Som alltid finns det ett glapp mellan teori och verklighet. Räntor sänks för att uppmuntra konsumtionen och stimulera näringslivets investeringar, vilket i sin tur ska få de ekonomiska hjulen att snurra snabbare.
Så fungerar det också. Problemet är att räntan är ett tämligen trubbigt instrument. Det tar tid för en ränteförändring att få effekt, och det är svårt att i förväg avgöra när denna kommer. Ofta tvingas centralbankerna att agera med räntehöjningar redan innan de senaste sänkningarna hunnit påverka ekonomin.
Höjda räntor är också ett sätt att dämpa inflationen, som tenderar att öka när ekonomin tar fart. Men ibland kan inflationen stiga trots att ekonomin är svag och skulle behöva stimulans i form av en räntesänkning. Sådan är till exempel situationen i Sverige just nu.
Ränteförändringar kan även ge oönskade bieffekter på det egna landets valuta. Sänkta räntor bör, åtminstone i teorin, leda till att ett lands valuta försvagas. Så sker dock inte alltid, vilket just nu är fallet med USA-dollarn som visar fortsatt styrka trots det senaste årets aggressiva räntesänkningar.
Trots vissa uppenbara nackdelar är emellertid räntan ett viktigt styrinstrument för alla världens centralbanker, som också lärt sig att använda räntan på ett mer sofistikerat sätt än tidigare. Det handlar inte bara om att placera ränteförändringar rätt i tiden utan även att motivera dem på ett trovärdigt sätt.
Det muntliga budskapet, som vägleder marknaden, kan vara väl så viktigt som en ränteförändring i sig. Psykologin spelar en mycket stor roll när det gäller att påverka konjunkturen i olika riktningar. Terroristattackerna i september utgjorde i sig inget hot mot USA:s ekonomi, men den osäkerhet som spred sig bland konsumenterna hotade att förlänga den lågkonjunktur som landet redan befann sig i.
Den amerikanske centralbankschefen Alan Greenspan är en svårslagen mästare när det gäller att styra marknaden. Med sin fingertoppskänsliga anpassning av räntan och briljanta anföranden inför marknaden lyckades han hålla den amerikanska högkonjunkturen vid liv under en rekordlång period som varade praktiskt taget hela 1990-talet. Greenspans magiska grepp fick nästan marknaden att tro på en evig konjunkturuppgång, eller möjligen, som värst, en mjuklandning av den amerikanska ekonomin.
Nu, när den kraftiga nedgången är ett faktum, står hoppet till en snabb återhämtning, vilket dock är långt ifrån givet. Det finns nämligen bedömare som tvivlar på att den amerikanska centralbankens massiva räntesänkningar – 12 stycken på drygt ett år – får någon större effekt. Den amerikanska styrräntan är när detta skrivs nere på 1,75 procent, men ännu märks ingen påtaglig konjunkturpåverkan.
Skeptiker hävdar att räntan har spelat ut sin roll i en ekonomi med låg inflation och pekar på Japan, som befinner sig i djup kris trots att räntorna sjunkit till nollstrecket. Skillnaden mellan USA och Japan är dock stor. Framför allt är den amerikanska ekonomin i grunden sund, medan Japan ännu inte tagit itu med den nödvändiga saneringen av landets banksystem efter spekulationsbubblan i slutet av 1980-talet.
Misstron mot de amerikanska räntesänkningarna ska nog snarare sökas i marknadens otålighet. Börsen har blivit allt mer kortsiktig, och dess aktörer vill se snabba åtgärder för att få fart på USA:s ekonomi. Men räntesänkningar verkar alltid långsamt och brukar inte slå igenom förrän omkring ett halvår efter det att de genomförts. Med tanke på att styrräntan började sänkas för drygt ett år sedan lär effekten inte bli avläsbar på allvar förrän tidigast i höst.
Däremot är det givet att ytterligare räntesänkningar från dagens låga nivåer knappast kommer att få någon större inverkan på ekonomin. Botten i Alan Greenspans räntesänkningsprogram anses också vara nådd. Många bedömare anser till och med att räntorna har sänkts för mycket och att det behövs en korrigering uppåt.
En sådan åtgärd skulle vara en kraftfull signal till marknaden om att ”faran är över” för denna gång. Den första höjningen brukar visserligen komma cirka 16 månader efter den sista sänkningen, men Greenspan kan överraska positivt om han vågar erkänna att han tagit i för mycket på nedsidan.
Den amerikanska räntan är nu nere på sin lägsta nivå sedan 1961, och det vore minst sagt märkligt om sänkningarna inte skulle bita. Tvärtom finns det risk för en ketchupeffekt, eftersom de kraftiga räntesänkningarna har följts upp med mycket omfattande finanspolitiska stimulansåtgärder.
Skattesänkningar, och utgifter för kriget mot terrorismen, kommer att göra sitt till för att lyfta ekonomin. Det handlar om betydande insatser – den offentliga utgiftsökningen i USA är den största på 15 år, vilket visar regeringens beslutsamhet när det gäller att vända den ekonomiska utvecklingen.
För aktiemarknaden är det här ljuv musik. Den kraftiga kursuppgången i höstas berodde just på räntesänkningarna och de utlovade finanspolitiska stimulansåtgärderna. Ty räntan påverkar börsen på mer än ett sätt.
För det första indikerar ränteförändringar åt vilket håll konjunkturen är på väg. Kraftiga räntesänkningar är ett tecken på att en konjunkturavmattning kan brytas inom ett år och följas av en uppgång. Därmed kommer även företagens vinster att förbättras, vilket aktiemarknaden inte är sen att diskontera. I denna fas, när den monetära stimulansen sätts in, ökar aktieköpen därför att investerarna börjar få vittring på framtida vinster. Det är emellertid först när konjunkturomslaget är ett faktum som börsuppgången blir bred och stabil. Det är också då som räntorna börjar krypa uppåt. En tumregel säger att börsen stiger under cirka 30 månader efter den första räntehöjningen.
För det andra påverkar ränteförändringar hela den reella ekonomin. Eftersom räntan är priset på lånade pengar stimulerar sänkta räntor branscher med hög skuldsättning som till exempel fastighetsbolag, vilket brukar ta sig uttryck i stigande fastighetspriser. Under senare år har det också varit gyllene tider för fastighetsbolag som kunnat köpa fastigheter med 8 procents direktavkastning och finansiera förvärven via lån som löper med endast 5 procents ränta. Även villapriserna skjuter i höjden när det blir billigare att låna, och för industrin som helhet innebär sänkta räntor lägre investeringskostnader.
För det tredje styr räntan placerarnas investeringskalkyler. Om räntan sänks innebär det att avkastningskravet på börsen kan justeras ned, vilket leder till stigande börskurser. I slutet av en räntesänkningsperiod är det oftast bra att ha en övervikt av aktier i portföljen, eftersom den väntade konjunkturuppgången då börjar komma i sikte.
Valutan är en annan viktig faktor som har stor betydelse för konjunkturutvecklingen och företagens intjäningsförmåga. Här är det i högsta grad marknadskrafterna som styr sedan devalveringsinstrumentet spelat ut sin roll inom EU. Det har visat sig vara mycket svårt för ett land som Sverige att försöka påverka kronans värde med hjälp av nivån på styrräntan.
Normalt sett ska ett lands valuta stärkas när ekonomin går bra och räntan förväntas stiga, vilket är fallet under en högkonjunktur. För Sveriges del har detta ännu inte skett. Den svenska kronan är påfallande svag, vilket gynnar exportindustrin som blivit mer konkurrenskraftig. Nackdelen med en svag krona är att importen blir dyrare, vilket många handelsföretag bistert fått erfara. En svag krona är ju ett tecken på att Sverige blivit fattigare, vilket alla som reser utomlands ständigt blir påminda om.
De företag som har huvuddelen av sin produktion i Sverige, men som säljer en stor del av sina varor utomlands, har däremot en guldsits när kronan är svag. Det gäller stora delar av exportindustrin. Inte bara för jättarna inom skog och stål utan även för mindre företag som Nibe och Fagerhult kan dollarförsvagningen, proportionellt sett, vara väl så viktig. Man brukar skämtsamt säga att den svenska exportindustrin är valutadopad, vilket möjligen kan vara en fördel i ett kortsiktigt perspektiv, men det riskerar att leda till en korrigering av aktiekurserna när valutarelationerna förändras.
En svagare USA-dollar, eller en starkare krona, skulle påverka stora delar av den svenska exportindustrin negativt. Eftersom detta är en fullt tänkbar utveckling inom de närmaste åren kan effekten bli att börsen åsätter de mest valutakänsliga branscherna en viss rabatt. Det kan i sin tur förklara börsens något försiktiga hållning till skogsbolagen. Prognoserna för den svenska kronan pekar också på en förstärkning, om inte förr så när Sverige blir medlem i EU:s valutaunion – EMU.
Men en kronförstärkning behöver faktiskt inte vara negativ för aktiemarknaden. Tvärtom kan utländskt kapital åter börja söka sig till Stockholmsbörsen om investerarna, utöver stigande företagsvinster på grund av konjunkturen, kan räkna med att göra en valutavinst på sina placeringar. I så fall lär en omviktning ske från cykliska bolag, som drabbas negativt av en starkare krona, till exempelvis teknikaktier.
För USA-dollarn är utsikterna mer svårbedömda, eftersom den amerikanska valutan har visat sig vara stark även under det senaste årets lågkonjunktur. En dollarförsvagning hade varit rimlig, men förtroendet för den amerikanska ekonomin är starkt och det saknas helt enkelt ett alternativ till dollarn när den japanska yenen är slagen ur brädet och euron ännu inte hunnit hitta formen.
Ytterligare en viktig faktor för den internationella konjunkturen är oljepriset. Ett högt oljepris innebär ökade kostnader för industrin, men även privatkonsumtionen drabbas eftersom energin står för en betydande del av hushållens utgifter. Oljepriset bestäms av faktorer som ligger utanför de flesta länders kontroll och är på så sätt en mycket nyckfull variabel.
Även om oljepriset just nu är ganska lågt ska dess betydelse inte underskattas. Brist på olja i någon del av världen, eller en kall vinter i västvärlden, kan snabbt få priskurvan att vända uppåt. En anledning till att lågkonjunkturen blev så pass djup efter Gulfkriget var just det höga oljepriset. Omvänt anses dagens låga oljepris vara en viktig förklaring till att de negativa effekterna på konjunkturen efter terroristattackerna den 11 september inte blev värre. Skulle USA däremot utvidga sin terroristbekämpning till Irak finns det stor risk för höjda oljepriser och därmed ett dystrare börsscenario. Viktigt är också hur konflikten mellan Israel och Palestina utvecklas.
Mikael Hårde