit tigs det om – eller betraktas som långsiktiga placeringar.

Men bara för att en fond faller i värde behöver det inte betyda att den är dålig. Som vi talat om tidigare i Fondskolan styrs fondernas avkastning till största delen av hur fondens underliggande aktiemarknad utvecklas. När börserna i till exempel Europa stiger går Europafonderna bra, och när börskurserna faller sjunker fonderna i värde.

Hur ska en fondsparare då utvärdera sina fonder och sin fondportfölj? Utvärderingsprocessen kan med fördel göras i tre steg: ett för fondportföljen som helhet, ett för fonderna som portföljen består av och till slut ett för fondernas vikt i portföljen och deras vägda avkastningsbidrag.

Är fondportföljens resultat bra?

Om vi börjar med hela fondportföljen finns det en hel del att tänka på. För att veta om fondportföljens resultat är bra eller dåligt behöver man en väl definierad måttstock, eller ribba. Det kan vara ett index, en annan fond eller ett genomsnitt av flera fonder. Måttstocken bör vara satt redan innan eller samtidigt som man sätter samman sin fondportfölj.

Vi tar ett exempel med tre olika sparare, aktiva sådana, som satt samman varsin fondportfölj med sex olika fonder i. Initialt investerade alla 100 000 kronor, och de har samma mål: att slå världsindex.

Våra tre exempelportföljer har alla utvecklats positivt och till och med slagit index, som stigit med 10 procent under den fiktiva perioden. Sparare 1 fick sitt kapital att växa med 14,7 procent, och sparare 2 lyckades prestera 14,3 procent i avkastning. För sparare 3 gick det ännu bättre. Fondportföljen steg med 19,8 procent, nästan dubbelt så mycket som index. (Portföljernas avkastningar är alltså fiktiva och har ingen förankring i verkligheten. Däremot stämmer ländernas och regionernas vikter i världsindex på ett ungefär.)

Man skulle kunna sluta här och dra slutsatsen att alla tre spararna har varit duktiga, som fått sina fondportföljer att växa mer än index. Men då glömmer vi bort den kanske viktigaste delen av portföljanalysen, nämligen de enskilda fondernas och marknadens bidrag. Dessa faktorer är viktiga att känna till för att vi ska kunna komma fram till vad som bidrog till fondportföljens avkastning. Var det rätt val av fonder eller var det rätt val av marknader? Detta är också vikigt att tänka på inför arbetet man måste göra för att avgöra när det eventuellt är dags att byta fonder och marknadsvikter.

Utgå från världsindex

Utgångsläget är alltså världsindex. Under perioden steg det i vårt exempel med 10 procent. Som tabellen visar utgörs knappt hälften – 45 procent – av det globala börsvärdet av den amerikanska börsen. Europa står för 35 procent och Japan för runt 10 procent. Övriga Asien, Latinamerika och Östeuropa står för de resterande 10 procenten.

Under vår fiktiva utvärderingsperiod har den amerikanska börsen stigit med 8 procent. I Europa steg börserna med 10 procent, och i Japan ökade de genomsnittliga aktiekurserna med 12 procent. Ännu bättre gick det för Asien och tillväxtmarknaderna. Östeuropa steg med 25 procent, Latinamerika med 20 procent och Asien exklusive Japan med 15 procent.

Även om Östeuropa steg mest bidrog regionen minst till den totala avkastningen i index. Regionens vikt är bara 1 procent, så bidraget blev endast 0,25 procentenheter av de totalt 10 procenten. Likaså får inte Latinamerikas goda avkastning så värst stor inverkan på avkastningen i index. I detta fall bidrog Latinamerika med endast 0,4 procentenheter av de 10 procenten.

USA och Europa väger tyngst i index, och deras börsers avkastningar får störst inverkan på den totala avkastningen. USA:s del bidrog med 3,6 procentenheter, medan Europa bidrog med 3,5 procentenheter. Detta kan man kalla det vägda marknadsbidraget.

Analys av portföljerna

Med denna kunskap går vi nu över till de tre olika fondportföljerna för att analysera dem. Sparare 1 fick nästan 50 procents högre avkastning än index, 14,7 procent jämfört med 10 procent. Vilka är förklaringarna till det?

Som avkastningskolumnen visar har fonderna utvecklats precis lika bra som index. USA-fonden har stigit med 8 procent och Europafonden med 10 procent. Portföljens Japanfond steg med 12 procent och den asiatiska fonden med 15 procent. Latinamerika- och Östeuropafonderna steg med 20 respektive 25 procent.

Fondportföljens överavkastning beror helt och hållet på marknadsvikterna. Bland annat trodde inte spararen på USA och placerade därför en mycket mindre andel i USA-fonden än vad den amerikanska börsen utgör av världsindex – i detta fall 20 procent av kapitalet i stället för 45 procent. På finansspråk skulle man säga att spararen underviktade USA. Likaså underviktades Europa och Japan i förhållande till världsindex.

Det visade sig vara rätt val. I och med att dessa länder och regioner utvecklades sämre än världsindex var det rätt att välja en annan marknad. I stället satsade sparare 1 på tillväxtmarknaderna Asien, Latinamerika och Östeuropa. Som tabellen visar överviktades dessa regioner väldigt mycket i förhållande till världsindex. I Östeuropa placerades till exempel 15 gånger så stor andel som regionen utgör av världsindex, och Latinamerika överviktades tio gånger. De goda marknadsvalen fick genomslag i avkastningen. Latinamerika bidrog med 4 procentenheter och Östeuropa med 3,75 procentenheter av portföljens totala avkastning.

Slutsatsen är att sparare 1 gjorde rätt val av marknader, men man ska komma ihåg att marknadsrisken, det vill säga risken i förhållande till index, samtidigt var hög. Ju mer portföljen avviker i sina vikter mot index, desto större indexrisk löper spararen. På finansspråk säger man att man har en hög aktiv risk. För vad hade hänt med fondens totalavkastning om börserna i Östeuropa och Latinamerika hade backat i värde?

Beträffande fondvalen kan man säga att de sannolikt var hyfsade. I och med att de flesta fonderna går ungefär som index kan man tänka sig att de fonder som sparare 1 valde hamnar i mittskiktet av andra, motsvarande fonder på marknaden.

Sparare 2 fick lite lägre avkastning än sparare 1: 14,3 procent, jämfört med 14,7 procent. Men fondportföljen slog ändå index med bred marginal. Sparare 2 hade dock en helt annan strategi än sparare 1. Som tabellen visar fördelade sparare 2 sitt kapital precis likadant som index. Sparare 2 varken överviktade eller underviktade någon region eller något land och tog därför ingen marknadsrisk i förhållande till index.

I stället riktade sparare 2 in sig på fondvalet, och strategin lyckades. Samtliga fonder som ingick i fondportföljen slog sina jämförelseindex. Bäst gick det för Östeuropafonden, som slog sitt index med 10 procentenheter. Men effekten för fondportföljen som helhet blev inte så stor. Bidraget blev endast 0,35 procentenheter av totalavkastningen. Detta beror helt och hållet på Östeuropas låga vikt i portföljen, 1 procent av portföljens värde.

Störst effekt gav USA-fonden. Med en avkastning på 14 procent, 6 procentenheter bättre än index, blev bidraget hela 6,3 procentenheter, eftersom USA-fonden utgjorde nästan halva portföljen. Portföljens Europafond lyckades också slå sitt index, men bara med 2 procentenheter. I och med att Europa väger så tungt i portföljen blev det vägda marknadsbidraget dock bra, 4,2 procent.

Portföljens bidrag från Latinamerikafonden blev 0,5 procentenheter, en tiondels procentenhet bättre än index. Asienfonden slog sitt index med 5 procentenheter, och det vägda marknadsbidraget klättrade upp till 1,6 procentenheter, nästan en halv procentenhet bättre än index. Slutligen gick portföljens Japanfond 3 procentenheter bättre än den japanska börsen i genomsnitt, vilket också påverkade portföljens totalavkastning positivt. Slutsatsen blir att sparare 2 gjorde bra val av fonder, medan han var indexneutral i sina val av marknader.

Sparare 3 slog med god marginal både index och de två övriga spararna. Men hur? Efter att ha analyserat sparare 1 och 2 är förklaringen enkel när vi tittar på hur portföljen ser ut. Sparare 3 har lyckats med konststycket att välja både rätt marknader och rätt fonder för varje marknad. Då blir resultatet väldigt bra.

Gemensamma slutsatser

Några gemensamma slutsatser som vi kan dra för globala fondportföljer är följande: Det finns två sätt att slå index: antingen väljer man fonder som slår index eller så väljer man marknader som slår index.

De flesta fonder ger ungefär samma avkastning som index. Risken i förhållande till index ökar ju mer fondportföljen avviker från index när det gäller marknadsval. Satsar man på att välja rätt fond är det viktigare att göra det för de stora marknaderna än för de små marknaderna.

Viktiga påståenden

• Bara för att en fond faller i värde behöver det inte betyda att den är dålig.
• Det finns två sätt att slå index: antingen med fonder som slår index eller med marknader som gör det.
• Risken i förhållande till index ökar ju mer fondportföljen avviker från index när det gäller marknadsval.

Fler kapitel i fondskolan