En korrekt konjunkturuppfattning är viktig för att kunna göra bra aktieaffärer. Konjunkturen speglar företagens intjäningsmöjligheter, och det finns av naturliga skäl ett samband mellan konjunkturen och börsens cykliska beteende. Men sambandet är inte alltid förutsägbart, och framför allt är det fasförskjutet; börsen ligger regelmässigt alltid ett steg före konjunkturen.
De flesta aktieägare är väl medvetna om detta grundläggande mönster, men därifrån är steget långt till att omsätta teorin i praktiken. Det är en sak att ha en allmän uppfattning om hur konjunkturen kommer att bete sig och en helt annan att välja rätt aktie vid rätt tidpunkt.
Även den som vet att skogsaktier ligger tidigt i konjunkturcykeln kan missa uppgången, eftersom den ofta kommer tidigare än beräknat. Mäklarfirmor och analyshus har utvecklat mycket sofistikerade instrument för att försöka förutse konjunkturens svängningar, bransch för bransch, och gör sitt yttersta för att ligga först i spåret.
Detta innebär inte att de alltid får rätt. Tvärtom tycks antalet tjuvstarter ha ökat på börsen de senaste åren. Inte sällan leder detta till temporära uppgångar där investerarna springer i flock efter analytiker som tror sig veta bättre än andra hur ekonomin kommer att utvecklas. Uppgång föder uppgång, och det skapas lätt kortvariga köppsykoser när investerarna blir rädda för att missa tåget.
Höstens kraftiga börsuppgång efter terroristattackerna den 11 september är ett bra exempel på detta. Marknaden var helt enkelt för snabb med att diskontera ett kommande konjunkturomslag och överreagerade uppåt. Bakslaget kom i början av det här året, samtidigt som konjunkturutsikterna, åtminstone kortsiktigt, fördunklades.
Som alltid är det dock svårt att skilja mellan orsak och verkan. När börsen är nedåtriktad behöver marknaden något att skylla på och väljer ofta att tolka de flesta signaler negativt. I en uppåtgående marknad blir reaktionen den omvända; optimism föder optimism, och kurserna kan stiga mycket kraftigt – speciellt under själva vändningsfasen.
Hade då aktiemarknaden helt fel under höstens uppgång? Både ja och nej. Det fanns faktiskt fog för optimism. Sänkta räntor och kraftiga stimulanspaket talade för en kommande återhämtning i den amerikanska ekonomin – så långt var analysen rätt. Däremot missbedömde marknaden tidpunkten för vändningen som successivt har fått skjutas framåt i tiden och som inte väntas bli lika kraftig som tidigare förväntats.
Marknaden har alltid rätt, brukar det heta. När det gäller konjunkturen stämmer detta mycket väl, eftersom de finansiella marknaderna är extremt känsliga för utvecklingen i den underliggande ekonomin och reagerar därefter. Årets inledande kursnedgång kan till exempel ses som en korrigering efter tidigare alltför optimistiska vinstprognoser.
Detta gäller inte bara årets vinster utan lika mycket utfallet för 2003.
Den vaksamme kunde se mönstret redan i höstens delårsrapporter där resultatförsämringsvarningarna duggade tätt, men tilltron till en kommande återhämtning var vid den tidpunkten så stark att skeptikerna kom i minoritet. Den som regelbundet följer CNBC:s sändningar vet hur lätt det är att ryckas med när den ena experten efter den andra lägger fram sina argument för att börsen ska stiga. Alla låter lika trovärdiga när de rabblar sina konjunkturdata, och alla är skickliga på att sälja sitt budskap.
En enkel tumregel säger att aktiemarknaden brukar ligga cirka ett halvår före konjunkturen. I höstas räknade börsen med att konjunkturen skulle vända till sommaren, men nu är siktet inställt på andra halvåret. Vissa bedömare tror dock att omslaget dröjer in på 2003 och att uppgången inte blir speciellt kraftig.
Den här typen av osäkerhet är vanlig när konturerna av den kommande konjunkturen fortfarande är otydliga. Eftersom tajming är A och O på aktiemarknaden är det viktigt att inte agera för tidigt utan i stället invänta rätt köptillfälle. Den som drogs med i höstens börsyra och köpte Ericsson på 60 kronor kände sig mindre glad någon månad senare när kursen var nere runt 40 kronor.
I detta osäkra marknadsklimat talas det ofta om risken för att konjunkturen gör en dubbelbotten, det vill säga att ekonomin skjuter fart för att därefter åter falla tillbaka när efterfrågan inte visar sig vara tillräckligt stark. Risken med en sådan utveckling är att den förlänger konjunkturnedgången och skapar allmänt missmod på aktiemarknaden.
Under senare år har politiker och centralbanker lärt sig att reagera snabbt på förändringar i ekonomin, och åtgärder sätts därför in i rätt tid. Framför allt i USA har centralbanken under Alan Greenspans ledning utvecklat en närmast mirakulös förmåga att finkalibrera ekonomin.
Troligen var det också USA-ekonomins exempellösa framgångar under 1990-talet som fick aktiemarknaden att i höstas tro på en snabb vändning uppåt – trots att konjunkturen inte fick den mjuklandning som de flesta tidigare hade räknat med. Nu talades det i stället om ett V-liknande konjunkturförlopp, det vill säga snabbt ned och sedan snabbt upp. Pessimisterna tillgrep bokstaven U för att visualisera en mer utdragen lågkonjunktur.
Om nu börsen ligger före konjunkturen, finns det då över huvud taget någon anledning för mindre aktiesparare att följa konjunkturutvecklingen? Har inte kurserna redan gått i väg när jag som lekman ser att konjunkturen är på bättringsvägen?
Svaret är enkelt. Det lönar sig alltid att vara påläst, och när det gäller konjunkturen finns det en rad olika indikatorer som ger fingervisningar om åt vilket håll utvecklingen går. Framför allt är det viktigt att försöka bilda sig en egen uppfattning om konjunkturen och inte okritiskt svälja de prognoser som banker och mäklarfirmor prånglar ut.
Sverige är ett litet land i utkanten av Europa. Utlänningar vet knappt var Sverige ligger och förväxlar ofta vårt land med Schweiz. Men vi är starkt beroende av vår omvärld och har byggt upp en effektiv exportindustri som ser Europa som sin hemmamarknad. Den europeiska konjunkturen är således av vital betydelse för Sverige, men ur börsens synvinkel är den amerikanska konjunkturen långt viktigare.
Det har alltid funnits ett kursmässigt samband mellan börserna i Stockholm och New York, men under senare år har följsamheten blivit närmast seismografisk – låt vara att mönstret tillfälligt brutits i år. Korrelationen märks tydligast när man jämför Stockholmsbörsen med den teknikdominerade Nasdaq.
En förklaring till detta är att IT- och telekombolag numera väger tungt på Stockholmsbörsen och att en rad svenska aktier noteras i USA. Det som sker i New York återspeglas direkt i kurssättningen i Stockholm. Går den amerikanska ekonomin dåligt, och aktiekurserna sjunker, kommer även svenska aktier i New York att dras med nedåt.
Men det finns även andra anledningar till att följa den amerikanska konjunkturen ytterst noggrant. USA är numera draglok för hela världsekonomin. Tidigare fanns det en viss balans mellan USA, Japan och Europa, som ofta befann sig i olika faser av konjunkturen. Men under den senaste tioårsperioden har Japans ekonomi befunnit sig i djup kris, och Europa saknar den dynamik som krävs för att leda utvecklingen på egen hand. Ljuset måste således komma från USA om ekonomin i Europa ska ta fart. Så lär också ske med en viss förskjutning.
Det gäller också att ge akt på de olika mönster som ryms inom den övergripande konjunkturen och som ofta går på tvärs med den breda trenden. Vissa branscher, som fordon, skog och stål, ligger tidigt i konjunkturen, medan andra, som kanske är beroende av industrins investeringar, ligger senare. Hit hör till exempel ABB och SKF.
Byggindustrin, som regelmässigt ligger sist i uppgången, räknar med ökade volymer i Sverige både i år och nästa år, trots att den allmänna ekonomin är svag, vilket nästan ger ett motcykliskt intryck. Det kan göra företag som Peab och NCC intressanta. Med denna kunskap i botten kan det även löna sig att botanisera bland andra byggrelaterade företag, till exempel tekniska konsulter som Sweco och Scandiaconsult.
Sedan finns det naturligtvis företag som lever sitt eget liv, helt oberoende av konjunkturens växlingar. Hit hör exempelvis läkemedelsbolagen, men även Hennes & Mauritz och Lindex.
Företag är alltid sårbara under lågkonjunkturer då konkurrensen ökar och prispressen tilltar. Historiskt har lågkonjunkturer i USA lett till att amerikanska företag försökt kompensera sig genom ökad försäljning i Europa. Framför allt skogsindustrin har periodvis lidit hårt av denna konkurrens.
På grund av den höga dollarkursen har de amerikanska bruken dock numera svårt för att placera sitt produktionsöverskott i Europa. I stället har ett annat hot börjat segla upp, nämligen protektionism. Det gäller inte skogen utan stålindustrin, som hotas av strafftullar i USA. I förlängningen kan detta leda till att utbudet av stål ökar i Europa, med åtföljande prispress som följd. Införs sanktionerna kommer det att drabba exempelvis SSAB negativt i ett läge när företaget står inför ett konjunkturlyft.