Del 8 som pdf
Den fundamentala analytikern ser, som framgick av föregående avsnitt, på aktiers nyckeltal och letar orsakssamband som går att härleda ur företagens historia eller jämfört med andra företag i samma bransch. I en sådan analys är nyckeltal som P/E-tal, P/S-tal, avkastning på eget kapital, direktavkastning och PEG-tal motsvarande attraktiva.
Den tekniske analytikern, å sin sida, granskar kurs- och volym-diagram för att hitta mönster och formationer som förklarar köparnas och säljarnas psykologiska reaktioner på olika nyheter och som förhoppningsvis ger signaler om det framtida agerandet.
De två skolorna, fundamental respektive teknisk analys, har alltså olika utgångspunkter, och anhängarna är ofta snabba med att kritisera varandra. Fundamental-analytikern anser att det är idiotiskt att tro att man bara med hjälp av aktiekursen och diagram över dess rörelser kan säga något om framtiden. Den tekniske analytikern anför svårigheten för fundamentalanalytikerna att göra korrekta vinstprognoser.
Det psykologiska inslaget i vad som händer på marknaderna är dock stort, och kurserna drivs till syvende och sist ändå av girighet och rädsla. Styrkan i en fundamental aktieanalys ligger framför allt i det långa tidsperspektivet, vilket främst beror på att det tar tid för företagets fundamentala förutsättningar att förändras.
På sikt styrs aktiekurserna av företagens vinster – framför allt då förväntningarna om den framtida vinsttillväxten. På kortare sikt kan dock de krafter som driver värderingen vara frånkopplade och kurserna styras av beteendemässiga variabler, ett kollektivt massbeteende. Och här har den tekniska analysen sin styrka: tajmningen och förmågan att illustrera börsaktörernas aktuella ”humör”.
Men varför ska man välja bort en av analysskolorna och bara sysselsätta sig med den ena eller den andra? Inte går man genom livet och blundar på ett öga! Då är det bättre att man tar vara på de möjligheter som de två analyssätten ger, för båda har sina brister. Vår tids stora finansiella hjärnor har lagt ned oändlig möda på att försöka hitta den perfekta analysmetoden som garanterar vinster på börsen. Men de har hittills misslyckats, och ingen kommer antagligen heller att hitta den rätta formeln. Därför bör vi kombinera de två angreppssätten
Jag själv fattar inga placeringsbeslut utan att som ett sista steg ha konsulterat kursdiagrammet. Det jag främst tittar på är trenden och ett eventuellt genombrott av den. Stöd och motstånd ger vägledning om var tillbakaslag i en uppgång eller uppstudsar i en nedgång kan komma. Här ska vi också granska omslagsformationer, som ger indikationer om långsiktiga vändningspunkter i trenden, och några så kallade fortsättningsformationer, som uppträder inne i en trend. Tekniska analytiker refererar gärna till indikatorer av en mängd olika slag, men jag tänker här beskriva bara ett par av dessa. Det finns ett hundratal olika indikatorer, och ju fler man tittar på, desto mer konfunderad blir man eftersom de ofta drar åt olika håll.
Grunderna
Teknisk analys är samlingsnamnet för ett antal olika metoder som syftar till att förutsäga framtida kursrörelser i aktier, marknadsindex, branschindex, råvaror och andra tillgångsslag. Analyssättet är visuellt, det vill säga det bygger på bilder där aktiekursens förändringar beskrivs i diagram (på engelska ”chart”). Alexander Elder, en legendarisk börshandlare och författare till ett antal böcker, har sagt att teknisk analys ”syftar till att se trenden” och ”förändringar i massbeteendet”. Detta är lite av pudelns kärna.
Det finns några olika grundläggande tekniska analyssystem: linje och stapeldiagram, Candle-sticks och Point & Figure, men vi ska här koncentrera oss på den förstnämnda, eftersom den är vanligast.
Figur 1 visar utvecklingen för OMXSPI, ett index som beskriver utvecklingen för alla aktier på Stockholmsbörsen, i form av ett stapeldiagram. Den vertikala skalan (Y-axeln) anger priset, indexvärdet i det här fallet, och den horisontella (X-axeln) visar tiden. Diagrammet, som är uppbyggt av olika långa staplar, omfattar här tiden från början av 2001 till maj 2009. Vi ser här tydligt den långa nedåtriktade trend som rådde från mars 2000 till våren 2003, uppåttrenden som följde i mer än fyra år och den nedgång som plågat oss sedan sommaren 2007. Den undre respektive övre begränsningen av dessa trender är markerade med trendlinjer.
I det här fallet, för att granska och beskriva den långa börsutvecklingen, har jag använt ett veckodiagram. Med detta menas att varje stapel som bygger upp diagrammet visar indexutvecklingen under en vecka. Stapelns högsta punkt är veckans högsta indexvärde och stapelns lägsta visar veckans lägsta värde. Diagrammen kan ritas på veckobasis över många år, och då står de långa trenderna i fokus. Vanligare är att man använder diagram på dagsbasis, där en stapel visar kursrörelsen under en dag med tidsperspektivet upp till ett år eller två.
Figur 2 beskriver Alfa Lavals kursutveckling på daglig basis under knappt två år, och på motsvarande sätt söker vi här finna trender. Från toppen i slutet av 2007 kan vi dra en trendlinje som tangerar de två topparna vid 108 respektive 102 kronor sommaren 2008. Denna nedåttrend bröt Alfa Laval i april i år, och därmed gavs en köpsignal enligt den tekniska analysen.
Låt trenden vara din vän
Trender är enligt min uppfattning viktigast. Att handla med rådande trend är ett grundläggande råd, för det ökar sannolikheten för framgångsrika affärer. Trender hittar vi alltså genom att manuellt sammanbinda två eller helst fler toppar och bottnar. Vi kan söka kortare trender, som de två markerade i dagsdiagrammet över Alfa Laval, eller långa, som i indexdiagrammet. Trenderna ger oss indikation om ”behåll” eller ”låt bli”, och trendbrott ger köp- eller säljsignaler.
Det finns tre trendriktningar – uppåt, nedåt eller sidlänges – där den sistnämnda benämns konsolidering. Trender kan också indelas i tre kategorier beroende på längd: primärtrend (några månader till år), sekundärtrend (några veckor till månader samt tertiärtrend (några dagar till veckor). En uppåtriktad trend oavsett vilken kategori vi arbetar med (lång, medel eller kort) definieras av att toppar och bottnar nås på successivt högre nivåer. Det motsatta gäller nedåttrend.
Ett annat sätt att identifiera den gällande trenden är att använda glidande medelvärden. De finns i flera varianter (enkla, viktade, exponentiella med flera), men här ska bara de enkla beröras som finns i Aktiespararnas analysprogram Hitta kursvinnare. Glidande medelvärden jämnar ut kurskurvan och tydliggör på så sätt trenden, men de kan också ge oss köp- och säljsignaler.
Medelvärdena kan beräknas för ett valfritt antal dagar (eller veckor). Analysprogram som Hitta kursvinnare har i regel standardinställningen 20, 50 och 200 dagar. Medeltalet beräknas genom att till exempel de 20 senaste dagarnas slutkurs för en aktie adderas samman och summan divideras med 20. Nästa dag inkluderas denna dags slutkurs, medan den äldsta i tidsserien tas bort och summan åter divideras med 20. På detta sätt skjuts serien framåt och visar aktiens kursutveckling med ”försening”. Vilken period vi väljer avgör hur känsligt medelvärdet är och vilken trend den visar.
Ett 20-dagars glidande medelvärde visar den korta trenden (tertiära), 50-dagars den medellånga (sekundära) och 200-dagars den långa (primärtrenden). Principen är att ju kortare tidsperioden är, desto känsligare blir indikatorn. Ju längre tid den omfattar, desto trögare blir den, och de signaler den genererar inträffar med allt större eftersläpning. Det är för övrigt ett fenomen som gäller alla tekniska indikatorer, och du som tillämpare bör vara medveten om att ju kortare tid de täcker, desto fler felsignaler lämnas.
Medelvärdeslinjer kan användas på olika sätt: 1. Om medelvärdeskurvan lutar uppåt är trenden i det valda tidsperspektivet positiv, till exempel att den medellånga trenden är positiv om 50-dagarslinjen har en uppåtriktad lutning. 2. Om aktiekursen går över eller under 50-dagarslinjen ger den köp- respektive säljsignal. 3. Senare, men säkrare, signaler ges när exempelvis 20- och 50 dagars medelvärdeslinjer korsar varandra, alltså det blir köpsignal när den korta går upp över den längre och tvärtom. Detta kan också ses som en bekräftelse på att en ny trend är etablerad.
Genom att man ritar in trendlinjer i olika tidsperspektiv och använder glidande medelvärden kan vi alltså identifiera den trend som råder och även få köp- och säljsignaler. Trendlinjer ger oss också hållpunkter för var stöd- och motståndsområden finns och där den pågående kursrörelsen tillfälligt eller permanent kan hejdas och ge en reaktion åt motsatt håll. Trendlinjer kan också vara horisontella, och principen är då att tidigare toppar och bottnar ger stöd respektive motstånd när de testas underifrån eller ovanifrån. Figur 3 illustrerar detta.
Figur 1 med OMX PI-index visar ett par sådana horisontella trendlinjer där motreaktioner har inträffat efter test flera år senare. Figur 2 med Alfa Laval innehåller ett par exempel på mer kortsiktiga horisontella stöd och motstånd. Formationen i figur 3 benämns också som en rektangel, en av de vanligaste. Horisontella stöd- och motståndslinjer ”fångar upp” kursen i en rektangel.
Formationen visar att placerarna är obeslutsamma och beskriver en situation av motsättningar, där utbudet ökar vid den högre nivån och trycker tillbaka kursen och där efterfrågan ökar vid den lägre nivån och ger en press uppåt igen i kursen.
Volymen, eller omsättningen, är också en viktig indikator. Om volymen ökar vid ett utbrott ur en konsolideringsformation eller vid brott av en trendkanal ger signalen en större säkerhet än annars, något som i princip gäller för alla tekniska formationer. Volymen kan också avta inne i en formation men behöver inte göra det.
Kontroll på omsättningen är alltså viktig, och denna komponent bör vi alltså ha med när vi bedömer en signal eller ett utbrott. I Hitta kursvinnare och andra analysprogram kan du enkelt få fram volymstaplarna under kursdiagrammet.
Med detta har vi kommit in på tekniska formationer som byggs upp av ett antal staplar tillsammans. Inledningsvis nämndes att det finns två typer av formationer, de som avslutar och markerar en trendvändning och de som uppträder som pauser inne i en trend och som ger oss indikation på att den rådande trenden fortsätter, förutsatt att utbrottet sker i rätt riktning.
Omslagsformationer
Dessa stapelgrupperingar indikerar vändning i den långa eller medellånga trenden, och de vi ska visa här är huvud/skuldra (i topp och botten) och dubbeltoppar/dubbelbottnar. Det finns också ett par andra omslagsformationer som rektanglar, som redan beskrivits, och kilar, vilka jag överlämnar till läsarna att studera själva i den ganska digra litteraturflora om teknisk analys som Aktiespararna tillhandahåller.
Också kortsiktiga men bra signaler som ges av enstaka staplar i diagrammen, som nyckelvändningar (”key reversal”), öar och spikar kan du med fördel studera på egen hand eller i Aktiespararnas kurser i teknisk analys.
Huvud/skuldra är en klassisk formation som då och då avslutar längre upp- eller nedgångar. Den är dock inte så ofta förekommande, men när så väl sker ger den rätt information med hög säkerhet. Vid en topp ser den ut som i figur 4. Den består av en vänsterskuldra (VS) där omsättningen är som högst, därefter ett huvud som nås på en högre nivå men med lägre volym och sedan av den andra skuldran (HS) som bildas under tveksamhet med ännu lägre omsättning. Vågdalarna efter VS och HS förbinds med en ”nacklinje” (NL), och när genombrott av denna sker med stigande volym, är signalen ett faktum.
I en botten (inverterad huvud/skuldra) är formationen omvänd. Då ska omsättningen vara låg vid VS, i rekylen uppåt ökar den för att avta igen när huvudet bildas och sjunker vid bildandet av HS. När utbrottet över nacklinjen sker ska volymen ta fart. I figur 5, med SEK/USD-kursen, finns två huvud/skuldra-formationer, en som byggdes upp och avslutade uppgången fram till 2005/2006 och en som ser ut att resultera i en topp nu (eftersom nacklinjen har brutits).
Dubbeltoppar och dubbelbottnar är betydligt vanligare än huvud/skuldror, och den förstnämnda avslutar trenden som ett M och den andra som ett W. De två topparna eller bottnarna ska komma inom 3 procent från varandra för att räknas som dubbel, och handlar det om den längre trenden ska de träffas minst en månad efter varandra.
Den första toppen bildas under högre volym än den andra, och formationen är neutral tills den bekräftas av ett utbrott. Säljsignal vid en topp lämnas om kursen går under ”dallinjen” i M. En typisk dubbeltopp gjorde Axis 2007 (figur 6) med två toppar kring 180 kronor och sedan en säljsignal när 130 kronor underskreds. Vid dubbelbottnar ska den första nås under hög volymmed avklingande volym vid den andra, och köpsignal lämnas när toppnivån i W överskrids. Det förekommer också trippelbottnar och trippeltoppar, men principen är densamma.
Fortsättningsformationer
En trend byggs upp av obalans i utbud och efterfrågan, mellan köpare och säljare, men här och var tar kursutvecklingen paus där -meningsskiljaktigheterna mellan aktörerna minskar. Aktien samlar kraft i dessa konsolideringsformationer, men den brukar sedan, efter utbrott, fortsätta i trendens riktning. De vanligaste fortsättningsformationerna är trianglar, flaggor och vimplar. Hur de ser ut framgår av figurerna 7–10. Även rektanglar tillhör detta slag av formation (figur 3).
Triangelformationer är vanliga och består av minst två toppar och bottnar som går mot en spets. Sedan kan de vara symmetriska, sneda (asymmetriska) eller rätvinkliga. De markerar ett område där aktörerna är obeslutsamma och ifrågasätter den fortsatta utvecklingen. Men beslut fattas och utbrott sker vanligtvis, de är också de starkaste, ungefär två tredjedelar in i formationen. För en större säkerhet i utbrottet ska då omsättningen öka (som alltid). För rätvinkliga trianglar ger utbrott genom den horisontella linjen de säkraste och kraftfullaste signalerna.
Flaggor och vimplar tillhör också gruppen fortsättningsformationer. Även rektanglar tillhör denna grupp, men de som uppträder som fortsättningsformationer är kortare än de som betraktas som omslagsformationer. Utbrott ur dessa kan ske åt vilket håll som helst, och därför måste vi avvakta tills det sker.
En flagga har parallella sidor och pekar nedåt i en positiv trend och uppåt i en nedåtriktad. En vimpel är en sned formation som krymper ihop. Dessa formationer är små (få staplar), men utbrotten är tillförlitliga och efterföljs i regel av kraftiga kursrörelser. De förekommer i regel ungefär i mitten av en större trendrörelse och ger därför en hållpunkt för hur lång resten av uppgången kan bli.
Indikatorer
Det finns alltså en stor mängd tekniska indikatorer. Förenklat kan vi dela in dem i tre huvudgrupper: Trendföljande (till exempel Parabolic, Bollingerband och glidande medelvärden), styrke- och hastighetsindikatorer [till exempel momentum, index över relativ styrka (RSI), Stochastic och MACD] samt volymindikatorer (till exempel OBV, ”On Balance Volume”).
Den förstnämnda gruppen använder man, som namnet antyder, för att identifiera trenden. Den andra gruppen söker mäta jämviktspendlingen. Aktier, råvaror, valutor och andra marknadshandlade tillgångar rör sig likt en sinuskurva, från att vara överköpta till att bli översålda. Detta överdrivs åt båda hållen, och hastighets-indikatorerna försöker fånga denna pendling, trenden och hastigheten. Dessa indikatorer fungerar bäst i konsolideringar, alltså när aktien går sidlänges. När en trend är etablerad riktar vi intresset mot de trendföljande indikatorerna.
Personligen använder jag mig av få av dessa indikatorer och sällan. Glidande medelvärden har jag alltid med i bedömningen, dock sneglar jag lite då och då också på momentum, RSI och Stochastic när trenden ser oklar ut.
Jag ska inte beskriva dessa i detalj, det finns bra sådana i analysprogrammet Hitta kursvinnare, i litteratur om teknisk analys och även på Internet. Här ska jag bara konstatera att momentumindikatorn mäter hastigheten i kursförändringen över en viss tid, att RSI speglar aktiens styrka relativt sin egen historiska utveckling och att de två kurvorna i Stochastic kan ge bra signaler vid kortsiktiga vändningar.
Dessa styrke- och hastighetsindikatorer kan emellertid fastna på höga eller låga värden i starka, bestående trender, och då är de inte mycket att räkna med; snarare bekräftar de med höga värden trenden än signalerar vändning. Andra indikatorer, trendlinjer och signaler får då ge vägledning.
Sammanfattningsvis har vi tre lägen att agera i. Det första är att man kan försöka köpa på botten respektive sälja på toppen. Detta är närmast omöjligt. Vi behöver ha bekräftelse på vändningarna och ge indikatorer och formationer en viss tid för bekräftelse. Angivna omslagsformationer kan ge denna.
Att handla i konsolideringar, det vill säga när kursen rör sig sidlänges inom vissa intervall, är svårt, men när utbrotten kommer blir de ofta kraftfulla och lönsamma. Här ger momentumindikatorerna signaler. I en trend ska framför allt fortsättningsformationer, trendlinjer och glidande medelvärden bevakas, men även momentumindikatorer kan bekräfta styrkan och uthålligheten i den.